Efterlyses! Argument mot den trancendentala estetiken.
Moderator: Moderatorgruppen
Efterlyses! Argument mot den trancendentala estetiken.
Kant formulerar genom sin trancendentala estetik en teori om betingelserna för sinnesförnimmelser.
Rummet och tiden är kunskapskategorier hos oss som subjekt. Han utsträcker alltså Humes kritik av dessa, eller tiden, som varandes utan objektiv substans till att inte ens vara objektiva i relation till materialiteten bakom sinnenas perceptioner.
Vad finns det för kritik av detta? Hur kritiserar ni själva detta?
Eller instämmer ni rent utav?
Rummet och tiden är kunskapskategorier hos oss som subjekt. Han utsträcker alltså Humes kritik av dessa, eller tiden, som varandes utan objektiv substans till att inte ens vara objektiva i relation till materialiteten bakom sinnenas perceptioner.
Vad finns det för kritik av detta? Hur kritiserar ni själva detta?
Eller instämmer ni rent utav?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Efterlyses! Argument mot den trancendentala estetiken.
J R Auk skrev:Kant formulerar genom sin trancendentala estetik en teori om betingelserna för sinnesförnimmelser.
Rummet och tiden är kunskapskategorier hos oss som subjekt. Han utsträcker alltså Humes kritik av dessa, eller tiden, som varandes utan objektiv substans till att inte ens vara objektiva i relation till materialiteten bakom sinnenas perceptioner.
Vad finns det för kritik av detta? Hur kritiserar ni själva detta?
Eller instämmer ni rent utav?
Det vi förnimmer kan bara kallas "något som är" (äv. enligt Martinus). Vad vi förnimmer, när det "något som är" som jag är (bortom min självbild) möter "det något som är" som omvärlden är bortom min bild av den, är "något som blir" (min tolkning).
"Något som är" = "tinget i sig" enligt Kant. Jag är "ett ting i sig" som möter världen som "ett ting i sig", då uppstår i möte/ "reaktionen" mellan dessa "tinget för mig" (där även min självbild ingår).
Men jag kan ha fel. Allt kanske är en trasa eller en lager-på-lager-lök utan en substantiell innersta kärna.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Men var det där ett argument mot den transcendentala estetiken?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Men var det där ett argument mot den transcendentala estetiken?
Du undrade ju om vi höll med - vilket mitt svar visar är möjligt.
Möjlig kritik: Går det Kant påstår att verifiera? falsifiera?
MVH
Algotezza
Hehe sant, skulle läst min egen fråga
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kom igen, gör nu inte som Algotezza (den jäveln
) och håll med. Tillägget var i en stund av förvirring kring vad jag ville fråga.
Jag vill ha argument emot den transcendentala estetiken.
Jag vill ha argument emot den transcendentala estetiken.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Kom igen, gör nu inte som Algotezza :twisted: (den jäveln) och håll med. Tillägget var i en stund av förvirring kring vad jag ville fråga.
Jag vill ha argument emot den transcendentala estetiken.
Du läser tydligen varken dina egna frågor eller andras svar så noggrant, för så här skrev jag ju:
Möjlig kritik: Går det Kant påstår att verifiera? falsifiera?
Går det att empiriskt eller på annat sätt bevisa att kategorierna bara finns i vårt förnimmande? Går det att bevisa att det finns ett ting i sig vi inte kan veta något om? Hur vet vi att det finns?
Vilka antaganden "under ytan" behöver Kant för att "logiskt bevisa" sina slutsatser? Handlar det inte om de gamla vanliga trista cirkelbevisen?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Men Algotezza alla påståenden kan man väl kritisera för att de inte kan verifieras. Det var inte för att förringa dig som jag inte såg det som en kritik. Den var lite banal bara, jag söker något mer handfast.
Men nu när du utvecklar det så kan jag ge ett svar så som jag ser det.
Det behöver inte vara så att det enbart är i vår subjektiva förnimmelse som "kategorierna" står att finna. Men om vi inte har någon som helst grund annat än vår föreställningsförmåga så verkar det väl inte så relevant?
Jag menar jag kan föreställa mig att rummet egentligen är format som ett traktordäck och sedan säga att det helt förändrar form när vi förnimmer rummet. Men jag kan även föreställa mig vad som om jag låter "föreställa" var så löst.
Jag tycker att Kant har argumenterat väl för att tiden är en kategori hos oss, sämre att rummet är det, men än väl övertygande.
Det hela handlar ju om a priori inrangeringen av sinnesförnimmelser före medvetenheten om dem. Vilket är ett starkt argument i mina ögon.
Att bevisa att världen är i sig går inte om vi har denna vetenskapsbild som existerar nu. Men om man lättar lite på deras dogmer så verkar det snarare ytterst lämpligt att förklara avvikelser just genom att vi är begränsade till förnimmelsen.
Partikel våg dualiteten tex. ÄR inte det ett utmärkt exempel på något som kan argumenteras talar för ett "något i sig" bakom våran förnimmelse av fenomenet?
Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
Men nu när du utvecklar det så kan jag ge ett svar så som jag ser det.
Det behöver inte vara så att det enbart är i vår subjektiva förnimmelse som "kategorierna" står att finna. Men om vi inte har någon som helst grund annat än vår föreställningsförmåga så verkar det väl inte så relevant?
Jag menar jag kan föreställa mig att rummet egentligen är format som ett traktordäck och sedan säga att det helt förändrar form när vi förnimmer rummet. Men jag kan även föreställa mig vad som om jag låter "föreställa" var så löst.
Jag tycker att Kant har argumenterat väl för att tiden är en kategori hos oss, sämre att rummet är det, men än väl övertygande.
Det hela handlar ju om a priori inrangeringen av sinnesförnimmelser före medvetenheten om dem. Vilket är ett starkt argument i mina ögon.
Att bevisa att världen är i sig går inte om vi har denna vetenskapsbild som existerar nu. Men om man lättar lite på deras dogmer så verkar det snarare ytterst lämpligt att förklara avvikelser just genom att vi är begränsade till förnimmelsen.
Partikel våg dualiteten tex. ÄR inte det ett utmärkt exempel på något som kan argumenteras talar för ett "något i sig" bakom våran förnimmelse av fenomenet?
Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Fast, 'successiva förnimmelser', som du väljer att kalla dem, har ju med kausaliteten att göra - och kausaliteten är ju precis som tids- och rums-uppfattningarna en av Kants olika kunskapskategorier; och om du här söker ett problem så kan det väl, möjligtvis, vara hur Kant resonerar till kausalitetens förtjänst. I mina ögon verkar det som om han sveper Hume under mattan, men här kan jag mycket väl ha fel (emedan jag trots allt inte på något genomgående sätt har läst igenom hans Kritiker).
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...
J R Auk skrev: Men Algotezza alla påståenden kan man väl kritisera för att de inte kan verifieras. Det var inte för att förringa dig som jag inte såg det som en kritik. Den var lite banal bara, jag söker något mer handfast.
Okie-dokie...
Men nu när du utvecklar det så kan jag ge ett svar så som jag ser det.
J R Auk skrev:Det behöver inte vara så att det enbart är i vår subjektiva förnimmelse som "kategorierna" står att finna. Men om vi inte har någon som helst grund annat än vår föreställningsförmåga så verkar det väl inte så relevant?
Grund för vadhelst vi vill påstå finns i vårt förnimmande och i vårt sätt att tänka och reflektera över vad vi förnimmer. Finns det andra grunder fför våra påståenden som inte kokar ned till axiom, tautologier, truismer, cirkelbevis om vi ser närmre på dem och som därmed inte har så mycket substanstiellt att berätta för oss?
Vilka andra grunder kan finnas?
J R Auk skrev:Jag menar jag kan föreställa mig att rummet egentligen är format som ett traktordäck och sedan säga att det helt förändrar form när vi förnimmer rummet. Men jag kan även föreställa mig vad som om jag låter "föreställa" var så löst.
Föreställt vara eller rum eller en tänklt modell, är ju en sak, verkligt vara, verkligt rum, något annat, kan man väl anta. Verkligheten är en - våra modeller av den flera.
Krökt rum på olika sätt kan vi ju föreställa oss, torusformat, ett "topologiskt rum". En flerdimensionell variant av min "byline" här bredvid.
J R Auk skrev:Jag tycker att Kant har argumenterat väl för att tiden är en kategori hos oss, sämre att rummet är det, men än väl övertygande.
Men i så fall är väl den kronologiska kausaliteten också betingad av vårt medvetande, som den gode Hume menade. Utan "yttre" tid kan vi väl inte tala om kausalitet "där ute" heller. Då finns det ingen linjär tid, utan bara "ett förnimelserum" av ofattbar samtidighet och omedelbarhet som vi är tvungna att "dra ut på längden" för att förstå.
J R Auk skrev:Det hela handlar ju om a priori inrangeringen av sinnesförnimmelser före medvetenheten om dem. Vilket är ett starkt argument i mina ögon.
Vad som finns i de olika sinnesminnena innan förnimmelserna blir medvetna i hjärna eller vad som finns "där ute" innan det möter våra sinnen? T.ex. vad ljus som träffar tingen i rummet är innan de strålar in i våra ögon?
J R Auk skrev: Att bevisa att världen är i sig går inte om vi har denna vetenskapsbild som existerar nu.
Världen i sig är väl, enligt gängse vetenskaplig värlsbild, materiellt existerande och finns till även om vi vare sig mäter eller erfar den. Hur tar vi reda på om denna modell överensstämmer med Kants tinget/världen i sig eller ej?
J R Auk skrev: Men om man lättar lite på deras dogmer så verkar det snarare ytterst lämpligt att förklara avvikelser just genom att vi är begränsade till förnimmelsen.
Vad är det som avviker och från vad?
J R Auk skrev: Partikel våg dualiteten tex. ÄR inte det ett utmärkt exempel på något som kan argumenteras talar för ett "något i sig" bakom våran förnimmelse av fenomenet?
Ja, det är ett tecken på att världen i sig finns och får de egenskaper vårt förnimmande tillskriver den när våra sinnen "möter den" ( = när våra sinnen reagerar på dess energier) och att ljuset i sig finns men har andra egenskaper än vi tillskriver den vid olika försök. Ljuset kan uppenbara sig i den ena eller andra formen för oss när vi iakttar det, experimenterar med det. Kanske som andliga upplevelser av det gudomliga också?
J R Auk skrev: Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
Ja, så funkar väl de flesta som inte är analytiska filosofer, det som känns bra och som tilltalar en kallar vi logiskt, rationellt. Är det bra? Det obehagliga kallar vi irrationellt.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
miles davis skrev:Fast, 'successiva förnimmelser', som du väljer att kalla dem, har ju med kausaliteten att göra - och kausaliteten är ju precis som tids- och rums-uppfattningarna en av Kants olika kunskapskategorier; och om du här söker ett problem så kan det väl, möjligtvis, vara hur Kant resonerar till kausalitetens förtjänst. I mina ögon verkar det som om han sveper Hume under mattan, men här kan jag mycket väl ha fel (emedan jag trots allt inte på något genomgående sätt har läst igenom hans Kritiker).
Hur menar du då? Jag finner Kant och Hume väldigt kompatibla, utom då att Hume vill lägga begreppen "tid" och "rum" som relationerna mellan observationer och inte som Kant en tvungen möjlighet för att kunna göra observationer.
Humes idé om kausalitet, särskilt punkt 8. Att orsaker måste förlja verkan hela vägen fram, tyder på att det går bra att kombinera dem. Skall förövrigt argumentera för det i en skrift så jag hoppas du inte har förödande kritik mot det
Sen vet jag inte vad du menar med att kausaliteten är en kategori lik tiden och rummet. Jag har inte funnit något sådant, men jag har heller inte läst hela Kants kritiker, nöjt mig med att läsa om den trancendentala estetiken än så länge (läser de andra delarna lite pö om pö)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det behöver inte vara så att det enbart är i vår subjektiva förnimmelse som "kategorierna" står att finna. Men om vi inte har någon som helst grund annat än vår föreställningsförmåga så verkar det väl inte så relevant?
Grund för vadhelst vi vill påstå finns i vårt förnimmande och i vårt sätt att tänka och reflektera över vad vi förnimmer. Finns det andra grunder fför våra påståenden som inte kokar ned till axiom, tautologier, truismer, cirkelbevis om vi ser närmre på dem och som därmed inte har så mycket substanstiellt att berätta för oss?
Vilka andra grunder kan finnas?
Fast nu slängde du in empirin där. Det jag menade var att enbart det tänkta inte ger oss mycket till grund.
Som vi nu är medvetna om när vi inser att bara för att jag kan sätta horn på en häst och göra en enhörning så finns den inte för det, i ontologisk reell mening. (jag har aldrig fattat hur man skall säga att något finns på riktigt i filosofin, jämfört med att finnas i dikten)
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Jag tycker att Kant har argumenterat väl för att tiden är en kategori hos oss, sämre att rummet är det, men än väl övertygande.
Men i så fall är väl den kronologiska kausaliteten också betingad av vårt medvetande, som den gode Hume menade. Utan "yttre" tid kan vi väl inte tala om kausalitet "där ute" heller. Då finns det ingen linjär tid, utan bara "ett förnimelserum" av ofattbar samtidighet och omedelbarhet som vi är tvungna att "dra ut på längden" för att förstå.
Ja jag ser det som så. Kausalitet är inte det som tvingar i mina ögon, materien håller lagarna och inte lagarna materien, om man vill anta en materiell syn vill säga, annars kan man tänka annorlunda. Einstein skapar ju reversibel empirisk kausalitet också med sina teorier. Även om han säger att det är praktiskt närt nog omöjligt. (har inte stenkoll på det där)
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det hela handlar ju om a priori inrangeringen av sinnesförnimmelser före medvetenheten om dem. Vilket är ett starkt argument i mina ögon.
Vad som finns i de olika sinnesminnena innan förnimmelserna blir medvetna i hjärna eller vad som finns "där ute" innan det möter våra sinnen? T.ex. vad ljus som träffar tingen i rummet är innan de strålar in i våra ögon?
Nu hänger jag inte med vad du frågar, eller menar.
Om det är en hint om kritik så tror jag att jag förstår vad du menar, satt o tänkte i de banorna tidigare idag. Alltså, att det kanske inte är kategorier, kanske är vi bara omedvetna om många basala förnimmelser. Men då blir det en fenomenologi av Kant och kritiken (Kants) består, även om den inte har samma metafysiska anspråk då.
Algotezza skrev:J R Auk skrev: Att bevisa att världen är i sig går inte om vi har denna vetenskapsbild som existerar nu.
Världen i sig är väl, enligt gängse vetenskaplig värlsbild, materiellt existerande och finns till även om vi vare sig mäter eller erfar den. Hur tar vi reda på om denna modell överensstämmer med Kants tinget/världen i sig eller ej?
Men varför skulle den göra det? Kanske den abstrakta matematikens värld, men den är ju idel symbolik (komplicera inte för mycket här då alla representationer rimligen är symbolik).
Annars så är det väl det som är poängen. Världen i sig kommer inte överensstämma med världen som den materiellt existerar. För materialiteten är ytan enbart. Det är mötet.
Algotezza skrev:J R Auk skrev: Men om man lättar lite på deras dogmer så verkar det snarare ytterst lämpligt att förklara avvikelser just genom att vi är begränsade till förnimmelsen.
Vad är det som avviker och från vad?
Energiteorierna. Kommer inte ihåg vad de heter dock.
Algotezza skrev:J R Auk skrev: Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
Ja, så funkar väl de flesta som inte är analytiska filosofer, det som känns bra och som tilltalar en kallar vi logiskt, rationellt. Är det bra? Det obehagliga kallar vi irrationellt.
MVH
Algotezza
Hehe om det är bra avgörs väl rimligen av om man lyckas få känslan att svara mot det som förnuftet skulle instämma i efter att ha gjort en grundlig undersökning
Jag vill klappa mig på bröstet och säga att jag oftast lyckas med det. Men det är vanskligt att säga då jag ju inte undersöker min logik vid alla tillfällen. Men blir jag ifrågasatt så brukar det hålla. Jag kanske lever lyckligt ovetandes
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det behöver inte vara så att det enbart är i vår subjektiva förnimmelse som "kategorierna" står att finna. Men om vi inte har någon som helst grund annat än vår föreställningsförmåga så verkar det väl inte så relevant?
Grund för vadhelst vi vill påstå finns i vårt förnimmande och i vårt sätt att tänka och reflektera över vad vi förnimmer. Finns det andra grunder fför våra påståenden som inte kokar ned till axiom, tautologier, truismer, cirkelbevis om vi ser närmre på dem och som därmed inte har så mycket substanstiellt att berätta för oss?
Vilka andra grunder kan finnas?
Fast nu slängde du in empirin där. Det jag menade var att enbart det tänkta inte ger oss mycket till grund.
Vi kan väl inte tänka utan att det är något vi tänker och det vi tänker är väl hämtat ur empiri som vi "brutit" ner, så att tänkandet innebär att syntetisera med hjälp av dessa förnimmandets "partiklar". Något rent substanslöst tänkande kan väl inte finnas?
J R Auk skrev:Som vi nu är medvetna om när vi inser att bara för att jag kan sätta horn på en häst och göra en enhörning så finns den inte för det, i ontologisk reell mening. (jag har aldrig fattat hur man skall säga att något finns på riktigt i filosofin, jämfört med att finnas i dikten)
Det beror väl på vad vi menar är "filosofins objekt"...
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev:Jag tycker att Kant har argumenterat väl för att tiden är en kategori hos oss, sämre att rummet är det, men än väl övertygande.
Men i så fall är väl den kronologiska kausaliteten också betingad av vårt medvetande, som den gode Hume menade. Utan "yttre" tid kan vi väl inte tala om kausalitet "där ute" heller. Då finns det ingen linjär tid, utan bara "ett förnimelserum" av ofattbar samtidighet och omedelbarhet som vi är tvungna att "dra ut på längden" för att förstå.J R Auk skrev:Ja jag ser det som så. Kausalitet är inte det som tvingar i mina ögon, materien håller lagarna och inte lagarna materien, om man vill anta en materiell syn vill säga, annars kan man tänka annorlunda.
Materian och de lagar som "styr dess kombinationsmöjligheter" (eller vad det skall kallas) existerar i ett slags symbios: den ena kan ej finnas utan den andra; det kan inte finnas några från materien "frigjorda lagar", ingen från alla slags lagbundenhet fritt existerande materia.
J R Auk skrev:Einstein skapar ju reversibel empirisk kausalitet också med sina teorier. Även om han säger att det är praktiskt närt nog omöjligt. (har inte stenkoll på det där)
Vad med termodynamikens andra lag som definierar "tidens pil"?
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev:Det hela handlar ju om a priori inrangeringen av sinnesförnimmelser före medvetenheten om dem. Vilket är ett starkt argument i mina ögon.
Vad som finns i de olika sinnesminnena innan förnimmelserna blir medvetna i hjärna eller vad som finns "där ute" innan det möter våra sinnen? T.ex. vad ljus som träffar tingen i rummet är innan de strålar in i våra ögon?
Nu hänger jag inte med vad du frågar, eller menar.
Sinnena "noterar" ju sina förnimmelser i något som kallas sinnesminnen som sedan "töms" i medvetandet och blir tolkat och medvetet upplevt. Därför är det några tiondelars av en sekund fördröjning mellan att något når våra sinnen och blir medvetet. Vi lever alltså i ett "förskjutet" nu. Vad man skulle kunna göra är att försöka dekonstruera fram det "rena otolkade förnimmandet", "gå bakåt" till vad som händer "när ljuset når ögat"... Vi skulle kanske nå det nyfödda barnets oceaniska upplevelse av omnipotens och att vara ett med allt... Den upplevelse många vuxna strävar efter med hjälp av t.ex. meditation och droger. Babyn är spontanhög tills föräldrarna med språk och omsorger "plockar ned den" på jorden...
Tolkning innebär ju att jämföra med tidigare upplevt och dess kategorier. Världsbilden/ bilden av världen växer fram successivt hos det lilla barnet. Det lär sig skilja mellan "jag" och "det", inte minst via språkets kategorier och de socialiserande språkspel det deltar i.
J R Auk skrev:Om det är en hint om kritik så tror jag att jag förstår vad du menar, satt o tänkte i de banorna tidigare idag. Alltså, att det kanske inte är kategorier, kanske är vi bara omedvetna om många basala förnimmelser. Men då blir det en fenomenologi av Kant och kritiken (Kants) består, även om den inte har samma metafysiska anspråk då.
Ja, sinnesminnena är ju något vi inte har medveten tillgång till. Kunde vi dekonstruera oss dit skulle vi kunna få en bättre bild av tinget i sig.
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev: Att bevisa att världen är i sig går inte om vi har denna vetenskapsbild som existerar nu.
Världen i sig är väl, enligt gängse vetenskaplig värlsbild, materiellt existerande och finns till även om vi vare sig mäter eller erfar den. Hur tar vi reda på om denna modell överensstämmer med Kants tinget/världen i sig eller ej?
Men varför skulle den göra det? Kanske den abstrakta matematikens värld, men den är ju idel symbolik (komplicera inte för mycket här då alla representationer rimligen är symbolik).
Annars så är det väl det som är poängen. Världen i sig kommer inte överensstämma med världen som den materiellt existerar. För materialiteten är ytan enbart. Det är mötet.
Men ta bort ytan och du får en ny yta att försöka tränga under. När vet du att "the botten is nådd"? När du gått varvet runt och är tillbaka där du en gång började din analys (av den s.k. "ytan")?
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev: Men om man lättar lite på deras dogmer så verkar det snarare ytterst lämpligt att förklara avvikelser just genom att vi är begränsade till förnimmelsen.
Vad är det som avviker och från vad?
Energiteorierna. Kommer inte ihåg vad de heter dock.
Ok.
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev: Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
Ja, så funkar väl de flesta som inte är analytiska filosofer, det som känns bra och som tilltalar en kallar vi logiskt, rationellt. Är det bra? Det obehagliga kallar vi irrationellt.
MVH
Algotezza
Hehe om det är bra avgörs väl rimligen av om man lyckas få känslan att svara mot det som förnuftet skulle instämma i efter att ha gjort en grundlig undersökning
Hur vet vi att "förnuftet" inte också bara är "en känsla"?
J R Auk skrev:Jag vill klappa mig på bröstet och säga att jag oftast lyckas med det. Men det är vanskligt att säga då jag ju inte undersöker min logik vid alla tillfällen. Men blir jag ifrågasatt så brukar det hålla. Jag kanske lever lyckligt ovetandes
Det handlar väl om ett slags logisk intuition.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Swingpirate
- Inlägg: 125
- Blev medlem: 12 maj 2008 18:47
Re: Efterlyses! Argument mot den trancendentala estetiken.
Falsk dikotomi mellan intrisikalism och subjektivism.J R Auk skrev:Kant formulerar genom sin trancendentala estetik en teori om betingelserna för sinnesförnimmelser.
Rummet och tiden är kunskapskategorier hos oss som subjekt. Han utsträcker alltså Humes kritik av dessa, eller tiden, som varandes utan objektiv substans till att inte ens vara objektiva i relation till materialiteten bakom sinnenas perceptioner.
Vad finns det för kritik av detta? Hur kritiserar ni själva detta?
Algotezza skrev:J R Auk skrev:
Fast nu slängde du in empirin där. Det jag menade var att enbart det tänkta inte ger oss mycket till grund.
Vi kan väl inte tänka utan att det är något vi tänker och det vi tänker är väl hämtat ur empiri som vi "brutit" ner, så att tänkandet innebär att syntetisera med hjälp av dessa förnimmandets "partiklar". Något rent substanslöst tänkande kan väl inte finnas?
Fast det är ju precis vad Kant gör, alltså inte tänker utan empirin, men menar att det finns begrepp utan att de svarar mot empirin. Vilket Hume inte menar på.
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Ja jag ser det som så. Kausalitet är inte det som tvingar i mina ögon, materien håller lagarna och inte lagarna materien, om man vill anta en materiell syn vill säga, annars kan man tänka annorlunda.
Materian och de lagar som "styr dess kombinationsmöjligheter" (eller vad det skall kallas) existerar i ett slags symbios: den ena kan ej finnas utan den andra; det kan inte finnas några från materien "frigjorda lagar", ingen från alla slags lagbundenhet fritt existerande materia.
Då verkar vi dela liknande synsätt.
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Einstein skapar ju reversibel empirisk kausalitet också med sina teorier. Även om han säger att det är praktiskt närt nog omöjligt. (har inte stenkoll på det där)
Vad med termodynamikens andra lag som definierar "tidens pil"?
Que?
Algotezza skrev:J R Auk skrev:
Nu hänger jag inte med vad du frågar, eller menar.
Sinnena "noterar" ju sina förnimmelser i något som kallas sinnesminnen som sedan "töms" i medvetandet och blir tolkat och medvetet upplevt. Därför är det några tiondelars av en sekund fördröjning mellan att något når våra sinnen och blir medvetet. Vi lever alltså i ett "förskjutet" nu. Vad man skulle kunna göra är att försöka dekonstruera fram det "rena otolkade förnimmandet", "gå bakåt" till vad som händer "när ljuset når ögat"... Vi skulle kanske nå det nyfödda barnets oceaniska upplevelse av omnipotens och att vara ett med allt... Den upplevelse många vuxna strävar efter med hjälp av t.ex. meditation och droger. Babyn är spontanhög tills föräldrarna med språk och omsorger "plockar ned den" på jorden...
Tolkning innebär ju att jämföra med tidigare upplevt och dess kategorier. Världsbilden/ bilden av världen växer fram successivt hos det lilla barnet. Det lär sig skilja mellan "jag" och "det", inte minst via språkets kategorier och de socialiserande språkspel det deltar i.
Intressant tanke, har aldrig hört någon kalla det, eller i och för sig tala om "det", sinnesminnen förut.
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Om det är en hint om kritik så tror jag att jag förstår vad du menar, satt o tänkte i de banorna tidigare idag. Alltså, att det kanske inte är kategorier, kanske är vi bara omedvetna om många basala förnimmelser. Men då blir det en fenomenologi av Kant och kritiken (Kants) består, även om den inte har samma metafysiska anspråk då.
Ja, sinnesminnena är ju något vi inte har medveten tillgång till. Kunde vi dekonstruera oss dit skulle vi kunna få en bättre bild av tinget i sig.
Nån idé om metod?
Algotezza skrev:J R Auk skrev:
Men varför skulle den göra det? Kanske den abstrakta matematikens värld, men den är ju idel symbolik (komplicera inte för mycket här då alla representationer rimligen är symbolik).
Annars så är det väl det som är poängen. Världen i sig kommer inte överensstämma med världen som den materiellt existerar. För materialiteten är ytan enbart. Det är mötet.
Men ta bort ytan och du får en ny yta att försöka tränga under. När vet du att "the botten is nådd"? När du gått varvet runt och är tillbaka där du en gång började din analys (av den s.k. "ytan")?
Förmodligen när vi slutar tänka i lager. Jag tänker som löken, till slut finns inte ett enda lager kvar, fast då inte heller någon lök. Kanske kan man med rätt metod få behålla den.
Algotezza skrev:J R Auk skrev: Logiken han använder sig av är simpel.
För att kunna placera den empiri som vi förnimmer och som vi menar på visar ett rum så måste vi redan ha ett rum, med dess riktningar fastlagda, för att det skall vara meningsfullt med delarna som vi identifierar.
För att vi skall kunna säga att vi har förnimmelser av successioner som talar om tiden, så måste vi redan ha en känsla av tid för att det skall vara meningsfullt att tala om successiva förnimmelser.
Logiskt enligt mig. Men logik är ju inte min starka sida, jag kör på estetik (vårat begrepp och inte Kants) för att bestämma vad som är logiskt eller inte. Det som tilltalar mig benämner jag logiskt. Och jag litar på att det som tilltalar mig är logiskt, vilket det ofta visar sig vara. Jag menar kan ju fan inte springa och kontrollera mig i allt jag tänker och dess relationer till varandra, då skulle jag aldrig ta mig någon stans.
Ja, så funkar väl de flesta som inte är analytiska filosofer, det som känns bra och som tilltalar en kallar vi logiskt, rationellt. Är det bra? Det obehagliga kallar vi irrationellt.
MVH
Algotezza
Hehe om det är bra avgörs väl rimligen av om man lyckas få känslan att svara mot det som förnuftet skulle instämma i efter att ha gjort en grundlig undersökning
Hur vet vi att "förnuftet" inte också bara är "en känsla"?
[/quote]
Jo det är ju vad jag tror, ungefär. Så därför anser jag att jag kan lita på min ingivelses logik i ganska hög utsträckning. Men precis som jag inte satsar allt jag äger på hästen vars namn ger mig goda vibbar så ger jag inte den logiska ingivelsen för mycket tillit om mycket står på spel.
Visst kan man känna efter ordentligt? För att nå tydlighet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster