Vad kan vi hållas ansvariga för?

[Kendoka]

Har lite tankar om vad vi egentligen kan hållas ansvariga för.

Kan vi hållas ansvariga för något vi gör? Eftersom vår moral formas genom våra upplevelser och förutsättningen för att få upplevelser och ta in information om dem kommer från våra biologisk föräldrar (gener ) så har vi inget att säga till om i den saken. Vi kan alltså inte själva bestämma vår moral och kan på så sätt inte bestämma vad vi tycker är fel och ej.

Min slutsats är att vi egentligen inte kan hållas ansvariga för något vi gör.
Skulle vara roligt att få nårga andras syn på ansvar.

[Decay]

Det är sant som du säger att vi formas av samhället, upplevelser och föräldrar. Men sen ju äldre man blir får man en egen bild av hur allt ser ut, även fast mina föräldrar tex: Tvingat mig att äta kött, kanske jag på senare tid bestämt mig att gå bort från det mina föräldrar präntat in i mitt huvud och istället övergått till att bli vegeterian. Du påverkas av allt du gör och detta gör att du kan ändra ståndpunkt i olika frågor, beroende på vem du dikuterar med, vart du har varit, vad du har sett väldigt snabbt; alla faktorer splelar in.
Och egentligen så är man oskyldig, men någonstans är man det inte. Hmm, svårt det där...

[anakoret]

Jag skulle vilja påstå att vi ska hållas ansvariga för allt vi gör.

Eftersom du motiverar detta med moralens inskränkningar på människan börjar jag med att påstå att man tveklöst kan förändra moral hos en person.

Ta skillnader mellan kulturer bara. Låt säga att en person från en kultur som är väsenskilld den svenska kulturen flyttar till sverige. Troligtvis möter denne på moraliska problem/skillnader i sverige, men efter att ha introducerats skillnaderna kan personen reflektera över det nya och eventuellt anamma eller avfärda.

Tror du inte att det finns någon som i 20-årsåldern har tyckt att hedersmord är ok men i 30-årsåldern tycker att det är fel?

Nu låter det lite som att jag påstår att den svenska kulturen är överlägsen andra, men jag vill lika gärna påstå att en svensk kan flytta till en annan kultur med inställningen att hedersmord är fel och 10 år senare tycka att det är rätt.

Moral är relativt och högst föränderligt.

[Katana]

Svar:
Oss själva. Våra känslor, tankar och handlingar sprungna ur dom.

[J R Auk]

Har lite tankar om vad vi egentligen kan hållas ansvariga för.

Kan vi hållas ansvariga för något vi gör? Eftersom vår moral formas genom våra upplevelser och förutsättningen för att få upplevelser och ta in information om dem kommer från våra biologisk föräldrar (gener ) så har vi inget att säga till om i den saken. Vi kan alltså inte själva bestämma vår moral och kan på så sätt inte bestämma vad vi tycker är fel och ej.

Min slutsats är att vi egentligen inte kan hållas ansvariga för något vi gör.
Skulle vara roligt att få nårga andras syn på ansvar.

Du kan uppenbarligen medvetandegöra dig om ditt föräldraarvs tvång. Att du sen inte ser dig kunna påverka det, att du abstraherar din brist på mod i något exkluderat tvingande verkar galet.
Varför gör du det?
Varför skulle du inte vara i full kontroll över hela din person? Du kan föreställa dig vad kontroll är, du kan föreställa dig vad din person är, du är den enda som kan definiera det som livet utgör för just dig. Och ändå vill du lägga ansvaret för det någon annan stans?

Bara en idiot avhåller sig från att intellektuallisera sina moraliska ställningstaganden.
Eller om du springer från faran, vänder du dig aldrig om för att se om den fortfarande är efter dig?

[Stefan]

Alla mänskor som är vid sina sinnens fulla bruk kan som jag ser det hållas ansvariga för sina handlingar. Att våra handlingar styrs av vissa biologisk-kemiska lagar är inte nåt som har nån betydelse för frågan om ansvar och den fria viljan. Alternativet hade varit att vårt handlande inte styrdes av naturlagar utan skedde av en slump. Det är oklart hur det skulle ge oss mer fri vilja än naturlagarna.

En person är fri inte om den inte är styrd av naturlagarna utan helt enkelt om den inte är tvingad. En person som sitter i fängelse, eller vars handlingsalternativ beskärs genom pistolhot, monopolföretag eller propaganda är ofri i varierande grad. Olika psykologiska problem som ångest, fobier, mm. kan också reducera mänskans frihet. Den som är fri från tvång av dessa typer, är fri.

Frågan är snarare: hur ska vi fördela ansvaret. Om jorden befolkades av en vuxen och tio ettåringar, är det tydligt att den vuxne hade allt ansvar för hela gruppens väl och ve. I situationer där vi det finns många som kan ta ansvar måste vi fördela det. Vi har massa procedurer för att göra det idag: polisen har ansvar för brott, läkare för sjuka, lärare för att barnen lär sig läsa, etc.

[anakoret]

Även om jag tycker tvärt emot dig, att man ska hållas ansvarig för allt man gör, måste jag säga att jag håller med dig...

Problemet ligger i din fråga.

Du kanske skulle ha frågat: Om moralen var oföränderlig och genetiken påverkade dig till 100%, skulle man då kunna hållas ansvarig för något?

Fast då kanske du skulle se att postulaten inte gäller och därför inte frågat?

Välkommen, kendoka! Har också varit det en gång!

[Kendoka]

Lite citat från svar på mitt inlägg och kommentarer och frågor på dem

Och egentligen så är man oskyldig, men någonstans är man det inte. Hmm, svårt det där...

Precis! Vi är oskyldiga till allt vi gör. Det enda vi kan göra är att försöka fungera så bra med andra människor som möjligt...

Tror du inte att det finns någon som i 20-årsåldern har tyckt att hedersmord är ok men i 30-årsåldern tycker att det är fel?

Visst, moralen kan förändras, det gör den för varje person med lite insikt i sig själv mer eller mindre genom hela livet. Men en enfaldig person som inte har lärt sig att lyssna på andra och inte kan förändra sin moral på grund av det, kan han/hon hållas ansvarig för det?
Skulle också vilja tacka för välkomnandet! Varför inte längre?

Du kan uppenbarligen medvetandegöra dig om ditt föräldraarvs tvång. Att du sen inte ser dig kunna påverka det, att du abstraherar din brist på mod i något exkluderat tvingande verkar galet.
Varför gör du det?
Varför skulle du inte vara i full kontroll över hela din person? Du kan föreställa dig vad kontroll är, du kan föreställa dig vad din person är, du är den enda som kan definiera det som livet utgör för just dig. Och ändå vill du lägga ansvaret för det någon annan stans?

Bara en idiot avhåller sig från att intellektuallisera sina moraliska ställningstaganden.
Eller om du springer från faran, vänder du dig aldrig om för att se om den fortfarande är efter dig?

Hm...vi har lite olika syn på den fria viljan. Jag ser inte männsikan som något annat än ett resultat av upplevelser genom livet och förmågan att ta in dem, ett djur med en hög grad av medvetande, en hårlös apa som sträcker på sig, en kötthög på två ben med övertro sigsjälv. Jag måste då fråga mig hur denna saken kan något som fria vilja? Om en vilja ska vara fri måste den väl kunna agera utanför sina egna ramar? Vi är fria inom dessa ramar, men utanför då? Jag kan inte verkligen vilja något som jag egentligen inte vill, och tycker inte jag att man har någon fri vilja.

Alla mänskor som är vid sina sinnens fulla bruk kan som jag ser det hållas ansvariga för sina handlingar. Att våra handlingar styrs av vissa biologisk-kemiska lagar är inte nåt som har nån betydelse för frågan om ansvar och den fria viljan. Alternativet hade varit att vårt handlande inte styrdes av naturlagar utan skedde av en slump. Det är oklart hur det skulle ge oss mer fri vilja än naturlagarna.

En person är fri inte om den inte är styrd av naturlagarna utan helt enkelt om den inte är tvingad. En person som sitter i fängelse, eller vars handlingsalternativ beskärs genom pistolhot, monopolföretag eller propaganda är ofri i varierande grad. Olika psykologiska problem som ångest, fobier, mm. kan också reducera mänskans frihet. Den som är fri från tvång av dessa typer, är fri.

Sina sinnens fulla bruk säger du? Vem är vid sina sinnens fulla bruk? Vem är helt frisk? Alla har brister i psyket, naturligvis mer eller mindre men alla har brister. Var går gränsen för att vara vid sina sinnens fulla bruk? Se även mitt svar på fri vilja ovan.

Frågan är snarare: hur ska vi fördela ansvaret. Om jorden befolkades av en vuxen och tio ettåringar, är det tydligt att den vuxne hade allt ansvar för hela gruppens väl och ve. I situationer där vi det finns många som kan ta ansvar måste vi fördela det. Vi har massa procedurer för att göra det idag: polisen har ansvar för brott, läkare för sjuka, lärare för att barnen lär sig läsa, etc.

Nu håller jag med dig en del faktiskt. Man ska väl alltid ha den som är mest kapabel att hålla ansvaret för något, men hur kom den personen dit? vad var det som fick henne/honom att välja den banan i livet? Var det den fria viljan?

[anakoret]

Menar du nu att en enfaldig person inte kan hållas ansvarig för sina handlingar?

[Wintran]

Att hålla någon ansvarig för sina handlingar betyder i praktiken att markera när denna gör rätt eller fel. Varför skulle vi inte protestera ifall en person går runt och mördar andra?

Ett samhälle måste enas kring en grundläggande moral, och ofta sker detta naturligt tack vare inneboende mänskliga instinkter och behov. Denna moral kan formuleras och upprätthållas med hjälp av lagar, och hur vi hanterar de som går emot dessa lagar är en annan fråga. Jag har personligen svårt för konceptet "straff" som det ser ut idag, men jag har ingen bättre lösning i nuläget.

Ifall en person tycker den rådande moralen är fel så är det klokaste draget att starta en diskussion för att få andra att förstå snarare än att utan hänsyn gå i motsatt riktning och göra andra upprörda. Även fast en handling är fullständigt rationell och god i grunden så kommer den att uppfattas som fel i andras ögon, ifall de inte förstår sig på den.

För att kunna leva är vi tvungna att hålla andra ansvariga för sina handlingar, även fast vi aldrig kan säga att de gör fel i grunden. Det bästa vi kan göra är att försöka förstå varför de agerar som de gör, och vara beredda att förändra vår egen inställning om vi plötsligt inser att de gör rätt.

[Kendoka]

Det jag menar är ingen kan helt och hållet (objeltivt om ni så vill) kan hållas ansvarig för det de gör, jag menar att det enda man kan göra är att göra det bästa som man kan göra. Med det bästa man kan göra menar jag det som man själv känner vara bäst för ensjälv och de runt en. Visst, man måste säga ifrån om någon gör något som skadar någon/några och alla som bryter mot lagen ska inte gå ostraffade, men det jag undrar om det egentligen är deras fel? De tar besluten och utför handlingen och jag kan också känna rent raseri när jag läser om våldtäkter, mord, förtryck etc allt det är hemskt och jah vill att det ska försvinna, men om man ser bortom raseriet, alla känslor, kan man objektivt säga att DU är ansvarig för ALLT du gör? Du besitter förmågan att göra precis som du vill hela tiden? Njae....jag tror inte det.
JAG FÖRSVARAR INTE NÅGON FÖRTRYCKANDE REGIM ELLER VÅLDS/HATBROTT PÅ NÅGOT SÄTT!!!

Ett samhälle måste enas kring en grundläggande moral, och ofta sker detta naturligt tack vare inneboende mänskliga instinkter och behov.

Det just det jag menar, det enda vi kan göra är att försöka kompromissa och fungera så bra som möjligt med andra människor.

För att kunna leva är vi tvungna att hålla andra ansvariga för sina handlingar, även fast vi aldrig kan säga att de gör fel i grunden.

Det är "grundansvaret" jag är ute efter. Det är det jag menar med att vi inte kan hållas ansvariga för det vi gör. Vi är som djur fast förbannade med ett medvetande, och med det medvetandet måste vi försöka prata med andra och komma fram till några regler som de flesta kan gå med på.

Ifall en person tycker den rådande moralen är fel så är det klokaste draget att starta en diskussion för att få andra att förstå snarare än att utan hänsyn gå i motsatt riktning och göra andra upprörda. Även fast en handling är fullständigt rationell och god i grunden så kommer den att uppfattas som fel i andras ögon, ifall de inte förstår sig på den.

Antar att jag ska ta åt mig... Det har inte varit meningen att göra någon upprörd eller verka hänsynslös på något sätt utan att få svar på några tankar jag har.

[Kendoka]

woops....blev fel. Citatet med; För att kunna leva... och slutar med ...fel i grunden. Därefter mitt svar. Nästa citat börjar med; Ifall en person.... och slutar med ....inte förstår sig på den. Sen kommer mitt svar igen.

[Wintran]

Antar att jag ska ta åt mig... Det har inte varit meningen att göra någon upprörd eller verka hänsynslös på något sätt utan att få svar på några tankar jag har.

Nej, misstänkte att du menade något liknande. Det var inte alls meningen att attackera dig, i alla fall inte mitt inlägg.

Håller med dig om att det mesta som vi klassar som ont beteende säkert kan spåras till föräldrar och uppväxt, och att vi i grunden är offer för alla våra omständigheter. Samtidigt så tror jag att vi på ett annat plan kan hållas ansvariga för allt vi gör, och att vi själva har fullständig makt över våra liv. Jag tror inte dessa behöver utesluta varandra, att det helt enkelt handlar om två olika nivåer att se på det som faktiskt fungerar sida vid sida. Det första ser vi utifrån det mikroskopiska och grundläggande perspektivet, medan det andra utgör det mänskliga och vardagliga. Ord har ofta fler än en betydelse.

[anakoret]

Alla har ett val, om än begränsat, att handla eller inte handla.

[Kendoka]

Håller med dig om att det mesta som vi klassar som ont beteende säkert kan spåras till föräldrar och uppväxt, och att vi i grunden är offer för alla våra omständigheter. Samtidigt så tror jag att vi på ett annat plan kan hållas ansvariga för allt vi gör, och att vi själva har fullständig makt över våra liv. Jag tror inte dessa behöver utesluta varandra, att det helt enkelt handlar om två olika nivåer att se på det som faktiskt fungerar sida vid sida. Det första ser vi utifrån det mikroskopiska och grundläggande perspektivet, medan det andra utgör det mänskliga och vardagliga. Ord har ofta fler än en betydelse.

Makes sense... Man skulle kunna tänka sig att man kan hållas ansvarig för det som man tror är rätt eller fel, så att man kan hållas ansvarig om man utför något som man egentligen tror sig veta är fel. Fast då kommer man till problem som hedersmord som anakoret nämnde högre upp, alltså skillnader mellan kulturer som gör att olika saker blir rätt och fel på olika geografiska ställen. Hur ska man lösa det?
Samma resonemang leder fram till att man inte kan hålla unga barn och gravt psykiskt handikappade människor helt ansvariga för sitt handlande, och då kommer problemet om när är en person mogen eller frisk nog att ta sitt ansvar?