Hej! Just nu läser jag Moralfilosofi på högskolan. Böcker som ingår i kurslitteraturen är: "Understanding Ethics" (Tännsjö), "The elements of moral philosophy" (Rachels), "Applied Ethics" (Singer), "Ethics : inventing right and wrong" (Mackie)
Min fråga: Finns det några andra intressanta böcker att läsa? Som får en att förstå ännu mer om de olika teorierna. Jag hade lite svårt att ta till mig det som stod i Torbjörn Tännsjös bok i början. Svår engelska och svårt resonemang. Men efter att ha djupläst väldigt noga samt slagit upp alla ord började jag förstå mer och mer.
Om någon här är insatt i moralfilosofi så svara gärna.
Filosofi: Moralfilosofi, Texter?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad är moraliskt rätt? (Henrik Ahlenius) - Samling av texter i normativ etik från företrädare för utilitarism, rättighetsetik, dygdetik osv.
A Companion to Ethics (Peter Singer) - Som ovan fast på engelska.
The Moral Philosophers (Richard Norman) - Beskriver etikens "utveckling" från Platon vidare till Kant, Mill osv. Det är väl kanske det här du är ute efter om du vill sätta dig in i teorierna i sig.
A Companion to Ethics (Peter Singer) - Som ovan fast på engelska.
The Moral Philosophers (Richard Norman) - Beskriver etikens "utveckling" från Platon vidare till Kant, Mill osv. Det är väl kanske det här du är ute efter om du vill sätta dig in i teorierna i sig.
Vad är du intresserad av?
De olika stora moralteorierna Pliketik, utilitarism och kontraktualism med flera? Eller är du ute efter vad som rättfärdigar moral i sig?
Eller är det kanske metaetiken, vad de värden som åberopas i teorierna kan sägas vara?
Det är för brett att bara be om tips på böcker inom moralfilosofi. Det finns så oerhört mycket litteratur, och om du inte vill ha en utsaga av normativ karaktär inför ditt val av litteratur så får du åtminstone för att få ett tips av mig precisera dig.
De olika stora moralteorierna Pliketik, utilitarism och kontraktualism med flera? Eller är du ute efter vad som rättfärdigar moral i sig?
Eller är det kanske metaetiken, vad de värden som åberopas i teorierna kan sägas vara?
Det är för brett att bara be om tips på böcker inom moralfilosofi. Det finns så oerhört mycket litteratur, och om du inte vill ha en utsaga av normativ karaktär inför ditt val av litteratur så får du åtminstone för att få ett tips av mig precisera dig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hejsan!
Man kan ju se det hela från exempelvis detta sätt:
Till skillnad från, exempelvis marxism och existentialism, eller ens liberalismens totalitära dragningar såsom nyliberalismen, är humanismen ingen sammanhållen åskådning med särpräglade uppfattningar i kunskapsteoretiska frågor. Humanismen är på så sätt ingen enhetlig ”lära” utan den fungerar mer som en filosofi där de som praktiserar humanismen har vissa närstående uppfattningar medan man kan skilja sig åt i andra uppfattningar. Många humanister är oeniga om huruvida människan helt och hållet är en del av natursammanhanget eller inte. Dock tenderar flertalet humanister att utgå från empirin, något som även många andra åskådningar också gör. Det som flertalet humanister ändock har gemensamt är en viss människosyn och moraluppfattning, något som åter igen kan vila på olika verklighetsuppfattningar. Vissa humanister anser att det finns en slags ”nyttomoral” som innebär en utilitaristisk teori enligt vilken en handling bara är rätt om det inte finns andra handlingsalternativ som är ännu bättre. Andra humanister anser att det finns ”pliktteorier” och hävdar därmed att man bör behandla varje människa inte bara som medel utan alltid också som ett mål i sig.
Däremot tycks det vara som så att, flertalet humanister anser att det finns ett egenvärde, och det är människans självförverkligande. Ett ”fullvärdigt” biologiskt liv för alla människor. Det är livets innehåll, inte livet i sig som gör det värt att leva, skulle man kunna säga. Humanisterna föraktar inte kroppens liv utan betraktar även lust och glädje som mål i sig – dock inte det enda egenvärdet, det finns fler – även om lustkänslan kan vara förenad med den enskildes självförverkligande. Flertalet humanister hävdar vidare att förnuftet är utmärkande för människan som art, och att bildning eller kunskap har ett egenvärde. Samtidigt som kunskapen har ett instrumentellt värde, kan detta även vara ett instrument för både lycka och olycka. Människan är rationell, men kan även bli så rationell att hon/han glömmer sina andra ”plikter”. Det är inte förnuftet allena som skapar fullkomliga människor och samhällen, det behövs mer. Alla människans egenvärden består av tillstånd eller förhållanden mellan enskilda människor som gör människor och samhällen fullkomliga. Egenvärden som kunskap, skönhet och glädje är samtidigt tillstånd eller upplevelser hos människor som berikar dem. Det samma gäller kärlek och vänskap, även dessa tillstånd och relationer har ett egenvärde för människorna som de knappast kan vara utan för att förbli tillfredsställda och förnuftiga.
Utmärkande för humanisterna är uppfattningen att människan själv och ingen annan över honom/henne stående auktoritet bestämmer vad som skall gälla som gott och rätt. Därför är humanister motståndare till alla former av auktoritär och totalitär ”etik” där en stat, en ideologi, en gud föreskriver de regler och normer som skall efterföljas av alla i ett samhälle. Här gäller de som framför, och påtvingar, sin auktoritet på de övriga i samhället att efterleva. I sämsta fall undertrycks individualiteten i ett sådant samhälle. Då människan själv, tillsammans med andra människor fastställer kriterierna på vad som är rätt, innebär det samtidigt att alla religiösa omdömen. Här försöker humanisten hävda värdeomdömen enligt en etik som vilar på vetenskapen, det som är gott för människan är att utveckla hennes inneboende möjligheter i enlighet med den mänskliga naturens lagar. Människan är produktiv, och bör tillåtas vara produktiv, för att hon skall må bra. En produktivitet som innebär att människan förmår att ta sina anlag i bruk och förverkliga medfödda möjligheter. För att få kunskap om vad som är gott för människan måste man lära känna människans natur, men den är inte för en gång given eller för alla bestämd, men inte heller helt obegränsat föränderlig.
Utmärkande för humanismen är även att dela insikten om människovärdesprincipen, att alla människor har ett lika värde. Denna princip går tillbaks till naturrätten som påtalade att alla människor är fria och lika enligt naturen. En tolkning av detta människovärde innebär således att alla människor skall leva efter en värdefördelning som samtidigt innebär en rättvis fördelning av tillgångarna. Andra humanister trycker mer på att varje människa är unik i sig, och därför har ett egenvärde – vilket gör henne till naturens viktigaste art. En del humanister anser att ett liv i lidande är lika värdefullt som ett liv i lycka. De flesta humanister invänder mot denna senare syn och menar att ett liv i olycka alls inte är ett människovärdigt liv att leva. Eftersom olyckliga individer då går miste om en stor del av livet. Inte heller kan andra människors lycka kompensera dem som lever i olycka, menar flertalet humanister.
Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm, född i Tyskland år 1900 som han dock lämnade för USA år 1934 undan nazisterna, är tongivande i den västerländska moderna psykologin och psykoanalytiska riktningen. Fromm menade att egenvärdet och självkärleken är något annat än egoism eller själviskhet. Medan den själviska människan enbart strävar efter sitt eget bästa, eller sin egen familjs bästa, innebär självkärleken en rätt att både älska sig själv och att älska sin nästa. En sådan produktiv kärlek som visar omsorg om andra människors bästa bör sålunda enligt den humanistiska etiken förenas med en strävan att förverkliga sina egna potentiella möjligheter.
Och just omsorgen av andra människor innebär ju samtidigt att man tvingas tona ned den egna egoismen och istället försöka förena den egna viljan med omsorgen om sin nästa. Det kan i sin tur bara lösas genom en demokratisk process. Därmed är humanismen social, och till viss del kollektiv, samtidigt som den även söker tillfredsställa de individuella behoven!
Det finns naturligtvis fler "moraliska filosofer", detta var bara ett litet urval!
MVH
biggj
Man kan ju se det hela från exempelvis detta sätt:
Till skillnad från, exempelvis marxism och existentialism, eller ens liberalismens totalitära dragningar såsom nyliberalismen, är humanismen ingen sammanhållen åskådning med särpräglade uppfattningar i kunskapsteoretiska frågor. Humanismen är på så sätt ingen enhetlig ”lära” utan den fungerar mer som en filosofi där de som praktiserar humanismen har vissa närstående uppfattningar medan man kan skilja sig åt i andra uppfattningar. Många humanister är oeniga om huruvida människan helt och hållet är en del av natursammanhanget eller inte. Dock tenderar flertalet humanister att utgå från empirin, något som även många andra åskådningar också gör. Det som flertalet humanister ändock har gemensamt är en viss människosyn och moraluppfattning, något som åter igen kan vila på olika verklighetsuppfattningar. Vissa humanister anser att det finns en slags ”nyttomoral” som innebär en utilitaristisk teori enligt vilken en handling bara är rätt om det inte finns andra handlingsalternativ som är ännu bättre. Andra humanister anser att det finns ”pliktteorier” och hävdar därmed att man bör behandla varje människa inte bara som medel utan alltid också som ett mål i sig.
Däremot tycks det vara som så att, flertalet humanister anser att det finns ett egenvärde, och det är människans självförverkligande. Ett ”fullvärdigt” biologiskt liv för alla människor. Det är livets innehåll, inte livet i sig som gör det värt att leva, skulle man kunna säga. Humanisterna föraktar inte kroppens liv utan betraktar även lust och glädje som mål i sig – dock inte det enda egenvärdet, det finns fler – även om lustkänslan kan vara förenad med den enskildes självförverkligande. Flertalet humanister hävdar vidare att förnuftet är utmärkande för människan som art, och att bildning eller kunskap har ett egenvärde. Samtidigt som kunskapen har ett instrumentellt värde, kan detta även vara ett instrument för både lycka och olycka. Människan är rationell, men kan även bli så rationell att hon/han glömmer sina andra ”plikter”. Det är inte förnuftet allena som skapar fullkomliga människor och samhällen, det behövs mer. Alla människans egenvärden består av tillstånd eller förhållanden mellan enskilda människor som gör människor och samhällen fullkomliga. Egenvärden som kunskap, skönhet och glädje är samtidigt tillstånd eller upplevelser hos människor som berikar dem. Det samma gäller kärlek och vänskap, även dessa tillstånd och relationer har ett egenvärde för människorna som de knappast kan vara utan för att förbli tillfredsställda och förnuftiga.
Utmärkande för humanisterna är uppfattningen att människan själv och ingen annan över honom/henne stående auktoritet bestämmer vad som skall gälla som gott och rätt. Därför är humanister motståndare till alla former av auktoritär och totalitär ”etik” där en stat, en ideologi, en gud föreskriver de regler och normer som skall efterföljas av alla i ett samhälle. Här gäller de som framför, och påtvingar, sin auktoritet på de övriga i samhället att efterleva. I sämsta fall undertrycks individualiteten i ett sådant samhälle. Då människan själv, tillsammans med andra människor fastställer kriterierna på vad som är rätt, innebär det samtidigt att alla religiösa omdömen. Här försöker humanisten hävda värdeomdömen enligt en etik som vilar på vetenskapen, det som är gott för människan är att utveckla hennes inneboende möjligheter i enlighet med den mänskliga naturens lagar. Människan är produktiv, och bör tillåtas vara produktiv, för att hon skall må bra. En produktivitet som innebär att människan förmår att ta sina anlag i bruk och förverkliga medfödda möjligheter. För att få kunskap om vad som är gott för människan måste man lära känna människans natur, men den är inte för en gång given eller för alla bestämd, men inte heller helt obegränsat föränderlig.
Utmärkande för humanismen är även att dela insikten om människovärdesprincipen, att alla människor har ett lika värde. Denna princip går tillbaks till naturrätten som påtalade att alla människor är fria och lika enligt naturen. En tolkning av detta människovärde innebär således att alla människor skall leva efter en värdefördelning som samtidigt innebär en rättvis fördelning av tillgångarna. Andra humanister trycker mer på att varje människa är unik i sig, och därför har ett egenvärde – vilket gör henne till naturens viktigaste art. En del humanister anser att ett liv i lidande är lika värdefullt som ett liv i lycka. De flesta humanister invänder mot denna senare syn och menar att ett liv i olycka alls inte är ett människovärdigt liv att leva. Eftersom olyckliga individer då går miste om en stor del av livet. Inte heller kan andra människors lycka kompensera dem som lever i olycka, menar flertalet humanister.
Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm, född i Tyskland år 1900 som han dock lämnade för USA år 1934 undan nazisterna, är tongivande i den västerländska moderna psykologin och psykoanalytiska riktningen. Fromm menade att egenvärdet och självkärleken är något annat än egoism eller själviskhet. Medan den själviska människan enbart strävar efter sitt eget bästa, eller sin egen familjs bästa, innebär självkärleken en rätt att både älska sig själv och att älska sin nästa. En sådan produktiv kärlek som visar omsorg om andra människors bästa bör sålunda enligt den humanistiska etiken förenas med en strävan att förverkliga sina egna potentiella möjligheter.
Och just omsorgen av andra människor innebär ju samtidigt att man tvingas tona ned den egna egoismen och istället försöka förena den egna viljan med omsorgen om sin nästa. Det kan i sin tur bara lösas genom en demokratisk process. Därmed är humanismen social, och till viss del kollektiv, samtidigt som den även söker tillfredsställa de individuella behoven!
Det finns naturligtvis fler "moraliska filosofer", detta var bara ett litet urval!
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:..Samtidigt som kunskapen har ett instrumentellt värde, kan detta även vara ett instrument för både lycka och olycka..
..Utmärkande för humanisterna är uppfattningen att människan själv och ingen annan över honom/henne stående auktoritet bestämmer vad som skall gälla som gott och rätt..
..Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm, född i Tyskland år 1900 som han dock lämnade för USA år 1934 undan nazisterna, är tongivande i den västerländska moderna psykologin och psykoanalytiska riktningen..
Det finns naturligtvis fler "moraliska filosofer", detta var bara ett litet urval!
"Instrumentellt värde" var ett ord som jag hänger upp mig på! Dels "instrumentell" och dels "värde". Så nifty jag eeeh.. Förs det andra först, "värde" vad finns det för klokt/filosofiskt att säga om någots värde? (vad något är "värt" är subjektiv bedömning, något otydligt för åskådarens öga, inget man kan få nerkört i halsen). "Instrumentell", jag vet inte vad motsatsen är. Jag har engång hörttalas om "instrumentell vetenskap", vilket avser ej direkt tillämpar/applicerar vetenskap. Jag vet inte vad ordet i detta sammanhang betyder. Men det kan ju inte vara ett verktyg..
Humanism, äh. De kan snacka, det vet jag......
(vad hjälper det att hjälpa, så att nödställda blir mer hjälplösa?)
Jag har oxå ett namn förresten, på en humanist: "Roger Johansson" (usenet-spammare på swnet.filosofi): http://groups.google.com/group/swnet.fi ... this+group
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Hejsan!
Vad som menas med ett värde i detta sammahang är ungefär motsvarande en slags värdering av något. Exempelvis att humanister är mer humana än exempelvis moderater och neonazister! Det tycker jag inte är så svårbegripligt - men tydligen är det inte helt lätt att förstå för alla!
Det instrumentella värdet som här avses kan ses som ett värde vilket går att realisera i t.ex. ett materiellt föremål, dvs ett materiellt värde. Men det är samtidigt ett känslovärde. Ett värde är ju dessutom både subjektivt och objektivt, beroende på sammanhang och funktion. Inte heller så svårt att förstå, tycker vi!
Men just humanismen är ett sätt att motverka mer totalitära företeelser och praktiker, vilket enligt mig är att föredra jämfört med navelskåderi eller andra hemgjorda hopkok av nonsensfloskler! Visst hjälper det att hjälpa, något annat sätt finns ju inte när det gäller att uppnå ett civiliserat samhälle, möjligen vid sidan av en politisk kamp för ökad jämställdhet då!
MVH
biggj
Vad som menas med ett värde i detta sammahang är ungefär motsvarande en slags värdering av något. Exempelvis att humanister är mer humana än exempelvis moderater och neonazister! Det tycker jag inte är så svårbegripligt - men tydligen är det inte helt lätt att förstå för alla!
Det instrumentella värdet som här avses kan ses som ett värde vilket går att realisera i t.ex. ett materiellt föremål, dvs ett materiellt värde. Men det är samtidigt ett känslovärde. Ett värde är ju dessutom både subjektivt och objektivt, beroende på sammanhang och funktion. Inte heller så svårt att förstå, tycker vi!
Men just humanismen är ett sätt att motverka mer totalitära företeelser och praktiker, vilket enligt mig är att föredra jämfört med navelskåderi eller andra hemgjorda hopkok av nonsensfloskler! Visst hjälper det att hjälpa, något annat sätt finns ju inte när det gäller att uppnå ett civiliserat samhälle, möjligen vid sidan av en politisk kamp för ökad jämställdhet då!
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Hejsan!
Vad som menas med ett värde i detta sammahang är ungefär motsvarande en slags värdering av något. Exempelvis att humanister är mer humana än exempelvis moderater och neonazister! Det tycker jag inte är så svårbegripligt - men tydligen är det inte helt lätt att förstå för alla!
Det instrumentella värdet som här avses kan ses som ett värde vilket går att realisera i t.ex. ett materiellt föremål, dvs ett materiellt värde. Men det är samtidigt ett känslovärde. Ett värde är ju dessutom både subjektivt och objektivt, beroende på sammanhang och funktion. Inte heller så svårt att förstå, tycker vi!
Men just humanismen är ett sätt att motverka mer totalitära företeelser och praktiker, vilket enligt mig är att föredra jämfört med navelskåderi eller andra hemgjorda hopkok av nonsensfloskler! Visst hjälper det att hjälpa, något annat sätt finns ju inte när det gäller att uppnå ett civiliserat samhälle, möjligen vid sidan av en politisk kamp för ökad jämställdhet då!
MVH
biggj
Jag googlade nyss på "Instrumentellt värde":
http://sv.wikipedia.org/wiki/Instrumentellt_värde
Såå förvånad jag blev. Tycks dock enbart finnas på Svenska, samt Engelska. Och något därav som kallas "Värdeteori".
Nu har jag inte läst allt som stod på den länken. Men "värde", det är något ej fixt, otydligt, svänger (börskurvor du vet..) tja otydligt i största allmänhet. Utan dv extremer, så är det ett subjektivt begrepp. Tycker ivf jag.
Humanism åter, skulle kyrkan vara ohuman (de predikar ju nästan inget annat än medmänsklighet, fromhet osv!)? Att en totalitär regim per automatik skulle vara ohumant, förstår jag inte heller. Det skulle väl varit bättre med diktatur, om bara rätta ledaren fanns!
Istället för detta, vet inte vad. Demokrati, löst i alla fogar, fjanterier.
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Hejsan!
Tja, begriper man inte, så gör man det inte!
Värde kan både vara beständigt och icke-beständigt, beror på föremålet för problematiken. En krona är verderad i hundra ören, vilket ju är ett objektivt värde. Medan värdet av Allians för ökad fattigdoms politiska värde kan ses som subjektivt eftersom de flesta inte gillar den politiken! :wink:
En diktatur är aldrig något positvit, har aldrig varit det och finns inga sådana exempel i historien. Alla diktaturer har alltid varit de allra värsta mänskliga samhällen att leva uti. Finns inga undantag från denna regel i den historiska verklighet heller! Humanism är däremot alltid positivt i den meningen att alla tillåts tycka och tro vad de vill, och även agera som de vill, inom de ramar en majoritet erkänner. Kallas även för demokrati!
Kyrkans historia har ju både varit human och inhuman, de har hundratals miljoner offrade liv på sitt kollektiva samvete, men kyrkan har även varit ett stöd och en humanistisk oas för många andra. De är två sidor av samma mynt. Humanismen som sådan har däremot få, om några, reella baksidor. Vilket ju ärt att föredraga om man är någorlunda normalt funtad! :lol:
MVH
biggj
Tja, begriper man inte, så gör man det inte!
Värde kan både vara beständigt och icke-beständigt, beror på föremålet för problematiken. En krona är verderad i hundra ören, vilket ju är ett objektivt värde. Medan värdet av Allians för ökad fattigdoms politiska värde kan ses som subjektivt eftersom de flesta inte gillar den politiken! :wink:
En diktatur är aldrig något positvit, har aldrig varit det och finns inga sådana exempel i historien. Alla diktaturer har alltid varit de allra värsta mänskliga samhällen att leva uti. Finns inga undantag från denna regel i den historiska verklighet heller! Humanism är däremot alltid positivt i den meningen att alla tillåts tycka och tro vad de vill, och även agera som de vill, inom de ramar en majoritet erkänner. Kallas även för demokrati!
Kyrkans historia har ju både varit human och inhuman, de har hundratals miljoner offrade liv på sitt kollektiva samvete, men kyrkan har även varit ett stöd och en humanistisk oas för många andra. De är två sidor av samma mynt. Humanismen som sådan har däremot få, om några, reella baksidor. Vilket ju ärt att föredraga om man är någorlunda normalt funtad! :lol:
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
DEMOKRATI...
Går det på något sätt praktisera demokrati på ett "mikro" nivå, alltså på sig själv, på sin egen kropp. Så man själv blir en bättre välfungerande människa (mindre sömn, mindre mat, mer arbete, bättre överblick, vetskap osv? KANSKE GÅR ATT SNIFFA DEMOKRATI?????
Jajo, tack. Konstanta/linjära/ekvivalenta. Behöver man ifs inte värdera. Finns en teori om att de flesta talen är onaturliga (då hade jag först en lång ingående diskussion om naturlighet, och vem som var censorn/observation/subjektett). Jo det är bevisat, universum är ändligt. Ivf i teorin..... OCH alla ideologier är "HUMANA". Men ja, naturen en annan.. Och runt det kan man tjafsa om (om man har tid och ork). I teorin kan man tro på vad som.
Men snälla, historiskt? Historiskt har det inte funnits någon sk demokrati heller ju!
Sådant här gör mig konfunderad. Att avfärda kyrkan, pga stokastisk utfall (man vet ju inte hur det hade sett ut annars, kunde ju varit värre utan kyrka). De har ju ett bra budskap. Så, det är inte fel på målet (utan medlen då, som tydligen varit för totalitär)? En förtydling där bara, anglosaxiska/protostantiska kyrkan har inget överhuvud.
Går det på något sätt praktisera demokrati på ett "mikro" nivå, alltså på sig själv, på sin egen kropp. Så man själv blir en bättre välfungerande människa (mindre sömn, mindre mat, mer arbete, bättre överblick, vetskap osv? KANSKE GÅR ATT SNIFFA DEMOKRATI?????
biggj skrev:Hejsan!
Värde kan både vara beständigt och icke-beständigt, beror på föremålet för problematiken. En krona är verderad i hundra ören, vilket ju är ett objektivt värde. Medan värdet av Allians för ökad fattigdoms politiska värde kan ses som subjektivt eftersom de flesta inte gillar den politiken! :wink:
Jajo, tack. Konstanta/linjära/ekvivalenta. Behöver man ifs inte värdera. Finns en teori om att de flesta talen är onaturliga (då hade jag först en lång ingående diskussion om naturlighet, och vem som var censorn/observation/subjektett). Jo det är bevisat, universum är ändligt. Ivf i teorin..... OCH alla ideologier är "HUMANA". Men ja, naturen en annan.. Och runt det kan man tjafsa om (om man har tid och ork). I teorin kan man tro på vad som.
biggj skrev:En diktatur är aldrig något positvit, har aldrig varit det och finns inga sådana exempel i historien. Alla diktaturer har alltid varit de allra värsta mänskliga samhällen att leva uti. Finns inga undantag från denna regel i den historiska verklighet heller! Humanism är däremot alltid positivt i den meningen att alla tillåts tycka och tro vad de vill, och även agera som de vill, inom de ramar en majoritet erkänner. Kallas även för demokrati!
Men snälla, historiskt? Historiskt har det inte funnits någon sk demokrati heller ju!
biggj skrev:Kyrkans historia har ju både varit human och inhuman, de har hundratals miljoner offrade liv på sitt kollektiva samvete, men kyrkan har även varit ett stöd och en humanistisk oas för många andra. De är två sidor av samma mynt. Humanismen som sådan har däremot få, om några, reella baksidor. Vilket ju ärt att föredraga om man är någorlunda normalt funtad!
Sådant här gör mig konfunderad. Att avfärda kyrkan, pga stokastisk utfall (man vet ju inte hur det hade sett ut annars, kunde ju varit värre utan kyrka). De har ju ett bra budskap. Så, det är inte fel på målet (utan medlen då, som tydligen varit för totalitär)? En förtydling där bara, anglosaxiska/protostantiska kyrkan har inget överhuvud.
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Hejsan!
Jaja, jag köper det!
MEN, jag måste få reda på hur man också kan praktiserar detta "DEMOKRATI" på mikro nivå. Alltså på sig själv, sin egna kropp!
//pantad
biggj skrev:Hejsan!
Tja, det finns inte så mycket mer att förtälja från min sida, jag anser att jag har framfört det hela såsom verkligheten ter sig - antingen köper man det, eller inte! Upp till var och en!
MVH
bigj
Jaja, jag köper det!
MEN, jag måste få reda på hur man också kan praktiserar detta "DEMOKRATI" på mikro nivå. Alltså på sig själv, sin egna kropp!
//pantad
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Hejsan!
Tja, att praktisera demokratin på sin egen kropp är väl närmast att lyssna på kroppens reaktioner. Idag påskafton, rycker det väl i whiskey- och öl tarmen, och då bör man väl följa den om man vill gynna kroppen på ett demokratiskt vis. Men notera att det kommer en morgondag, där kroppen är jävligt sugen på ett omval! Ho ho ho....glad påsk din tårsk! :lol:
MVH
biggj
Tja, att praktisera demokratin på sin egen kropp är väl närmast att lyssna på kroppens reaktioner. Idag påskafton, rycker det väl i whiskey- och öl tarmen, och då bör man väl följa den om man vill gynna kroppen på ett demokratiskt vis. Men notera att det kommer en morgondag, där kroppen är jävligt sugen på ett omval! Ho ho ho....glad påsk din tårsk! :lol:
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Jasså "lyssna på kroppens reaktioner", öl, whiskey... (och fis, svordommar på det). Så är man en bra (personligen) demokrat.
Annars i de flesta andra sammanhang (främst religiösa), så eftersträvas sk "asketiskt" (enkelt, självbehärsknings, spartanskt, återhållsamt) levene. För att bli en bättre person.
Nästan som raka motsatsen! Går det att kombinera? Kan du fader-vår ("Inled oss icke i frästelsen..").
Det finns tavlor.. Och det finns heroinist, deras kyla är exceptionell (förmodligen är oxå lidande nödvändigt.)
Jasså "lyssna på kroppens reaktioner", öl, whiskey... (och fis, svordommar på det). Så är man en bra (personligen) demokrat.
Annars i de flesta andra sammanhang (främst religiösa), så eftersträvas sk "asketiskt" (enkelt, självbehärsknings, spartanskt, återhållsamt) levene. För att bli en bättre person.
Nästan som raka motsatsen! Går det att kombinera? Kan du fader-vår ("Inled oss icke i frästelsen..").
Det finns tavlor.. Och det finns heroinist, deras kyla är exceptionell (förmodligen är oxå lidande nödvändigt.)
"Believe those who are seeking truth, doubt those who find it." (Gide, Andre)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster