Måste allt existerande bestå av något?

[Huvudperson]

Om Gud existerar (vilket jag tror), visst måste han då bestå av någonting? Allting som existerar måste väl bestå av något, inte nödvändigtvis materia och energi (såsom vi känner dem) men likväl någonting? Detta måste i så fall innebära, menar jag, att det finns fysiska lagar också för allt andligt. För om något inte har en fysisk existens så finns det ju inte. Alternativt formulerat: om något finns måste det (teoretiskt sett) kunna beskrivas av fysiken.

[Johan Ågren]

Huvudperson,

Som jag ser det måste allt som existerar bestå av något, men detta något behöver inte bestå av någonting i sin tur. Detta något som i sig inte består av något i sin tur kan sedan anta former som får en annan karaktär än den ursprungliga formen - och på så sätt ge ett sken av en dualism. Det något som i sig inte består av något annat ser jag vara det vi människor kallar erfarenhet. Erfarenheten är i grund och botten odelad men antar sedan en mångfald av olika karaktärer i sin gestaltning.

Om vi sedan är inne på din linje och talar om en "Gud" som allt utgått ifrån så kan vi se gudens grundläggande egenskap som detta grundläggande något som i sig inte består av något annat, men i sin gestaltning karaktäriserar något annat. "Gud" består då inte av något i den meningen att det är en sammansättning. Samtidigt innebär detta att "Gud" inte har några egenskaper annat än den grundläggande orsaken för existensen, och sin karaktär får "Gud" först i sin mångfaldiga gestaltning.

Jag håller dock med dig om att något som inte har karaktär heller inte existerar, men orsaken till existenen existerar ändock: Tänk dig "Gud" som ett endimensionellt "membran". Detta membran har en historia och en framtid, men kan i sin svängning ändå ha en karaktär av att inte existera just i det läge svängningen passerar sitt mest neutrala läge. Och beroende på när man studerar membranents gestaltning så kan de ha en mindre eller större komplexitet.

Talar man om en "Gud" som att han har en mångfald av attribut, så ser jag ändå att Gud existerar i en form av existens i sin tur - något enklare som även guden tillblir i. Jag tror det är allmänt olyckligt att tala om existenser i existenser och att saker ska bestå av andra saker. Existensen kan gestalta sig på detta sätt, men är i sin metafysik inte uppdelad så.

Johan

[Kiifen]

Består magnetism och gravitation av något förresten?

[Johan Ågren]

Består magnetism och gravitation av något förresten?

Det är att tro att detta skulle föregå existensens gestaltning. Gravitationen orsakar inte rumtidens krökning - utan är just detta. Magnetismen har också en förklaring i den relativsim som uppstår i materiens gestaltning. Det är inte så att ämnen attraherar/repellerar i den meningen att det är något som drar dem samman, utan de finner sin naturliga position i relation till varandra på motsvarande sätt som materia finner sin naturliga position i det krökta rummet - det vi kallar gravitation.

Att rummet kröker sig är inte ett resultat av gravitation, Rummets krökning och gravitationen är synonyma, och också synonymt med den del av rummet vi väljer att kalla materia - vilket inte är något annat än vad som uppstår vid de horisonter där gravitationen och magnetismen har sådan utpräglad dynamik så rummets krökning antar karaktär av materia.

Rummets rörelse är i sin tur vad vi benämner som energi, och energi är således inte egenskaper hos små separerade partiklar utan partiklarna uppstår i rummets dynamik. Vad som kröker sig är rummet - vilket ger karaktär av vad vi benämner materia - inte någon stum separerad materia som kröker rummet.

Wikipedia,

Relativistisk förklaring
I själva verket kan magnetiska krafter förklaras som en följd av en effekt från relativitetsteorin. Vid hastigheter nära ljuset uppstår en relativitisk effekt, längdkontraktion, som gör att längden på mötande objekt komprimeras i färdriktningen.

Exempel: Antag att vi har två parallella elektriska ledningar nära varandra, där strömmen går åt var sitt håll. Elektronerna i den ena ledaren kommer nu att "uppleva" att den andra ledaren har fler elektroner per meter än protoner. Detta för att den "ser" elektronerna röra sig i en högre hastighet, närmare ljuset, än protonerna (dvs plusladdningarna). Allt som allt upplever elektronerna i den ena ledaren att den andra ledaren är negativt laddad och repelleras därav.

Johan

[Huvudperson]

Består magnetism och gravitation av något förresten?

Gravitationen antas ju bestå av (orsakas av) partikelstrålning, s.k. gravitoner. Dem har man räknat ut en del fakta om men de har aldrig kunnat påvisas experimentellt.

Magnetism har väl med elektrisk laddning att göra.

Jag menar mest att om Gud är ett väsen som existerar världen (konkret, dvs inte bara i kultur och upplevelser), måste Gud vara fysisk, även om hans fysiska natur ligger långt utöver vad vår vetenskap någonsin kommer att kunna närma sig. Så jag lanserar åter min teori om Gudspartiklar: teotoner.

[Johan Ågren]

Består magnetism och gravitation av något förresten?

Gravitationen antas ju bestå av (orsakas av) partikelstrålning, s.k. gravitoner. Dem har man räknat ut en del fakta om men de har aldrig kunnat påvisas experimentellt.

Gravitationen tycker jag beskrivs bäst i Einsteins allmänna relativitestteori. Teorier om "gravitoner" behövs inte. Det är ingen verkan på avstånd i den bemärkelsen att någon information utbyts mellan två objekt, utan lösningen ges i rumtidens upptädande.

Magnetism har väl med elektrisk laddning att göra.

Ja men denna laddning förklaras i realativitetsteorin (läs citatet).

Jag menar mest att om Gud är ett väsen som existerar världen (konkret, dvs inte bara i kultur och upplevelser), måste Gud vara fysisk, även om hans fysiska natur ligger långt utöver vad vår vetenskap någonsin kommer att kunna närma sig. Så jag lanserar åter min teori om Gudspartiklar: teotoner.

Om Gud existerar så gör han det på samma grunder som existensen - det håller jag med om. Däremot så tror jag inte på en Gud i form av ett väsen med en form av "personlighet". Däremot kan man utläsa en del gudsmodeller som syboliska liknelser på hur vår värld är beskaffad.

Om Gud är väsensskild från världen så finner jag ingen anledning att göra honom till auktoritet i annan bemärkelse än att jag kan tillskriva Gud att han har kunskap om världen. Endast i den mån jag existerar i Gud och är ett uttryck för det är jag beredd att underkasta mig detta. Det behövs nog inga "teotoner". I Starwars kallas kraftens källa "Midi-chlorians", fast där får jag intrycket att de är små biologiska varelser, och inte någon kraft.

Jag har aldrig funnit något behov av att addera något utanför skapelsen som orsakar densamma. I stället för att se "Midi-chlorians" som något utanförståeende som har inflytande av skapelsen så ser jag de hellre som de inre byggstenarna i skapelsen. Och i verkligheten ser jag inte på världen beståeende av byggstenar utan att det är själva skapelsen som antar formen av byggstenar.

Johan

[Lasarus]

Allt som finns behöver inte bestå av något. Ta till exempel kärleken, denna vet ju de flesta av oss att den finns men skulle den vara materiell? Allt som existerar behöver inte bestå av något som är beroende av de fysikaliska lagar som finns. Högst sannolikt så beskriver nog de fyikaliska lagarna bara en del av den existerande verkligheten.

[Huvudperson]

Allt som finns behöver inte bestå av något. Ta till exempel kärleken, denna vet ju de flesta av oss att den finns men skulle den vara materiell? Allt som existerar behöver inte bestå av något som är beroende av de fysikaliska lagar som finns. Högst sannolikt så beskriver nog de fyikaliska lagarna bara en del av den existerande verkligheten.

Kärlek är väl en känsla och därmed en del av vår hjärnaktivitet vilken kan förklaras med fysik.

[Tractatus]

Kärlek är väl en känsla och därmed en del av vår hjärnaktivitet vilken kan förklaras med fysik.

Eller inte. Hjärnaktiviteten torde kunna förklaras med fysik. Men innebär det automatiskt att den alstrade känslan är "fysisk"?

[Johan Ågren]

Allt som finns behöver inte bestå av något. Ta till exempel kärleken, denna vet ju de flesta av oss att den finns men skulle den vara materiell? Allt som existerar behöver inte bestå av något som är beroende av de fysikaliska lagar som finns. Högst sannolikt så beskriver nog de fyikaliska lagarna bara en del av den existerande verkligheten.

Kärleken är väl i sig inget? Den har väl en mängd attribut som tillsammans faller under ett samlingsnamn? Dessa attribut kan väl alla härledas till något konkret? Att människor sedan inte förmår att analysera sönder kärleken är en annan sak. Fast det finns väl fortfarande aspekter som vi inte har helkoll på. På det hela taget är det nog jobbigt att förstå saker som andra fortfarande förundras och trollbinds av. Samtidigt är det nog lika jobbigt att tro sig förstå saker andra fortfarande trollbinds av - fast man inte förstår. Så man gör nog hursomhelst klokt i att inte tro sig förstå, även om det är sorgligt att man måste tro sig inte förstå när man gör det. Och det tyder kanske i sig på att man inte förstår... får man hoppas.

Johan

[Johan Ågren]

Kärlek är väl en känsla och därmed en del av vår hjärnaktivitet vilken kan förklaras med fysik.

Eller inte. Hjärnaktiviteten torde kunna förklaras med fysik. Men innebär det automatiskt att den alstrade känslan är "fysisk"?

Vad skulle den annars vara?

Johan

[FIG]

är det nödvädit att allt finns?

allt beövs väll inte kunna förklara för att finnsa?
finns då inte dinna takna?
din takne som stälde frågan?
taken som säger att vi finns,
hur kan du vetta att vi finns?
hur vet du inte att vi bara är en dröm?

[Tractatus]

Vad skulle den annars vara?

Ingen aning faktiskt.

Vi tar kärleken som exempel. Givetvis, känslan som fysisk är fysisk. En impuls skapad av hjärnan. Men, den där sista biten, som gör att kärlek är kärlek, hat är hat, sorg är sorg, förtvival är förtvivlan. Hur förklaras den?
Den abstraka känslan i sig. Känslans karaktär, essens.

[FIG]

skaker finnsa utan att det finns,
och enlit mig så är det ända säter att komma vidara och försår vå värd
vi måste nog apitera att vissa saker inte kan förklars

[Tore]

Gravitationen tycker jag beskrivs bäst i Einsteins allmänna relativitestteori. Teorier om "gravitoner" behövs inte.

De verkar behövas när saker blir riktigt små. På samma sätt som Maxwells klassiska elektromagnetism får lämna plats för kvantmekaniken när skalan blir liten, måste allmänna relativitetsteorin av allt att döma ersättas av någon slags kvantteori för gravitation på liten skala.

Magnetism har väl med elektrisk laddning att göra.

Ja men denna laddning förklaras i realativitetsteorin (läs citatet).

Nja, elektrisk laddning som sådan förklaras inte av relativitetsteorin, men att magnetiska krafter uppstår då elektriska laddningar är i rörelse kan ses som en relativistisk effekt, det är riktigt.