Ordet ”skäl” kan ha två betydelser. (Egentligen tre, om man räknar med vägskäl, men det är inte det jag tänker på här.)
Jag tänker på att man å ena sidan, i en betydelse av ordet ”skäl“, alltid har starkare skäl att tro på det sätt, som bäst överensstämmer med fakta, än att tro på något sätt som i mindre grad överensstämmer med fakta – medan man å andra sidan, i en annan betydelse av ordet ”skäl”, tvärtom kan ha starkast skäl att tro på ett icke faktaförankrat sätt, nämligen om ett sådant självbedrägeri leder till bättre konsekvenser än vad som blir fallet om man tror på ett faktaförankrat sätt.
Enligt den första, "verklighetsbaserade" betydelsen av ordet "skäl" finns det kanske inga skäl att tro att man skulle ha någon större chans att bli frisk om man har en elakartad, våldsamt metastaserande tumör på vilken ingen behandling tycks ha den minsta effekt. Det kan dock vara så att man, om och endast om man slår dövörat till vad läkarvetenskapen säger, och blint tror att man med 100 % säkerhet kommer att bli frisk, faktiskt har något större - om än fortfarande liten - chans att bli frisk, genom placeboeffekter - effekter som är omöjliga att få till stånd med en korrekt verklighetsuppfattning, eftersom den korrekta verklighetsuppfattningen är den att chansen att bli frisk är mycket liten, och därför oundvikligen gör en mindre hoppfull och därmed svagare, först psykiskt och, som resultat av det, även fysiskt, än vad en uppriktig men felaktig föreställning att man med 100 % säkerhet kommer att bli frisk gör.
Man kan i en sådan situation sägas - i en mening - inte ha skäl att tro att man med 100 % säkerhet kommer att bli frisk (fakta talar till överväldigande del emot det), medan man i en annan mening kan ha skäl att tro det, då en sådan tro ökar ens överlevnadschanser något (om än inte i närheten av så mycket som man måste tro att den gör, för att den alls ska ha någon effekt), jämfört med om man har en korrekt och verklighetsförankrad uppfattning av sin situation.
Finns det något etablerat sätt, som inte jag känner till, att kortfattat och tydligt förmedla vilken av dessa två väsenskilda typer av skäl man avser när man pratar om att "det finns skäl att tro" det och det?
Om inte, finns det skäl - av båda de typer jag beskrivit - att tro att det vore bra att skapa ett sådant och etablera det. Några förslag?
Efterlyses: två olika ord för ”skäl”
Moderator: Moderatorgruppen
Skäl till att besvara frågan du ställt saknas, då jag inte vet vad du vet, men om jag spånar lite så baseras de skäl som ligger till grund för våra handlingar och ställningstaganden på de erfarenheter som vi tillskansat oss
genom tro, fakta, iakttagelser, föreställningar samt idéer.
Starka eller svaga skäl, eller avsaknaden av skäl beror på vem som fäller omdömet i situationen, i egentlig mening finns inget rätt eller fel.
genom tro, fakta, iakttagelser, föreställningar samt idéer.
Starka eller svaga skäl, eller avsaknaden av skäl beror på vem som fäller omdömet i situationen, i egentlig mening finns inget rätt eller fel.
- skäl att gå efter fakta, för att det är fakta styr utveckling
- skäl att inte förlita sig på fakta, eftersom all fakta inte är känd,
okända faktorer kan spela in - förresten så kan man nog inte
kalla okända faktorer för fakta, även om dessa styr utveckling
minst lika mycket som de erkända (inbillade?) fakta.
Jag var först inne på två liknande betydelser
- skäl, som i anledning, vilket tycks täcka bägge dina betydelser
- skäl, som i ursäkt: jag har mina skäl att vara så och så
- och varför inte också skäl, som i: det står så i min manual.
Ords betydelser böjs efter de egna behoven, och ändras allt efter en situation ändras.
En lustig tanke jag hade häromdagen, att det allra mesta som faktiskt existerar
i vår värld faktiskt inte har fått något namn än - om det behöver ett eget namn,
så skapar man ett.
Vad heter fläkten som drar genom lägenheten om natten mellan sovrumsfönstret
och den öppna dörren i vardagrumet?
Vad heter ögonblicket då man uppmärksamar fläkten?
Sättet som gardinerna böjer sig för fläkten, vad kallas den för?
Är de olika egetnamn för sovrumsgardinerna och vardagsrumsgardiner?
Vad heter tråd nummer 52142 uppifrån på sovrumsgardinen?
Och det imaginäre avbrottet i tråden lite längre fram?
Vad kallas smutsen under min höger lilltånagel på fredagar?
Det finns föga skäl att namnge allt detta, annat än att det kan göras.
Är inte det skäl nogt att göra det?
- skäl att inte förlita sig på fakta, eftersom all fakta inte är känd,
okända faktorer kan spela in - förresten så kan man nog inte
kalla okända faktorer för fakta, även om dessa styr utveckling
minst lika mycket som de erkända (inbillade?) fakta.
Jag var först inne på två liknande betydelser
- skäl, som i anledning, vilket tycks täcka bägge dina betydelser
- skäl, som i ursäkt: jag har mina skäl att vara så och så
- och varför inte också skäl, som i: det står så i min manual.
Ords betydelser böjs efter de egna behoven, och ändras allt efter en situation ändras.
En lustig tanke jag hade häromdagen, att det allra mesta som faktiskt existerar
i vår värld faktiskt inte har fått något namn än - om det behöver ett eget namn,
så skapar man ett.
Vad heter fläkten som drar genom lägenheten om natten mellan sovrumsfönstret
och den öppna dörren i vardagrumet?
Vad heter ögonblicket då man uppmärksamar fläkten?
Sättet som gardinerna böjer sig för fläkten, vad kallas den för?
Är de olika egetnamn för sovrumsgardinerna och vardagsrumsgardiner?
Vad heter tråd nummer 52142 uppifrån på sovrumsgardinen?
Och det imaginäre avbrottet i tråden lite längre fram?
Vad kallas smutsen under min höger lilltånagel på fredagar?
Det finns föga skäl att namnge allt detta, annat än att det kan göras.
Är inte det skäl nogt att göra det?
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
jag vet inte riktigt om jag ser ngt ”problem” i det du säger justin. du vill ha två olika namn för det som vi idag gemensamt kallar för ”skäl”, right? ett skäl som är ”faktabaserat” och ett som är ”emotionellt” baserat (vi nöjer oss med en sådan här slarvig definition för nu).
”skäl” är ett gäng trosföreställningar som tillsammans med en del andra faktorer, bl a vilka önskningar man har, mynnar ut till handling. vi får reda på ”fakta”, ex. att vi har cancer och får utifrån det anledning att agera på ett visst sätt, som att vidta åtgärder genom operation eller vad det nu kan vara. men vi kan också välja att förneka dessa fakta, som kanske säger oss att vi kommer att vara döda inom tre månader, pga emotionella skäl. de nya fakta som vi får (att vi har cancer) krockar med övriga trosföreställningar vi har; att man ska åka till grekland i sommar eller att man ska öppna en restaurang eller skriva en bok. därför väljer vi att bortse från de verkliga fakta, som du kallar det, då de inte passar in i vår världsbild.
däremot kan jag tycka att det i ett sådant här fall är lite konstigt att tala om skäl; ”Vad har du för skäl att tro att du inte ska dö om tre månader, alla fakta tyder på det?” ”Nej, jag ska ju skriva en bok har jag bestämt och det kommer jag inte hinna på tre månader.” det låter lite besynnerligt, milt uttryckt.
jag kan inte se vad vi skulle ha för nytta av en sådan definition som du söker, inte ens när vi pratar om självbedrägeri. om vi i ngt sammanhang pratar om skäl, så måste vi redogöra för vilka skäl vi har och då kommer det att bli tydligt vad för slags skäl vi har att göra med.
en människa som begår självbedrägeri anser sig ha goda skäl för båda trosföreställningarna när hon tror att
1. a. hon är frisk
b. att hon är sjuk i cancer
så snart hon upptäcker att hon hyser trosförställningar vilka utgör de båda komponenterna i ett kontradiktoriskt motsatspar händer något avgörande, vilket illustreras av trosföreställningarna i de följande leden, i vilka hon samtidigt tror att
2. a. det är irrationellt att samtidigt tro att man är frisk och att man är
sjuk i cancer
b. det är rationellt att samtidigt tro att man är frisk och att man är
sjuk i cancer
3. a. det är irrationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 2
b. det är rationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 2
4. a. det är irrationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 3
b. det är rationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 3
5. … etc.
en regress uppstår. för att ngt ska räknas som självbedrägeri räcker det alltså inte med att upptäcka att man hyser inkompatibla trosföreställningar (vilket sker i led 1). man måste också tro att det finns en strategi för att förena dessa två trosföreställningar, annars handlar det om att blott upptäcka att ens trosföreställningar är inkompatibla.
Oksenberg Rorty, menar att regressen inte är elakartad. den upphör i och med att vi identifierar ett intresse, en orsak för bedrägeriet, exempelvis att undgå ångest. jag kan därför tycka att det är olämpligt att i filosofisk mening tala om ”skäl”, då ”skäl” för mig är ngt medvetet och rationellt, och inte en form av förnekelse, vilket verkar vara fallet ovan.
fast nu skulle ju inte jag föreläsa om självbedrägeri (ber så mkt om ursäkt!)… jag vet inte om jag missuppfattat dig justin, du kanske tänkte på ett annat sätt… annars är det här ganska spännande, då det ligger i gränslandet mellan psykologi och filosofi.
”skäl” är ett gäng trosföreställningar som tillsammans med en del andra faktorer, bl a vilka önskningar man har, mynnar ut till handling. vi får reda på ”fakta”, ex. att vi har cancer och får utifrån det anledning att agera på ett visst sätt, som att vidta åtgärder genom operation eller vad det nu kan vara. men vi kan också välja att förneka dessa fakta, som kanske säger oss att vi kommer att vara döda inom tre månader, pga emotionella skäl. de nya fakta som vi får (att vi har cancer) krockar med övriga trosföreställningar vi har; att man ska åka till grekland i sommar eller att man ska öppna en restaurang eller skriva en bok. därför väljer vi att bortse från de verkliga fakta, som du kallar det, då de inte passar in i vår världsbild.
däremot kan jag tycka att det i ett sådant här fall är lite konstigt att tala om skäl; ”Vad har du för skäl att tro att du inte ska dö om tre månader, alla fakta tyder på det?” ”Nej, jag ska ju skriva en bok har jag bestämt och det kommer jag inte hinna på tre månader.” det låter lite besynnerligt, milt uttryckt.
jag kan inte se vad vi skulle ha för nytta av en sådan definition som du söker, inte ens när vi pratar om självbedrägeri. om vi i ngt sammanhang pratar om skäl, så måste vi redogöra för vilka skäl vi har och då kommer det att bli tydligt vad för slags skäl vi har att göra med.
en människa som begår självbedrägeri anser sig ha goda skäl för båda trosföreställningarna när hon tror att
1. a. hon är frisk
b. att hon är sjuk i cancer
så snart hon upptäcker att hon hyser trosförställningar vilka utgör de båda komponenterna i ett kontradiktoriskt motsatspar händer något avgörande, vilket illustreras av trosföreställningarna i de följande leden, i vilka hon samtidigt tror att
2. a. det är irrationellt att samtidigt tro att man är frisk och att man är
sjuk i cancer
b. det är rationellt att samtidigt tro att man är frisk och att man är
sjuk i cancer
3. a. det är irrationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 2
b. det är rationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 2
4. a. det är irrationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 3
b. det är rationellt att samtidigt tro de båda komponenterna i led 3
5. … etc.
en regress uppstår. för att ngt ska räknas som självbedrägeri räcker det alltså inte med att upptäcka att man hyser inkompatibla trosföreställningar (vilket sker i led 1). man måste också tro att det finns en strategi för att förena dessa två trosföreställningar, annars handlar det om att blott upptäcka att ens trosföreställningar är inkompatibla.
Oksenberg Rorty, menar att regressen inte är elakartad. den upphör i och med att vi identifierar ett intresse, en orsak för bedrägeriet, exempelvis att undgå ångest. jag kan därför tycka att det är olämpligt att i filosofisk mening tala om ”skäl”, då ”skäl” för mig är ngt medvetet och rationellt, och inte en form av förnekelse, vilket verkar vara fallet ovan.
fast nu skulle ju inte jag föreläsa om självbedrägeri (ber så mkt om ursäkt!)… jag vet inte om jag missuppfattat dig justin, du kanske tänkte på ett annat sätt… annars är det här ganska spännande, då det ligger i gränslandet mellan psykologi och filosofi.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Sartre skrev:däremot kan jag tycka att det i ett sådant här fall är lite konstigt att tala om skäl; ”Vad har du för skäl att tro att du inte ska dö om tre månader, alla fakta tyder på det?” ”Nej, jag ska ju skriva en bok har jag bestämt och det kommer jag inte hinna på tre månader.” det låter lite besynnerligt, milt uttryckt.
Jag undrar om du förstod min poäng med placeboeffekt? Om chansen för att man ska bli frisk ökar, dock bara något, t.ex. från 1% till 2%, om och endast om man - felaktigt - tror att man med 100% säkerhet kommer att bli frisk (felaktigt, eftersom vi i det här fallet antar att överlevnadschansen i verkligheten inte kan bli så stor som 100% av placeboeffekten, utan högst 2%), och om enda chansen att få ens den där ökningen från 1% till 2% är att tro att man har 100% chans att överleva, har man i en mening skäl att tro (tro i betydelsen "välja att i trots mot fakta börja tro") att man har 100% chans att överleva, eller hur? Det ökar ju ens överlevnadschanser. Dock ökar det dem inte så mycket att man, enligt den rent faktafokuserande definitionen av "skäl", har skäl att tro det man tror (d.v.s. 100%).
Förstår du nu varför jag anser att ordet skäl har två vitt skilda, var och en viktiga och ofta åsyftade betydelser? Och att det finns många situationer där det vore bra att kunna åtskilja dem, för att undvika missförstånd? Det vore ju t.ex. farligt om läkare började tro på samma sannolikheter som [vissa patienter måste tro på för att skapa placeboeffekter för att maximera sina överlevnadschanser], eller hur? Samtidigt som det vore synd om patienter, vars liv skulle kunna räddas genom placeboeffekter, hade samma korrekta verklighetsuppfattning som läkarna, när en sådan korrekt verklighetsuppfattning i patienternas fall skulle omöjliggöra placeboeffekterna i fråga?
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Läkaren har inte skäl att tro att patienten, som genom att tro på 100% säkert tillfriskninande får en ökning av sina tillfriskningschanser från 1% till 2%, kommer att bli frisk av sin tro. Skulle läkaren tro som patienten, skulle han/hon (läkaren) inte se någon mening med att vidta de medicinska åtgärder som med 98-99% sannolikhet kommer att visa sig ha varit befogade (t.ex. för att skjuta upp och mildra den troligen oundvikliga cancerdöden något). Om å andra sidan patienten skulle tro som läkaren, skulle patienten överleva med endast 1% sannolikhet istället för 2%.
Huruvida patienten har skäl att tro att han/hon med 100% säkerhet kommer att tillfriskna beror på om man med uttrycket "har skäl att tro" menar "skulle ha en korrekt verklighetsuppfattning om han/hon trodde" eller om man menar "skulle ha störst överlevnadschanser om han/hon trodde".
Huruvida patienten har skäl att tro att han/hon med 100% säkerhet kommer att tillfriskna beror på om man med uttrycket "har skäl att tro" menar "skulle ha en korrekt verklighetsuppfattning om han/hon trodde" eller om man menar "skulle ha störst överlevnadschanser om han/hon trodde".
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jörgen skrev:- skäl att gå efter fakta, för att det är fakta styr utveckling
- skäl att inte förlita sig på fakta, eftersom all fakta inte är känd,
okända faktorer kan spela in - förresten så kan man nog inte
kalla okända faktorer för fakta, även om dessa styr utveckling
minst lika mycket som de erkända (inbillade?) fakta.
Jag var först inne på två liknande betydelser
- skäl, som i anledning, vilket tycks täcka bägge dina betydelser
- skäl, som i ursäkt: jag har mina skäl att vara så och så
- och varför inte också skäl, som i: det står så i min manual.
Ords betydelser böjs efter de egna behoven, och ändras allt efter en situation ändras.
"Skäl som i ursäkt" och "det står så i min manual-skäl" skiljer sig inte nämnvärt från "skäl som i resultatfokuserande skäl" som jag nämnde. Däremot skiljer sig "skäl som i resultatfokuserande skäl", t.ex. "jag motionerar för att hålla formen" väsentligt från "skäl som i logiska slutsatser", t.ex. "det faktum att 1+3=4 är ett skäl till att (vara säker på att) 4-3=1" (skäl som existerar oavsett vilket resultat man önskar eller siktar på).
En lustig tanke jag hade häromdagen, att det allra mesta som faktiskt existerar
i vår värld faktiskt inte har fått något namn än - om det behöver ett eget namn,
så skapar man ett.
Vad heter fläkten som drar genom lägenheten om natten mellan sovrumsfönstret
och den öppna dörren i vardagrumet?
Vad heter ögonblicket då man uppmärksamar fläkten?
Sättet som gardinerna böjer sig för fläkten, vad kallas den för?
Är de olika egetnamn för sovrumsgardinerna och vardagsrumsgardiner?
Vad heter tråd nummer 52142 uppifrån på sovrumsgardinen?
Och det imaginäre avbrottet i tråden lite längre fram?
Vad kallas smutsen under min höger lilltånagel på fredagar?
Det finns föga skäl att namnge allt detta, annat än att det kan göras.
Är inte det skäl nogt att göra det?
Inte de saker du nämner, tror jag. Jag vill påstå att man mycket oftare har skäl att, och oftast har mycket starkare skäl att, göra skillnad på de två definitioner av "skäl" som jag pratar om, än vad man har skäl att särskilt benämna de saker du nämner ovan.
Skäl (för att handla si eller så) är ett centralt och ofta livsavgörande koncept i allas våra liv. Det är inte de saker du nämner, inte alls i samma omfattning i alla fall.
(Som kuriosa kan jag nämna att handlingen att kasta ut något genom fönstret faktiskt har ett eget ord: defenestrera. Det har dock ett ganska stort användningsområde, i överförd betydelse. Man kan t.ex. defenestrera någons argument, något som ju är vanligt.)
Tankesplitter
Skäl - anledning är något blandas ofta samman med orsak, ibland med avsikt, syfte.
Kausalitet kontra finalitet, teleologi... kanske...
Skäl men också avsikter, syften, kan ju fungera som en pådrivande orsak till att man bestämmer sig för att visst handlingssätt, det som man tror bäst förverkligar ens syfte.
Orsaker har ju verkan oavsett om vi vill det eller ej, om vi inte bestämmer oss för att motverka dem, när vi upptäckt dem, medan skäl hänger ihop med vad vi själva mer medvetet vill eller inte vill, vad vi vill undvika.
Människan kan hysa avsikter och ha skäl - är resten av kosmos avsiktslöst, oskäligt/skällöst?
Så kommer planer och planering in, mål, målstyrning. Målmedvetenhet. Det är så framtiden syns i nuet. Det är i nuet vi finner framtiden, i form av just planer, planering, farhågor. Avsikter och skäl som gör att vi strävar i viss riktning. Förflutenheten representeras av minnen i det inre, det förflutnas ting och fragment i det yttre. Allt finns i nuet. Där finns också våra skäl, skäl att hålla fast vid våra välgrundade åsikter och synsätt eller våra emotionellt betingade idiosynkrasier, bias - snarare orsaker då.
Skälet är ibland ett, men den verkliga orsaken, dold under ytan, något annat.
Jag kan vara kritisk till att man utsett "den bäste skribenten på detta forum" och ange skälet att "det är fel att tävla i tänkande och skrivande därför att det kan hejda det fria tankeflöädet", vilket låter rätt bra! Men den verkliga orsaken id et fördolda kan vara att jag blev sur därför att det inte var jag som blev vinnaren eller som pekades ut! Snygga, förnuftiga skäl kan dölja en infantilt-emotionell "låg" orsak (sett ur "den andres" eller ur ett "socialt-vuxet" utifrån-perspektiv).
Ha det!
Algotezza
Kausalitet kontra finalitet, teleologi... kanske...
Skäl men också avsikter, syften, kan ju fungera som en pådrivande orsak till att man bestämmer sig för att visst handlingssätt, det som man tror bäst förverkligar ens syfte.
Orsaker har ju verkan oavsett om vi vill det eller ej, om vi inte bestämmer oss för att motverka dem, när vi upptäckt dem, medan skäl hänger ihop med vad vi själva mer medvetet vill eller inte vill, vad vi vill undvika.
Människan kan hysa avsikter och ha skäl - är resten av kosmos avsiktslöst, oskäligt/skällöst?
Så kommer planer och planering in, mål, målstyrning. Målmedvetenhet. Det är så framtiden syns i nuet. Det är i nuet vi finner framtiden, i form av just planer, planering, farhågor. Avsikter och skäl som gör att vi strävar i viss riktning. Förflutenheten representeras av minnen i det inre, det förflutnas ting och fragment i det yttre. Allt finns i nuet. Där finns också våra skäl, skäl att hålla fast vid våra välgrundade åsikter och synsätt eller våra emotionellt betingade idiosynkrasier, bias - snarare orsaker då.
Skälet är ibland ett, men den verkliga orsaken, dold under ytan, något annat.
Jag kan vara kritisk till att man utsett "den bäste skribenten på detta forum" och ange skälet att "det är fel att tävla i tänkande och skrivande därför att det kan hejda det fria tankeflöädet", vilket låter rätt bra! Men den verkliga orsaken id et fördolda kan vara att jag blev sur därför att det inte var jag som blev vinnaren eller som pekades ut! Snygga, förnuftiga skäl kan dölja en infantilt-emotionell "låg" orsak (sett ur "den andres" eller ur ett "socialt-vuxet" utifrån-perspektiv).
Ha det!
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster