Hej Stefan

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Patrik Persson
Inlägg: 97
Blev medlem: 06 okt 2004 22:25

Hej Stefan

Inläggav Patrik Persson » 11 okt 2004 09:04

Tjena Stefan


Jag upplevde mig som lösryckt ur sammanhanget så därför blev det meningen
Ja, det skulle jag kunna göra!


Helheten i strukturen går att finna i en teoretisk mening vilken jag har skrivit: Inget är sant och inget är därför lögn, allt är en tro.

Den klassiska modellen förnekar jag i och med denna hypotes.
Du och dom gamla klassiska filosoferna verkar tycka:
Enligt klassisk logik kan inte A och icke-A vara sanna samtidigt.

Jag vill påstå kvantmekanik och att våra förfäder inte kunde kvantmekanik och att du i kvantmekaniken får fram konstiga ologiska slutsatser. Är då kvantmekaniken ologisk eller är vi ologiska?
Om jag förenklar: Hur vet du Stefan om du inte lever i flera parallella universum samtidigt? Du kanske reflekterar nu Stefan att detta inte har någon betydelse för dig och ditt liv, din sanning. Så kanske det också är men låt mig då få fråga dig om vem du tror har mest betydelse för nutida naturvetenskap.

Vem betyder mest för oss: Newton eller Einstein?

Newton!

Einstein används först vid extrema förhållanden där Newton skulle bli fel. Men när vi avfyrar raketer mot månen så använder vi Newton och vi använder Newton i de flesta andra sammanhang också.

Så detta som jag påstår som mitt teorem är nog mer rätt än gammal klassisk logik, mycket därför att dom gamla klassikerna inte hade den kunskap vi har nuförtiden.

Men givetvis så är det ju svårt att lägga fram teorem utan att vara Grek så självklart så är jag ödmjuk inför våra förfäder! Tro inte annat, Stefan. Jag är ödmjuk inför Vikingarna och Platon och hans Sokrates.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: Hej Stefan

Inläggav Tore » 11 okt 2004 10:27

Patrik Persson skrev:
Enligt klassisk logik kan inte A och icke-A vara sanna samtidigt.

Jag vill påstå kvantmekanik och att våra förfäder inte kunde kvantmekanik och att du i kvantmekaniken får fram konstiga ologiska slutsatser. Är då kvantmekaniken ologisk eller är vi ologiska?

Nu vet jag inte vad er ursprungliga diskussion handlade om, men även om kvantmekaniken kan kännas främmande, konstig och svårbegriplig, så är dess slutsatser knappast ologiska i formell mening.

Användarvisningsbild
Patrik Persson
Inlägg: 97
Blev medlem: 06 okt 2004 22:25

Hej Tore

Inläggav Patrik Persson » 11 okt 2004 12:20

Hej Tore

Mycket riktigt: Ljus är både en vågrörelse och en partikel allt efter hur du mäter eller inte mäter i kvantmekanik. Visst så är detta logiskt i enlighet med mitt teorem om sanning:

Inget är sant och inget är därför lögn, allt är en tro. :wink:

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 okt 2004 13:52

Patrik!

Ditt teorem om sanning är att det inte finns någon sanning. Är det en sanning? :wink:

Användarvisningsbild
Patrik Persson
Inlägg: 97
Blev medlem: 06 okt 2004 22:25

Hej moderator

Inläggav Patrik Persson » 11 okt 2004 13:57

Nix, sanning är det du tror på?

I experimentet ljus så blir ljuset det du tror på! Det är nästan som om ljuset gjorde ett experiment på dig! Detta kan tyckas som krångligt men kvantmekaniskt sant.

För övrigt :oops:

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: Hej moderator

Inläggav Tore » 11 okt 2004 14:28

Patrik Persson skrev:I experimentet ljus så blir ljuset det du tror på! Det är nästan som om ljuset gjorde ett experiment på dig! Detta kan tyckas som krångligt men kvantmekaniskt sant.

Kanske skulle du behöva sätta dig in lite djupare i kvantmekaniken. Ljus kan förvisso beskrivas på olika sätt, och dessa beskrivningar kan vara mer eller mindre användbara i olika sammanhang, men det är inte du som bestämmer vilken beskrivning som fungerar i vilket sammanhang. Din "tro" har ingen betydelse ur ett kvantmekaniskt perspektiv.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 okt 2004 14:31

Nu förstår jag inte igen Patrik, kan du omformulera dig? Du skriver såhär:

Patrik Persson skrev:Inget är sant och inget är därför lögn, allt är en tro.


Och då undrar jag:

hovnarr skrev:Ditt teorem om sanning är att det inte finns någon sanning. Är det en sanning?


Det kanske var otydligt från min sida. Jag menar alltså att satsen "allt är en tro" blir paradoxal om man betraktar den som ett kategorisk påstående. Satsen "allt är en tro" måste ju då vara sann, och då var ju inte allt en tro, om åtminstone den satsen var sann. Eller menar du att du tror att allt är en tro? Det vore rimligare. I alla fall, sedan kommer ditt svar som jag inte förstår:

Patrik Persson skrev:Nix, sanning är det du tror på?


Ska det vara ett frågetecken där? Menar du att det som man tror på är sant, dvs. att sanningen inte är universell utan individuell? Man kan säga att du helt sätter SANNING = TRO. Det är ju en ganska ovanlig definition av sanning, eftersom tro närmast kan ses som en motsats till sanning (vanligtvis något absolut och allmängiltigt).

Du menar då att när du säger "allt är en tro" så är det just ett uttryck för din tro, och det är då sant för dig. Men då skulle du lika gärna kunna säga "allt är en sanning", förutsatt att vi med sanning menar tro - och det är ju precis det du förutsätter! Men då blir du ju märkligt om man säger som du gör "inget är sant", för det måste ju då på samma sätt kunna översättas (på patriska) till "inget är en tro".

Hur är det då möjligt att:
1) allt är en tro; och
2) inget är en tro

Jo, endast om allt = inget. Löser man upp ett motsatsförhållande (sanning kontra tro) blir det ingen hejd på de "logiska" slutsatser man kan dra. Man kan likna det matematiskt när man efter 30 minuters beräkningar kommer fram till briljanta:

0 = 0

Patrik Persson skrev:I experimentet ljus så blir ljuset det du tror på! Det är nästan som om ljuset gjorde ett experiment på dig! Detta kan tyckas som krångligt men kvantmekaniskt sant.


Jag antar att du är ute efter att beskriva hur kvantmekaniska experiment tycks påverkas av laboratörens trosföreställningar kring hur experimentet kommer att utfalla. Men din formulering blir lite svårgriplig, t.ex. genom att du skriver "i experimentets ljus" och sedan syftar till "ljuset" (två helt skilda ljus). Om du skriver mer prosaiskt och mindre poetiskt i fortsättningen så har jag nog lättare att förstå dig. Ett litet tips från min sida bara.

Det sista undrar jag vad du menar med:

Patrik Persson skrev:För övrigt :oops:


Vad är det som du upplever som genant?

Användarvisningsbild
Patrik Persson
Inlägg: 97
Blev medlem: 06 okt 2004 22:25

hej

Inläggav Patrik Persson » 11 okt 2004 15:41

Nja, om du tror att du mäter ljus i ett experiment så ger det dig en annorlunda referens än om du mäter ljus eller inte alls mäter ljus. Ologiskt? Javisst enligt våra referenser.

Ljus ska antingen vara en partikel eller en våg. Men om du mäter så nej och ja.

Susningen förklarar:

Ljusets natur har diskuterats länge. Isaac Newton hävdade att ljuset var en ström av partiklar (korpuskler), medan andra hävdade att ljuset var en vågrörelse. Dessa båda modeller tycktes stå i konflikt med varandra, ljuset kan inte ha både partikel- och vågegenskaper.
I början av 1800-talet visades tydliga vågegenskaper hos ljuset, det böjs till exempel en aning när det passerar en skarp kant. Senare beskrevs ljuset av James Clerk Maxwell som en elektromagnetisk våg med ekvationer som gör sig gällande än idag. (Detta är anmärkningsvärt då det är en teori som överlevt två stora revolutioner inom fysiken: relativitetsteorierna samt kvantmekaniken.) I början av 1900-talet visade dock Albert Einstein med sitt nobelprisarbete om [den fotoelektriska effekten]? att ljuset har partikelnatur, vilket ledde till förvirring.
Faktum är att alla har haft rätt. Kvantmekaniken har slutgiltligen slagit fast och visat att ljuset faktiskt har både en våg- och partikelnatur, precis som den har visat att alla partiklar har en vågnatur. Den partikel som är bärare för ljuset kallar vi idag för foton. Vissa experiment kan bara förklaras om vi ser ljuset som en partikel medan andra försök kräver att ljuset är en vågrörelse. Denna så kallade våg- partikeldualitet kanske kan tolkas så att de betydelser vi till vardags lägger i begreppen partikel och våg inte är relevanta eller tillräckliga i detta sammanhang.


Du kan alltså påverka utgången av experimentet genom att tro! En bättre förklaring finner jag inte. Sanning är därför i detta fall inte det riktigt konsekvent ja och nej utan nja.

Inget är sant och inget är därför lögn, allt är en tro.

Det andra var en fin smilies :)
Snygg avatar?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 okt 2004 15:53

Patrik Persson skrev:Snygg avatar?


Liten och poppig. Jovars.

För övrigt tycker jag att rhododendron är ett kul ord.

Hej hopp

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: hej

Inläggav Tore » 11 okt 2004 18:49

Patrik Persson skrev:
Ljusets natur har diskuterats länge. Isaac Newton hävdade att ljuset var en ström av partiklar (korpuskler), medan andra hävdade att ljuset var en vågrörelse. Dessa båda modeller tycktes stå i konflikt med varandra, ljuset kan inte ha både partikel- och vågegenskaper.
I början av 1800-talet visades tydliga vågegenskaper hos ljuset, det böjs till exempel en aning när det passerar en skarp kant. Senare beskrevs ljuset av James Clerk Maxwell som en elektromagnetisk våg med ekvationer som gör sig gällande än idag. (Detta är anmärkningsvärt då det är en teori som överlevt två stora revolutioner inom fysiken: relativitetsteorierna samt kvantmekaniken.) I början av 1900-talet visade dock Albert Einstein med sitt nobelprisarbete om [den fotoelektriska effekten]? att ljuset har partikelnatur, vilket ledde till förvirring.
Faktum är att alla har haft rätt. Kvantmekaniken har slutgiltligen slagit fast och visat att ljuset faktiskt har både en våg- och partikelnatur, precis som den har visat att alla partiklar har en vågnatur. Den partikel som är bärare för ljuset kallar vi idag för foton. Vissa experiment kan bara förklaras om vi ser ljuset som en partikel medan andra försök kräver att ljuset är en vågrörelse. Denna så kallade våg- partikeldualitet kanske kan tolkas så att de betydelser vi till vardags lägger i begreppen partikel och våg inte är relevanta eller tillräckliga i detta sammanhang.


Du kan alltså påverka utgången av experimentet genom att tro! En bättre förklaring finner jag inte. Sanning är därför i detta fall inte det riktigt konsekvent ja och nej utan nja.

Nej, du kan inte påverka utgången av experimentet genom att tro, och det står heller ingenting sådant i ditt citat från Susning.nu. Istället står där precis det jag tidigare skrev, att olika beskrivningar är användbara i olika sammanhang - i olika experiment. Det är alltså experimentsituationen som avgör vilka av ljusets egenskaper du kommer att observera, inte din tro.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster