Jag brukade bli "hög" av mina maniska fantasier på 70-talet, men det gills kanske inte? Provade aldrig droger när jag hade möjlighet (när piporna gick runt på Parkfetserna på 70-talet. Var för feg...) Men jag upplevde dock ett och annat via mina fantasier som "upplevelse- och tolkningsfilter" samt skrev ner det...
T.ex. att jag hade Jesus-medvetande och var telepatisk, att jag kunde resa i tiden, men förstod att jag bröt mot tidens lag när jag i drömmen hade tid-e-lag med en häst ("te e lag" - tid är lag [att följa]). Upplevde vissa mystiska fenomen på natthimlen ("sopstjärnans" sken i öster)... Trodde jag befann mig på "slottet på månens baksida"... Ansåg att fingeravtrycken var "mikrogalaxer"... etc. etc. Upplevde inte direkt hallucinationer men fantasibetingade illusioner...
A[/quote]
Aha.. Någonting jag själv har börjat fundera på är "uppvaknandet av verkligheten" via LSD, om det nu är så. Terence McKenna hade liknande teorier, att allt har sina stadier ungefär.. Jag har tagit LSD bara två gånger men en tripp är aldrig densamma. Men de hade ändå en koppling. Första var uppvaknandet av mitt medvetande som jag gärna vill kalla det. Som tyvär är väldigt svårt att förklara kort. Kan låta som en massa flum men det har verkligen förändrat min syn på livet. Den andra trippen var uppvaknandet av min kropp. Lite enklare att förklara men jag blev som nollställd. Min kropp blev helt ny för mig. Det är på både det posetiva och negativa. Iom att jag blev "nollställd" så känner jag inte min kropp som jag är van vid, men det behöver inte betyda att det var det rätta. Men vid det tillfället kände jag _hela_ min kropp på ett sådant äkta sätt. Man kan höra någon säga att droger fuckar upp känslor osv men det kan vara något sådant drastiskt som krävs för att man ska bli medveten om det.
osv..
En tusendel av va jag kommit fram till iaf..
Hoppas ni inte får intrycket av att man är värsta bortflummaren, men för mig har det visat sig väldigt betydelsefullt.
There's only one corner of the universe you can be certain of improving, and that's your own self.
Aldous Huxley
men, ta inte allt i livet på största allvar. Jag har kommit till ett intresse gällande knarkfilosofi (som jag vill kalla det). Det innebär alltså vad man har kommit fram till, stora frågor och det oförklarliga medan man varit påverkad av droger. Kan för nöjes skull oxå innebära en stor portion flum. De droger som jag inriktar inlägget på är LSD, psilocybine samt THC, men får väligt gärna vara vilka droger som hellst egentligen. Nu, gott (f.d)knarkande folk, vore det trevligt om ni kunde dela med er av era upplevelser och tankar. Lite Terence McKenna, Timothy Leary, Aldous Huxley över det hela. Vad har ni kommit fram till? Hur har det påverkat erat nyktra liv? Vad är era filosofiska och psykologiska tankar? Eller är det inget speciellt förutom lite roliga upplevelser för er?
