Är själen något mer än vårat medvetande? För mig är själen oändlig om medvetandet tillåter det. Det är väl antagligen för att jag inte vill att min kropps begränsningar ska hindra mitt mentala tänkande, även om mina kroppsliga instinkter påverkar mitt dagliga liv.
Kan kroppen fungera utan en själ? Eller är kroppen "bara" ett redskap för själen?
/Emma Meyerhöffer
Vad är själen?
Moderator: Moderatorgruppen
Kroppen kan fungera, t o m bättre utan själ, men det behövs något annat till. Men nu talar jag bara om för dig vad jag har hört.
När det gäller själens beskaffenhet och lokalisering ( när den är i kroppen ) kan man kanske säga att den är något "luddigt" och kan återfinnas i hjärttrakten. Man känner när den kommer och när den går ur en, inte när man har den. Däremot rodnar man lätt när man har själ...men som sagt, det är lite osäkert med de här sakerna, lol.
När det gäller själens beskaffenhet och lokalisering ( när den är i kroppen ) kan man kanske säga att den är något "luddigt" och kan återfinnas i hjärttrakten. Man känner när den kommer och när den går ur en, inte när man har den. Däremot rodnar man lätt när man har själ...men som sagt, det är lite osäkert med de här sakerna, lol.
Själen, något mer än vårt medvetande?
Njae, olika filosofer säger som bekant olika saker när det gäller detta. Pratar man med en empiriker så är den som bekant bara signaler i vår hjärna, men andra tänkare har lite mer kreativa lösningar
.
Platon såg t.ex själen som "det ända som kan se de sanna idéerna" och som, när det mellan reincarnationerna var fri från kroppen såg alla idéer som bygger upp vår värld (kan tolkas alla sakers innersta kärna). Denna bild understryker ju lite det du säger; att "min [allas] kropps begränsningar ska hindra [hindrar] mitt [allas] mentala tänkande". Men sen hade ju Platons idélära som bekant en del välkända luckor, så man kanske inte ska lita sig blind på det han sade...
Njae, olika filosofer säger som bekant olika saker när det gäller detta. Pratar man med en empiriker så är den som bekant bara signaler i vår hjärna, men andra tänkare har lite mer kreativa lösningar
.
Platon såg t.ex själen som "det ända som kan se de sanna idéerna" och som, när det mellan reincarnationerna var fri från kroppen såg alla idéer som bygger upp vår värld (kan tolkas alla sakers innersta kärna). Denna bild understryker ju lite det du säger; att "min [allas] kropps begränsningar ska hindra [hindrar] mitt [allas] mentala tänkande". Men sen hade ju Platons idélära som bekant en del välkända luckor, så man kanske inte ska lita sig blind på det han sade...
"allt är olika sidor av samma mynt" -Spinoza
...Själen, som är odödlig, skulle då ha sett alla idéerna, varvid en person kan, om denne tappert strävar efter det, ernå kunskap om i princip allt som finns att kunna/veta...men jag får inte ihop det här riktigt..
Om det är fråga om transcendens...då vore ju människan i den materiella kroppen totalt urblåst när själen ej är fången av kroppen, när den skådar de eviga idéerna? Ja, det är väl det som man brukar kalla "död" - inget händer!
Så om det finns "tänkande" kroppar utan själ, då måste det m a o finnas något annat som sköter om det där tänkandet, jag tror inte riktigt på själens "förmåga"i så måtto, lol. Men vad är det då?
Men nu kan det ju åckså vara så att själen "defragmenteras" eller "splittras" på något sätt, lol, och blir något annat..
En annan möjlighet är att tänkandet icke sker i kroppen, d v s när någon har själ..då tänks det inte så mycket..lol..men när den lämnar kroppen blir det lite mer...men det är kanske bäst att inte ha den åsikten.lloool
Om det är fråga om transcendens...då vore ju människan i den materiella kroppen totalt urblåst när själen ej är fången av kroppen, när den skådar de eviga idéerna? Ja, det är väl det som man brukar kalla "död" - inget händer!
Så om det finns "tänkande" kroppar utan själ, då måste det m a o finnas något annat som sköter om det där tänkandet, jag tror inte riktigt på själens "förmåga"i så måtto, lol. Men vad är det då?
Men nu kan det ju åckså vara så att själen "defragmenteras" eller "splittras" på något sätt, lol, och blir något annat..
En annan möjlighet är att tänkandet icke sker i kroppen, d v s när någon har själ..då tänks det inte så mycket..lol..men när den lämnar kroppen blir det lite mer...men det är kanske bäst att inte ha den åsikten.lloool
Själv har jag nog aldrig ifrågasatt huruvida vi har en själ eller ej. Jag har däremot ifrågasatt vad det är. På ett annat forum nämde jag att jag har en själ, fast jag är ateist. Enligt honom kan man inte tro på själen utan att vara religiös.
Något gör ju att jag känner ett medvetande och kan styra min kropp hur jag vill. Men hur mycket jag än vill så kan jag aldrig styra någon annans kropp, eller se genom någon annans ögon. Det är vad jag definerar som själ. Jag finner det mycket svårt att hjärnan i sig kan skapa min själ, men utan att tro på något andligt . Den måste ha startat fruktansvärt tidigt i moderkakan förmodar jag.
Något gör ju att jag känner ett medvetande och kan styra min kropp hur jag vill. Men hur mycket jag än vill så kan jag aldrig styra någon annans kropp, eller se genom någon annans ögon. Det är vad jag definerar som själ. Jag finner det mycket svårt att hjärnan i sig kan skapa min själ, men utan att tro på något andligt . Den måste ha startat fruktansvärt tidigt i moderkakan förmodar jag.
Cogito ergo sum - Descartes
Hm... om man likställer själ med en människas medvetande inte bundet till kroppen så nej, isåfall tror jag inte på en själ.
Det är plågsamt uppenbart att ens tänkande i hösta grad påverkas av ens kropps tillstånd. Tillexempel gör svår kroppslig smärta att man har svårt att tänka alls, avsaknad av näring åstadkommer samma sak. Det finns dessutom mentalt handikappade individer vilkas nervsystem och hjärna kan ha skador av varierande allvarlighet och vars medvetande som ett resultat (även om det känns lite småelakt att skriva det) fungerar "sämre" än en vanlig människas. Detta bevisar att själen eller medvetandet påverkas av och är bundet till kroppen under livet.
Att själen skulle överleva efter döden har jag hitils inte fått någon pålitlig bekräftelse för och därför finner jag det säkert att förutsätta att den inte gör det, särskilt med de starka band till kroppen jag anser finns.
Så kort sagt, själ - nej, medvetande - ja.
Det är plågsamt uppenbart att ens tänkande i hösta grad påverkas av ens kropps tillstånd. Tillexempel gör svår kroppslig smärta att man har svårt att tänka alls, avsaknad av näring åstadkommer samma sak. Det finns dessutom mentalt handikappade individer vilkas nervsystem och hjärna kan ha skador av varierande allvarlighet och vars medvetande som ett resultat (även om det känns lite småelakt att skriva det) fungerar "sämre" än en vanlig människas. Detta bevisar att själen eller medvetandet påverkas av och är bundet till kroppen under livet.
Att själen skulle överleva efter döden har jag hitils inte fått någon pålitlig bekräftelse för och därför finner jag det säkert att förutsätta att den inte gör det, särskilt med de starka band till kroppen jag anser finns.
Så kort sagt, själ - nej, medvetande - ja.
Själ = en benämmning på det som utgör grunden för vårat medvetande.
När vi dör:
Innan vi dör består vi av ett gytter av celler, kan sägas vara energier, som binder samman pga atomkraft och kemiska föreningar.
Vad hindrar själens partiklar att skilja sig från kroppen men behålla en sammanhållning. Eller kanske räcker det med en cell, dna-minnet kanske är själen?, för att leva vidare i all evighet?
Jag vet inte!
Men jag tror att i själen finns det som gör att medvetandet inte är mekaniskt. Kanske inte finns kvar men fanns när vi utvecklades som små.
När vi dör:
Innan vi dör består vi av ett gytter av celler, kan sägas vara energier, som binder samman pga atomkraft och kemiska föreningar.
Vad hindrar själens partiklar att skilja sig från kroppen men behålla en sammanhållning. Eller kanske räcker det med en cell, dna-minnet kanske är själen?, för att leva vidare i all evighet?
Jag vet inte!
Men jag tror att i själen finns det som gör att medvetandet inte är mekaniskt. Kanske inte finns kvar men fanns när vi utvecklades som små.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Men, finns själen?
om man ser människan som en väldigt komplicerad maskin, med hjärnan, som en dator som styr kroppen. Då är vår personlighet en slags profil på hur den maskinen handlar och beter sig i olika situationer. Jag tänker; hjärnan har många likheter med en dator, med själva hjärnsubstansen som hårdvara och de elektiska laddningarna och signalsubstanserna osv som mjukvara.
det kanske är vår egen situation som gör det så svårt för oss att förstå oss själva, där vi då uppfinner begreppet själen som något att skylla på, på samma sätt som vissa skyller på gud när de inte kan förklara obegripliga naturliga händelser.
om vi skulle tänka oss en råtta i en labyrint med massa gångar kors och tvärs, om vi visste exakt hur hårdvaran fungerade med mjukvaran, d v s musens hjärna i kombination med musens kropp, skulle vi inte då kunna förutsäga vilka gångar råttan skulle gå i?
om man bortser från det vi ser som själen, blir saker lite enklare att förstå. men om man utgår från sig själv är det otänkbart att se sig själv som en maskin. om jag är en som en dator, då skulle mitt medvetande kunna vara som det som visas på datorskärmen, men vem tittar på den skärmen? den andliga själen? eller är jag dum i huvudet?
om man ser människan som en väldigt komplicerad maskin, med hjärnan, som en dator som styr kroppen. Då är vår personlighet en slags profil på hur den maskinen handlar och beter sig i olika situationer. Jag tänker; hjärnan har många likheter med en dator, med själva hjärnsubstansen som hårdvara och de elektiska laddningarna och signalsubstanserna osv som mjukvara.
det kanske är vår egen situation som gör det så svårt för oss att förstå oss själva, där vi då uppfinner begreppet själen som något att skylla på, på samma sätt som vissa skyller på gud när de inte kan förklara obegripliga naturliga händelser.
om vi skulle tänka oss en råtta i en labyrint med massa gångar kors och tvärs, om vi visste exakt hur hårdvaran fungerade med mjukvaran, d v s musens hjärna i kombination med musens kropp, skulle vi inte då kunna förutsäga vilka gångar råttan skulle gå i?
om man bortser från det vi ser som själen, blir saker lite enklare att förstå. men om man utgår från sig själv är det otänkbart att se sig själv som en maskin. om jag är en som en dator, då skulle mitt medvetande kunna vara som det som visas på datorskärmen, men vem tittar på den skärmen? den andliga själen? eller är jag dum i huvudet?
bokbuss skrev:det kanske är vår egen situation som gör det så svårt för oss att förstå oss själva, där vi då uppfinner begreppet själen som något att skylla på, på samma sätt som vissa skyller på gud när de inte kan förklara obegripliga naturliga händelser.
Nja, hur är det du menar, "skylla på"? Varför skulle människans medvetande vara lättare att förklara om man ansåg att en själ existerade? Menar du att man med själ då anser något odefinierbart som inte kan eller behövs förklaras eller vad?
bokbuss skrev:om vi skulle tänka oss en råtta i en labyrint med massa gångar kors och tvärs, om vi visste exakt hur hårdvaran fungerade med mjukvaran, d v s musens hjärna i kombination med musens kropp, skulle vi inte då kunna förutsäga vilka gångar råttan skulle gå i?
En determinist skulle svara ja, i teorin men att praktiskt sett är ogenomförbart. Tror man på kvantmekaniken bygger mycket av universum på sannolikheter istället för strikta kausala mönster, så enligt kvantmekaniken skulle det vara omöjligt att säga med absolut säkerhet.
Teorin bakom en kvantdator är att den ska kunna utnyttja fler lägen än de två "av och på" som en vanlig dator bygger på. En kvantdator skulle kunna utnyttja de toeretiska "mellanlägena" och på det sättet kunna utföra ett närmast obegränsat antal uträkningar samtidigt. En del har spekulerat att medvetandet kanske fungerar som en kvantdator.
bokbuss skrev:om man bortser från det vi ser som själen, blir saker lite enklare att förstå. men om man utgår från sig själv är det otänkbart att se sig själv som en maskin. om jag är en som en dator, då skulle mitt medvetande kunna vara som det som visas på datorskärmen, men vem tittar på den skärmen? den andliga själen? eller är jag dum i huvudet?
Vad tror du själv? Är du en maskin eller en gud? Finns det en odödlig själ eller inte?
ja, jag pratar om att vi gärna vill ha en förklaring på allt, på samma sätt som vi gärna vill ha en syndabock om något går fel. jag tänker på personer som blir utsatta för osannolika situationer i följd, men ändå fullt möjliga, typ vinna på lotteri eller ha extrem otur. man ställer sig frågan "varför just jag?". en präst hade säkerligen pratat om guds vilja och kraft, och det kan vara betryggande, men i själva verket kan det bara handla om rena tillfälligheter.
För mig känns vår värld lätt att förstå om man tittar på den som ren fysik, atomer och naturkrafter, som t ex rättan som i labyrinten fungerar som ett nätverk av celler som samverkar. Men när vi kommer till människan, och automatiskt sig själv, känns det väldigt svårt ta till samma begrepp. Vi alla har ett medvetande, hur förklarar vi det? -själen! och vipps, har man förklarat det med övernaturlighet, som vidare i sig är över vår förmåga att förstå, på samma sätt som gud är över vår förmåga att förstå. Det är som övernaturlighet är den enkla vägen att förklara saker vi inte förstår.
Hur skapades vår jord? -Gud skapade den!
Hur uppstod liv? -Gud skapade livet!
detta var förklaringar som de flesta köpte under lång tid, både för att vi inte hade någon annan förklaring och för att vi ville så gärna ha en förklaring! På samma sätt uppfann men begreppet själen för att man ville förklara vårt medvetande.
Exemplet med råttan var bara ett tankeexpreriment, och det är ganska ointressant om det går att genomföra i praktiken. Jag ville bara ta fram det perspektivet på vår värld. Jag är inte så påläst, så jag sökte på determinism på susning.nu
och där står det bland annat:
"Determinism är även föreställningen att människan saknar fri vilja. Alla handlingar en människa gör och alla hennes val är resultat av orsaker. "
om alla handlingar är resultat av orsaker, borde väl alla handlingar teoretiskt sett gå att förutsäga? och om allt går att förutsäga, borde väl allting vara förbestämt? och då har vi ingen fri vilja osv.
men slumpen då? finns slumpen? slumpen är väl det som inte går att förutsäga? visst kan man prata om slumpen när man vinner på lotteri, men det kan man teoretiskt sett också förutsäga om man vet hur alla människor beter sig och hur omvärlden fungerar. finns den absoluta slumpen? även om man går ner på atomnivå, finns det händelser som även teoretiskt sett är omöjliga att förutsäga? om det finns det, motsäger det i en viss grad determinismen, eller?
jag vet inte riktigt själv vad jag tror på när det gäller själen. visst, jag kan sitta här och säga att allting är materia och naturkrafter och inget annat, men jag tror ändå att de flesta människor tänker i andra banor i vår vardag. vi är ju ändå alla bara människor. tack för att du orkar läsa
För mig känns vår värld lätt att förstå om man tittar på den som ren fysik, atomer och naturkrafter, som t ex rättan som i labyrinten fungerar som ett nätverk av celler som samverkar. Men när vi kommer till människan, och automatiskt sig själv, känns det väldigt svårt ta till samma begrepp. Vi alla har ett medvetande, hur förklarar vi det? -själen! och vipps, har man förklarat det med övernaturlighet, som vidare i sig är över vår förmåga att förstå, på samma sätt som gud är över vår förmåga att förstå. Det är som övernaturlighet är den enkla vägen att förklara saker vi inte förstår.
Hur skapades vår jord? -Gud skapade den!
Hur uppstod liv? -Gud skapade livet!
detta var förklaringar som de flesta köpte under lång tid, både för att vi inte hade någon annan förklaring och för att vi ville så gärna ha en förklaring! På samma sätt uppfann men begreppet själen för att man ville förklara vårt medvetande.
Exemplet med råttan var bara ett tankeexpreriment, och det är ganska ointressant om det går att genomföra i praktiken. Jag ville bara ta fram det perspektivet på vår värld. Jag är inte så påläst, så jag sökte på determinism på susning.nu
och där står det bland annat:
"Determinism är även föreställningen att människan saknar fri vilja. Alla handlingar en människa gör och alla hennes val är resultat av orsaker. "
om alla handlingar är resultat av orsaker, borde väl alla handlingar teoretiskt sett gå att förutsäga? och om allt går att förutsäga, borde väl allting vara förbestämt? och då har vi ingen fri vilja osv.
men slumpen då? finns slumpen? slumpen är väl det som inte går att förutsäga? visst kan man prata om slumpen när man vinner på lotteri, men det kan man teoretiskt sett också förutsäga om man vet hur alla människor beter sig och hur omvärlden fungerar. finns den absoluta slumpen? även om man går ner på atomnivå, finns det händelser som även teoretiskt sett är omöjliga att förutsäga? om det finns det, motsäger det i en viss grad determinismen, eller?
jag vet inte riktigt själv vad jag tror på när det gäller själen. visst, jag kan sitta här och säga att allting är materia och naturkrafter och inget annat, men jag tror ändå att de flesta människor tänker i andra banor i vår vardag. vi är ju ändå alla bara människor. tack för att du orkar läsa
ETYMOLOGI: [ fsv. siäl, sial, siel, sel; jfr d. sjæl, fvn. sál, sála, nor. sjel, nor. dial. sæl, sål, got. saiwala, fsax. siala, mlt. -sēle, ffris. sēle, siele, holl. ziel, fht. sēula, sēla, t. seele, feng. swol, eng. soul; av omstritt urspr. (enligt vissa forskare besläktat med gr. αἰόλος, rörlig, av ett saiolos); ordet har i sv. (o. de övriga nord. spr.) inlånats (i samband med kristendomens införande) från feng. l. fsax. l. ffris. l. mlt
Själen, ett ord som från början betydde något i stil med "något som rör sig" har sedan masakrerats och styckats upp av den kristna diskursen och slutligen fått oss att tro att det finns nått väldigt djupt och mystiskt bakom begreppet.[/b]
Själen, ett ord som från början betydde något i stil med "något som rör sig" har sedan masakrerats och styckats upp av den kristna diskursen och slutligen fått oss att tro att det finns nått väldigt djupt och mystiskt bakom begreppet.[/b]
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Intressant med så många dualister på forumet. För jag antar att ni inte menar att allt är själsligt, utan att det finns både själ och materia.
Xeox, JR, Smile osv:
Kan ni utförligare och mer exakt definiera vad ni menar med själ?
I NE står:
1."Sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv"
2. "person"
Enligt ovanstående två definitioner så kan själen antingen vara större delen av hjärnan eller hela kroppen. Dock så verkar ”själ” ofta känneteckna något andligt. Eller?
Hade/DD
Xeox, JR, Smile osv:
Kan ni utförligare och mer exakt definiera vad ni menar med själ?
I NE står:
1."Sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv"
2. "person"
Enligt ovanstående två definitioner så kan själen antingen vara större delen av hjärnan eller hela kroppen. Dock så verkar ”själ” ofta känneteckna något andligt. Eller?
Hade/DD
Att försöka förklara vad själen är som att deschiffrera poesi med en stekpanna.
Bevis A+ B i relation till tes nr. 1,09 ställt i en hyperkvadratisk vinkel med grammatisk (kurs mot)< = > konkurs
Vilket leder till filosofisk kollaps i alla läger.
Pust.
Men okej då, här är min Gottröra:
Själen, den ansamling energi som utgör din medvetna existens i förkrympt version i förhållnade till alltet.
Den uppdelade/förkrympta formen som själen har är en återspegling av en av de oändliga återspeglingar som alltet använder för att betrakta sig självt. Därför finns själen.
Inget kan existera utan själ. Från minsta beståndsdel till det största ( alltet). Själen är vad som är förutsättningen för fysisk form överhuvudtaget.
Om man sedan tittar närmare på just den mänskliga själen, så består den av flera livs erfarenheter och är alltid medveten om alla dessa samtidigt. Det mänskliga medvetandet däremot är begränsat, oftast, till att endast kunna fokusera på den nuvarande existensen. Det är reducerat och anpassat till den önskade upplevelsen. Man tar på sig en kostym som passar för rollen, för att göra den mer trovärdig, man ger den ett ego.
Man går in i en roll på detta viset för att få en intimare upplevelse ostörd från själens nästintill allomfattande medvetande. Denna intimitet berikar sjäeln och alltet och....äsch nu börjar Buffy. Ta ta.
Bevis A+ B i relation till tes nr. 1,09 ställt i en hyperkvadratisk vinkel med grammatisk (kurs mot)< = > konkurs
Vilket leder till filosofisk kollaps i alla läger.
Pust.
Men okej då, här är min Gottröra:
Själen, den ansamling energi som utgör din medvetna existens i förkrympt version i förhållnade till alltet.
Den uppdelade/förkrympta formen som själen har är en återspegling av en av de oändliga återspeglingar som alltet använder för att betrakta sig självt. Därför finns själen.
Inget kan existera utan själ. Från minsta beståndsdel till det största ( alltet). Själen är vad som är förutsättningen för fysisk form överhuvudtaget.
Om man sedan tittar närmare på just den mänskliga själen, så består den av flera livs erfarenheter och är alltid medveten om alla dessa samtidigt. Det mänskliga medvetandet däremot är begränsat, oftast, till att endast kunna fokusera på den nuvarande existensen. Det är reducerat och anpassat till den önskade upplevelsen. Man tar på sig en kostym som passar för rollen, för att göra den mer trovärdig, man ger den ett ego.
Man går in i en roll på detta viset för att få en intimare upplevelse ostörd från själens nästintill allomfattande medvetande. Denna intimitet berikar sjäeln och alltet och....äsch nu börjar Buffy. Ta ta.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster