Pengars värde

[Jarvdal]

En vän till mig skrev något intressant häromdagen. "Pengar har inget värde förrän man delar med sig av dem". Hur korresponderar detta mot "Att lycka inte kan köpas för pengar"?.

[Mahatma]

Nå, det handlar ju om lite olika saker

Sant är det att pengar inte har något värde förrän man sätter in värdet i dom. Och finns det bara en människa med pengar i sin hand så saknar de betydelse.

Lyckan är ju däremot något helt annat; Lycka är inte materiellt. För att kunna köpa lycka (vad det är är också en intressant fråga) måste man komma på ett sätt att dela med sig lycka som om det vore curry på en indisk marknad.

Sambandet är kanske sen svårt att finna och jag kan tänke mig många olika vinklingar av denna frågeställning. Men kanske man kan köpa lycka den dag vi uppfinner psykologisk och/eller emotionell valuta...


I min ungdom (några år sedan  :D ) tittade jag ofta på "Star Trek". Jag minns ett avsnitt från Voyager serien där det fanns en planet där alla människor levde i harmoni och frid. De hade telepatisk förmåga men i den undre världen sålde man hatiska minnen och känslor, ungefär som heroin...  :)

[Angelina]

Pengar har ett värde och man kan köpa lycka, så är det.
Allt som existerar har ett värde, så även pengar, och du väljer vad lycka är för dig och om det går att köpa så gör du det. Om det inte går att köpa så får du införskaffa lyckan på ett icke-monetärt vis. Fattigmanslycka.
Det är vad de rika försöker köpa och vad många krämare försöker sälja, och det funkar ibland, köpandet och säljandet, beroende på hur respektive parter tror på vad de gör, men oftast är den temporär, och kräver mer pengar. Men den temporära lyckan har också ett värde, för trots allt lever vi i nuet.  
Så råna banken, köp godis och lev lycklig i tre sekunder.

[Tractatus]

Ahh, pengar har inget intrinsikalt värde. Det är bara att kolla runt hur det ser ut i världen. Ta en titt på ett nykapitalistiskt samhälle bara. Pengar är resurser, inget annat. När de själsliga/immateriella (tex emotionella behoven) är tillfredställda, kan först då materiella tingest bringa "lycka". Inte dessförinnan (måhända en kortsiktig sådan). I ett välfärdssamhälle som detta bör pengar ses som en viktig bisak. Istället konsumerar vi sönder oss, och blir -generellt sätt - mindre lyckliga i takt med att konsumerandet blir större.

Bara en jättenkel grej; köp nåt som du länge varit sugen på, tex en ny mobiltelefon. Hur länge bringer den dej den där "lyckan" En månad? Tillfredställelse tilgodosedd av materiella ting, har ingen övre gräns, och kan därför inte tillgodoses långsiktigt. Det blir som att klättra på en stege som aldrig tycks ta slut. Nu beskriver jag specifika saker. Men försöker se på principen i ett större perspektiv.