Jag är intresserad vilka här som väljer ordning framför kaos. Vidare vore det intressant att veta hur detta förhåller sig till tron hos er som röstar.
Med troende menar jag tron på en medveten gud.
Ordning vs Kaos
Moderator: Moderatorgruppen
Ordning vs Kaos
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det var dit jag ville komma, hur kan man som troende hitta en oordning? Det motsäger iallafall omnipotensen hos guden.
Fast jag hade velat ta ett stop och se resultatet av omröstningen innan jag ledde samtalet dithän.
Jag ser det hela som en trosfråga, är man beredd att säga att det upplevda oordnade kan hålla en utstakad väg, darwinisten kan väl knappast vilja ordna vår värld? Är smått av en hängivelse, även om det dock är i sig själv.
Framför allt ser jag bakom fruktan för kaoset en rädsla och en vilja att äga, illusioner. Vi blir aldrig tryggare än vi föreställer oss. Och om jag skall anknyta till mina funderingar kring kärlek, så ser jag kaos som ett måste för att kunna leva med kärlek.
def. "Kaos=det som upplevs som oordnat"
Det du äger, har makt över och styr utvecklingen för, det du ordnat, kan du inte älska, gjorde du det hade du inte styrt, inte belagt det/den med din makt. Det du gör är att du älskar en idé om något/någon och styr den mot din föredragna föreställning.
(Och det här tycker jag verkligen är intressant om man går djupt in i vad det innebär. Det betyder att det som älskas inte är av denna värld, det är oemottagligt för alla utom dig själv, det är i förhållande till dig likt det många anser vara förhållandet mellan gud och världen. Vill man leka gud, är det därför? Frågan är om det är instinktivt beteende att vilja korrigera andras beteende, även om det inte direkt inverkar på den egna personen.)
Kan man älska det intrinsinkala värdet hos någon? Är det inte formen som älskas då och inte det som i given instans utgör formen?
Är farligt att använda begreppet intrinsikalt värde, då det är lätt förvillat med det jag anser borde äras hos den man älskar, men då är det snarare bättre beskrivet med ett intrinsikalt samt instrumentellt värde.
Ide och fullbordan, vägen dit, båda två villkorslöst godtagna.
Fast jag hade velat ta ett stop och se resultatet av omröstningen innan jag ledde samtalet dithän.
Jag ser det hela som en trosfråga, är man beredd att säga att det upplevda oordnade kan hålla en utstakad väg, darwinisten kan väl knappast vilja ordna vår värld? Är smått av en hängivelse, även om det dock är i sig själv.
Framför allt ser jag bakom fruktan för kaoset en rädsla och en vilja att äga, illusioner. Vi blir aldrig tryggare än vi föreställer oss. Och om jag skall anknyta till mina funderingar kring kärlek, så ser jag kaos som ett måste för att kunna leva med kärlek.
def. "Kaos=det som upplevs som oordnat"
Det du äger, har makt över och styr utvecklingen för, det du ordnat, kan du inte älska, gjorde du det hade du inte styrt, inte belagt det/den med din makt. Det du gör är att du älskar en idé om något/någon och styr den mot din föredragna föreställning.
(Och det här tycker jag verkligen är intressant om man går djupt in i vad det innebär. Det betyder att det som älskas inte är av denna värld, det är oemottagligt för alla utom dig själv, det är i förhållande till dig likt det många anser vara förhållandet mellan gud och världen. Vill man leka gud, är det därför? Frågan är om det är instinktivt beteende att vilja korrigera andras beteende, även om det inte direkt inverkar på den egna personen.)
Kan man älska det intrinsinkala värdet hos någon? Är det inte formen som älskas då och inte det som i given instans utgör formen?
Är farligt att använda begreppet intrinsikalt värde, då det är lätt förvillat med det jag anser borde äras hos den man älskar, men då är det snarare bättre beskrivet med ett intrinsikalt samt instrumentellt värde.
Ide och fullbordan, vägen dit, båda två villkorslöst godtagna.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Ordning vs Kaos
J R Auk skrev:Jag är intresserad vilka här som väljer ordning framför kaos. Vidare vore det intressant att veta hur detta förhåller sig till tron hos er som röstar.
Med troende menar jag tron på en medveten gud.
Vad menar man med kaos? Oförutsägbarhet bortom statistik och sannolikhetskalkyl? Eller att vi människor inte kan överblicka det? Vad skiljer slump från kaos? Att vi kan ringa in denna med statistik och sannolikhetskalkyl? Ge den en procentsats?
Fruset kaos kallas ordning. Utan ordning, inget kaos. Utan kaos åtminstone i tanken, ingen manifesterad ordning.
Vad ordnar kaos? Viljan - och kölden som får kaos att stelna till ordning.
A
Algotezza aka Algotezza
Det viktiga är inte vad det är, det är vår inställning till det.
Se tidigare post för def.
Se tidigare post för def.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Olika slags kaos
J R Auk skrev:Det viktiga är inte vad det är, det är vår inställning till det.
Se tidigare post för def.
För att kunna förhålla mig till det måste jag veta vad man menar med det.
Kaos = "det som upplevs som oordnat". Visst, men det finns ingenting som säger att det är ett verkligt kaos för att jag upplever det så. Det handlar då om kaos i psykologisk mening. Det finns ju även kaos i matematisk mening, "äkta kaos", som är besläktat med fraktaler. Vårt väder är en företeelse som är "betingad av kaos" och vädret kan vi ju också uppleva som en aning kaotiskt och oförutsägbart, så det står för både "äkta" och psykologiskt kaos...
En troedne kan uppleva oordning (= kaos) men ända vara förvissad om att Gud "egentligen" har "full koll". Däremot kan väl inte en troende acceptera att det skulle finnas "äkta kaos" som Gud ej råder över eller har full kunskap om, då han tänkes vara allsmäktig och allvetande...
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Olika slags kaos
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det viktiga är inte vad det är, det är vår inställning till det.
Se tidigare post för def.
För att kunna förhålla mig till det måste jag veta vad man menar med det.
Kaos = "det som upplevs som oordnat". Visst, men det finns ingenting som säger att det är ett verkligt kaos för att jag upplever det så. Det handlar då om kaos i psykologisk mening. Det finns ju även kaos i matematisk mening, "äkta kaos", som är besläktat med fraktaler. Vårt väder är en företeelse som är "betingad av kaos" och vädret kan vi ju också uppleva som en aning kaotiskt och oförutsägbart, så det står för både "äkta" och psykologiskt kaos...
En troedne kan uppleva oordning (= kaos) men ända vara förvissad om att Gud "egentligen" har "full koll". Däremot kan väl inte en troende acceptera att det skulle finnas "äkta kaos" som Gud ej råder över eller har full kunskap om, då han tänkes vara allsmäktig och allvetande...
A
För min tanke spelar inte huruvida det är äkta eller inte. Det är valet, dragningen till det ena eller det andra som jag funderar kring.
Var finns den största potentialen, i ordningen eller kaoset.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kaos är det för tillfället odefinerbara - det odefinerade.
Ordning är den miskropiske delen av kaoset som vi lyckats tvinga på några för oss för tillfället fungerande regler, definitioner.
Det mesta som finns omkring oss är inte uppfattbar för våra sinnen, ingår alltså inte i våran omedelbara värld, men bygger på kaoset.
Ordning är den miskropiske delen av kaoset som vi lyckats tvinga på några för oss för tillfället fungerande regler, definitioner.
Det mesta som finns omkring oss är inte uppfattbar för våra sinnen, ingår alltså inte i våran omedelbara värld, men bygger på kaoset.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Jörgen skrev:Kaos är det för tillfället odefinerbara - det odefinerade.
Ordning är den miskropiske delen av kaoset som vi luckats tvinga på några för oss för tillfället fungerande regler, definitioner.
Det mesta som finns omkring oss är inte uppfattbar för våra sinnen, ingår alltså inte i våran omedelbara värld, men bygger på kaoset.
