Samhällsskulden gentemot medborgaren.

[J R Auk]

Jag utgår ifrån att vi som varelser, som saknar instinkter för att överleva, har utvecklat instinkter för att vårda. Barnet och dess föräldrar eller förmyndare.

Således utgår jag utifrån att om vi i ett "naturtillstånd", ett utan ett samhällsbygge, föds berättigas ett arv för vår överlevnad. Detta arv är förmedlat utefter bästa förmåga och anpassat efter vår situation vi lever i.

Nu kommer då det som spetsar till det.
Vi har idag inte längre möjlighet att avnjuta detta arv, till viss del hade vi det kanske när enbart ena parten för vår tillblivelse jobbade. Men idag är det mera sporadiskt och i stor del överlåtit till staten.
Man kanske kunde drista sig till att säga att det stulits av det som utgörs av staten, förmyndarna för samhället, i utbyte mot en garanti att det bättre förvaltas av dom.

Vi kan ta skolan, och skolplikten, som ett exempel på en medveten utveckling för att skapa distans mellan dom familjära banden och kulturarvet. Detta även till trots att det formulerade som en emancipatorisk inrättning för att utjämna förutsättningarna för dom bemedlade och ickebemedlade.

Den fråga jag ställer mig således är; har då inte samhället ett ansvar att ge oss ett arv att överleva i vår miljö?
Hur mycket ansvar faller på oss som individer?

Vi kan inte slå oss fria från detta samhälle som ålagts oss då vi saknar kunskaper om hur vi kan fungera utan det. (är medveten om den radikala skillnad som landsbyggd och stad utgör här, och kanske är det detta som förklarar psykologiska skillnader i förhållningssätt gentemot samhälle och stat, stad och landsbyggd emellan)

Vidare frågar jag mig, om samhället, staten, kan fly detta ansvar genom att utbilda oss för ett liv utan samhället. Och i förlängning om dom borde det.

Eller vill ni kanske säga att det är individen som är skyldig samhället, en arvsskuld rent utav?

[J R Auk]

-

[Avantgardet]

Jag röstar för överlevnadsutbildning som obligatoriskt i grundskolan, och i omfattande utsträckning. Tamdjur, dresserade apor, är vi inte lite tragiska?

Det obehagliga i det hela är att vi "naturaliserat" något icke-naturligt - och tack vare evolutionsteorier och star-trek (eller nåt sånt) så ges vi möjlighet att negligera det hela.

[AntonDahr]

Det du utgår från, att vi inte har några överlevnadsinstinkter, vad baseras det på? Jag själv ser flera instinkter. Rädsla för det okända, rädsla för att inte se i mörker, hunger, sexualdrift. Är dessa inte överlevnadsinstinkter och i så fall varför inte?

[J R Auk]

Märk att jag skrev saknar instinkter för att leva, inte saknar överlevnadsinstinkter. Min poäng är att vi behöver någon som vårdar oss vår första tid. Ganska lång tid.

Avantgardet, det som skiljer oss och tamdjuren är att vi inte behöver några uppmuntrande ord för att göra konster, det ger väl oss värdighet

Greppar inte var startrek kommer in?

Du talar om vår uppfattning om detta som, naturligt, genom evolutionen?

[Avantgardet]

Star Trek är symptomatisk för sjukdomsbilden - vår föreställning om det naturliga. Vi föreställer oss människan i en ultrateknisk framtid, där alla livsformer är humanoida (med små avvikelser, spetsiga öron eller nåt - människan är kronan på verket). Evolutionsteorier finns implicit också i Star Trek, men när jag nämnde dem så avsåg jag främst den religiöst profetiska sidan hos dem - människans plastiska anpassningsförmåga.

Star Trek har stort symbolvärde i denna bemärkelse - inte minst bland kapitalister och teknokrater, men även hos gemene man med optimistisk framstegstro. Man kan fråga sig hur nyanserad framtidsvisionerna om människan är (om man betänker feta amerikaner som aldrig lyfter arslet från soffan och tv-kanalsurfar som enda fysiska aktivitet). Det är lätt idag, eftersom vi förlorat kontakten med det verkliga, att "naturalisera" något icke-naturligt, något man-made. Kartan efterliknar inte längre planeten, planeten efterliknar kartan. Man glömmer lätt bort det artificiella i situationen, kanske för att vi lär oss kartan först och kanske endast.

[Philosopher King]

Jag håller inte med om antagandet att vi människor saknar instinkter för att överleva.
Jag tror att det finns egenskaper i oss som människor som gör att vi har instinkter för att överleva. Att arvet inte i sig är nödvändigt.

Dock skulle jag hålla med om att samhället utformar och uppfostrar oss till de människor vi är idag. Så jag skulle väl fortfarande kunna delta i en diskussion. =)

Dock så har jag svårt med att personifiera "samhället" som person. Genom att säga att det är ansvarigt. Jag har svårt att se hur man kan hålla ett samhälle "ansvarigt" för någonting. Då ett samhälle endast består av de människor och institutioner och liknande inom samhället.
Så enligt mig så kan man inte påstå att samhället har ett ansvar.

[J R Auk]

Avantgardet, då är jag med på noterna

Jag håller inte med om antagandet att vi människor saknar instinkter för att överleva.
Jag tror att det finns egenskaper i oss som människor som gör att vi har instinkter för att överleva. Att arvet inte i sig är nödvändigt.

Dock så har jag svårt med att personifiera "samhället" som person. Genom att säga att det är ansvarigt. Jag har svårt att se hur man kan hålla ett samhälle "ansvarigt" för någonting. Då ett samhälle endast består av de människor och institutioner och liknande inom samhället.
Så enligt mig så kan man inte påstå att samhället har ett ansvar.

Menar du verkligen att du tror en människa vara kapabel att överleva i sin ensamhet? Jag talar om vår första tid i existensen och dess förlängning, det skulle till lyckliga omständigheter för att sugreflexen skulle vara näringsgivande utan en närvarande moder.

Har samhället inget ansvar?
Då har väl heller inte;

människor och institutioner och liknande

något ansvar?

När jag säger samhället så menar jag vår gemensamma vilja. Har vi inte en skyldighet mot oss själva, trots att vi passerat vår första tid, att ge oss medel för överlevnad utan krav på återgäldning? Detta för att vi i vårt samhällsbygge har krävt av våra föräldrar att dom frånsäger sig vårt arvegods, det intellektuella kapital som gjort dom till överlevare, samt i förlängningen våra förfäders.

[lkl]

Vi måste göra oss av med samhället så fort som möjligt, avskaffa lagarna och få till lite kaos för att säkra jordens överlevnad. Det är helt enkelt allt för tråkigt som det är. Med snart 5 miljarder människor finns det snart inget utrymme kvar för individen. Samhället och staten är värdelösa abstraktioner. Staten består av ett antal individer, ofta av pöbelnatur, som gör allt för att säkra den egna tillvaron; lagarna är deras vapen. Det är helt enkelt tråkigt att vara människa idag, man har ingen möjlighet att förfina sina instinkter och leva ett fullvärdigt liv. Vad är det som säger exempelvis att det i sig vore fel att döda? Det står i "skriften" och det är "olagligt". Vem vill ruttna bort på ett sjukhus efter att ha levt i en box hela sitt liv framför en skärm? Vore det inte bättre med ett intensivt leverne; nerverna på helspänd; som en jaguar, tills man får en klubba i huvudet och så var den saken klar. Inget tjafs, coolt som bara den.

[Philosopher King]

Menar du verkligen att du tror en människa vara kapabel att överleva i sin ensamhet? Jag talar om vår första tid i existensen och dess förlängning, det skulle till lyckliga omständigheter för att sugreflexen skulle vara näringsgivande utan en närvarande moder.

Nej det var inte det jag menade. Det jag menade var att vi har infödda instinkter som gör att vi är lämpade att överleva. Sugreflexen är en instinkt. Det är väl i allra högsta grad en infödd instinkt vi har som människa. Som är till för att se till så vi överlever.
Sen är vi såklart beroende av andra människor också, men det är en annan femma. =)

Jag har iof inte sagt att människor och institutioner och liknande har något ansvar. =) Men ja människor kan ställas till svars för vad dom gör. Däremot har jag svårt att se hur man ställer institutioner till svars.
Jag anser inte att vi har någon gemensam vilja. Alla viljors pekar åt olika håll.
Jag har väldigt svårt att ställa strukturer och institutioner eller andra icke mänskliga saker till svars för något. Främst för att det består av en massa människor med olika åsikter och viljor.
Visserligen så går det nog att ställa företag till svars, men då gör man det ju genom att ställa ledarna inom företaget till svars. I form av företaget då.

[J R Auk]

Man får väl begränsa det som är deras enda, majoriteten av företagen, syfte, vinsten.
Varför skall jag som individ acceptera en dom om inte detsamma gäller för en gruppering?

Är inte samhällets ansvar att skydda individen mot gruppen? Eller är det så att likt greklands glada statsstater vi skall bygga vårt välstånd på slaveri?

def. Medborgare=alla fria män?

Det är sjukligt att det idag rymmer ett större värde i samhället än alla vi som utgör samhället.

Vad får du sådana idéer ifrån PhilosoperKing?
Varför i all världen skulle vi inte hålla dom ansvariga?

Låt oss tåga till slottet med facklor i hand!!!!!!

[Philosopher King]

J R Auk
Det enda jag hade problem med var ideen om att kunna ställa "samhället" till ansvar.
Om man vill ställa något till ansvar så anser jag att det är människor och deras handlingar. Har svårt med ideen att ställa organisationer eller andra sociala strukturer till ansvar, då får man ofta inget svar.

Sen är det väl självklart att vi alla medborgare kommer överrens om normer som skyddar oss alla.

Jag har väl inte sagt att samhället har större värden än vi människor? Jag tycker väl att jag försöker komma bort från detta. Genom att betona att man inte kan utkräva ansvar från "samhället" utan att då får man vända sig till enskilda människor. Man kräver ansvar av människor, och samhället består endast av oss människor. Dvs det är vi människor som bygger upp samhället och därmed bör man undvika att personifiera samhällsbegreppet.

[J R Auk]

Jag ger dig inte så stor relevans att mina ord om vad som är tillägnas dig

[Philosopher King]

J R Auk
Det förstod jag nästan =) Eftersom det jag skrev inte var så relevant från första början.
Utan det var bara principen att jag tycker det är svårt att ställa samhället till svars för något.

[PopJimmy]

Det är lätt idag, eftersom vi förlorat kontakten med det verkliga, att "naturalisera" något icke-naturligt, något man-made.

Upplevde att du hade poststrukturalistiska/postmodernistiska dragningar. Hur skulle du definiera motsatsen till något icke-naturligt?