Finns det svar på alla frågor?

[yllesocka]

Jag och några klasskamrater diskuterade fysik i korridoren, varvid jag kom att tänka på, om alla frågor har svar. Jag påstod bestämt att så är fallet, medan de andra var delade, men sak samma:

Tesen är enkel:

'Alla frågor har svar.'


Finns det något som talar i mot tesen?

Det närmaste en "svarslös" fråga vi kunde konstruera är;
"Solen är gul. Vilken av följande färger är den, blå eller grön?"

Varken grön eller blå är svaret på frågan och de möjliga svarsalternativen är {blå, grön}. Men så är det ju så att den tomma mängden ingår i varje mäng, så "ingen" måste kunna vara ett svår på den konstruerade frågan. Därmed finns det svar på den frågan, om den tomma mängden ingår i varje mängd.

Har alla frågor svar (svaren finns, men kan vara i princip omöjliga att hitta)?

[Avantgardet]

Har denna fråga ett svar?

[hovnarr]

Har denna fråga ett svar?

Är detta ett svar på denna fråga?

Det närmaste en "svarslös" fråga vi kunde konstruera är;
"Solen är gul. Vilken av följande färger är den, blå eller grön?"

Varken grön eller blå är svaret på frågan och de möjliga svarsalternativen är {blå, grön}. Men så är det ju så att den tomma mängden ingår i varje mäng, så "ingen" måste kunna vara ett svår på den konstruerade frågan. Därmed finns det svar på den frågan, om den tomma mängden ingår i varje mängd.

Har alla frågor svar (svaren finns, men kan vara i princip omöjliga att hitta)?

Problemet är i första hand vad man accepterar som ett "svar". När vi väl definierat det går det säkerligen att hitta frågor som saknar svar. Du är till exempel inne på att svaret på något sätt måste överensstämma med frågan. På frågan:

F: Solen är gul. Vilken av följande färger är den, blå eller grön?

verkar du inte acceptera svaren "gul", "rosa", "din mamma", "ja" osv. Är dessa svar? Varför/varför inte? Vad är ett svar?

Med såna premisser på vad ett svar är kan man lätt konstruera frågeparadoxer, t.ex. "Är kungen av Frankrike skallig?" Svaret tycks vara ja eller nej, men i själva verket har ju Frankrike ingen kung i dagsläget. Är då "Frankrike har ingen kung" ett svar? Är "jag vet inte" ett svar? I så fall tycks alla frågor ha svar.

[yllesocka]

@Avantgardet:

Ja...?

Ja, varken ja eller nej eller nej, skulle kunna vara svaret på frågan "Har alla frågor svar?".

Eftersom jag inte kan konstruera en fråga som inte kan ha svar, tror jag att det inte finns någon sådan fråga. Det är det som är frågan.

@hovnarr:

Jo, definitionen på "svar" är en stor del av problemet.

Angående "solenfrågan". Det är inte solens färg som efterfrågas, utan vilken av färgerna grön och blå den är. Dvs ingetdera. Därmed tycker jag inte att "rosa" duger som svar, eftersom det inte var frågan.

Jag tänkte mig "svar" i mer filosofisk mening än i praktisk mening. För att svara kan man ju alltid, rent mekaniskt, även om svaret är fel och ovidkommande. Svaret borde som du skriver överensstämma med frågan.
"Jag vet inte" är, enligt definitionen ovan, inte ett svar, utan ett påstående, dvs "Jag vet inte svaret, men det kan finnas ett". Svaret borde väll i vidare mening också vara rimligt, det vill säga stämma?

Och kungen av Frankrike, han är varken skallig eller inte skallig, så svaret måste vara varken ja eller nej.

[Sartre]

Och kungen av Frankrike, han är varken skallig eller inte skallig, så svaret måste vara varken ja eller nej.

satsen ”Den nuvarande kungen av Frankrike är flintskallig” är en bestämd beskrivning som inte träffar någon – den är misslyckad – och enligt somliga meningslös, eftersom, i det här fallet, personen ”kungen av Frankrike” inte existerar. det finns dock ett problem med att säga att satsen är meningslös och det är att dess sanningsvillkor inte ligger i det språkliga, utan beror på förhållanden i världen. dessutom kan vi förstå den, är den verkligen meningslös då?
Frege anser sig lösa problemet genom att säga att satsen har Sinn, men saknar Bedeutung, dvs är meningsfull men varken sann eller falsk. Russels teori, som är den mest välbekanta, säger att bestämda beskrivningar har en annan logisk form än det som språket skenbart säger. sådana satser ska istället tolkas så att själva villkoret för att den bestämda beskrivningen är lyckad ingår i satsens mening. satsen i början blir alltså synonym med satsen: ”Det finns en och endast en individ som är nuvarande kung i Frankrike och denna individ är flintskallig”. den här satsen innehåller ingen bestämd beskrivning och dess mening och sanningsvärde, den är helt enkelt falsk, är således oproblematisk.
ett svar finns alltså, men det är mer komplext än att bara svara ”ja” eller ”nej”

[amy]

inga svar är riktiga svar för att de skapar alltid nya frågor.

ord är maya...
att fråga frågor är karma...

alla ord är dina ord...
att tro något annat är karma...

maya betyder utseende...
karma betyder att inget är vad det ser ut som...

himlens (monism, advaita) universella språk är så enkelt att den skapar inga frågor eller tvivel.

om "du" inte håller med det så är det bara för att du inte förstår att i monism:
1. det finns ingen "du" och
2. det finns inget att förstå

[Avantgardet]

Har denna fråga ett svar?

Är detta ett svar på denna fråga?

Hur ska jag kunna känna igen det?

[yllesocka]

ett svar finns alltså, men det är mer komplext än att bara svara ”ja” eller ”nej”

Jo, men så länge det finns ett svar är jag nöjd. Kan vi säga att vi är överens, om att alla frågor har svar? Jag tycker att det verkar som det.

Förutom;
@AMY
Hur skulle jag kunna förstå att det inte finns något att förstå? Det är självmotsägande.
Att jag inte skulle kunna förstå något är också självmotsägande, eftersom jag i så fall förstår att jag inte förstår något. Är du hinduist?

[FIG]

Alla frågor kan inte har någon rikit svar, bara delsvar.
Som tilockmed kan vara motsägefular.

Men om man inte ska gå så långt, är ett uteblivet svar ett svar?

[archaxe]

Är du [amy] hinduist?

Nä, hon är idiot. Inte samma sak.

[Avantgardet]

Ingen som nappade på den?  Det fanns en dörr i trä, i Bok, och en nyckel till dörren, i trä, i trä, och nyckeln den låg i en ask, i Ask. Sen fanns det en Man med en tändsticka.

I mina ögon så är frågan om svarets och frågans ontologi av intresse. Vakna, jag sätter eld på bygget! Så samlas ni, som brandkåren, vid askan, men ta i trä det kan ni fan inte. Hur existerar svar och frågor? Skilt från medvetanden?

[Avantgardet]

Är du [amy] hinduist?

Nä, hon är idiot. Inte samma sak.

Skit, jag blir sjukt bäng i huvudet av de här medicinerna, det tog mig ända tills nu att förstå att du gav oss svaret på frågan "vad filosofi inte är", archaxe, får jag minuspoäng för det? Sen har jag hört att man skall släppa fritt det man älskar, så även -sofia alltså.

[yllesocka]

Alla frågor kan inte har någon rikit svar, bara delsvar.
Som tilockmed kan vara motsägefular.

Men om man inte ska gå så långt, är ett uteblivet svar ett svar?

Jag tycker att ett uteblivet svar är så långt från ett svar man kan komma. Man svarar ju inte...
Man kanske kan räkna ett uteblivet svar som ett "mekaniskt svar", med det svaret saknar rimlighet, det vill säga, det finns ingen (vad jag kommer på) fråga som har ett svar som föruttsätter att den svarande inte skall svara.

Vilka frågor tycker du har delsvar?
Om man summerar delsvaren, tror inte du at man får ett helt svar?



Man kanske kan bryta ner problemet:
Om gör om alla frågor till påståenden.
"Är solen blå?" blir "Solen är blå." plus frågan "Sant eller falskt?"

"Är kungen av Frankrike skallig?" blir "Kungen av Frankrike är skallig. Sant eller falskt?"

"Vad är målet med foboll?" blir " Målet med fotboll är att göra mål. Målet med fotboll är att ha kul. Målet med fotboll är att ha kul och vinna. .... osv osv osv i all oöndlighet. Vilket påstående är sant?"

"X^3 + Y^3 = Z^3, vilka heltal skiljda från noll satisfierar ekvationen?" blir "mängden m satisfierar ekvatationen f(x,y,z). Sant eller falskt?"

Om man ser på det så här, blir frågan istället om ett påstående kan vara annat än falskt eller sant. Jag tror inte att det kan vara det. Vad tror ni?

[FIG]

Vilka frågor tycker du har delsvar?
Om man summerar delsvaren, tror inte du at man får ett helt svar?

Tänk efter själv, det finns endl svar på frågor som är mottsägsfula, eller hur?

Det kan finnas flera svar som är nästan rätt, men dock så är dom mottsägefula mot varandra.

[J R Auk]

Jag tror att vi måste beakta den frågandes intentíon, om jag frågar dig något, en sk retorisk fråga, så avser jag ett svar med frågan, jag avser ett uttryck med min fråga och således är det i min fråga gömt ett påstående.

- Så låter två händer som klappar, hur låter en hand?

Svara på den frågan. Vad menar den som frågar. Det är inte frågan i sig själv som ska svaras på, det är frågeställarens mening med frågan som skall svaras på. Det är en lek med kriterier på vinst.

Om vi istället synar frågan, som sökandes svar till den frågande, så ligger intentionen hos den frågande i relation till det som relaterar till frågan. Du ser ett träd, frågar dig vilket slags träd det där trädet är. Du smakar en dryck och frågar dig vilken smak du känner. Var finner du svaret här? Det är implicit din acceptans för auktoritet som utgör vad svaret kommer hålla. Inte bara en mening kommer fylla svaret utan någons mening kommer hålla svaret. Din eller någon annans.

-Det är ett träd likt de med långa grenar, utan frukter och med stora blad. Det är ett vindträd.
Detta ser ut att besvara frågan precis lika bra som svaret om att det är en ek. Vindträd har här kommit att utgöra ett samlingsbegrepp på träd som ser ut som ekar.

Svar reder ut vad frågan relaterar till.

Är solen blå? Nej solen är inte blå om blå är färgen på blåbäret och solens färg inte skall betraktas i ljuset av sitt spektra utan i sin bildligt konsensuella färg.

Än en gång bara ett rotande i relationerna.

En fråga som frågar om det som inte existerar har den ett svar? Tja kan vi fråga om det som inte existerar? Åtminstone i vår fråga kommer det att existera och åtminstone i vår fråga kommer det relatera.

Och då ser vi att även det som tillsynes står fritt från relation kan frågas om, då det åtminstone i frågan står att finna relationer hos det frågade till det frågade.

Frågan rymmer alltid delarna till svaret, inte explicit men implicit. Vi kan inte få ett svar om vi inte relaterar till det som svaret relaterar till, och finns det inte i frågan så finns det i frågan inget svar. Då finns det utanför frågan svar. Inte på, inte i, utan utanför. Och oftast står det oss inta att finna utan att anta, således inte svar så som sanningen menar svar, utan blott och bart hur vi menar svar.

-Faller denna boll till marken varje gång jag släpper den?

Har den ett svar denna fråga? Vad frågar jag? Om det är det rena uttrycket här som ska besvaras så får vi ett antaget nej, beroende på läggning och nu är det min som anförs, då det är lätt för mig att lägga hinder i vägen.
Så tittar vi på denna fråga.

-Skulle denna boll falla till marken varje gång jag släppte den?

Ojoj nu är det inte ens möjligt att ge ett svar om ser till den explicita frågan, men det gör vi ju inte, vi säger att frågan är tillfredställd (frågaren?) om vi redogör för vårat antagna normaltillstånd av "släppa boll".

Så enligt min slutsats så är den fråga som inte hyser intention en fråga utan svar. För hur svarar vi den som inte lyssnar.

Vi kan skrika i någons öra, eller skriva i någons öga. Men inget av det garanterar att svaret mottagits. Så vad ser vi då, att svaret är relaterandes olika till olika subjekt.

För den som lyssnar står svaret att finna, det finns ett svar, för den som stänger sina sinnen står inte svar att finna.

Den som inte kan förstå kan inte finna svaret bara en auktoritet att förskjuta frågans intentioner på. Det som söktes har inte kommit närmre men något annat har trätt in i dess ställe.