Ordningen är vår lilla flotte på ett hav av oöverblickbarhet vi bara kan kalla kaos, då vi inte känner det.
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Olika slags kaos
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det viktiga är inte vad det är, det är vår inställning till det.
Se tidigare post för def.
För att kunna förhålla mig till det måste jag veta vad man menar med det.
Kaos = "det som upplevs som oordnat". Visst, men det finns ingenting som säger att det är ett verkligt kaos för att jag upplever det så. Det handlar då om kaos i psykologisk mening. Det finns ju även kaos i matematisk mening, "äkta kaos", som är besläktat med fraktaler. Vårt väder är en företeelse som är "betingad av kaos" och vädret kan vi ju också uppleva som en aning kaotiskt och oförutsägbart, så det står för både "äkta" och psykologiskt kaos...
En troedne kan uppleva oordning (= kaos) men ända vara förvissad om att Gud "egentligen" har "full koll". Däremot kan väl inte en troende acceptera att det skulle finnas "äkta kaos" som Gud ej råder över eller har full kunskap om, då han tänkes vara allsmäktig och allvetande...
A
För min tanke spelar inte huruvida det är äkta eller inte. Det är valet, dragningen till det ena eller det andra som jag funderar kring.
Var finns den största potentialen, i ordningen eller kaoset.
Brainstorming kan ibland ge mer än disciplinerat tänkande, det senare ibland mer än det förra. Vad som har störst potential är alltså betingat av sammanhanget och vilka avsikter man har, vad man vill uppnå, förverkliga.
A
Algotezza aka Algotezza
Jag märker att frågan faller något platt på detta forum för filosofi 
Ni dissekerar ner begreppet förbi den punkt där det har relevans för frågan.
Det ni säger är att ni frånsäger er ställningstagande. Gör jag också, även om jag har en personlig dragning mot det kaotiska, gillar inte rutiner och ordning, är mer hemmastadd i det föränderliga och oförutsägbara, om det nu någonsin blir det.
Ni dissekerar ner begreppet förbi den punkt där det har relevans för frågan.
Det ni säger är att ni frånsäger er ställningstagande. Gör jag också, även om jag har en personlig dragning mot det kaotiska, gillar inte rutiner och ordning, är mer hemmastadd i det föränderliga och oförutsägbara, om det nu någonsin blir det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Påminner mig om den holistiske detektiven,
han som tror att allting hänger ihop,
och att det går bra att börja var som helst med en uppgift,
speciellt med företeelser som vid första ögonkast inte tycks något som helst ha med uppgiften att göra, bara för de verkar roliga.
Det går lika bra att man glömmer bort den ursprunglige uppgiften helt och hållet - förr eller senare måste man ju snubbla på det ursprungligen eftersökta lösningen.
han som tror att allting hänger ihop,
och att det går bra att börja var som helst med en uppgift,
speciellt med företeelser som vid första ögonkast inte tycks något som helst ha med uppgiften att göra, bara för de verkar roliga.
Det går lika bra att man glömmer bort den ursprunglige uppgiften helt och hållet - förr eller senare måste man ju snubbla på det ursprungligen eftersökta lösningen.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
J R Auk skrev:Jag märker att frågan faller något platt på detta forum för filosofi
Ni dissekerar ner begreppet förbi den punkt där det har relevans för frågan.
Det ni säger är att ni frånsäger er ställningstagande. Gör jag också, även om jag har en personlig dragning mot det kaotiska, gillar inte rutiner och ordning, är mer hemmastadd i det föränderliga och oförutsägbara, om det nu någonsin blir det.
Så man får inte nyansera? Man skall bara säga ja eller nej utan att motivera. Blir inte mycket filosoferande av det. Mer telefonenkät. Lika platt det.
A
Algotezza aka Algotezza
Klart att man skall nyansera, men i detta fall var det den oreflekterade inställningen jag sökte.
Sen är det ju så att du undviker valet genom att dissikera ner begreppet till att vara betydelselöst.
Sen är det ju så att du undviker valet genom att dissikera ner begreppet till att vara betydelselöst.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster