Jag har börjat fundera på betydelsen av att göra indelningar, dvs. att göra avgränsningar. Anta att vi har ett oidentifierat något som skall begreppsliggöras. Det kan röra sig både om ett subjekt som försöker förhålla sig till världen genom att dela upp den i ting, som en analytiker som har ett antal data som han eller hon försöker göra objekt av.
Jag tänker själv så här (och skriver det för att illustrera vad det är för typ av kommentarer jag är intresserad av): Antag att vi har två alternativ. Det ena är att göra indelningen C av det odifferentierade. Det andra är att göra A och B av det odifferentierade.
1) När vi differentierat A och B betyder det att:
när A får en ny relation gör inte att B också får det.
Men när vi bara gjort C betyder det att:
när C får en ny relation är allt i C knutet till denna relation.
2) När vi differentierat A och B kan vi också börja diskutera om: differentieringen är 1) diskret eller 2) kontinuerlig, gradvis.
Men när vi bara gjort C betyder det att:
vi kan inte tala om några differentieringar.
3) När vi differentierat A och B uppstår möjligheten att:
A och B står i extern relation till varandra. Den exakta skillnaden på en extern och intern relation är jag osäker på, men t ex Marx gör en skillnad på dessa, och menar att det är intern dynamik som är det som driver förändring snarare än extern. Det finns säkert de som utvecklat detta.
Men när vi bara gjort C betyder det att:
Vi inte ens kan tala om interna relationer. Vi kan bara tala om Cs Relation till sig själv.
Att dela upp saker i A och B ger alltså fler möjligheter, men möjligheter är inte nödvändigtivis bra. En god analys gör att vi fokuserar på väsentliga saker och viktiga mekanismer, inte oväsentligheter. Vidare är inte alla differentieringar (för mig) lika bra.
Är det någon som har någon input till den här typen av diskussion? Har någon litteraturtips?
Jag tänker mig att världen där ute har en struktur, men är inte säker på dess betydelse för frågan om indelningar.
Betydelsen av avgränsningar
Moderator: Moderatorgruppen
Men gör vi inte, och det med rätta, flera diffrentieringar av ett och samma fenomen. Allt för att täcka helheten i de perspektiv vi anlägger inför skådande och bedömningar av fenomenet.
Antag tex att du ser ett glas med vatten. Vi kan se det som A och B - vatten och glas. Vi kan se det som A, som håller c och d. Och B som håller e och f -
Vatten, h2O molekyler och inre exitation (eller krafter som molekylerna håller i sin position) samt glas, med glasmolekyler och struktur.
En god analytiker kan anlägga flera perspektiv, allt för att tillmötesgå behovet av förklarbarhet eller synlighet.
Antag tex att du ser ett glas med vatten. Vi kan se det som A och B - vatten och glas. Vi kan se det som A, som håller c och d. Och B som håller e och f -
Vatten, h2O molekyler och inre exitation (eller krafter som molekylerna håller i sin position) samt glas, med glasmolekyler och struktur.
En god analytiker kan anlägga flera perspektiv, allt för att tillmötesgå behovet av förklarbarhet eller synlighet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
PostDebornit
- Inlägg: 109
- Blev medlem: 06 feb 2005 19:27
Angående konsekvenser så ser jag direkt en fara med att man skiljer och väsenbestämmer ett som två. Detta kan leda till att anledning och verkan letas efter på missvisande håll. Jag skulle anta att det bästa är att utgå från ett antaget helt och sedan göra differentieringarna efter behov, medveten om att det är behovet, och viljan där inkluderad, som gör distinktionen och inte något som skådades i sig självt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Behov är nog i sig själva, annars antar man de som en stipulering för att nå ett tilltänkt något. Eller?
Som jag ser behovet så skall det motivera sig självt. Tex för att se barret på trädet måste du skilja de tu åt, det ligger i definitionen. Men i att göra det så vet vi att vi fortfarande tittar på trädet, helheten, och att det är vi som gör avgränsningen.
Som jag ser behovet så skall det motivera sig självt. Tex för att se barret på trädet måste du skilja de tu åt, det ligger i definitionen. Men i att göra det så vet vi att vi fortfarande tittar på trädet, helheten, och att det är vi som gör avgränsningen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
PostDebornit
- Inlägg: 109
- Blev medlem: 06 feb 2005 19:27
PostDebornit skrev:Så i det fallet menar du att det är analytikerns behov som avgör? (t ex att förstå vad barn betraktar och inte betraktar).
När vi skall försöka oss på något sådant så antar jag att det jag manar till är att försöka se barnet i sin värld. Inte göra någon åtskillnad på ett tidigt stadium. Det som söks är inte barnet, och inte barnets vy (betraktelse) utan de båda i kombination. Här menar jag att faran jag nämnde kan realiseras. Jag ser det som en stor fara att man i det läget, om man gör en avgränsning, diffrentiera de båda, skiljer det som är förbundet. Barnet ser inte något utan sin omgivning och omgivningen blir inte sedd i ett barns ögon utan barnets ögon.
Men det kommer förmodligen inte bli en lättförståelig text som författas av den analysen, så där kommer behovet av att göra diffrentieringen in.
Vems är behovet? Författarens i författandet. Innan behovet för uttryck behöver inte begreppen konceptualiseras som text. Då kan koncepten rymma helheten i en för analytikern privat överskådlig form.
Än en gång det är först när vi behovet uppstår som vi bör göra åtskillnaden. Och det sökta var en helhet och inte dess delar, delarna kommer i förklarandet (text) av helheten men inte i analysen (perception) av den.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster