Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Pavel Skrbek
- Inlägg: 17
- Blev medlem: 27 feb 2007 23:37
Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Re: Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Pavel Skrbek skrev:Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
I vårt samhälle förutsätter vi att våra medmänniskor för det mesta talar sanning och bara i undantagsfall ljuger. Inget samhälle skulle fungera, hålla ihop, om ljugandet vore regel.
Vill man slippa hålla reda på vad man ljuger om för olika människor är det enklast att tala sanning. Det är således fel att ljuga eftersom det förr eller senare kommer att uppstå meningslösa och onödiga problem för en. De trista och meningslösa konsekvenserna med att sätta ljugandet i system gör att man kan skapa regeln: tala alltid sanning! åt sig. Regeletik motiverad genom effektetik...
Det är rätt att ljuga på det konstnärliga området, ty där är lögnen ett sätt att närma sig sanningen "från ett nytt håll". Man ljuger sig till sanningen, på "ett djupare plan".
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Pavel Skrbek skrev:Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
För vem?
För en själv, är svaret aldrig. För andra när du kan motivera det med din moral. Sen har ju Algotezza en poäng i sitt resonemang, om faran med att ljuga och dess efterlevande konsekvenser.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Ljuga för sig själv - möjligt?
Varney skrev:vad är skälet till att det aldrig är rätt att ljuga för sig själv?
Är det öht möjligt att göra detta "på riktigt" - och inte bara skenbart? I djupet av sitt själv vet man vad som är sant (när det gäller en själv), även om man till synes kan lura ytpersonligheten...
A
Algotezza aka Algotezza
Det märkliga - som jag ser det - är att jag drar en rätt märklig slutledning när jag analyserar den här frågan. Följ mig så får ni se:
Precis som Algotezza skriver så fungerar ett samhälle mer strömlinjeformat om man kan ta ett visst mått av hederlighet för givet. Om alla medborgare går omkring och är misstänksamma på vad andra egentligen menar med vad de har sagt, så blir allt väldigt tungrott och olyckligt.
Å andra sidan så betyder det att ju ärligare samhället blir; desto mer kan man tjäna genom att ljuga och vara oärlig. Så vad vi egentligen gör när vi bygger upp en kollektiv föreställning om att man alltid kan lita på vad andra säger, är att fylla på en stor pott som bara väntar på att någon ohederlig typ skall komma och lura till sig den. Om folk istället är på sin vakt så blir de smartare och mer försiktiga; och det blir inte lika lockande att vara en bedragare.
Så min slutsats blir att det allra bästa är att ljuga lite då och då. För att hålla folk på spänn, och se till att de inte blir förslappade och naiva (och därmed lätta offer för ohederliga bedragare). Det är lite som gymnastik; genom att ljuga lite då och då så håller man samhället i trim. Att vara helylle-ärlig är däremot som att börja köpa knark; det ökar profiten för de kriminella i samhället. Säg det nästa gång en medmänniska envisas med att vara ärlig mot dig; "knarkare!"
---
Dessutom; på barnkunskapen fick jag lära mig att det finns två lägen; uppriktighet och uppmuntran. I det ena läget är man helt rättfram och skoningslöst ärlig; och berättar precis vad man tycker om ens barns prestationer. Den sortens repsons behöver barnet vid en viss nivå, men innan dess är det bättre att bara ge uppmuntran; att bara leta efter saker som man kan berömma barnet för. Det är också en sorts lögner, men ganska trevliga sådana.
I vilket fall som helst så vill jag slå ett slag för lögnerna.
Precis som Algotezza skriver så fungerar ett samhälle mer strömlinjeformat om man kan ta ett visst mått av hederlighet för givet. Om alla medborgare går omkring och är misstänksamma på vad andra egentligen menar med vad de har sagt, så blir allt väldigt tungrott och olyckligt.
Å andra sidan så betyder det att ju ärligare samhället blir; desto mer kan man tjäna genom att ljuga och vara oärlig. Så vad vi egentligen gör när vi bygger upp en kollektiv föreställning om att man alltid kan lita på vad andra säger, är att fylla på en stor pott som bara väntar på att någon ohederlig typ skall komma och lura till sig den. Om folk istället är på sin vakt så blir de smartare och mer försiktiga; och det blir inte lika lockande att vara en bedragare.
Så min slutsats blir att det allra bästa är att ljuga lite då och då. För att hålla folk på spänn, och se till att de inte blir förslappade och naiva (och därmed lätta offer för ohederliga bedragare). Det är lite som gymnastik; genom att ljuga lite då och då så håller man samhället i trim. Att vara helylle-ärlig är däremot som att börja köpa knark; det ökar profiten för de kriminella i samhället. Säg det nästa gång en medmänniska envisas med att vara ärlig mot dig; "knarkare!"
---
Dessutom; på barnkunskapen fick jag lära mig att det finns två lägen; uppriktighet och uppmuntran. I det ena läget är man helt rättfram och skoningslöst ärlig; och berättar precis vad man tycker om ens barns prestationer. Den sortens repsons behöver barnet vid en viss nivå, men innan dess är det bättre att bara ge uppmuntran; att bara leta efter saker som man kan berömma barnet för. Det är också en sorts lögner, men ganska trevliga sådana.
I vilket fall som helst så vill jag slå ett slag för lögnerna.
Re: Ljuga för sig själv - möjligt?
Algotezza skrev:Varney skrev:vad är skälet till att det aldrig är rätt att ljuga för sig själv?
Är det öht möjligt att göra detta "på riktigt" - och inte bara skenbart? I djupet av sitt själv vet man vad som är sant (när det gäller en själv), även om man till synes kan lura ytpersonligheten...
A
Men lever vi efter vår djupa stämma eller den som slår an en barnsligt uppskattad ton?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Ljuga för sig själv - möjligt?
J R Auk skrev:Algotezza skrev:Varney skrev:vad är skälet till att det aldrig är rätt att ljuga för sig själv?
Är det öht möjligt att göra detta "på riktigt" - och inte bara skenbart? I djupet av sitt själv vet man vad som är sant (när det gäller en själv), även om man till synes kan lura ytpersonligheten...
A
Men lever vi efter vår djupa stämma eller den som slår an en barnsligt uppskattad ton?
I vissa gudabenådade stunder det första, för det mesta det senare... Av ren bekvämlighet. Djupet är jobbigt att lyssna in sig på!
A
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster