Pengarnas värde?

[Patrik Persson]

Jag tycker att många av diskussionerna övergår till detta tema så varför inte föra fram detta som en diskussion. En del kanske tyckte att det var otrevligt av mig att skriva att fattiga människor är mer giriga än andra, men jag ska här utveckla mig en del.

Kungen vilken jag har skrivit att jag gillar är ju förmögen. Många ismer har sina fundament just här: Varför ger inte den förmögne Kungen mig en hel del av sina pengar?

Jag har mött många människor som befunnit sig i dessa organisationer och precis haft den åsikten om pengar. Vissa av dessa är fortfarande fattiga och andra är numera förmögna eller har tjänat en hel del.

Ger då dessa förra idkare själv bort sina pengar?
Nej, för nu har pengarna fått ett värde även för dom. Jag vill därför påstå att pengar har ett högre värde än ismerna! Jag vill även påstå att förmögenheter inte går att fördela utan skattepolitik. Människor, fattig som rik är snikna om dom kan. Vi kan därför inte tänka oss att förmögna människor skulle villigt ge bort en viss summa pengar till fattiga.

Givetvis så behöver alla pengar och det är säkert därför som problemet existerar. Jag vet för exempel inte hur jag skulle ”bli” om jag fick mycket pengar! Pengar verkar ha ett extremt inflytande på personligheten och karaktären?

Varför är pengar då så betydelsefulla? Finns det någon filosofi som någorlunda förklarar detta rättvist? (Marxism tycks mig inte göra så utan Marxismen förklarar mer den fattiges önskan till mycket pengar)!

[PH]

*Applåder*

Håller med. Och om man inte delar med sig så är man osolidarisk och girig, om nu pengar inte spelar sån stor roll för dom. Varför gnäller dom då?

[hovnarr]

Det är lite som etikettens dilemma: Om två personer ska ta var sin tårtbit är det ofint att ta den största. Det är också ofint att ta först själv - gästerna, damerna eller vilka de "priviligierade" nu är ska ta först. Det innebär förstås att den som bjuder (värden) borde få den största biten om alla är lika "snälla" som han är.

Det påminner mig om en Gustav-serie. Gustav får ta först och knycker givetvis den största biten, varpå Jon protesterar. Gustav frågar då hur han själv skulle gjort i samma situation, och han svarar att han givetvis hade valt den mindre. Nå, konstaterar Gustav, då fick du ju som du ville!

Alla vill ha lika mycket eller mer pengar än den som är rikare än de själva, men inte ge bort pengar till de som är fattigare. Se där girighetens fula ansikte!

[Patrik Persson]

Hm!

Jag tycker inte att girigheten har något fult tryne. Girigheten ser nämligen inte ut på något direkt sätt. Den ser ut som en två – barns - mor som tjänade några kronor extra och flyttade till Schweiz. En bankdirektör som tyckte riktigt att han betalade massor i onödig skatt och därför skattefuskade. En politiker som tjänar multum på att vända papper från en hög till en annan. En vanlig polisman som tjänade alldeles för lite med pengar som tog mutor osv.

Faktum är:

Skulle alla betala skatt till andra frivilligt så skulle skatten bli lägre. Om människor förstod sig på sin delaktighet och ondska i stort istället för i smått så skulle allt bli billigare. Du skulle då som rik slippa alla onödiga utgifter utan skulle istället betala direkt till frivilligorganisationer. Betala kanske 30% av din inkomst istället för 70 till 80% som nu. Men vår okunskap biter oss själva i svansen! Istället för det fina så blir det statsminister Göran Persson och hans gäng som då vet hur man tar betalt. Göran Persson kostar dig ungefär 40 till 50% extra i skatt för att du själv oftast kom på mängder med dumheter för att inte ha ett fint samhälle från första början.

För inte vill väll någon ha ett U – Land av Sverige?

[XeoX]

Jag vill därför påstå att pengar har ett högre värde än ismerna! Jag vill även påstå att förmögenheter inte går att fördela utan skattepolitik. Människor, fattig som rik är snikna om dom kan. Vi kan därför inte tänka oss att förmögna människor skulle villigt ge bort en viss summa pengar till fattiga.

En insikt som inte alla kommer till men som jag anser är så uppenbar att de flesta borde inse det förr eller senare. Det tog faktiskt ett tag för mig själv att inse det. Omgiven som jag var med människor som var snälla och trevliga kunde jag knappast tänka mig att människor var annat än snälla och trevliga. Sen började jag diskutera filosofi och politk och mötte folk som hade andra åsikter än mina och många av dem var dessutom allt annat än snälla och trevliga. Så jag började fundera. Varför är det egentligen så att fattiga röstar på vänsterpartiet medan rika röstar på moderaterna? Varför är så många kvinnor feminister och så få män? Varför är så få vegitarianer överhuvudtaget?
Jag kan bara sluta mig till att människor i gemen är giriga, snikna och själviska. Det är inte trevligt men det är ett faktum. Människor, som art betraktat, suger. Vi klarar inte av att leva i ett samhälle. Vi förstår planeten och vi är taskiga mot varandra. Så är det.
Det kanske verkar över-negativt att se världen på det här sättet men efter vad jag har sett verkar det inte som något annat än sanningen. Dock har det fått mig att uppskatta de godhetsdrag jag ser hos enskilda människor.
Världen är inte bara svart. Det finns några stänk av rött, grönt och blått och det är dem som gör livet värt att leva.

Givetvis så behöver alla pengar och det är säkert därför som problemet existerar. Jag vet för exempel inte hur jag skulle ”bli” om jag fick mycket pengar! Pengar verkar ha ett extremt inflytande på personligheten och karaktären?

Sant. Jag har ganska bestämda åsikter inom etiken så därför vill jag gärna tro att jag skulle använda en stor del av min förmögenhet till att göra gott om jag någonsin blev rik. Dock har jag aldrig haft tillgång till några större summor så jag kan inte ge några garantier.

Varför är pengar då så betydelsefulla? Finns det någon filosofi som någorlunda förklarar detta rättvist? (Marxism tycks mig inte göra så utan Marxismen förklarar mer den fattiges önskan till mycket pengar)!

Pengar är bara ett medium. Vad som är av betydelse för oss människor är överlevnad och komfort. Pengar är bara ett sätt att få just det.

[hovnarr]

Jag kan bara sluta mig till att människor i gemen är giriga, snikna och själviska. Det är inte trevligt men det är ett faktum. Människor, som art betraktat, suger. Vi klarar inte av att leva i ett samhälle. Vi förstår planeten och vi är taskiga mot varandra. Så är det.

Människor är sannolikt den mest lämpade arten för att leva i ett samhälle, en kultur elller civilisation. Det är trots allt vi som har hittat på det. Men allt detta kulturella är bara en hägring som skapar falska förväntningar på människan, som om tanken var att vi skulle eller borde vara änglar, och borde känna skuld och skam för att vi inte lyckas. När jag bajsar så luktar det inte ett dugg bättre än när en gris gör det, men jag borde skämmas. Jag borde förstått bättre, fastän det är den naturligaste sak i världen att bajs luktar. Det är nästan ofint av mig att ens skriva "bajs". Det är inte särskilt kultiverat.

Vill du se någon som är girig, sniken och självisk, se på mig. Jag har dessa tre attribut på samma sätt som en varg eller en begonia har dem. Varför skulle jag vara annorlunda? Det är verkligen inte trevligt. Men det faktum att vi ser det trevliga som något eftersträvansvärt gör oss mycket frustrerade över att vi är lika otrevliga som allt annat.

En trerättersmiddag på Gondolen, det är trevligt det. Kulturellt i sanning. Det finns ingenting med den middagen som påminner oss om att vi är levande varelser som stoppar i oss vad som tidigare varit levande varelser och nu är döda. Man skulle kunna säga att den maskeringen är själva vitsen med middagen. Det är det som gör den trevlig. Om vi satt där och betedde oss som glupska lejon och slet kött i stycken, då vore vi verkligen otrevliga. På en afrikansk restaurang på Birger Jarlsgatan kan man enligt menyn beställa in "Rått kött i stora bitar". Det tycker åtminstone jag är oerhört roligt.

Vad betyder kultur eller kultivering? Det betyder odling. Det som är odlat är inte vilt. Först gick vi omkring och jagade och samlade och var vilda, och sedan började vi odla. Och på den vägen är det. Odling är förädling, och ju mer man förädlar, desto längre kommer man från det vilda. Men hur mycket vi än försöker förädla bort det faktum att vi är djur, så förblir vi ändå djur. För att alludera på Churchill: Människan är sämst på att vara kultiverad, bortsett från alla andra levande varelser.

§

P.S. Själv tycker jag mycket om att vara både trevlig och otrevlig. Det är trots allt min natur. D.S.

[Patrik Persson]

Pengar är nog mer än ett medel! Pengar är nog fortfarande något oförklarligt mystiskt.

Snabbt scenario

Du tjänar 500 miljoner på ett år. Du får välja min snygga lösning: Du ger Svenska kyrkan och andra ideella organisationer 150 miljoner frivilligt. Dom tackar dig och bugar och du får uppskattning för din godhet.

Nej, du tycker inte om att ge bort så mycket pengar! Eftersom det är frivilligt så ger du bort 200 000 kronor och får uppskattning osv. Du tänker: Jag reder mig nog med pengar nu när jag är så rik.

Nästa dag vaknar du!
Det finns inget varmvatten i kranen och när du kommer ut på gården så finns det inga vägar längre. Du snubblar på en sten och bryter benet. I vanliga fall så är ett brutet ben inga problem men nu är det ett problem. Du har turligt nog en dator och skickar ett brev till närmaste sjukhus vilket befinner sig 80 mil bort. På sjukhuset har dom problem: Nästan alla Universitet som utbildar Läkare och Sjuksköterskor har fått lägga ner. Men du kan få en läkare för ett pris av 800 000 kronor. Problemet påstår man är överbeläggning och att man måste använda sig av alla resurser till drabbade. 800 000 är rätt så billigt och kanske du istället vill välja en bra läkare för 2 miljoner kronor?

Du tänker: Jag har pengar 2 miljoner är bra!

Till sjukhuset behöver du en helikopter och ett bra skydd. Kungen har fortfarande ett skydd och lånar gärna ut folk för ett pris av 4 eller 5 miljoner.

Du tänker: Jag har pengar 5 miljoner är bra!

Du tar också kontakt med vatten och avlopp samt elverket och tele. Ja, dom är villiga att ha ett reningsverk för dig för omkring 20 miljoner. Det blir ju dyrare påstår dom att ha ett reningsverk bara för dig. Elen påstår detsamma och allt kostade dig omkring 80 miljoner.

När helikoptrarna landar på sjukhuset i Stockholm så möts du av en tråkig upplevelse. Folk svälter på gatorna och runt om i staden så har hus förstörts. Folk har blivit förhärdade och hatar dig.


Jag menar på att vi bildar myter kring pengar och att detta är problemet. Vi tror på pengarna som vi förut trott på Gud. Pengar ger självständighet och respekt. Du blir en individ med pengar och folk utan pengar blir ett kollektiv. På något sätt behöver vi lösa dessa myter innan Sverige och I – Världen blir till U – Världen.

Det som fortfarande fanns kvar till våran tid var den gamla ”fin” adel traditionen att: Man ska vårda sitt folk. Detta finns inte längre och i en alldeles för rusig och snabb värld blir pengarna ditt Prozac. Problemet blir fantasier och ytlighet!

[XeoX]

Hovnarr, vart vill du komma?
Människan kanske är bäst på att leva i samhällen av de arterna som lever på planeten (kanske, jag har inte tillräcklig kunnskap om myrsamhällen för att kunna göra en jämförelse) men det betyder inte att vi är bra på det. Gör det faktum att vår snikenhet och själviskhet beror på att vi fortfarande är djur i grund och botten vår snikenhet och själviskhet till något berättigat? Något acceptabelt? Något bra?

[hovnarr]

Hovnarr, vart vill du komma?

Ingen särskild stans.

Människan kanske är bäst på att leva i samhällen av de arterna som lever på planeten (kanske, jag har inte tillräcklig kunnskap om myrsamhällen för att kunna göra en jämförelse) men det betyder inte att vi är bra på det.

Precis ja. Hoppas det framgick att jag tycker så också. Myror är nog bättre på att leva i samhällen, men kanske sämre på att vara civiliserade och kultiverade. Det är förstås möjligt att en myra tycker att den är det mest kultiverade som finns ur sitt myrperspektiv. Jag vet inte - kan inte minnas att jag varit en myra.

Gör det faktum att vår snikenhet och själviskhet beror på att vi fortfarande är djur i grund och botten vår snikenhet och själviskhet till något berättigat? Något acceptabelt? Något bra?

Något berättigat - vad är det? Det är något som människan kan ge skäl eller förklaringar till som behagar henne, som är trevliga. Det är trevligt att tänka sig att onda straffas och goda belönas. Därför är det berättigat att straffa onda. Så om man kan hitta en trivsam tankegrund till snikenheten och själviskheten, då kanske den tycks en berättigad. Annars kommer den att upplevas som icke berättigad. Men själva snikenheten eller själviskheten - dess existens till exempel - påverkas inte av om den är berättigad eller inte. "Berättigad" är ett förhållningssätt som påverkar upplevelsen. Personligen tycks mig snikenhet och själviskhet vare sig berättigad eller icke berättigad, om det nu var min syn på saken som du var intresserad av. Min tankebakgrund till dessa fenomen är alltså exakt 50% trivsam.

Något acceptabelt - vad är det? Det är något som människor kommit överens om att inte motverka. Man kan svårligen tänka sig att en halvdö sälunge utbrister, då den kastas upp i luften av en lekfull och hungrig späckhuggare "Det här finner jag oacceptabelt!" Eller att ett spädbarn tycker så om man skulle dunka dess skalle i väggen. Men jag som medveten människa kan bestämma mig för att späckhuggarens beteende är acceptabelt, men inte den människas beteende som dunkar spädbarn i väggen. Hur förhåller man sig då till själviskheten och snikenheten/girigheten? Hur acceptabel man finner den är ju detsamma som i hur stor grad man vill motverka den. Personligen finner jag själviskheten och girigheten som sådana ganska acceptabla, men finner det ibland nödvändigt att motverka (eller snarare modifiera) andras själviskhet och girighet (sällan min egen - den brukar andra modifiera).

Något bra - vad är det? Det är ju något högst subjektivt, beroende på sammanhanget osv. Är regn bra? Är solsken bättre än regn? Jag finner själviskheten bättre än girigheten, och jag finner en balanserad själviskhet ganska bra (i betydelsen nyttig för dig och för andra, glädjeskapande och så vidare). Girighet vet jag inte om jag tycker är särskilt bra överhuvudtaget, främst därför att jag inte har någon tydlig uppfattning om hur jag ska förhålla mig till strävan eller ansträngningar generellt sett. Girighet är en strävan efter att öka sitt ägande. Ur det perspektivet kan jag inte betrakta det som bra, men det kan ha positiva följder från fall till fall. Jag skulle i alla fall inte själv sträva efter att vara girig.

Så, sammanfattningsvis: Är själviskhet och snikenhet något berättigat, något acceptabelt eller något bra? Om vi bestämt oss för att det inte är berättigat, acceptabelt eller bra, då är det inte det. Om vi bestämt oss för att det är det, då är det det. Och dessa extrempunkter beskriver en slags axel med oändligt många tänkbara åsikter däremellan, där jag försökt beskriva mina i det ovanstående. Men Själviskheten och Snikenheten bryr sig lika lite som Regn och Solsken vad beträffar våra åsikter.

[XeoX]

Något berättigat - vad är det? Det är något som människan kan ge skäl eller förklaringar till som behagar henne, som är trevliga. Det är trevligt att tänka sig att onda straffas och goda belönas. Därför är det berättigat att straffa onda. Så om man kan hitta en trivsam tankegrund till snikenheten och själviskheten, då kanske den tycks en berättigad. Annars kommer den att upplevas som icke berättigad. Men själva snikenheten eller själviskheten - dess existens till exempel - påverkas inte av om den är berättigad eller inte. "Berättigad" är ett förhållningssätt som påverkar upplevelsen. Personligen tycks mig snikenhet och själviskhet vare sig berättigad eller icke berättigad, om det nu var min syn på saken som du var intresserad av. Min tankebakgrund till dessa fenomen är alltså exakt 50% trivsam.

Personligen är jag väl någon slags utilitarist, så den handling som enligt kalkyler bör framkalla den störst möjliga lyckan eller minimera lidande på bäst sätt (efter att ha hört om negativ utilitarim vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till de olika alternativen) är enligt min livssyn berättigad.
Företeelsernas existen påverkas så klart inte av om de är berättigde eller inte. Det hör till vår natur som du säger, till mer eller mindre del.

Något acceptabelt - vad är det? Det är något som människor kommit överens om att inte motverka. Man kan svårligen tänka sig att en halvdö sälunge utbrister, då den kastas upp i luften av en lekfull och hungrig späckhuggare "Det här finner jag oacceptabelt!" Eller att ett spädbarn tycker så om man skulle dunka dess skalle i väggen. Men jag som medveten människa kan bestämma mig för att späckhuggarens beteende är acceptabelt, men inte den människas beteende som dunkar spädbarn i väggen. Hur förhåller man sig då till själviskheten och snikenheten/girigheten? Hur acceptabel man finner den är ju detsamma som i hur stor grad man vill motverka den. Personligen finner jag själviskheten och girigheten som sådana ganska acceptabla, men finner det ibland nödvändigt att motverka (eller snarare modifiera) andras själviskhet och girighet (sällan min egen - den brukar andra modifiera).

Hm... Som du säger, acceptabelt är något vi inte valt att motverka. Men inte bara, det kan också handla om handlingar vi inte tycker är acceptabla men ändå inte väljer att aktivt motverka (utom att gnälla om det). Kort sagt, de handlingar vi, om vi kunde välja, skulle välja att de inte blev utförda.

Bra är ju ett jättejobbigt ord med tanke på hur subjektivt och svårdefinierat det är.

Vart vill jag egentligen själv komma? Tja, jag tror att vi har ungefär samma uppfattning om människans natur, vilket min observation i grund och botten handlade om. Möjligen har vi olika åsikter om huruvida man bör motverka denna natur eller effekterna av den men det är knappast den här diskussionens syfte.