insikt och total eufori

Moderator: Moderatorgruppen

adress
Inlägg: 2
Blev medlem: 13 nov 2006 12:45

insikt och total eufori

Inläggav adress » 13 nov 2006 14:19

Jag vet inte om det är på gott eller ont, men jag känner mig lite ensam som person efter vad jag fick uppleva i somras.
Jag har ännu inte lyckats hitta någon som helt kan förstå mig och jag vankar fram o tillbaka mellan att hålla det helt för mig själv och att försöka hitta någon som förstår mig och som kanske varit med om liknande.

Likt rubriken drabbades jag eller snarare försattes jag i den den absolut härligaste men samtidigt läskigaste sinnesstämning jag någonsin varit med om.
Jag satt och åt för mig själv på en restaurang i grekland (jobbade där under två månader) då jag plötsligt fylldes med obeskrivligt stark känsla vars centum satt i bröstet och strålade ut i hela kroppen.  Vad var det här?
Jag fick allting helt klart för mig, allt (i grund o botten hade det att göra med att alla handlingar skulle betala sig så bra som möjligt på så lång sikt som möjligt och då i välmående). Och att exempelvis ta fysiskt påverkande droger som tex nikotin, koffein och allt det där andra som amfetamin ecstasy o liknande stred mer än något mot den här insikten. Där satt jag på en restaurang i utlandet och mådde så obeskrivligt bra, jag kunde inte tro annat än att jag hade fått droger i maten och drabbades därför av en stark ångest/nervositets-attack.
Hela förloppet från insikt till ångestgrejen gick på en millesekund och jag fick verkligen kämpa för att inte bryta ihop totalt, kändes verkligen som att jag var nära på att bli ett kolli eller vad man säger.

Först efter några dagar lyckades jag släppa den här ångesten o rädslan för att ha blivit förgiftad, och ett skönt o härligt täcke av välmående la sig över mig och mina handlingar. Jag blev rationell i allt vad jag gjorde, fick ett ökat intresse för allt, frågade så fort det dök upp något jag inte förstod. Slutade tvärt med alkohol och tobak.
Jag kände mig helt lycklig och helt obegränsad. Jag kunde göra precis vad jag ville, var det något jag inte kunde. tja, då var det ju bara att lära mig det. Det enda jag mådde lite dåligt över det var att jag kände mig bättre än andra.

Allt efter att jag kommit hem, delat med mig av mina tankesätt och upplevelser till människor som inte vet eller förstå vad jag varit med om har jag börjat glida tillbaka in i min gamla slentrian. Jag tänker inte ett jota och livet känns ganska meningslöst..
fick tillbaka en släng av känslan och inställningen då jag talade med en hyfsatt likasinnig gubbe jag stötte på på en uteservering på lidingöloppet.

Jag vet att jag skulle kunna uppnå känslan här i min vardag men det känns bara så svårt och kämpigt, tror det skulle vara lättast om jag bröt min vardag totalt och flyttade utomlands själv..

Aja, vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget. Av tidigare erfarenheter brukar inte folk tycka att det låter så särskilt annorlunda och konstigt.. Skulle vara kul om det fanns någon som kanske varit ute för något liknande, bara har några tips eller vad som helst.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 13 nov 2006 15:12

Insikt är ett bra ord. Att förstå istället för att bara veta. Rökaren vet att det inte är nyttigt att röka, men förstår det inte. Hade rökaren förstått så hade rökaren slutat direkt. Att veta hur man cyklar är inte samma sak som att kunna cykla.

Har du grunnat på hälsofrågor innan? Har du haft bekanta som dragit i sig en massa skit? Har du börjat motionera efter detta? Höll du på innan? Du får gärna utveckla hur du tänkte före och efter insikten.

Jag har liknande erfarenhet och för mig börjar det med någon slags problem eller frågeställning som man går och grubblar på. Något man inte förstår. Sen kommer man på det, vilket i mitt fall brukar komma smygande, det sjunker in liksom. Sedan när den pusselbiten fallit på rätt plats kommer en känsla av helhet och frihet och jag knatar omkring i flow flera veckor efteråt, ruggigt kreativ och produktiv. Uppmärksamheten helt riktad utåt och man suger i sig precis allt.

Sen efter ett tag så går det lite trögare, man har tuggat i sig en del saker man inte kan sortera rätt, kanske en trög omgivning som på något sätt lurar tillbaka en i de gamla hjulspåren. Man blir mera inåtvänd. Och så går det liksom i cykler för mig. Någon så kraftig händelse som du beskriver på så kort tid har jag inte varit med om, men det kanske finns någon annan här.

Jag tror att det är en frigörelseprocess av något slag. Och jag tror att det är bra. Men det kan vara en bra idé att inte dela med sig till precis alla, när man försöker klä känslan i ord kan det låta helt idiotiskt! Typ, "jag fattar inte varför folk har problem. Det är ju bara att lösa dem!" :D

Som du märkt kan det vara svårt att övertyga andra som bara vet och inte förstått, insett. :-)

adress
Inlägg: 2
Blev medlem: 13 nov 2006 12:45

Inläggav adress » 13 nov 2006 16:34

Jag tror mycket handlade om att jag levde och aggerade mycket efter omotiverad fakta som jag blivit matad med sen jag var liten. Mycket handlar precis som du säger om att förstå, och jag tror det var den luckan jag lyckades fylla i..
Det var flera jag jobbade med som tog tyngre grejer som kokain, ectasy och amfetamin. Iom att jag levde så nära det och blev erbjuden upprepade gånger tror jag att jag började arbeta med anledningen till varför jag sa nej.
Möjligen lärde jag mig att motivera saker och ting på ett sätt som inte går att få ut i ord och det var det som gav den här smällen. I och med att jag kommit en bit bort från den här insikten och den där känslan är det bara en gissning. Jag tror det finns mycket inom oss man måste lära sig själv, sådant man måste lära sig att tro på även fast det är omöjligt att få ut det i ord/bilder och få det bekräftat av andra.
När vi tänker kan vi tänka både i ord och i vad ska man säga, typ bilder.. I vårat tänkade kan vi också känna av en svårpåtaglig men 100% säker intuition som kan greppa över ganska breda saker. Att lyssna och verkligen aggera efter den intuitionen till 100% kanske kan ge den här känslan.

Hmm, efter insikten kunde jag som på något vis kolla runt på min kropp och känna distans till den.. som att det var en maskin jag satt i. På samma vis kunde jag också skilja på begär och vilja och utan några som helst problem exempelvis lägga ner nikotin.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 66 och 0 gäster