Känslor, ett mänskligt påfund?

[Philiosofeel]

Till att börja med, vad är känslor.? Min personliga mening är att det finns vissa grundläggande känslor ex. rädsla. En känsla som kan vara viktigt för överlevnad.

Men känner även djur känslor som svartsjuka, avund, hat ect.? Eller har människan i takt med samhället och utvecklad intelligens utvecklat känslor som inte grundar i någon "egenskap" för överlevand. Vad finns det för andra aspecter?

Upplys mig

[Jörgen]

Alla definitioner av känslor bygger på vårat intellekt orkar hitta på med grundmaterialet, de grundläggande känslorna, som vi delar med de närmaste släktingarna i djurvärlden ner till mössens nivå.

Huruvida grodor, insekter o s v har något motsvarande utgår i alla fall jag ifrån - att de inte skulle uppleva sin omgivning, och bara utgöra själslösa robotar utan självmedvetenhet kan jag inte ens föreställa mig.

Då ställer sig frågan, hur långt ner i storlek vill man gå, för att dra gränsen mellan självmedvetet (besjälat) liv och icke medvetet (obesjälat)  liv?

Enligt en annan synpunkt kan man dra gränsen vid det att en varelse uppfattar sin spegelbild som just en spegelbild av sig själv, där ingår chimpanser, delfiner, och de flesta människor.

En rörlig dator kan programmeras att se till att den stannar igång och håller sig undan för fallgropar - har den känslor då?

[Algotezza]

Till att börja med, vad är känslor.? Min personliga mening är att det finns vissa grundläggande känslor ex. rädsla. En känsla som kan vara viktigt för överlevnad.

Men känner även djur känslor som svartsjuka, avund, hat ect.? Eller har människan i takt med samhället och utvecklad intelligens utvecklat känslor som inte grundar i någon "egenskap" för överlevand. Vad finns det för andra aspecter?

Upplys mig

Känslor - inre handlingsmotivation betingad av upplevelsen av sig själv relaterad till omvärlden (gäller även drömmens omvärld).

Rädsla motiverar oss att fly (i yttre eller inre mening).

Glädje, njutning motiverar oss att stanna kvar och njuta av läget vi gillar.

Avund motiverar oss att sträva efter det vi inte äger.

Hat motiverar oss att använda våld (reellt eller symboliskt-verbalt).

Kärlek motiverar oss att ha sex och förka släktet eller bara att njuta av läget vi gillar.

Hunger motiverar oss att äta.

Mättnad att vila eller återgå till tidgare aktivtet, före intagandet av föda.



Varför behövs då sådan handlingsmotivation? För att släktet och individen skall överleva.

A

[Lasarus]

Men känner även djur känslor som svartsjuka, avund, hat ect.?

Som djurägare så har jag iallafall tydligt uppmärksammat svartsjuka och avund även hos djuren. Hos hundar och katter så kan det fungera lite granna som hos små barn, riktar man för mycket uppmärksamhet mot en individ så kan en annan känna sig förfördelad. Frågan är om det inte också kan gå tvärs över artgränserna. Katten blir lite extra kelig efter att bäbisen dykt upp eller 3-åringen som blir svarsjuk om man leker med hunden.

[Algotezza]

Alla definitioner av känslor bygger på vårat intellekt orkar hitta på med grundmaterialet, de grundläggande känslorna, som vi delar med de närmaste släktingarna i djurvärlden ner till mössens nivå.

Huruvida grodor, insekter o s v har något motsvarande utgår i alla fall jag ifrån - att de inte skulle uppleva sin omgivning, och bara utgöra själslösa robotar utan självmedvetenhet kan jag inte ens föreställa mig.

Då ställer sig frågan, hur långt ner i storlek vill man gå, för att dra gränsen mellan självmedvetet (besjälat) liv och icke medvetet (obesjälat)  liv?

Enligt en annan synpunkt kan man dra gränsen vid det att en varelse uppfattar sin spegelbild som just en spegelbild av sig själv, där ingår chimpanser, delfiner, och de flesta människor.

En rörlig dator kan programmeras att se till att den stannar igång och håller sig undan för fallgropar - har den känslor då?

Självmedvetenhet hittar vi väl bara fullt utvecklat hos människan samt tendenser därtill hos högre apor, kråkfåglar och delfiner. Övriga djur är medvetna men ej självmedvetna. Vi odlar och upprätthåller denna självmedvetenhet via vårt tämligen avancerade symbolspråk. Det är svårt att upprätthålla någon högre grad av självmedvenhet utan ett socialt betingat och kollektivt symbolspråk, svårt via enbart signalspråk.

Vi kan tänka och känna utan vårt språk, men inte lika strukturerat som med ett sådant. Språket tydliggör och hjälper oss "hålla kvar" enskilda  tankar och känslor för att på så sätt kunna "skärskåda" dessa genom att vi objektifierar dem och får dem - och därmed i förlängningen oss själva - på "distans", vilket är nödvändigt för att upprätthålla en högre grad av självmedvetenhet. Åtminstone för människans del.

A