Kopians relation till originalet i fråga om identitet

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Kopians relation till originalet i fråga om identitet

Inläggav Justin Case » 21 jul 2009 15:54

De flesta människor som ställs inför frågan om det, i en (hypotetisk) framtid då exakt kopiering av människor blivit möjlig, skulle räcka med att en exakt kopia av en person X överlevde för att personen X skulle överleva (alltså även om originalet (den kropp inklusive hjärna personen X utgjordes av från början) förstörs), svarar nej. En kopia av en låt, däremot, betraktar de som samma låt som originalet (särskilt om man inte hör någon som helst skillnad). Det är till och med så att man, när någon spelar en låt X på ett lite nytt sätt, pratar om "låten X i en ny version" - alltså att man anser att det trots allt fortfarande är låt X som spelas - alltså samma låt (bara lite förändrad), och inte en annan låt. Åtminstone i många fall. Hör man ingen skillnad mellan kopia och original, anser man det definitivt vara fråga om samma låt, hur många gånger den än kopieras, och hur mycket småskillnader där än finns som inte människoörat uppfattar (sådana finns det alltid massor).

De flesta verkar således anse att det omvända gäller för människor mot vad som gäller för musik, när det kommer till kopiering. Man verkar anse att en person skulle upphöra att existera av att ersättas av en kopia, medan musik fortsätter existera av att ersättas av en kopia. Detta finner jag märkligt. Hur kan denna inkonsekventa inställning försvaras?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 21 jul 2009 17:20

Hur kan denna inkonsekventa inställning försvaras?


Därför att det är just du som är endast just du, dina tankar, upplevelser sker hos dig, enbart dig. Det är alltså frågan om just dina unika upplevelser hos just dig " originalet " som är eftersträvansvärt att skydda, bevara.

Exempel

Person A vaknar på morgonen och ställer sig framför en stor spegel, ut kliver en spegelvänd kopia fram, ser sig själv i spegeln och ut kliver ännu en gång en kopia fram ur spegeln, denna gång rättvänd, person B. Den första kopian går in i spegeln och försvinner. Bredvid sig har A nu en identisk kopia av sig själv B, inklusive samma erfarenheter, identiska möjligheter att känna och tänka.
För en annan person skulle det inte ens vara möjligt att avgöra om denna kopian inte var A, men A vet. Om A själv upphör att existera så slutar just A att känna, tänka och vara en del i livets sammanhang, även om B ändå fortsätter att existera, låt säga att det vore så, så innebär det ingen skillnad för just A och dennes unika existens, A är död, borta för alltid.

Att kopian B nu fortsätter agera A, skulle väl närmast vara en tröst för As anhöriga, förutsatt att de inte vet om att detta är just en kopia B och således skulle de samt Aets bekantskapskrets vara nöjda, men det förutsätter alltså att de just inget vet. En identitet är alltså inget utbytbart, för vore det detta så skulle vi inte längre prata om identiteter utan om nått annat.
Identiteten är unik för varje individ, den är alltid statiskt den samma även om karaktären berikas genom nya erfarenheter, nya sätt att omtolka och avkoda intryck, det är alltid den unika individen du som upplever just sin omvärld, det kan ej överlåtas på någon annan hur lik denne andre än är en själv.

Man verkar anse att en person skulle upphöra att existera av att ersättas av en kopia, medan musik fortsätter existera av att ersättas av en kopia.


Musik eller varför inte franska träskruvar? Skruv A B C, identiska i form och storlek, fullt utbytbara med varandra, de tänker inte, de har inte en identitet, de skall tjäna en funktion att skruva fast något.
Vilken ordning i tillverkningsprocessen de har är egalt, om de så är bland de första, eller bland de 2 miljonte skruvarna som spottats ut från en maskin.
Eftersom musiken på en cd, eller en skruv, är en sak, ett objekt utan ett eget medvetande och utan en egen uppfattning om sig själv i relation till sin omgivning så skiljer de sig kraftigt åt från en individ med en identitet som man kan ha en personlig relation till och med. Att någon individ kanske värdesätter en skruv mer än en medmänniska förtar inte den uppenbara skillnaden, ett dött objekt är ett dött objekt och kan oftast ersättas med ett annat objekt som fyller samma funktion och uppgift, ändock ges vissa objekt ett personligt affektionsvärde som inte kan ersättas då objektet i sig kopplats till en viss individs historia.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 23 jul 2009 10:24

Zokrates skrev:
Hur kan denna inkonsekventa inställning försvaras?


Därför att det är just du som är endast just du, dina tankar, upplevelser sker hos dig, enbart dig. Det är alltså frågan om just dina unika upplevelser hos just dig " originalet " som är eftersträvansvärt att skydda, bevara.


Och exakt de egenskaperna, de du kallar "mina unika upplevelser" finns även hos min kopia. Givet att du har rätt i att det är de som är eftersträvansvärda att skydda och bevara, är de lika eftersträvansvärda att skydda och bevara i min kopia, eftersom de finns i lika hög grad i min kopia.

Exempel

Person A vaknar på morgonen och ställer sig framför en stor spegel, ut kliver en spegelvänd kopia fram, ser sig själv i spegeln och ut kliver ännu en gång en kopia fram ur spegeln, denna gång rättvänd, person B. Den första kopian går in i spegeln och försvinner. Bredvid sig har A nu en identisk kopia av sig själv B, inklusive samma erfarenheter, identiska möjligheter att känna och tänka.


Hur skulle en tredimensionellt identisk kopia kunna uppstå enbart med hjälp av en spegel? En spegel kan bara kopiera en tvådimensionell yta av en person, om ens det. Allt under huden förblir ju okopierat. Om man (eller en maskin eller något) sedan ska framställa en fysisk människa utifrån spegelbilden, måste man/maskinen ju gissa sig till allt som som ska skapas under huden. Det vore en omöjlig uppgift. Det spegelexperiment du beskriver säger därför ingenting om huruvida en kopia är samma person som originalet eller inte. Vi bör undvika metaforer som framställer saker och ting fel.

För en annan person skulle det inte ens vara möjligt att avgöra om denna kopian inte var A, men A vet.


Ja, och B vet också, eftersom B är A, i identitetsmässig bemärkelse.

Förtydligande: B är A i identitetsmässig bemärkelse åtminstone precis när kopieringen gjorts. Därefter utvecklar sig A:s och B:s liv troligtvis olika, men då har vi inte längre att göra med en identisk kopia.

Om A själv upphör att existera så slutar just A att känna, tänka och vara en del i livets sammanhang,


Så länge B är identisk med A, upphör inte A att existera eftersom B är A identitetsmässigt.

även om B ändå fortsätter att existera, låt säga att det vore så, så innebär det ingen skillnad för just A och dennes unika existens,


Du skriver "A och dennes unika existens", men A är inte unik så länge B är identisk med A.

A är död, borta för alltid.


Bara i samma betydelse som att t.ex. den person jag var när jag var liten är borta för alltid.

Att kopian B nu fortsätter agera A, skulle väl närmast vara en tröst för As anhöriga, förutsatt att de inte vet om att detta är just en kopia B och således skulle de samt Aets bekantskapskrets vara nöjda, men det förutsätter alltså att de just inget vet.


Jag tror faktiskt inte att det förutsätter det! Tänk efter. Anta att du har en bror som du känner mycket väl (ersätt annars "bror" med en anhörig du känner mycket väl). Anta att han blir kopierad och endast kopian överlever. Det hela går på några sekunder. Du ser på kopian och du känner igen precis allt som utgör din bror, han är sig totalt lik, han är fullt levande, han behandlar dig lika älskvärt som alltid. Även om du såg originalet dö, skulle du nog ha mycket svårt att tro dina ögon, tro att han verkligen dött, med tanke på att du ser honom livs levande framför dig. Du kanske rättar dig semantiskt: "nej, det är inte honom jag ser framför mig, det är hans kopia jag ser framför mig" men den semantiska har ingen makt över din kärlek när du ser honom. Ni kommer att fortsätta vara bröder, känna likadant för varandra som tidigare och se det som självklart att han är samma person som innan han "dog". Ni kommer antagligen att se det som att han klarade sig undan på ett mirakulöst sätt; "döden försökte ta honom men lyckades bara skala av honom ett dött skinn" ungefär som när en orm ömsar skinn. Det är ju din livs levande broder du har kvar. Liket på golvet är visserligen otäckt likt din bror, men du känner att det väl ändå inte kan vara din bror, för han finns ju bredvid dig livs levande! Ni begraver liket med underliga känslor, men ganska snart därefter försvinner de underliga känslorna och ni återgår så småningom till vardagen. Ni är bröder, liksom ni alltid varit.

Ur evolutionsbiologisk synvinkel är det bara att förvänta att du kommer att uppleva kopian som att din bror, och ingen annan, är kvar hos dig medan hans ömsade skinn ligger där i form av död materia på golvet. Det viktiga för dina gener är nämligen att så mycket som möjligt av ditt genmaterial överlever. Om din bror hade dött utan att bli kopierad, hade du verkligen förlorat din bror - och därmed en del av det genmaterial som är unikt för dig och vars existens du vill maximera i världen. Av samma skäl som man förökar sig för att maximera ens geners överlevnad bryr man sig (normalt) även om sina anhörigas överlevnad extra mycket jämfört med andra människors. För dina geners del spelar det ingen roll om din bror är "en kopia" eller "sitt original", och eftersom det är dina gener som styr dina känslor, kommer inte heller dina känslor att påverkas särskilt mycket. Det som kanske i någon mån ger dig blandade känslor är det där liket på golvet. Men det går ändå inte att sörja riktigt, för du har ju din bror kvar. Det går inte att låta bli att känna så, kärleken är för stark. I en sådan situation som den beskrivna är jag rätt säker på att kärleken till din bror ("kopian") vinner över din teori om hur identitet fungerar vid kopiering - med följden att du kommer att revidera din teori.

En identitet är alltså inget utbytbart,


Inte i den meningen att kopian skulle vara densamma som originalet om den inte vore identisk med originalet. Men är den identisk med originalet, är det enda som byts ut materia. Och materia byts ut i våra kroppar hela tiden i vilket fall som helst. Under loppet av sju år har all materia i din kropp bytts ut, oavsett om vi pratar cellnivå, molekylnivå eller kvantnivå. På kvantnivå byts hela du ut mycket, mycket oftare än så. Vi är alla utbytbara, i det avseendet att vi alltid kan ersättas med identiska kopior utan att sluta existera.

för vore det detta så skulle vi inte längre prata om identiteter utan om nått annat.
Identiteten är unik för varje individ


Ja, och original och exakt kopia är samma individ. Identiteten är unik för den en och samma individ de båda två är (givet att det inte finns ännu fler exakta kopior).

, den är alltid statiskt den samma även om karaktären berikas genom nya erfarenheter, nya sätt att omtolka och avkoda intryck, det är alltid den unika individen du som upplever just sin omvärld, det kan ej överlåtas på någon annan hur lik denne andre än är en själv.


Den överlåts inte på någon annan; den du felaktigt kallar "någon annan" är inte någon annan, utan samma person. Om du vill använda ordet "överlåta" kan du möjligen göra det så här: individen överlåts till en annan kropp. Men jag skulle inte uttrycka det så. Lägenheter kan man överlåta. Kontrakt kan man överlåta. Att överlåta personer kanske visserligen går, men bara om man betraktar dem som föremål som går att äga. Så brukar man inte officiellt betrakta personer i det här landet. Men, men, omöjligt är det ju inte.

Man verkar anse att en person skulle upphöra att existera av att ersättas av en kopia, medan musik fortsätter existera av att ersättas av en kopia.


Musik eller varför inte franska träskruvar? Skruv A B C, identiska i form och storlek, fullt utbytbara med varandra, de tänker inte, de har inte en identitet, de skall tjäna en funktion att skruva fast något.


Även våra kroppar (inklusive hjärna) existerar som funktion; våra kroppars (inklusive hjärna) funktion är att se till att det immateriella mönster, som vi personer är, överlever över tid, så att våra geners överlevnad maximeras (att vara en person över tid ökar överlevnadschanserna för individer av arten människa). Skruvar har identitet, men inte medvetande. De är inte lika intelligenta som de flesta av oss människor. Liksom t.ex. vikten hos en skruv är densamma hos en skruv som hos en annan, identisk skruv, är t.ex. medvetandet hos en identisk kopia av en människa detsamma som hos originalet. Varför skulle inte personskapet kopieras vid kopiering, likt andra immateriella fenomen som kopieras (till exempel vikt)? Det är godtyckligt att göra undantag för personskapet. Det finns inget som talar för att man bör behandla det annorlunda än andra immateriella fenomen (när det gäller vad som händer med det vid kopiering).

Vilken ordning i tillverkningsprocessen de har är egalt, om de så är bland de första, eller bland de 2 miljonte skruvarna som spottats ut från en maskin.
Eftersom musiken på en cd, eller en skruv, är en sak, ett objekt utan ett eget medvetande och utan en egen uppfattning om sig själv i relation till sin omgivning så skiljer de sig kraftigt åt från en individ med en identitet som man kan ha en personlig relation till och med.


Jo, men att något skiljer sig kraftigt i ett hänseende, t.ex. medvetande och uppfattning om sig själv, betyder inte automatiskt det som du vill göra gällande. En skiva skiljer sig kraftigt från en skruv, t.ex. på det sättet att den innehåller musik. Det finns inget som säger att skillnaden i medvetande mellan en människa och en skiva är mer relevant för det vi diskuterar i den här tråden än vad skillnaden i musikinnehåll mellan en skiva och en skruv är.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster