Pre-estabilished harmony

Moderator: Moderatorgruppen

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Pre-estabilished harmony

Inläggav Stefan » 27 jan 2005 00:23

Enligt Quine finns det en "pre-estabilished harmony" mellan människor som gör att vi ser samma saker som viktiga, och som underlättar språklig kommunikation. Om inte denna fanns, är det svårt att se hur vi kunde kommunicera. Alla språkliga uttryck kan nämligen, tror jag, bara ta oss till en viss punkt; sedan måste mottagaren gissa. Om jag pekar på ett föremål och säger till ett litet barn: detta är grönt, kan jag naturligtvis misstolkas. Barnet kan tro att "grönt" är ett namn, eller att jag avser formen, temperaturen eller något annat. Men om jag pekar på tillräckligt många gröna föremål kommer barnet att utesluta de andra tolkningarna och förstå att jag menar grönt. Men detta är ändå en slutsats hon måste dra själv; jag kan inte idka tankeöverföring. Om det nu är så att barnet inte alls kan tänka sig hypotesen att någon kunde mena "grönt" med ett språkligt uttryck, är det svårt att se hur barnet någonsin kan komma att förstå mig.

Likande resonemang finns hos flera filosofer, bl a i "Filosofiska undersökningar", och i Lewis "Convention" och Schellings (ekonom) "The Strategy of Conflict" (de för dock inte precis detta resonemang, men detta följer snabbt från deras).

Vad tror ni om detta?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 27 jan 2005 12:35

Jag tror att den beskrivningen är riktig. Frågan är om ett barn inte också kan dra slutsatser om exempelvis färg utan att man lär det ord. Många djur signalerar fara genom att vara röda eller gulsvarta - vissa harmlösa flugor utnyttjar detta och luras enbart i egenskap av sin färg. Nu associeras visserligen [röd] med [fara] istället för med "röd" men det är i sin ordning eftersom insekter inte har ord.

I många fall lär vi nog barn ord snarare än begrepp. När jag pekar på barnets hand och säger "hand" så kommer barnet att lära sig att [hand] heter "hand", men begreppet [hand] ligger redan klart. Till exempel kan ett litet barn sätta sin handflata mot en bild av en handflata utan att det vet vad "hand" är för något.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 28 jan 2005 20:24

Visst. Detta är ytterligare ett uttryck för "the pre-estabilished harmony" (finns det någon bra översättning av detta uttryck)?

Schelling gjorde ett antal experiment som pekade på hur likartat människor tänker. De hade följande form. Ett obestämt antal personer ställs inför ett val med två eller fler alternativ. De får inte kommunicera. Väljer de samma, får de en belöning. Exempel var sådant som "välj ett positivt heltal", "välj en tid (på dygnet) och plats att mötas på i New York", "välj krona eller klave", etc. Vilka alternativ tror du flest valde?

Schelling kallade detta fenomen "salience" - vissa egenskaper är framträdande och noteras av alla, det noteras att de noteras av alla, etc. Om vissa lösningar är tillräckligt salient, är de "common knowledge" (Lewis' term): alla vet om dem, alla vet om att alla vet om dem, osv. Potentiellt har de oändlig common knowledge, men i praktiken har människor svårt att ha högre än fjärde/femte ordningens trosföreställningar. Därför definierade Lewis common knowledge i termer av när man har skäl för att ha common knowledge.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 29 jan 2005 12:56

Stefan skrev:Exempel var sådant som "välj ett positivt heltal", "välj en tid (på dygnet) och plats att mötas på i New York", "välj krona eller klave", etc. Vilka alternativ tror du flest valde?

Jag skulle ha valt 2, kl. 12 Times square, och krona. (Mina kunskaper om New York är dock begränsade.)

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 jan 2005 10:46

Jag skulle välja 3; kl. 12 Empire State Building; krona

Användarvisningsbild
Druiden
Inlägg: 75
Blev medlem: 14 okt 2004 13:52
Ort: Stockholm (ursprungligen uppsala)
Kontakt:

Inläggav Druiden » 01 feb 2005 17:59

1, kl 12 times square, krona.

Potentiellt har de oändlig common knowledge, men i praktiken har människor svårt att ha högre än fjärde/femte ordningens trosföreställningar.


Vad innebär fjärde/femte ordningens trosföreställningar?
Att jag tycks befinna mig här bevisar absolut ingenting

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 01 feb 2005 18:42

De flesta valde "Grand Central Station", information booth, kl 12. Vidare valde de flesta 1 och krona. Det är inte så konstigt att de valde 1, eftersom det är det minsta talet, och således "står ut" mer.

En första ordningens trosföreställning är "A tror (vet) att p". En andra ordningens trosföreställning är "A tror/vet att B tror/vet att p". Osv.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 09 feb 2005 14:46

Således blir vi "ledda" fram till ett ords mening. Hur mycket information vi än får måste vi ta det sista steget själva. Vi kan t ex tolka miljoner fall av användning av "grönt" som användning av "grue". Denna tolkning utesluts inte med hjälp av tidigare fall (även om den kanske kan göra det) utan genom att den tycks oss onaturlig. Det är tack vare att samma tolkningar tycks oss naturliga som vi förstår varandra.

Detta gör att följande resonemang faller (som man bl a hittar hos Popper, inledningen av andra bandet av "Öppna samhället och dess fiender"). Folk brukar ibland kräva att man "definierar sina termer". Men det folk inte inser är att dessa definitioner måste göras i andra termer. Och dessa termer måste i sin tur definieras. Det blir en oändlig regress; alltså behöver vi inte definiera våra termer.

Personligen uppfattar jag detta resonemang som så uppenbart absurt så att det är svårt att se hur man kan verkligen kan tro på det. Situationer där det är viktigt att definiera vad vi menar ser vi ju överallt; skulle detta bara vara en fördom? Detta liknar grekernas sofistiska resonemang om att det inte finns någon förändring med sofistiska argument. Även om vi för ögonblicket inte kan hitta några svar på dessa argument, så är det ändå mer rationellt att tro på våra intuitioner än på argumenten. Det är ju helt klart att det finns förändring respektive situationer där vi bör definiera våra termer; bör vi ge upp dessa intuitioner inför dessa argument? Nej, man bör inte ge upp sina intuitioner om man inte har mycket starka skäl till det.

Men det är naturligtvis bättre att kunna presentera argument som visar att vårt sunda förnufts intuitioner var riktiga hela tiden. Vad jag förstått finns det matematiska argument mot sådant som Zenons paradox. På samma sätt kan vi här ställa upp ett starkt argument mot idén att definierande innebär en oändlig regress.

En definitions syfte är att leda oss fram till den avsedda meningen. Detta kan göras på en rad sätt. Bl a genom ostensiv definition "detta är grönt, etc.". Mängder av meningar el begrepp är relativt lätta att leda människor till. Men andra är svårare. Man blandar lätt ihop dem med andra begrepp. Man måste då ställa upp mer noggranna definitioner. Dessa kan göras med hjälp av ord vars mening är mer exakt, eller med hjälp av satser som är otvetydiga fastän de ingående orden inte är det. (T ex: "banken gjorde en vinst på 50 mkr" är otvetydigt, givet att "banken" refererar till en bestämd bank, fastän "bank" kan referera till både en bank med pengar i och en flodbank).

Således, alla ord som har en bestämd mening är i princip möjliga att definiera. Definitioner leder inte till en oändlig regress.

Man ska dock vara medveten om att jag här använder "mening" i en ganska snäv betydelse. Inom språkfilosofin brukar man skilja på kognitiv mening, som utgörs av sannings- eller verifikationvillkor, och "psykologiska associationer". Psykologiska associationer kan vara svåra att kommunicera; vissa kanske t ex endast kan kommuniceras via musik eller poesin, och andra kan i viss mån vara omöjliga att kommunicera. Det är inte det jag talar om, utan om kognitiv mening.

För det andra har "definition" flera betydelser. Vad jag här talar om är förklarandet av mening till en annan person.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 09 feb 2005 16:03

Stefan,

Jag hade lite svårt att följa vilka resonemang du accepterade och vilka du förkastade. Menar du följande:

*Vi förstår varandra för att samma tolkningar tycks oss naturliga
*Detta gör att termer inte definieras av andra termer till en infinit regress, utan att definierandet har ett slut

Jag håller i princip med om de två, men kausaliteten i resonemanget är inte klockren. Jag tror att det är möjligt att för i princip varje ord hitta flera "cirklar" av ord som detta ord ingår i.

Om vi t.ex. säger att "grön" är elektromagnetisk strålning vid 550 nm har vi påbörjat en av de cirklar som ordet "grön" är en medlem i. Om vi sedan väljer att gå vidare med "elektromagnetisk strålning" kommer vi i ett uppslagsverk kanske att finna en hänvisning till "ljus" som leder oss till "färg" och för eller senare tillbaka till "grön". Jag vet inte om jag skulle kalla detta för en infinit regress, men det säger kanske något om hur språket är uppbyggt. En slags förståelse av ett ord kommer av att man förstår hur det förhåller sig till andra ord.

Det är en sak. En annan sak som är mer handgriplig är exempelvis att vi lär oss att en naturlig tolkning av "detta är grönt" är att ~detta~ är [grönt]. Här är det inte fråga om definitioner genom andra ord, utan snarare hur vi ska tolka "grönt" eller det ljud som uppkommer när ordet uttalas.

Om jag ska göra mig en bild/modell utav båda dessa företeelser så skulle jag beskriva det såhär: Föreställ dig verkligheten som ett plan med en massa punkter. Varje punkt är ett begrepp, exempelvis [grön]. Ovanför i stort sett varje punkt svävar ett eller flera ord som mer eller mindre exakt beskriver begreppet. Genom vårt språk kan vi nu koppla samman orden i slingor så att "grön" exempelvis har starka kopplingar till "ljus", "färg" osv. Hur själva begreppen (t.ex. [grön] och [färg]) hänger ihop är en långt mer komplex fråga som jag inte tänker försöka mig på. Det är i alla fall viktigt att inse att slutsatser som gäller ord-planet inte nödvändigtvis gäller begrepps-planet.

Stefan skrev:En definitions syfte är att leda oss fram till den avsedda meningen. Detta kan göras på en rad sätt. Bl a genom ostensiv definition "detta är grönt, etc.".


Visst. Många ord är nog dessutom svåra att definiera ostensivt. Vi har svårt att säga "detta är lycka" eller "detta är kärlek" men många är ändå överens och har de begreppen. Någonstans blir vi tvugna att inse "Det måste vara så här det känns att vara lycklig!"

Stefan skrev:Mängder av meningar el begrepp är relativt lätta att leda människor till. Men andra är svårare. Man blandar lätt ihop dem med andra begrepp. Man måste då ställa upp mer noggranna definitioner. Dessa kan göras med hjälp av ord vars mening är mer exakt, eller med hjälp av satser som är otvetydiga fastän de ingående orden inte är det.


Ja, och detta hänger ihop med vad du skriver inledningsvis:

Stefan skrev:Det är tack vare att samma tolkningar tycks oss naturliga som vi förstår varandra.


Meningen av ordet "materia", gissar jag, är mer exakt än ordet "energi". Detta beror på att fler människor är överens om vad "materia" betyder - det står mer klart vilka tolkningar som är naturliga. Det är lätt att avgöra en onaturliga tolkning av "materia", men svårare att avgöra vad som är en onaturlig tolkning av "energi".

Om man slår upp "materia" i ett lexikon och där möts av förklaringen "en form av energi", så hjälper det inte de flesta att få en tydligare koppling mellan [materia] och "materia". Vi lärde oss dock, kanhända, något nytt om "energi", nämligen att även materia är en form av energi. Det här är ett fall av "failure to elucidate", så långt en definition av materia avses:

Stephen's Guide skrev:Someone is lascivious if and only if he is wanton.
(The term being defined is "lascivious". But the meaning of the term "wanton" is just as obscure as the term "lascivious". So this definition fails to elucidate.)
An object is beautiful if and only if it is aesthetically successful.
(The term "aesthetically successful" is harder to understand than the term "beautiful".


Stefan skrev:För det andra har "definition" flera betydelser. Vad jag här talar om är förklarandet av mening till en annan person.


Även här tycker jag Stephen's Guide ger en utmärkt definition av "definition":

In order to make our words or concepts clear, we use a definition. The purpose of a definition is to state exactly what a word means. A good definition should enable a reader to 'pick out' instances of the word or concept with no outside help.

For example, suppose we wanted to define the word "apple". If the definition is successful, then the reader should be able go out into the world and select every apple which exists, and only apples. If the reader misses some apples, or includes some other items (such as pears), or can't tell whether something is an apple or not, then the definition fails.


§

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 09 feb 2005 16:44

Vilken enfaldig definition av definition!!!

Med exemplet "äpple" visas ju tydligt att författaren begränsar sig till att kunna känna igen ett äpple (för att plocka det, t ex).

Skulle jag stöta på ett välgjord artificiellt äpple vore jag tvungen att erkänna det som äpple. En smakbit av detta äpple skulle jag ju först kunna ta EFTER jag godkände det som äpple.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 09 feb 2005 16:57

*Vi förstår varandra för att samma tolkningar tycks oss naturliga
*Detta gör att termer inte definieras av andra termer till en infinit regress, utan att definierandet har ett slut



Kopplingen är denna:

Mängder av meningar el begrepp är relativt lätta att leda människor till. Men andra är svårare. Man blandar lätt ihop dem med andra begrepp. Man måste då ställa upp mer noggranna definitioner. Dessa kan göras med hjälp av ord vars mening är mer exakt, eller med hjälp av satser som är otvetydiga fastän de ingående orden inte är det. (T ex: "banken gjorde en vinst på 50 mkr" är otvetydigt, givet att "banken" refererar till en bestämd bank, fastän "bank" kan referera till både en bank med pengar i och en flodbank).



Tack vare att vi ser samma tolkningar som naturliga, kan vi leda fram andra till vad vi menar med vissa enkla ord. Dessa ord kan sedan användas för att leda fram andra till andra meningar, som är mer svåråtkomliga. Men även här använder vi det faktum att vi ser samma tolkningar som naturliga. Harmonin hjälper oss på flera nivåer.

Jag tror att det är möjligt att för i princip varje ord hitta flera "cirklar" av ord som detta ord ingår i.


Självklart, men det motsäger ingenting jag har sagt.

Om jag ska göra mig en bild/modell utav båda dessa företeelser så skulle jag beskriva det såhär: Föreställ dig verkligheten som ett plan med en massa punkter. Varje punkt är ett begrepp, exempelvis [grön]. Ovanför i stort sett varje punkt svävar ett eller flera ord som mer eller mindre exakt beskriver begreppet. Genom vårt språk kan vi nu koppla samman orden i slingor så att "grön" exempelvis har starka kopplingar till "ljus", "färg" osv. Hur själva begreppen (t.ex. [grön] och [färg]) hänger ihop är en långt mer komplex fråga som jag inte tänker försöka mig på. Det är i alla fall viktigt att inse att slutsatser som gäller ord-planet inte nödvändigtvis gäller begrepps-planet.


Det här håller jag med om. Intressant nog har jag tänkt i mycket liknande banor själv (ytterligare ett exempel på att människor ser samma saker som naturliga, även i abstrakta frågor). Jag tycker att denna uppfattning luktar lite Tractatus, men jag är egentligen inte så insatt i den.

Min enda fråga är: vad exakt menar du med "begrepp". När jag har talat om begrepp och meningar har jag talat om dem som abstrakta objekt, inte som idéer i huvudet. [Snö är vit], [1], etc. är abstrakta objekt, inte objekt i huvudet. (Sen är det en annan fråga om det är vi som konstruerat dessa abstrakta objekt eller om de finns oberoende av oss. Men om vi säger att de matematiska lagarna är idéer i huvudet är det svårt att se hur vi kan säga att en person som är notoriskt usel på att räkna har fel. LW har iofs ett annat svar, quus-svaret som vi snuddade vid i grue-tråden.)

Vi har svårt att säga "detta är lycka" eller "detta är kärlek" men många är ändå överens och har de begreppen. Någonstans blir vi tvugna att inse "Det måste vara så här det känns att vara lycklig!"


Visst, men det är inte dessa ord jag är intresserad av främst. Här kan det verkligen vara tal om att det är omöjligt att kommunicera. Vad gäller begrepp som [kvadrat], [snö] etc. är det definitivt möjligt att kommunicera, och det är dessa begrepp och liknande (t ex [massa] och [energi]) som jag är intresserad av här.

Ett intressant fall av definition är den negativa karakteriseringen av Gud (har ett finare namn, men det har jag glömt nu): Gud är inte x, Gud är inte y, etc. Vid första anblick är den mer eller mindre värdelös; det finns ju en oändlig mängd ting som Gud inte är: vad vi vill veta är vad Gud är. (Gud är inte det första naturliga talet, inte det andra heller, osv.) Men tittar man närmare på det är naturligtvis satserna valda med omsorg; man säger inte något fånigt och ointressant som "Gud är inte talet 42". Nu kommer jag tyvärr inte ihåg vilka negativa satser som valdes. Hursomhelst, i princip kan man tänka sig att åhöraren kan få hyfsat klart för sig vad Gud är genom en sådan definition. (Även om en positiv definition säkert är effektivare).

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 09 feb 2005 17:15

cogito skrev:Vilken enfaldig definition av definition!!!

Med exemplet "äpple" visas ju tydligt att författaren begränsar sig till att kunna känna igen ett äpple (för att plocka det, t ex).

Skulle jag stöta på ett välgjord artificiellt äpple vore jag tvungen att erkänna det som äpple. En smakbit av detta äpple skulle jag ju först kunna ta EFTER jag godkände det som äpple.


Visst. Man kan även utveckla definitionen och säga att om synintrycket av "äpple" stämmer måste man smaka för att vara riktigt säker. Då kanske det artificiella uppenbarar sig. Men det kanske är mycket välgjort? I så fall kan man ju beskriva *hur* det ska smaka osv. så länge man hittar något som skiljer det artificiella äpplet från det verkliga.

Vi kan hela tiden förfina definitionen tills den blir så exakt som är nödvändigt. När vi skickar ut en vanlig äppelplockare i världen tror vi normalt inte att en Kåg I Tå varit i farten och hängt artificiella äpplen på grenarna. Och även om vår pallar-novis skulle komma tillbaka med ett och annat julgransäpple av plast kan vi knappast klandra honom. De är ju faktiskt också äpplen i någon mån. Om det inte var det vi menade med äpple borde vi ha gett en tydligare definition.

Stefan skrev:Kopplingen är denna:


OK.

Stefan skrev:Självklart, men det motsäger ingenting jag har sagt.


Haha, det är inte heller alltid min avsikt att motsäga dig - och var det inte i detta fallet. Det där med cirklarna var snarast min syn på tankarna kring infinit regress: alltså, regressen är verkligen infinit ( = har inget slut), men är det därför att man hamnar i en cirkel av ord. Inte för att det finns en oändligt lång linje av termer som omöjliggör definitioner.

Stefan skrev:Min enda fråga är: vad exakt menar du med "begrepp".


Det som ett ord pekar på. Vi har inte ord för alla begrepp. Vissa har vi flera ord för. Förklaringar (definitioner, ord) kan göra oss medvetna om begrepp vi inte tidigare hade. Men när ett barn lär sig "grön" gissar den att det är [grön] det är fråga om. När någon förklara "paradigmskifte" för oss blir vi medvetna om punkten [paradigmskifte] på begreppskartan.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 09 feb 2005 17:41

Haha, det är inte heller alltid min avsikt att motsäga dig - och var det inte i detta fallet.


Visst, men det var inte så konstigt att jag trodde det, eftersom du skrev.

Jag håller i princip med om de två, men kausaliteten i resonemanget är inte klockren. Jag tror att det är möjligt att för i princip varje ord hitta flera "cirklar" av ord som detta ord ingår i.



Här verkar det som om den andra meningen är en kommentar till din idé att det andra inte följer från det första. Men strunt samma.

Det som ett ord pekar på.


Visst, men frågan var om det var en idé eller ett abstrakt objekt.

Citat:
Om jag ska göra mig en bild/modell utav båda dessa företeelser så skulle jag beskriva det såhär: Föreställ dig verkligheten som ett plan med en massa punkter. Varje punkt är ett begrepp, exempelvis [grön]. Ovanför i stort sett varje punkt svävar ett eller flera ord som mer eller mindre exakt beskriver begreppet. Genom vårt språk kan vi nu koppla samman orden i slingor så att "grön" exempelvis har starka kopplingar till "ljus", "färg" osv. Hur själva begreppen (t.ex. [grön] och [färg]) hänger ihop är en långt mer komplex fråga som jag inte tänker försöka mig på. Det är i alla fall viktigt att inse att slutsatser som gäller ord-planet inte nödvändigtvis gäller begrepps-planet.


Vad har detta för betydelse för idén om den analytisk-syntetiska distinktionen? Kan man skilja på sanningar som är sanna i kraft av meningen enbart, och sanningar som är sanna i kraft av hur världen ser ut (och meningen förstås)? Det hävdar Quine att man inte kan. Detta är en av de stora striderna inom 1900-talsfilosofin. Har du inte läst "Two Dogmas" så kan jag rekommendera den (även om den är snårig). Det är en idé att diskutera den i bokklubben (den finns på nätet).

T ex, vilken av följande satser är analytisk (givet att "square" har den mening det har i naturliga språk)?

"square" = "a plane closed figure that has exactly four sides all of which are straight and equal to one another and whose interior angles each measure 90o"

"square" = "a plane closed figure having four straight sides and whose diagonals are both equal in length to one another and bisect one another at right angles"

"square" = "a straight-sided, plane, closed figure, every diagonal of which cuts the figure into two right isoceles triangles"

"square" = "an equilateral parallelogram containing no (interior) acute angles"

"square" = "an equilateral parallelogram containing four axes of symmetry"

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 09 feb 2005 18:01

Hovnarr skrev:
Vi kan hela tiden förfina definitionen tills den blir så exakt som är nödvändigt. När vi skickar ut en vanlig äppelplockare i världen tror vi normalt inte att en Kåg I Tå varit i farten och hängt artificiella äpplen på grenarna. Och även om vår pallar-novis skulle komma tillbaka med ett och annat julgransäpple av plast kan vi knappast klandra honom. De är ju faktiskt också äpplen i någon mån. Om det inte var det vi menade med äpple borde vi ha gett en tydligare definition.


Du kan skriva långa A4:or för att definiera vad ett äpple är (inkl. äpplekart, rutten äpple, mosat äpple, doft, smak, ph-värde, naturliga förekomster, möjliga människoskapade belägenheter etc, men hela tiden kommer du att använda andra begrepp för att ringa in det du menar. Du kommer att appelera till att läsaren förknippa individuella erfarenheter med några av dessa begrepp som han/hon har skaffat sig vid närvaron av varseblivningsobjekten under begreppsbildningen. Fattas denna närvaro är även dessa inringande begrepp skugglika.

Visst går det att bibringa någon som aldrig sett ett äpple begreppet äpple. Men denna "definition" är till för att "se" äpplet överhuvudtaget som skilt objekt, skilt från sin omgivning. När detta i sin tur leder till ett möte med ett "äkta" äpple är förutsättningarna givna för att jag kan individualisera begreppet äpple - som min *föreställning* äpple (jag vet inget bättre ord för att beteckna det individualiserade begreppet). Observera att jag inte skriver "föreställning av..." Begreppet äpple är universellt. Mitt skiljer sig inte från ditt, det tänks bara av två olika individer. Min föreställning äpple är dock bara min. Den kan jag inte överföra.

Summa summarum, om jag vill slippa å skriva långa definitioner som vill förmedla begreppet kan jag välja att karakterisera min föreställning äpple för dig med några korta meningar. Denna karakterisering ger effektivare utdelning, men är vetenskapligt oanvändbart.

Sen kan vi testa det hela med begreppet själ en gång...

mvh/ cogito

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 10 feb 2005 10:33

Cogito,

cogito skrev:Visst går det att bibringa någon som aldrig sett ett äpple begreppet äpple. Men denna "definition" är till för att "se" äpplet överhuvudtaget som skilt objekt, skilt från sin omgivning.


Just det. Naturligtvis måste äppelplockaren förr eller senare gissa om det verkligen är ett äpple, genom att jämföra det med sin föreställning. Det gör jag också varje gång jag ser ett äpple, och jag vet vad ett äpple är. Även jag kan säkert bli vilseledd, men jag skulle häpna om det som jag åt på plötsligt visade sig vara något annat än ett äpple helt plötsligt.

cogito skrev:Summa summarum, om jag vill slippa å skriva långa definitioner som vill förmedla begreppet kan jag välja att karakterisera min föreställning äpple för dig med några korta meningar. Denna karakterisering ger effektivare utdelning, men är vetenskapligt oanvändbart.


Många vetenskapliga definitioner (inte minst de matematiska) är oerhört korta och koncisa. Din korta beskrivning av äpple skulle säkert vara "vetenskapligt användbar" om den vetenskapliga uppgiften var att gå ut och inventera äpplen. Däremot skulle antalet räknade äpplen inte stämma perfekt med antalet äpplen. Alla vetenskapliga modeller (inkl. din definition av äpple) är ju just modeller.

cogito skrev:Sen kan vi testa det hela med begreppet själ en gång...


Skissera det i några korta ord för mig vet ja, så skriker jag "hej!" när jag hittar en.

§


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster