Moraliska problem med socialkonstruktivism?

[AntiGenteknik]

Forskare som sysslar med kulturvetenskap, kan man säga ifrågasätter sånt som folk tidigare eller generellt uppfattar som självklara.

De slår hål i folks verklighetsbild, meningsskapande och veklighetskonstruktion är meningsfullt men vad är konstruktivism?

Kan det inte ibland vara svårt att moraliskt försvara varför det är motiverat, att bevisa att någon föreställning eller nått som många ser som självklart egentligen är en kulturell social och historisk konstuktion.

Särskilt med tanke på att forskaren har resurser i form av tid, intresse och kunskap, som inte alla andra har, och forskaren har därmed kanske bättre förutsättningar att hantera fragmenteringen/destruktionen av verkligheten som han skapar. HAHAHA så dumma de är, själv så vet jag hur det inte är!

[MrTambourineMan]

Forskare som sysslar med kulturvetenskap kan generellt inte bevisa någonting.

[Stefan]

Forskare som sysslar med kulturvetenskap, kan man säga ifrågasätter sånt som folk tidigare eller generellt uppfattar som självklara.

I stor utsträckning gör de inte det, utan försvarar eller utarbetar istället common sense-uppfattningar. Förresten har naturvetenskapen en ganska diger lista på frågor där man ifrågasatt common sense också (jorden är rund, tiden går olika fort på olika platser, etc.).

De slår hål i folks verklighetsbild, meningsskapande och veklighetskonstruktion är meningsfullt men vad är konstruktivism?

Innan du definierat denna notoriskt vaga och tvetydiga term går det inte att diskutera detta på något bra sätt. En mening av "socialkonstruktivism" uttrycker dock något helt okontroversiellt. Föremål som pengar, skrivtecken mm. är social konstruerade (naturligtvis inte själva föremålen, utan föremålen tillsammans med meningsinnehållet). Pengar är pengar och inte bara värdelösa papperslappar för att vi håller dem som pengar. Skrivtecken är skrivtecken och inte smuts för att vi håller dem som skrivtecken. Detta tas upp av Searle i hans mycket klargörande bok i ämnet "Konstruktionen av den sociala verkligheten".

Kan det inte ibland vara svårt att moraliskt försvara varför det är motiverat, att bevisa att någon föreställning eller nått som många ser som självklart egentligen är en kulturell social och historisk konstuktion.

Om det är sant, ska det naturligtvis fram. Forskaren kan inte fråga om människor kommer att bli ledsna över det han/hon kommer fram till.

Men farorna med socialkonstruktivismen är, tror jag, betydligt överdrivna. I Searles variant är den något självklart och inte farligt på något sätt, medan postmodernisternas variant är orimlig. Lite litteratur på ämnet är:

http://www.axess.se/svenska/arkiv/2003/ ... _finns.php

(inledningen, främst)

och Sokals bluffartikel som finns på

http://www.physics.nyu.edu/faculty/sokal/

artikeln själv:

http://www.physics.nyu.edu/faculty/soka ... efile.html

och artikeln där han avslöjade bluffen:

http://www.physics.nyu.edu/faculty/soka ... ca_v4.html

Forskare som sysslar med kulturvetenskap kan generellt inte bevisa någonting.

Jag vet inte vad du vill ha sagt med detta. Som god popperian borde du väl säga att det inte går att bevisa något i naturvetenskapen heller. Det där ser jag som en enbart terminologisk strid (Poppers filosofi bygger i stor utsträckning på att han vänder på termerna: i stället för verifiering falsifering, istället för induktivt stöd "korroborering", etc.; han framförde teser som sågs som intressanta, men som i realiteten bara var kopior av tidigare idéer).

Vad som är viktigt är att man både i natur- och kulturvetenskaperna kan lägga fram rationella argument. Tyvärr är delar av kulturvetenskaperna förgiftade av en antirationalism som Sokal avslöjar i sin artikel. Men i princip går det att tala rationellt även i dessa frågor.

[MrTambourineMan]

Jag vet inte vad du vill ha sagt med detta. Som god popperian borde du väl säga att det inte går att bevisa något i naturvetenskapen heller. Det där ser jag som en enbart terminologisk strid (Poppers filosofi bygger i stor utsträckning på att han vänder på termerna: i stället för verifiering falsifering, istället för induktivt stöd "korroborering", etc.; han framförde teser som sågs som intressanta, men som i realiteten bara var kopior av tidigare idéer).

Vad som är viktigt är att man både i natur- och kulturvetenskaperna kan lägga fram rationella argument. Tyvärr är delar av kulturvetenskaperna förgiftade av en antirationalism som Sokal avslöjar i sin artikel. Men i princip går det att tala rationellt även i dessa frågor.

Vad jag vill ha sagt är huvudsakligen att de kulturvetenskapliga metoderna är sådana att 'teserna' inte kan reduceras till empiriskt testbara, i varje fall inte praktiskt empiriskt testbara, påståenden (verifikationism eller falsifikationism spelar här ingen roll). Kulturvetenskap blir på detta vis, i mina ögon, en form av - återigen - spekulativ filosofi. Vad som är 'vetenskap' är dock också en fråga om terminologi. Därför bör jag kanske hädanefter, närhelst jag yttrar mig i frågan, använda den något längre och besvärligare termen, experimentell vetenskap.

[AntiGenteknik]

I stor utsträckning gör de inte det, utan försvarar eller utarbetar istället common sense-uppfattningar. Förresten har naturvetenskapen en ganska diger lista på frågor där man ifrågasatt common sense också (jorden är rund, tiden går olika fort på olika platser, etc.).

Jo det har du ju rätt i, när jag tänker på det.

Innan du definierat denna notoriskt vaga och tvetydiga term går det inte att diskutera detta på något bra sätt. En mening av "socialkonstruktivism" uttrycker dock något helt okontroversiellt. Föremål som pengar, skrivtecken mm. är social konstruerade (naturligtvis inte själva föremålen, utan föremålen tillsammans med meningsinnehållet). Pengar är pengar och inte bara värdelösa papperslappar för att vi håller dem som pengar. Skrivtecken är skrivtecken och inte smuts för att vi håller dem som skrivtecken. Detta tas upp av Searle i hans mycket klargörande bok i ämnet "Konstruktionen av den sociala verkligheten".

Jag tänkte så här typ att socialkonstruktivismen, säger ungefär att, verkligen bygger människor genom att vissa saker i det samhället eller gruppen inte ifrågasätts utan hålls som självklar och sann. Det är det som är verklighetskonstruktionen,

Bara för att ge ett konkret exempel som kanske inte är så bra men ändå:

Genus, alltså de föreställningar som finns om kön och sexualitet i ett samhälle, de kan man säga har en roll i människors verklighet, även folk som studerar t.ex. genusteori, eller är feminister har oerhört svårt att inte reproducera föreställningarna och tvivlar på att det verkligen är nått konstruerat. Det visar att könsrollerna ge väldigt stark mening i verklighetsbyggandet i samhället, alltså det är lätt att visa att de egenskaper och roller vi tilldelar kön, inte är något objektivt absolut, samtidigt är de rollerna en absolut verklighet i de flesta miljöer och för de flesta människor, förutom de som ses som avvikare och utsätts för förtryck så fungerar rollerna som en meningsfull del i verkligheten.

Strunta i exemplet och säg nått om postmodernisterna och vad skillnaden är mot konstruktivism.

Alltså jag vet egentligen inte vad jag snackar om eller vad poängen skulle vara, jag tänkte typ att det skulle finnas nån slags paradox om man inser att verkligheten är något vi skapar och som ständigt(nästan) är under förändring, hur kan man då samtidigt utan tvivel säga att så och så är verkligheten, och det och det är bra eller dåligt. Men det är ju en knäpp tanke.







[/quote]

[Stefan]

Kön är något biologiskt. Genus däremot är de roller vi har i det sociala livet. Det som orsakar genus är konjunktionen av biologiska och sociala faktorer. Om det inte fanns några biologiska faktorer, skulle vi inte ha några människor som skulle kunna ha några könsroller. Biologiska faktorer är således NÖDVÄNDIGA. Men om genus är sociala roller, så är också sociala faktorer NÖDVÄNDIGA.

En fråga som folk bråkar om är vilka faktorer som är "viktigast". Detta tycks intuitivt rimligt, men det är svårt att explikera denna tanke. Kan man, som är vanligt i debatten, sätta procenttal på biologiska/sociala faktorers betydelse för vilka sociala roller män och kvinnor har? Det tycks mig svårt, men det är inte omöjligt att något rimligt sätt att göra detta konstruerats.

Hursomhelst tror jag att det kan finnas samhällen med radikalt olika könsroller.

Hursomehelst vill jag rekommendera dig att läsa analytisk filosofi; den är betydligt klarare än postmodernismen. Boktips finns här: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=560

MrTambourineMan/

Jag vet inte riktigt vad du menar med "kulturvetenskaperna", men inom ett flertal av de vetenskaper som sysslar med meningsfullt mänskligt beteende; ekonomi och psykologi bl a, sysslar man med experiment. På samma sätt finns det väl naturvetenskaper som inte använder särskilt mycket experiment; t ex astronomi (kan ha fel här dock). Så detta verkar inte vara en relevant skillnad.

Visst är kultur- eller humanvetenskaperna (med detta menar jag, efter gängse språkbruk, alla vetenskaper som sysslar med meningsfullt mänskligt beteende) ofta luddigare än naturvetenskaperna. Men det finns rätt och fel även inom kulturvetenskaperna, och man kommer faktiskt fram till vissa resultat (även om framstegen är större inom vissa vetenskaper, t ex ekonomi och delar av psykologin, än andra). Eftersom de är empiriska ser jag dem inte som delar av "spekulativ filosofi". Däremot är a priori-resonemang, som i alla vetenskaper, naturligtvis användbara (många stora naturvetenskapliga upptäckter har naturligtvis skett med hjälp av teoretiskt tänkande, som förvisso byggt på empiri, inte direkt från observationer).

[MrTambourineMan]

Stefan,

Detta är vad studera.nu definierar som kulturvetenskap:

Kulturvetenskap är ett förhållandevis ungt ämne. Det är tvärvetenskapligt och har en nära koppling till humaniora och samhällsvetenskap.

Ämnet kan knyta an till antropologi och sociologi men även till studier av olika konstnärliga uttryck. Kulturpolitik och kulturadministration kan också ingå i ämnet.

Jag har visserligen svårt att föra samman den här definitionen med vad AntiGenteknik verkar antyda i sitt inlägg. Det jag kommer att tänka på utifrån det inlägget är genusantropologer och socialantropologer o dyl som 'bevisar' att det ena eller det andra är sociala konstruktioner. De slår inte hål på min verklighetsbild, för deras teser är ofta dåligt underbyggda (sokalism).

För att anknyta till astronomi. Astronomen beskriver kosmos matematiskt. Det en astronom är duktig på är t ex att beräkna när nästa solförmörkelse kommer ske.

Genusantropologen beskriver samhället. Men verbet 'beskriva' har inte samma innebörd, annat än ytterst ytligt, som i astronomi. Nu betyder 'beskriva' istället att man lägger in en egen tolkning av ett redan välobserverat fenomen (fler kvinnor än män arbetar på dagis, säg); packeterar in det i fina fraser och säger sig sedan ha 'förklarat' fenomenet. Man har inte förklarat fenomenet, man har gett sin syn på fenomenet.

[AntiGenteknik]

Stefan:

Kön är något biologiskt. Genus däremot är de roller vi har i det sociala livet. Det som orsakar genus är konjunktionen av biologiska och sociala faktorer. Om det inte fanns några biologiska faktorer, skulle vi inte ha några människor som skulle kunna ha några könsroller. Biologiska faktorer är således NÖDVÄNDIGA. Men om genus är sociala roller, så är också sociala faktorer NÖDVÄNDIGA.

Jag har också svårt att tro att biologiska faktorer inte skulle ha betydelse för hur genus formats i samhället.

Men en genusteoretiker skulle kunna säga att, i fall biologiska faktorer spelat roll eller inte är inte särskilt intressant, för det är inte omöjligt att tänka sig ett samhälle där man inte delar in människor språkligt och socialt i kategorierna man och kvinna och ser de som motpoler. Skillnaderna inom könen är stora, naturvetenskapliga realiteter som skillnader i kvinnor och mäns fysik och till och med vinnarinstinkt eller aggresivitet.

Det biologiska är det lilla spektrummet, medan det kulturella/sociala är ett stort brett fält, där vi kan komma på alla möjliga olika språkliga och sociala klassifieringar, och makthierarkier.

Även när det gäller biologiska/naturvetenskapliga fakta, så blir de inte fria från värderingar och kulturella föreställningar, alltså man väljer att fokusera på något eftersom det är omöjligt att fokusera på allt, och bakom det urvalet finns kulturella, den socialaverkligheten.

MrTambourineMan:

För att anknyta till astronomi. Astronomen beskriver kosmos matematiskt. Det en astronom är duktig på är t ex att beräkna när nästa solförmörkelse kommer ske.

Men hur många känner till något om astronomi? Poängen är att visst det är en väligt säker och bevisbar (naturvetenskaplig)verklighet, men hur stor roll har den kunskapen i människors socialaverklighet, som i mångt och mycket utgör en mer konkret verklighet än astronomi, trots att astronomi är något som man kan få säker kunskap om, sanning.

[MrTambourineMan]

AntiGenteknik,

Jag tvingas erkänna att jag nog inte riktigt förstått problemet/frågan?

Till att börja med: Vad avser du med kulturvetenskap?

[Stefan]

Det jag kommer att tänka på utifrån det inlägget är genusantropologer och socialantropologer o dyl som 'bevisar' att det ena eller det andra är sociala konstruktioner. De slår inte hål på min verklighetsbild, för deras teser är ofta dåligt underbyggda (sokalism).

För att anknyta till astronomi. Astronomen beskriver kosmos matematiskt. Det en astronom är duktig på är t ex att beräkna när nästa solförmörkelse kommer ske.

Genusantropologen beskriver samhället. Men verbet 'beskriva' har inte samma innebörd, annat än ytterst ytligt, som i astronomi. Nu betyder 'beskriva' istället att man lägger in en egen tolkning av ett redan välobserverat fenomen (fler kvinnor än män arbetar på dagis, säg); packeterar in det i fina fraser och säger sig sedan ha 'förklarat' fenomenet. Man har inte förklarat fenomenet, man har gett sin syn på fenomenet.

Vad man måste komma ihåg är att man inte får sätta likhetstecken mellan humanvetenskaper (alla vetenskaper som sysslar med meningsfullt beteende; ekonomi, psykologi, sociologi, etc.) och sokalism. Inte för att du gjort det, men det är en mycket viktig poäng. Alltför ofta hör man bara extremerna: de som fördömer all eller nästan all form av humanvetenskap och postmodernisterna. Som i många sammanhang är det tyvärr oresonliga extremister som hörs. Men det finns en vettig medelväg, som försöker bedriva humanvetenskap med rationella metoder. Den vill jag propagera för.