Fantasi VS. Då-tid

[Superofdoom]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

[stolpskott]

men om dåtid existerat så blir det till verklighet. Fantasi är en surrealistisk kreation av dina tankar, och har aldrig varit verkliga.

[Midgårdsormen]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

Jag skulle hellre säga att dåtid är lika distanserat som fantasin, men det förflutna ter sig mer verkligt (åtminstone för mig) eftersom det bygger på minnen av gångna ögonblick som en gång varit nutid. De samlade minnena utgör ens referenspunkt i tillvaron och är därmed de man utgår ifrån när man fantiserar. Vi kan inte förhålla oss till framtiden utan vårt förflutna.

[Jörgen]

dåtid fungerar som referens eftersom den till högre grad är mera gemensam för de olika individerna, men stämmer det?

våran gemensamme dåtid är formulerade av självutnämnda auktoriteter på dåtid, och anpassad till deras politiska behov.

är den gemensamme dåtiden då en påbjuden fantasi?

den enskildes dåtid då? man glömmer, man förvränger, man lägger till nytt som aldrig hänt...

och i ens omgängeskrets: olika individerna har olika sätt och se på saker, att uppleva, att tolka - deras gemensamme dåtid blir komplex, beroende på vem man frågar så får man höra en annan historie.

_______den enskildes____omgängeskretsen____samhället
dåtid
fantasi

den rene fantasin, då individen är medveten om att den är påhittad, finns den verkligen, eller är även den verklig på ett plan?

vem kan säkert skilja mellan fantasi & verklighet, hur går man tillväga?

[Superofdoom]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

Jag skulle hellre säga att dåtid är lika distanserat som fantasin, men det förflutna ter sig mer verkligt (åtminstone för mig) eftersom det bygger på minnen av gångna ögonblick som en gång varit nutid. De samlade minnena utgör ens referenspunkt i tillvaron och är därmed de man utgår ifrån när man fantiserar. Vi kan inte förhålla oss till framtiden utan vårt förflutna.

Nej men det jag menar är att båda finns lika mkt i nu-tiden

[J R Auk]

Jag låter Kant säga det....

[Midgårdsormen]

Jag håller med dig Jörgen, jag vill klargöra att jag avsåg den enskildes egna dåtid utifrån dennes perspektiv och inte alls i förhållande till andra individer. Då spelar det ingen roll hur felaktiga minnena är, för de ligger likväl till grund för personens begreppsvärld och därmed till dennes förmåga att fantisera och även drömma. Om det blir en 'störd' begreppsvärld kan ju personen själv ändå inte förhålla sig till det, vilket är precis den princip som kan användas för att klassa psyksjuka. Sedan är det ett intressant faktum är någon sitter och dikterar vilka 'störningar' som anses vara avvikande nog för att ge en tvångströja kontra de övriga 'störningar' resten av befolkningen har.

den rene fantasin, då individen är medveten om att den är påhittad, finns den verkligen, eller är även den verklig på ett plan?

vem kan säkert skilja mellan fantasi & verklighet, hur går man tillväga?

Där kommer du in på något riktigt klurigt...

[Algotezza]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

Eller tvärtom, att fantasi är en variant av att minnas: man plockar i sär och sätter sedan ihop delar av minnen till nya helheter.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Midgårdsormen]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

Eller tvärtom, att fantasi är en variant av att minnas: man plockar i sär och sätter sedan ihop delar av minnen till nya helheter.

Med vänlig hälsning Algotezza

Ett samspel mellan minne och fantasi måhända? Förenklat: minnet skapar fantasin och fantasin bygger upp minnet. En symbiotisk cirkel, liksom.

[Åkes granne]

Det är det här som är fantasier, drömmens livlina. Typ.

[freddemalte]

Det jag kom på idag är att då tid i nu tid är lika verkligt som fantasi.

Kan man översätta det resonemanget till rumsliga begrepp och dessutom påstå att det du inte upplever nu också är lika verkligt som fantasin? T.ex. jag sitter just nu vid en dator i mitt vardagsrum i Blekinge. Jag upplever inte New York nu. Då är väl New York lika verklig som om jag fantiserar om en gigantiskt, blå stol med 50 ögon som stirrar på mig från djuphavets botten?

Fredrik