LÄS DETTA: JAG VET VAD DITT LIV GÅR UT PÅ!

[PopJimmy]

I alla relationer vi har till människor har vi skapat en BILD om hur vi TROR dom är, det gäller dina föräldrar, dina vänner, dina ovänner o.s.v.
Du har också skapat en bild gällade vad du TROR ATT DU ÄR.
EGENTLIGEN KÄNNER DU INTE NÅGON. DU SPELAR ETT ROLLSPEL. Med alla personer i hela ditt liv. Du operarar ALLTID MOT BILDERNA. Du känner inte din pappa, Du har bara en ROLL du spelar mot honom. Du känner honom först när du ACCEPTERAR HONOM FULL UT. Hela vårat liv är alltså ett rollspel. Du tror att du är bra på vissa saker, dålig på vissa saker. Du har en BILD över hur du TROR du är. Du har också en BILD på vad du TROR ska göra dig lycklig.

Hela ditt liv fösöker du nå upp till denna BILD som är skapar av digsjälv. Allting du TROR att du är bra på är MINNIEN ifrån dina relationer/uppfattningar. Om någon person du SETT UPP TILL sagt något elak, så har du tagit åt dig, och detta har format din BILD av vad du tror du är. Om någon ger dig beröm så formar du din BILD.

Att bli självmedveten är att FÖRSTÅ sin egen BILD av sig själv.

Våra kulturella moral/ideal ger oss en BILD på HUR MAN BÖR UPPFÖRA SIG.

Alla människor använder sig av olika VERKTYG för att uttrycka förtryckta känslor. Våran moral säger åt att vi INTE FÅR GÖRA vissa saker. Då blir det en SPÄNNING I DIN HJÄRNA. För att släppa denna SPÄNNING söker du dig till aktiviteter som FRIGÖR SPÄNNINGEN I HJÄRNAN. Du kanske spelar TV-SPEL, DANSAR, SPELAR GITARR. Alla dina aktiviter du någonsin gör är antingen för att LEVA UPP TILL BILDEN, eller FRIGÖRA DIG FRÅN BILDEN.

Hela ditt liv kretsar kring att du ska upprätthålla DIN BILD. Du har utvecklat FÖRSVARSMEKANISMER för att skydda din BILD. Detta är dina teorien/värderingar/uppfattningar i ditt MINNE. Får du minnesförlust eller går i kognitiv beteende terapi eller mediterar kan du göra dig av med dina bilder.

Du har alltså FYSISKA BEGRÄNSNINGAR som hindrar dig från att göra allt i hela världen samtidigt, men dessa fysiska begräningar kan du inte göra något annat än att ACCEPTERA och då utvecklas du hela tiden.

Du ska därför göra dig av med dina PSYKOLOGISKA BEGRÄNSNINGAR, saker som gör att du uppfattar verkligheten på ett visst sätt och försvarar dig själv.

Lycka till i livet och sprid kärlek!

[Viola]

Man känner någon först när man accepterar den personen fullt ut,
Men vad är det jag accepterar, kan det vara något annat än min
bild av en person som jag accepterar eller ej?

Jag är inte så ung som du, jag vet inte om mitt liv har gått ut på
att leva upp till en bild av mig själv - snarare på att hitta en självbild
som stämmer....

[PopJimmy]

Man känner någon först när man accepterar den personen fullt ut,
Men vad är det jag accepterar, kan det vara något annat än min
bild av en person som jag accepterar eller ej?

Jag är inte så ung som du, jag vet inte om mitt liv har gått ut på
att leva upp till en bild av mig själv - snarare på att hitta en självbild
som stämmer....

Är det inte din BILD du skapat, som får dig att aldrig hittat vad letat efter? Är det inte DIG SJÄLV du egentligen letar efter? Dig själv UTAN BILDEN? VEM ÄR JAG, UTAN BILDEN? VAD ÄR JAG, UTAN BILDEN? Jag tror att det är sådanna frågor du ställer dig. Jag kan ge dig svar på det. DU ÄR UNIVERSUM. Du är allt du upplever. Allt du upplever är DU. Det är bara att acceptera. Allt du uppfattar som andra personer är egentligen - ja DU! Du spelar teater i din hjärna. Allt du upplever är bara olika mönster i din hjärna. Det är hjärnan som tolkar allt till upplevelser. Du upplever universum genom att vara ett subsystem till universum. Du är en egen liten självsyrande del i universum. DU ÄR HELA UNIVERSUM RELATIVT TILL DIG. Det går bara att mäta/uppfatta något om man har ett perspektiv (en utgångspunkt). Om du inte var ett subsystem till universum så skulle du vara HELA univsersum. Alltså hela meningen med livet är att försöka uppfatta universum. Att uppfata universum ÄR utveckling. Lycka ÄR utveckling. Att i varje ögonblick i ditt liv vara öppen för allt som händer. Det är DÅ du utvecklas. När du utvecklas arbetar hjärnan med sin fulla kapacitet. Det är när du accepterar något som allt flyter på och hela tiden utvecklas. När du har värderingar och psykologiska uppfattningar blir flödet i hjärnan stoppat, du utvecklas inte längre. Du vill hålla kvar i det gamla. Du har vant dig. Du är rädd att utvecklas. Detta upplevs som plågsamt. Detta är lidande. När du försöker begränsa universum. Det går inte att begränsa univsersum eftersom den andra delen av universum som är på bortre sidan av begränsningen börjar att trycka. Det blir en spänning. Alla spänningar slutar i frigörelse.

Förstår du?
Om du förstår skulle du ligga dubbelvikt på golvet och skratta åt alla spänningar du någonsin byggt upp. Du skulle bli upplyst om det stora skämtet. "Jaget" är bara ett skämt.
All komik bygger på att man bygger upp en spänning, en spänning som bygger på kulturella värderingar. När människor går emot det man inte får uppstår ett skämt - en urladdning av spänningen.

Fattar du skämtet med "Jaget", bilden vi byggt upp så uppfattar du universum. Kommer du bara skratta. Du kommer att skratta åt alla värderingar och rädslor du någonsin haft. Du kommer att skratta åt alla människors förvirring. Alla människors virriga sökande. Det är som en förvirrad cirkus. Ingen förstår vad cirkusen går ut på, men alla har egna förslag, alla vill styra cirkusen. Alla krigar om att få styra cirkusen. Men cirkusen går inte att styra, den styr sig själv eftersom cirkusen ÄR innehållet. Våran verklighet är en cirkus. När blir upplyst om cirkusen - universum så kan du observera alla människor, med deras små trångsynta begär som bygger på små romantiska minnen från deras barndom som dom försöker försvara med rädsla.

VI ÄR CIRKUSEN - TILLSAMMANS - VI ÄR UNIVERSUM.

[Johan Ågren]

PopJimmy,

Bilden = överjaget?

Jag håller med om att en lösning till "meningen med livet" handlar om att förstå sig själv och i vilka sammanhang man existerar. Anledningen till att det är eftersträvansvärt är att det också är synonymt med harmoni.

Centralt i min verklighetsuppfattning är också att kunskap om verkligheten handlar om intuitiv närvaro och fördjupning, och att ingen kunskap existerar utanför denna fördjupning där den indoktrinerade verklighetsuppfattningen lämnar plats åt en direkt (transcenderad) relation till det som är. Transcenderingen innebär att tolkningen blir identisk med tinget i sig och dess rörelseriktningar. Detta är lika med att vi är vad vi tolkar, tinget blir en del av oss, en del av vår jagupplevelse.

Att hela universum kan bli en del av vår jagupplevelse är väl en sanning med modifikation. Jag kan inte föreställa mig ett jag som omfattar allt existerande i samma andetag. Däremot har jag upplevt jaget som en del i universum och des potentiella möjlighet att omfatta allt, själva essensen i jagets förhållande till helheten.

Jag är allt jag upplever, men det finns även information som existerar som jag inte upplever; en objektiv existens. Denna är dock inte utanför och skiljd från det vi kallar upplevelse, bara avgränsad i sin kommunikation. Det är denna objektiva existens vi försöker tolka i stället för att uppleva genom att fördjupa oss. Det handlar således om mottaglighet snarare än förnuft. Förnuftigt kan vi endast kalla det som är ett resultat av god mottaglighet, och det som är god mottaglighet är vad som kohererar med tingens händelser när vi ser dem i ett större perspektiv och indoktrineringen minskar.

Det centrala är ontologin där dessa funktioner verkar. Det är den som är avgörande för jagets möjligheter och potential. Att vi inte är isolerade öar som distansierade från varrandra har egna medvetanden existerandes som spöken i en annars stum och död materia. Det vi kallar medvetande och upplevelse är i sig substansen. Det är i denna substans gestaltningarna tar form.

Människans problem är distansieraingen från den intuitiva upplevelsen; närvaron. Detta har skapat ett rum i rummet; ett starkt utvecklat jag; ett ego. När detta sker så startar en spiral av tolkningsmässiga och indoktrinerade invecklingar. Vår kunskapstradition förstärker denna spiral. När den fortgår så ökar distansieringen till den intuitiva kunskapen som endast kommer av ett fördjupande; en närvaro och en mottaglighet. Att ha kunskap om ett ting kan endast ske genom att vi själva omfattar det; transcenderar det. Av det kommer den totala förståelsen som verkar som en upplysning.

Genom att vi så starkt skapar ett rum i rummet så uppstår dualiteten att vi tror att vi har ett medvetande; att vi tänker. Vi kan inte tänka - endast uppleva världen. När vi föreställer oss att vi tänker så kommunicerar/söker vi information och denna information är av samma art världen är skapad av, fast med starkare permanens. Substansen har således ingen dualitet. Dualiteten är ett symptom av jagets förnuftsmässiga invecklingar.

Om man nu antar att det förhåller sig på detta sätt så finns det anledning att råda bot på detta och syftet med meditationen är just detta. Det var detta Buddha erfor när han satt under Bodhi trädet och mediterade. Meditationens mål är att nå den punkt där världen åter kan bryta igenom vår avskärmining och intuitivt kommunicera med oss. Det är nog detta PopJimmy har erfarit och verkar frustrerad att andra inte tar sig för samma erfarenheter. Så har det dock alltid varit och kommer säkerligen att vara framöver. Jag förstår dock frustrationen. Det har skrivits otaliga böcker om detta, och människor "mediterar", men några riktiga uppoffringar sker sällan, utan man behåller sina föreställningar och förstärker dem parallelt med meditationen och något närmande sker inte. Även om jag själv har erfarit dessa transcendentala "upplysningstillstånd" så har jag inte vårdat dem utan har åter fallit i synd. Jag är därför en form av halvmesyr som lever i limbo. Jag är en teoretiker som knappt kan glänta på dörren, och när jag gör det inser jag att jag varit ute och cyklat igen.

Johan

[archaxe]

Jag måste säga att det är ganska vågade påståenden du lägger fram, Jimmy. Här har filosofer setat och klurat i flera hundra år på vad meningen med livet är, och så kommer Killen som har svaret, liksom - en 22-åring i Skövde. Det kunde man inte tro. Och som vanligt när vi ser Sanningen vägrar vi inse att det är Sanningen, för vi känner inte igen den.

Nåväl.

Alla relationer är ett samspel. Det enda jag känner av personerna är de bilder jag fått uppleva - det finns många sidor hos människor jag aldrig får se. På samma sätt kan jag bara uppleva mig själv genom andra - människor jag möter får fungera som speglar så att jag kan se bilden av mig själv genom dem. Är det någonsin möjligt att se "bakom" bilden - att se det rena Jaget? Finns det ens något sånt?

Jag förstår inte riktigt vad som menas med att "ACCEPTERA NÅGON FULLT UT", och vill gärna ha en förklaring.

Min fråga blir: Finns det något BAKOM bilderna? Finns det något "rent" subjekt, någon "Själv", som existerar oberoende av de roller vi spelar och de masker vi tar på oss. Utgörs inte Självet av just dessa roller? Är inte jag just ansamlingen av alla de roller jag spelar i olika relationer, eller finns det något "bakom" allt detta, någon som tar på sig "masker" från gång till annan.
På samma sätt som det inte finns någon "ren boll", idén om en boll; en boll utan form, färg, massa, etc., finns det något "rent subjekt"? Bollen utgörs av att ha just en form, en färg, en viss konsistens, osv., och på samma sätt tänker jag mig att Jaget utgörs av alla roller vi spelar, och att det därmed inte finns något "bakom".

Vad innebär det att "göra sig av med sina bilder"? Bli fri från alla föreställningar man har om sig själv och se sig själv som man är? Förutsätter inte det att man "är" på ett sätt eller ett annat? Måste inte allt vi uppfattar uppfattas på ett eller annat sätt? Kan vi ha "direkta" upplevelser av oss själva (eller av någonting ö h t)?

Hmm, jag ser en tendens i mina inlägg att de får allt sämre utforming. Måste ha att göra med mina senaste diskussioner på forumet. Det kanske smittar av sig.

Lev väl

[Viola]

Är det inte din BILD du skapat, som får dig att aldrig hittat vad letat efter? Är det inte DIG SJÄLV du egentligen letar efter? Dig själv UTAN BILDEN? VEM ÄR JAG, UTAN BILDEN? VAD ÄR JAG, UTAN BILDEN? Jag tror att det är sådanna frågor du ställer dig. Jag kan ge dig svar på det. DU ÄR UNIVERSUM. Du är allt du upplever. trycka. Det blir en spänning. Alla spänningar slutar i frigörelse.

/---------------/
Fattar du skämtet med "Jaget", bilden vi byggt upp så uppfattar du universum.
VI ÄR CIRKUSEN - TILLSAMMANS - VI ÄR UNIVERSUM.

Jag tror nog inte jag kan göra annat än att skapa mig bilder och söka
kunskap och korrigera min bild allteftersom och bilden kan vara längre
från eller närmare sanningen.

Jag håller med dig om att allt det jag upplever, känner och gör är jag så
att det mitt i allt skulle finnas något "sant jag" och det andra som jag inte
vill kännas vid skulle inte vara mitt sanna jag. Men ändå uppfattar jag
ett "jag" och förstår nog inte att det skulle vara ett skämt...

Och tillsammans utgör vi cirkusen - sure - men universum, njae

[PopJimmy]

Jag hatar att säga detta men jag kan berätta lite vad det är jag upplevet. Jag har i en vecka, nästan konstant varit i ett Transcendentalt tillstånd. TRO MIG jag har inte hört talas om termen förrens idag. Jag har alltid varit skeptiskt till romantisk mystik. Jag ÄR fortfarande det, eftersom jag vet att mystism och filosofi är är som med allt annat - precis som med böcker och film: 95% är skräp. Skit som folk bara kokar ihop för att tjäna pengar.

Det jag har upplevet är vad Jung kallar Synchronicity. Jag har faktiskt inget mera att säga. Jag vet är ni är skeptiska till allt jag säger. Jag skulle verkligen verkligen varit det också.

Dom upplevelser jag varit med om beskrivs väldigt tydligt som Transcendental meditation. Att låsa upp delar av medvetandet jag inte trodde fanns. Att bli totalt fri från stress och jag blev 100% mera intelligent och kreativ. Det fanns inga psykologsisk bariärer som man i vanliga fall lever efter. Jag var inte RÄDD för vardagliga oskrivna regler, men jag såg förbi allt detta och såg att JAG var univserum.

Jag vet att allt detta kan låta flummigt, men jag har upplevt univserum direkt. Jag har varit ett med universum. Jag hade ingen aning att Jung hade terorier bakom det här.

Kopplingen mellan kvantmekaniken. Allt stämmer!

Jag vet att ni ÄR skeptiska, men jag lovar - det jag upplevt - jag hade ingen aning om att det var så utbrett. Det är INTE bara jag som är i detta tillstånd, det är MYCKET vanligare än man tror.

Jag kan inte säga mera, jag måste försöka undersöka detta lite.

Termen Cosmic Consciousness är nära det jag upplevt. Men jag sökte runt på internet och dom har en romatiserad bild av det. Det var ingen ljusblixt. Det var snarare som att uppleva ett skämt. Att i hela mitt liv så hade någon berättat ett skämt. Att allt jag lärt mig om migsjälv bara var en illusion.

Jag kan inte säga mera eftersom jag inte vet riktigt vad jag varit med om. Det kändes som "att bli gud" eller "att bli uppvaknad".

Johan: Det stämmer mycket det du säger. Jag är inte så påläst på termer, men jag förstår ganska bra vad du merar.

Jag är inte frustrerad eftersom jag i mitt uppvaknande förstod hur rädsla, förvirring, irretation, frustration och våld uppstår.

Det är alltid när ett nuvarande mönster i din hjärna kommer i en konflikt med upplevelsen. Att man har ett önskat tillstånd som man försöker trycka in verkligheten i.

När man inte längre försöker hålla upp väggarna man själv skapat så kan man kommunicera med andra. Man får kontakt. Allt handlar om kärlek - vilket är nära kontakt. Inget i livet blir längre en konflikt, utan att man istället möter allt i livet.

Det enda man behöver göra ÄR att "objektivt" acceptera allt som händer. Man ska inte "subjektivt" försöka ändra verkligheten. Då uppstår stoppklossar och energin går förlorad. Det är tai chi jag pratar om. Det är den högsta sanningen.
Jag har också läst: Csíkszentmihalyi, Mihály – Flow: Den optimala upplevelsens psykologi. Det är samma sak här. Att allt i ditt liv blir ett flöde, att du accepterar allt som händer. Du är mottaglig mot allt! Förvirring, våld, irretation m.m. är ett motstånd. Du är inte längre mottaglig.

Jag är ledsen att jag inte är lika bra på att formulera mig som tidigare, men min upplevelse har avtagit lite idag, jag har inte samma flyt. Problemet är ju att när man upplevt flytet blir man bortskämd. Man tror att det kommer av sig själv. Då uppstår ett till motstånd. Det man HELA tiden ska göra ÄR att acceptera verkligheten - det är då du kan uppleva helheten, annars så upplever du bara sin subjektiva del av verkligheten.

Jag har ingen lust att sitta och försvara det jag säger eftersom jag upplevt det. Ni FÅR jätte gärna vara skeptiska och ignorera mig. Det är HELT ok. Om ni är nyfikna så får ni också ställa frågor..


Jag är ledsen att det jag skriver känns mera osamanhängade än när jag brukar skriva, men jag är helt enkelt inte i samma flow just nu så jag orkar ärligt talat inte fixa till texten. Jag har haft en huvudvärk nästan hela dagen, vet inte om det är nån slags överansträngning av hjärnan.


KÄRLEK PÅ ER ALLIHOPA!

[archaxe]

PopJimmy: Kolla in tråden "'Tecken' eller sammanträffanden?" under Religion/Andlighet, där jag illustrerar just synkroniciteten, eller i alla fall tre av de synkronistiska händelser jag upplevt.
Då kallade jag det för tecken, nuförtiden kallar jag det synkronicitet.

Här har du en länk också.

[J R Auk]

PopJimmy

Skepsimen kommer pågrund utav urvalet.
Ingen gillar någon som förkunnar sig förmer.

Hehe bara skojar med dig. Låter intessant, beskriv gärna mer av din upplevelse.

[PopJimmy]

Jag måste säga att det är ganska vågade påståenden du lägger fram, Jimmy. Här har filosofer setat och klurat i flera hundra år på vad meningen med livet är, och så kommer Killen som har svaret, liksom - en 22-åring i Skövde. Det kunde man inte tro. Och som vanligt när vi ser Sanningen vägrar vi inse att det är Sanningen, för vi känner inte igen den.

Jag har upptäckt att det inte bara är jag som upplevt detta. Jung har forskat på detta. Grejen att uppleva detta - det är verkligen inte bara jag som gjort det!

Det finns flera olika organisationer som har medlemar som har upplevt detta om som nu ska sprida det.

[J R Auk]

Kaos är ordning och ordning kaos. (kan tolkas på två sätt ett som jag menar och ett som jag inte menar)

Sant som du säger att vi gömmer oss själva bakom roller och gömmer andra bakom andra masker. Men varför tror du?
Det blir meningslösta att säga: Så här är det: Du har aldrig uppfattat saker rätt utan alltid gjort fel.
Varför? Det behöver utredas.

Vi gömmer oss bakom uppfattningar för att slippa vara oss själva, ni pratar om att hitta sig själv; vem man är på riktigt.
Vadå på riktigt? Vad är allt det här då? Vad lever vi i.
Vi är dom vi själva är när vi ÄR, men vi försöker vara och då lever vi inte i nuet utan i det förgångna eller i framtiden. Tanken på vad vi var och tanken på vad vi kommer bli har ett gemensamt mål, att svära oss fria från ansvar och ställningstagande.
Världen styrs av dom som garanterar och dom som vill ha garantier, och detta på all nivåer.
Vi kan ta exemplet i sandlådan eller i EU´s korridårer. I sandlådan ställer sig alltid vissa på den starkes sida för att garantera sin egen säkerhet (oftast mer konkret för att slippa bli kallad för kalle balle o dyl) och likaså i politiska maktsammanhang.

Att vara sig själv eller att hitta sig själv är det lättaste som finns. Sätt dig ner.

Sätt dig ner och var.

Och då är du den du är, man kommer inte ifrån det. Det man måste söka efter är inte en själv. Det som man måste förtränga; det är en själv. (inga missförstånd här om folk med tvångstankar hoppas jag, dom faller utanför liksom en uppsjö av andra konstigheter)

Trancendera och upplev helheten, men jag tror att det nog är viktigare och en större insikt att vi inte alla är samma, och att vi alla är ensamma. Vi är komna från samma plats och av samma stoff, men det gör oss inte lika. Älska din nästa och låt dom vara. Bara vara. Och älska dig själv och var, bara var.
Iden att vi alla är samma faller nog in under Freuds livmodersteori.
Jag säger att vi kan vara samma men utan att försaka oss själva.
För mig känns det som steget längre. Sitta i ring o sjunga Kumba Ja kan vara mysigt, men det man gör är att man flyr ansvaret att ta vara på sitt liv. Gemenskap står för meningen i livet helt plötsligt, och då är det bara en tidsfråga innan konflikten är ett faktum.
Jag vill påstå att endast den som är fri från behovet av andra kan umgås med andra utan att kräva och förringa dom. Först när vi accepterat oss själva kan vi umgås i ett konkurrensfritt samhälle.
Konkurrens kan bara vara bra om det är en "värdekonkurrans" i motsatts till en "målkonkurrans".
Nu svävar jag ut igen, därför jag inte skriver så mycket längre. Vad som behövs sägas sägs bättre med läppar som formar och ögon som intar reaktionen.

Jag vill tillägga att jag inte ser det som en insikt som slagit mig, det är bara en analys av världen vi lever i.
Saker är inte komplicerade utan lätta, men dom flesta väljer att se på saker som komplicerade eftersom det då finns en utväg. En flyktväg så att egot inte behöver kapitulera inför en förlust.

[PopJimmy]

Rent spontant så här är några källor som tar upp detta jag försöker uttrycka och som jag själv varit med om!

Krishanamurti : In oneself lies the whole world,
and if you know how to look and learn,
then the door is there and the key is in your hand.
Nobody on earth can give you either that key or
the door to open, except yourself.

Soundtrack of our lives : texter handlar detta: http://www.tsool.net/media/texter/toni.txt

Läkare för Transcendental
Meditation: http://home.swipnet.se/tmdoctors/refgrupp.htm

Ken Wilber : http://wilber.shambhala.com/index.cfm/
Jung : http://www.innerexplorations.com/catchmeta/mys3.htm
Conversations with god http://www.inner-growth.info/conversations_with_god/conversations_with_god_home.htm

fight club : were the all singing all dancing crap of the world
cosmic consciousness : http://iangoddard.net/CCE.htm
Flow : http://talentdevelop.com/Page8.html
She says awareness work is an orientation to living and "seeing where the flow is going, so that we're not working at cross-purposes with anything that's moving organically on its own."

And that state of awareness is also where we are most creatively alive.


Flera sountrack of our lives texter:http://www.tsool.net/media/


Hoppas det ger lite mera trovärdighet. Alla källorna ÄR väldigt långt ifrån varandra.

[J R Auk]

Tja jag skulle kunna tolka texten från soundtrack som att det handlar om en festkväll också.
Kung i baren du vet, sen köra truck på Scania tills det blir helg igen.
Men det är bara ord, relationen krävs för att kunna tolka dom. Nyckeln kanske.

[PopJimmy]

Tja jag skulle kunna tolka texten från soundtrack som att det handlar om en festkväll också.
Kung i baren du vet, sen köra truck på Scania tills det blir helg igen.
Men det är bara ord, relationen krävs för att kunna tolka dom. Nyckeln kanske.

Om du fortarande tror att det handlar om en festkväll så har dom en låt som heter TRANSCENDENTAL SUICIDE: http://www.tsool.net/media/texter/tran.txt
Säger termen "TRANSCENDENTAL" kanske något?

Surround sister: en methafor för universumhttp://www.tsool.net/media/texter/sist.txt

Du kan inte vara skeptisk på en gång - kolla upp detta i stället för att vara kristisk - ALLA texter handlar om att hitta tillbaka till univsersum

[PopJimmy]

Jag förstår om ni är kritiska.

Allt jag säger kan ju givetvis vara helt galet och helt fel.

Men jag HAR upplevt detta, jag är inte längre rädd för någon. Jag har gjort självterapi.

Problemet när man försöker styra och kontrolera saker är att det alltid kommer att finnas ett motstånd.
Den är deta tai chi handlar om - ying yang modellen. Den förklarar univserums förelerser. Allt går i cykler.

Ni får inte misstro mig - jag är extremt skeptiskt till allt som finns. Att vara emot alla föreställningar gör att man hittar sanningen. Det är så det fungerar, det är inget konstigt.

Det är det Krishnamurti säger också - Its only thought negation you can find "what is".

Problemet är att vi människor ÄR kritiska. Men vi är bara ytligt kritiska. Vi har värderingar från våran barndom som vi har accpeterat utan att vara medvetna om det. Det gör att vi tror att vi är kritiska - fast vi i själva verket har accepterar felaktigheter.

Varför tror du att "Jaget" existerar? Du ÄR inte kristisk! Du tror att du är kritiskt men du har i själva verket accepterat en lögn!

Du ÄR universum. Du måste inse detta. Allt annat är en lögn som gör att du har fel utgångspunkt. Du blir som Bush.