Det är den känsla man har när man har ätit färskplockade smultron med grädde på en skärgårdsklippa och sitter och blickar ut över det stilla havet, med en segelbåt borta vid horisonten och ett par måsar som spelar en perfekt skärgårdsblues.
Det är känslan när man har klättrat upp för ett berg i över en timma och sätter sig ner på den högsta stenen, pustar ut och drar fram en iskall äppelmer som man har suktat efter hela vägen upp.
Det är lyckan man känner när ens barn tar hals och gör sig hörd för första gången i sitt liv.
Det jag rapar upp här är klichéer. Det goda livet är personligt, även om jag tror att det finns vissa gemensamma drag. Det ska hända något bra
och man upplever att inget stör. Och om det finns något som stör ska det totalt överskuggas av det som är bra som händer, alternativt harmoniera på ett skönt sätt.
Det är ändå känslan som räknas.
Så vad kan man dra för slutsats av det? Jo, gör saker som du tror genererar sköna känslor!