§66. Consider for example the proceedings that we call "games". I mean board-games, card-games, ball-games, Olympic games, and so on. What is common to them all?--don't say: "There must be something common, or they would not be called 'games'"--but look and see whether there is anything common to all.
--For if you look at them you will not see something that is common to all, but similarities, relationships, and a whole series of them at that. To repeat: don't think, but look!
-- Look for example at board games, withtheir multifarious relationships. Now pass to card-games; here youwill find many correspondences with the first group, but many common features drop out, and others appear. When we pass next to ball-games, much that is common is retained, but much is lost. --Are they all 'amusing'? Compare chess with noughts and crosses[tic-tac-toe]. Or is there always wining and losing, or competition between players? Think of patience.
In ball games there is winning and losing; but when a child throws his ball at the wall and catches it again, this feature has disappeared. Look at the parts played by skill and luck; and at the difference between skill in chess and skill in tennis. Think now of games like ring-a-ring-a-roses; here is the element of amusement, but how many other characteristic features have disappeared! And we can go through the many, many other groups of games in the same way; can see how similarities crop up and disappear. And the result of this examination is: we see a complicated network of similarities overlapping and criss-crossing: sometimes overall similarities, sometimes similarities of detail.
Detta tas ibland som intäkt på att våra tankar är principiellt ogenomträngliga: det går inte att sönderdela våra tankar i mindre, noggrant urskiljda bitar (t ex går det inte att dela upp kunskap i rättfärdiga sann tro, etc.). Om den här idén stämmer verkar begreppsanalysen som verksamhet ha en hel del problem.
Det finns eventuellt två distinktioner vi måste göra här: för det första mellan tankar vi faktiskt försöker uttrycka (vilket kan inkludera tvetydiga eller obegripliga tankar) och klara tankar (dock kan klara tankar va vaga; tanken "den högen är stor" är vag utan att för den sakens skull va oklar). För det andra mellan hur ett ord används i en särskild kontext och ordets allmäna betydelse, om man kan tala om en sån.
Det kanske är fel att säga att "game" är mångtydigt men nåt ligger det i det. När vi använder ett ord, t ex "game" i en sats tänker vi på en bestämd betydelse. T ex säg att vi säger "Jag vill spela spel" och nån annan svarar "spela patiens" kanske vi svarar "nej, jag menar inte ett sånt spel utan ett spel som man spelar med varandra". (Detta borde kanske ha varit uppenbart för den andre redan från början; hade hon velat spela patiens hade hon snarare sagt: "jag lägger en patiens").
Man kan bli ännu mer exakt om man vill det. Poängen är att när man säger t ex "jag vill spela spel" har man normalt en mer eller mindre bestämd typ i sinnet. Alla saker som faller under en bestämd typ är lika i ett avseende. Men om det nu är så att alla saker som kallas "spel" inte är lika i nåt avseende (förutom extremt konstruerade och onaturliga avseenden som "bollspel eller patiens", etc.) kan vi inte ha dem alla i sinnet när vi säger "jag vill spela spel".
Detta är den effekt kontexten ger: ett ord används för det mesta med en bestämd mening i ett särskilt sammanhang.
Men ibland kan folk använda ord på ett oklart sätt. Betrakta t ex ordet "offensiv" som det används inom bollsporter, t ex fotboll. En offensiv mittfältare, t ex, kan dels referera till en mittfältare som är skicklig med bollen, etc.; dvs. en som ökar chanserna att göra mål snarare än minskar chanserna för motståndarn att göra mål (en defensiv mittfältare), dels till en mittfältare som ligger längre fram i planen än övriga mittfältare. Om vi nu betraktar en spelare som Andrea Pirlo, som är bollskicklig men opererar från en position långt bak i banan, så är han defensiv enligt den ena idén, offensiv enligt den andra.
Om nu A säger: "Pirlo är en offensiv mittfältare" och B frågar: "menar du att han är bollskicklig eller ligger långt fram i banan?", så har A kanske inte gjort detta klart för sig. Denna fråga kan klargöra för A att hans påstående var oklart, att den inte uttryckte en klar tanke. Således: även om originaltanken hade nån slags "familjekaraktär" så var den just i kraft av detta oklar och ersätts när detta uppmärksammas av en klarare.
Så för mig verkar det som att en klar tanke inte är av familjekaraktär och därför kan analyseras i mindre, klart urskiljbara delar.
