Handla utan krav på motprestation - enda gynnsamma vägen?

[Erkki]

Så obeskrivligt många gånger har väl Kants uppmaning om att "handla enbart efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag" kapats och kluvits att det låter sig göras en gång till.

Dels betraktar han med detta att "det är en analytiskt nödvändig sanning". Efter avlägsnande av allt empiriskt, eller materiellt kvarstår lagbundenheten själv, varefter följer det rent formella att anpassa sina handlingar till kravet på lagbundenhet."

Alltsedan mina tidigaste tonår har jag sökt efter förklaringar till mänskligt beteende, särskilt beträffande fenomenet som kommer till uttryck att vissa tycker sig vara förmer än andra.

Allt betraktande av beteenden har försett mig med insikten i att det finns ingenting som skulle göra vissa märkvärdigare än andra. Skenbart kan det verka så vid betraktande av de materiella betingelserna, eller vad var och en har på sitt bankkonto. Ett förhållande som i mångt och mycket avgör bemötandet av dessa, som själv anser sig betyda så mycket. En vän till mig myntade uttrycket beträffande dom med massor på diverse bankkonton: "Ja, vad är det för konst att skita när arslet är välfyllt."

Med tiden stod det uppenbara, som jag redan tagit upp i ett annat snöre, "att varje människa gör sitt bästa varje gång de gör något eller inte gör någonting all"s. Inte en människa skulle bete sig exakt som någon annan människa vid vilken situation som helst av mera komplex beskaffenhet. Med komplexiteten vid en situation menar jag att det kräver en smärre ansträngning av tankemedlen, det vill säga att svara på frågor med antingen ja eller nej är för enkla för att tas i betraktande i sammanhanget.

Beaktande premisserna Kant ställde upp för sitt Kategoriska Imperativ kvarstår, vad jag kan inse, ett enda möjligt sätt för en individ att handla och det består i att inte ställa krav på motprestation för sin handling. Jag tror vare sig på gudar eller demoner, och jag finner det fullständigt betydelselöst om Jesus eventuellt har existerat eller inte. Det aktningsvärda finns i mycket av det han sägs ha sagt. i många fall logiskt oantastbara utsagor.

Att utföra sin handling utan krav på motprestation liknar mycket Jesu tankar. Den kravlösa handlingen är ekvivalent med oförbehållna handlingen av kärlek.

Till yttermera visso skulle dylikt handlingssätt främja individens suktan efter frihet. Majoriteten tycks betrakta sig fria utan att ens tillfyllest ha något begrepp om vad frihet är. För mig är frihet oberoendet av andras åsikter och värderingar.

När en individ utför sin handling utan krav på motprestation, behåller denne sin eventuella frihet, eller åtminstone reducerar frånvaron av krav inte det relativa oberoendet.  däremot leder  behovet av att få dessa tillgodosedda, vilket innebär i sin förlängning att varje nytt krav på motprestation utökar beroendet; individen blir därmed allt mindre fri

Kan jag få lite synpunkter på mitt resonmang.

[Skogsälvan]

Spontant upplever jag att kärlek utan krav på motprestation är just kärlek, andra varianter svärtar ner kärlekens namn. Att få kärlek innebär alltså, ur mitt perspektiv, att bli sedd för den man är och accepteras trots sina brister och utan krav på att de bristerna ska repareras för att man ska vara "värd" att älskas.

[Erkki]

Skogsälvan

Medger att det jag skrev om den kravlösa och kärlekshandlingen blev lite tårta på tårta. Det hade räckt gott och väl med att skriva en handling utan krav på motprestation, ty jag jämställer det med en oförbehållen handling av kärlek. det må sen gälla så banala ting som att skotta gången till din granne, hjälpa en rörelsehindrad över gatan etc. I vidare bemärkelse skulle företeelsen komma till uttryck i varje tänkbar form av handling. Vad det ytterst handlar om är förtroende, vilket ju är ett annat ord för kärlek.

Som det är ställt i vår tillvaro så finns, snart sagt, inte en käft som gör något utan att kräva en motprestation i pengar, i alt mera utsträckande grad ska betalningen ske i förskott.

Hellre än att samarbeta hänger sig den civiliserade människan åt hänsynslös konkurrens under förevändningen att det garanterar god kvalitet, när det enda konkurrensen borgar för är otrygghet åt samtliga till slut.

Konkurrensen huvudsakliga mål är att skaffa nya marknader för avsättningen av produkterna, vilket garanterar ägarna fortbestånd av penning inflödet

[Erkki]

Hur ska jag tolka det totalt uteblivna intresset för min fråga? inte ett pip  förutom Skogsälvans anmärkning på tautologin.

[Zokrates]

Hur ska jag tolka det totalt uteblivna intresset för min fråga? inte ett pip  förutom Skogsälvans anmärkning på tautologin.

Va, kan man kräva svar på sina funderingar här, det var nått nytt. Har läst det du skrev tidigare, instämde i mycket och kom att påminnas om hur ofta jag handlar utan krav på motprestation, hur detta av andra använts för att beskriva mig som dumsnäll, snäppet över idiot.
Har på grund av andras krav på att jag skall ta betalt, eller få något för det jag gör,( trots att de själva inte vill betala)  stundom drabbats av dåligt samvete över huruvida jag borde ta och kräva något tillbaka eller ej. Det slutar oftast med att jag låter känslan styra och likväl utför gratistjänster.
Detsamma gällde mina förhållanden, intog lätt den uppassande och servicemässiga rollen. Jag serverade frukost, jag tog hand om tvätt och städning, jag tog hand om barnen, jag handlade, jag betalade räkningar och jag gav allt i sängen, fick aldrig något tillbaka annat än skit, ju mer jag gav desto mindre värd som man blev jag. Mina förhållande rasar alltid, liksom mina vänskaper, någon slags snikenhet kommer över dem jag ger och de ser till slut inga gränser för vad jag faktiskt kan ge, men så har jag varit väldigt gränslös i just förmågan att kunna lite av det mesta, så inget har ju varit direkt omöjligt om det än så handlat om att svetsa upp bilar, reparera datorer, ge en helkroppsmassage, eller laga till just en sådan måltid som inte ens den bästa lyxrestaurangen skulle kunna uppbåda. Men när tiden inte räckt till, att erbjuda hjälp på direkten, oftast på grund av andra åtaganden, brist på sömn eller barnpassning, då har jag inte varit värd ett ruttet lingon, till och med blivit mordhotad, våldtagen, bestulen, och så vidare.
De djävligaste på att utnyttja mig har oftast varit kvinnor, de ser ju inte ens att det skulle kunna vara fel att begära mer av mig än vad man skulle kunna begära av en auktoriserad serviceinrättning av vad slag det än må vara som erbjuder samma typ av tjänst. Lagar man någons dator, ja då är det plötsligt livstidsgaranti som gäller, trots att man inte ens tog betalt för skiten.
Lagar man en bils motor, ja då gäller garantin även om personen krockar in i ett träd, -Hörredu, det var ju du som laga bilen senast, nu har den gått sönder igen, du får titta på den!
Eller denna, -Min socialansökan fick avslag, du får skriva en överklagan, det var ju du som formulerade den förra... Man skulle lätt kunna få för sig att alla dem jag hjälpte var socialfall, men nej då, här finns alla samhällsklasser representerade och de beter sig likartat, mycket vill ha mer, ingen sätter värde på det och alla kräver fler tjänster, för det var ju så bra och väl gjort samt gratis!, så när du är klar med det, kan du inte ta tapetseringen av vardagsrummet och du, det läcker från avloppet, jag tror att det är bäst att du ser på det, det var ju ändå du som installerade tvättmaskinen som du ensam bar upp för 3 trappor som du kört från dig då du skänkte den till mig för att jag hade så ont i benen av att gå ned till den gemensamma tvättstugan..

Så, överklaganden till migrationsverk,  intyg till utländska studenter som vill ha bidrag, pensionärer som vill ha högre pension, barn som vill att jag skall göra uppsatsen åt dem, studenter som vill att jag skall skriva C-uppsatser, saker som skall fixas, etc etc, fan jag har ju vid det här laget ett antal utbildningar rent teoretiskt och vad gäller det praktiska, ja släng hit det då så skall jag se vad jag kan göra, jaså var det din mor som var dålig, ok, jag ställer en diagnos, ger rekommendationer och behövs det ett recept så talar jag om hur du skall göra för att få det, ja jag healar i undantagsfall, lägg dig ned...
Nej, det är fel på mig, jag har en idé om att alla skall vara goda, hjälpsamma och  ställa upp för varandra, men i praktiken, även om många nog tycker att det låter bra, så ser jag mig vara ganska så ensam, och fattig... fan, beklagade jag mig nyss, eller var det riktat till någon annan därute, men men, kram på er i alla fall. Förresten Erkki, för två jular sen så tog jag spaden ur handen på en pensionär och skottade ett helt kvarter, han bad inte ens om hjälp.

[Erkki]

Hej Zokrates.

Nå, för allt i världen, inte fan krävde jag något svar som motprestation till mina funderingar. det står upp till var och en att göra eller inte göra. Fast en dialog bedrivs i regel mellan tvenne kontrahenter. Fast egentligen inte ens det. Understundom upplever jag mig så kluven att det gott och väl räcker med mig själv.

I övrigt tycks du bedriva din sociala verksamhet ungefär lika improviserat som jag själv, vilket till största delen av mitt liv inneburit befrielse från tung kassakista att värna. Något som Janis Joplin jojkade i låten om Bobby McGee: " Freedom i just another word for nothing left to loose

Det kravlösa handlandet innebär att det råder förtroende individer emellan. Som det nu är ställt med ekonomin som grund för samhällsbyggena att samtliga anar argan list i samtliga föresatser som någon eventuellt för på tal: "Vad fan är nu den där ute efter egentligen" Jag har inte makt att begära att andra ska ha förtroende för mig, men däremot har jag makten att ge förtroende för andra

Till syvende og sidst är det frågan om uppfostran. En uppfostran som går ut på att utesluta tvånget att acceptera lögnen som en obligatorisk beståndsdel i det vi lär ut åt våra barn.

[TekheeTaiteilijan]

Mitt problem ligger i att jag nästan aldrig ber om hjälp för att det känns som om jag utnyttjar och jag tycker verkligen inte om utnyttjan.
Tyvärr är jag väl för inriktad på att göra allt själv men skulle jag börja att be mer om hjälp skulle jag inte undkomma den där känslan av att jag är jobbig och needy.

Och tvärtom, skulle folk be en om saker känner man sig elak om man inte ställer upp.

Och vad gäller den där motprestationen är det sant det där med Jesu lära, att man eg. inte behöver någonting tillbaka eftersom givandet blir rikt för båda parter. Man kan aldrig ge bort något, för kan man ge betyder det att man redan har det och därför delar man med sig.
MEN! Ett varningens finger, då gäller det också att man har det sunda sinnet som Jesus förespråkade. Nästan alla, och även jag, är inriktade på att få något tillbaka omedvetet. Vi har inte lärt oss/förstått det rika i att giva utan förbehåll. Det är något som måste utvecklas eller att man byter tankesätt annars kommer man att bli utmärglad och utbränd.

Det är mycket vi gör fel här i livet, eller ja, fel och fel, vi gör saker på ett ogynnsamt sätt för oss, därför vi alla mår så dåligt. Depression eller känslan av förlust/tomhet är en indikation på att vi inte lever så som vi ska.
Om det nu finns sätt att ändra så att man slipper tomheten är jag villig att testa dem, jag menar, det värsta som kan hända är ju att metoden inte funkade helt enkelt.

Hälsn Tekhee in search for faith

[TekheeTaiteilijan]

Freedom i just another word for nothing left to loose

Exakt. Han har så rätt så.
Skulle vi förstå fullt ut att vi inte har något att förlora skulle vi inte bli så nedslagna av diverse yttre "förluster", för vad betyder de egentligen?
Man gör saker så viktiga och när de faller sönder faller även du sönder.

Önskningar är gynnsamma men behov är destruktivt.

Vilken frihet att inte ha några behov va?

[Justin Case]

Så obeskrivligt många gånger har väl Kants uppmaning om att "handla enbart efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag" kapats och kluvits att det låter sig göras en gång till.

Jag har ett förslag på en sådan maxim som jag kan vilja att den blir en allmän lag: "Se alltid till att Justin Case är maximalt lycklig".

Vad säger att de maximer som ska gälla ska vara just de som Kant föreslog, eller de som brukar föreslås av Kant-anhängare? Kant-anhängare må vilja att alla handlar efter maximen "ljug aldrig", men jag vill hellre att människor faktiskt ska ljuga ibland, nämligen när det är utilitaristiskt att ljuga, för det tror jag att det ibland är. Därmed kommer jag fram till att maximen "ljug om och endast om det tycks vara utilitaristiskt att ljuga" är tillrådlig att leva efter, medan maximen "ljug aldrig" inte är tillrådlig att leva efter.

På liknande sätt kan man argumentera emot maximerna "stjäl aldrig", "döda aldrig", m.fl. Det går alltid att formulera om sådana maximer med tillägg som gör att de enligt vissa/många människor, t.ex. mig, blir mer tillrådliga än de var i sin originalform. T.ex. "döda/stjäl om och endast om det förväntas maximera överskottet av lycka över lidande i världen". Jag är t.ex. för fri abort, trots att abort är att döda. Om Kant hade varit för fri abort (jag vet inte om han var det) hade han nog känt sig tvungen att göra någon sorts tillägg till sin maxim "du ska aldrig döda", typ "du ska aldrig döda människor som är födda eller äldre än [si och så många] veckor". Om jag nu har rätt i att han (beroende på sin inställning till olika frågor, t.ex. abort) skulle ha varit öppen för tillägg (av t.ex. den typen), ställer jag mig frågande till varför han inte skulle ha kunnat tänka sig att göra även utilitaristiska tillägg av typen "(du ska aldrig döda) - förutom när det är utilitaristiskt att döda".

[...] För mig är frihet oberoendet av andras åsikter och värderingar.

När en individ utför sin handling utan krav på motprestation, behåller denne sin eventuella frihet, eller åtminstone reducerar frånvaron av krav inte det relativa oberoendet.  däremot leder  behovet av att få dessa tillgodosedda, vilket innebär i sin förlängning att varje nytt krav på motprestation utökar beroendet; individen blir därmed allt mindre fri

Kan jag få lite synpunkter på mitt resonmang.

Att handla utan krav på motprestation är ofta moraliskt fel. När t.ex. polisen förhandlar med en kidnappare som tycks vara beredd att döda sin gisslan om han inte får de pengar han begär, är det nog inte så bra om polisen handlar utan krav på motprestation från kidnapparens sida. En del (många?) anser att man (polisen) inte ska ge kidnappare något alls, utan bara psykologiskt försöka övertala dem att själva ge efter, d.v.s. försöka få kidnapparen att ge bort sitt övertag, gisslan. I vilket fall som helst vore det nog inte bra att ge kidnapparen något (t.ex. en flyktbil, mat, mediciner) utan att ställa kravet på honom att han som motprestation ska släppa åtminstone någon av sin gisslan.

Att behandla kidnappare utan krav på motprestation skulle göra kidnappning mer lukrativt och göra att det skedde fler kidnappningar, med mer lidande och död som följd sammantaget.

På liknande sätt är det nog inte bra om västvärlden hjälper folk i diktaturer utan krav på motprestation (i form av minskning av förtrycket) från diktatorernas sida.

När staten anställer människor till den offentliga sektorn, kräver staten en motprestation för lönen den betalar ut - nämligen arbete. Om staten inte skulle kräva denna motprestation, utan betala ut samma lön ändå till de som sagt att de skulle arbeta för staten men väljer att inte arbeta, skulle staten snabbt bli pank och inte kunna hjälpa de som allra mest behöver hjälp av staten (socialbidragsberättigade medborgare).

Det finns många fler exempel på när det inte är bra att handla utan krav på motprestation.

[Justin Case]

Zokrates, jag förvånas över din berättelse. Menar du allvar, att du är så där självuppoffrande som du beskriver? I så fall, tror du verkligen att just de människor du uppoffrat dig för är de som allra mest i hela världen var betjänta av din hjälp? Låt säga att du hade tagit betalt för alla de tjänster du utfört. Möjligen hade många inte velat betala, men några av de där tjänsterna hade du antagligen kunnat tjäna en hacka på om du hade velat, eller hur? Anta att du sedan skulle ha gett de pengarna till någon välgörenhet som räddar liv i tredje världen. Tror du inte att din uppoffring för andra människor då hade resulterat i mer lidandeminskning i världen sammantaget, än vad som nu blev fallet (genom samma mängd uppoffring)?

(Jag utgår från att det inte är så pass ansträngande och tidskrävande att se till att få betalt för sina tjänster och att sätta in pengar på ett konto att det ska ses som någon betydande uppoffring i sig, med tanke på hur mycket du verkar uppoffra dig för folk till vardags.)

På grund av att en pensionär fick sin snö skottad gratis svälter nu ett barn i Afrika ihjäl som du hade kunnat rädda om du hade tagit betalt för skottandet. Och hade inte pensionären varit beredd att ge dig några pengar för att skotta åt honom, finns det säkert andra exempel där du hade kunnat ta betalt för de tjänster du nu utfört gratis åt folk. Tror du inte att dessa pengar skulle göra mer nytta i händerna på någon som t.ex. svälter, än i händerna på de relativt gott ställda människor som nu behöll dem (alltså de pengar du nu inte krävt, men som du hade kunnat kräva, som motprestation för dina uppoffringar för vänner och bekanta)?

Jag menar, om du nu ändå ska uppoffra dig för andra, varför inte se till att resultatet sammantaget blir så bra som möjligt?

[Justin Case]

(Fortsättning på min kommentar till Zokrates)
De som allra mest behöver hjälp är oftast inte de människor som kommer till en och ber om hjälp. De som allra mest behöver hjälp är nämligen i en så hjälplös situation att de inte ens kommer åt att kommunicera att de behöver hjälp. Att hjälpa de som ber en om hjälp är dessutom ett reaktivt beteende, som till stor del begränsar en (på grund av att det finns begränsat med tid) till att mest bara hjälpa människor just i den trakt där man själv bor/håller till, eller just i ens egen bekantskapskrets, vänkrets eller familj. Ett proaktivt beteende, däremot, kräver att man ratar denna begränsning. Ett proaktivt beteende i detta sammanhang vore att, om man är kortsiktig utilitarist (vilket jag inte rekommenderar, men vilket ändå går att argumentera hyfsat för), fråga sig vilka i världen som är i störst behov av hjälp, eller, om man är långsiktig utilitarist (vilket jag rekommenderar), fråga sig vad världen sammantaget, på maximalt lång sikt, är mest betjänt av att man gör. Det vore väldigt konstigt om detta råkade vara just att hjälpa personer i just Sverige med diverse vardagsbestyr, som diskning, tvätt, lagning av bilmotor etc., när det verkar finnas så mycket större och bättre saker man kan använda sin tid till att utföra.

[J R Auk]

Vad säger att de maximer som ska gälla ska vara just de som Kant föreslog, eller de som brukar föreslås av Kant-anhängare?

För att de är baserade på den rationella överläggningen?

Du vet Kant argumenterar mot lögnen i stil med; lögnen kräver sanningen och om du ljuger, och det vore en allmän lag att ljuga, kunde inte lögnen fungera. Den upphäver sig själv.

Det tar alltså i beräkning att det i lögnen impliceras att den tas som sanning för att vara just en lögn.

Så fungerar alltså Kants maxim. Du skall beräkna, inte effekten av ditt handlande, om handlandet kan önskas göras till allmän regel. Det görs genom att se om maximen är konsistent när den appliceras allmänt.

Jag antar att varför vi inte skall döda är för att vi gör det för att skydda oss, eller liknande, men begränsar samtidigt vårt skydd om vi gör det till allmän lag att döda, i vissa situationer.

Det är alltså inte bara fråga om att ifrågasätta dessa maximer för handlandet från det personliga tyckandet, än mindre för dess specifika effekt. Då är det en frågan om olika principer inför bedömningen av det moraliska värdet i valet över huvud taget.

Du kan förstås argumentera för att principen vi tar inför övervägandet bör vara konsekventialistiskt men du argumenterar då för något näst intill diametralt motsatt det Kantianska imperativet.

[Skogsälvan]

Zokrates: Imponerande, minst sagt - är du verkligen så  :shock: Då ska du vara väldigt stolt över dig själv, tycker jag. Om alla vore så där så skulle vi inte ha så mycket problem.

[Erkki]

Justin, kanhända att jag försummat nämna att jag beträffande det lilla jag har att tillföra i samband med filosofiska spörsmål finner sitt ursprung i mitt oeftergivliga behov av att få människor att inse att det faktiskt finns en möjlighet för mänskligheten. Men det kräver lite annat än vad som lärs ut åt barnen redan i den första litteraturen dom som ställs till deras förfogande.

Det finns barnlitteratur där det nämns hur viktigt det är att barnet lär sig kräva sin rätt så att de är väl rustade för de allestädes rådande konkurrensen. Att det ska vara så förbannat svårt att begripa att konkurrensen leder inte till någon framgång annat än för ett ynkligt fåtal. däremot kommer konkurrensen leda till undergång för ett flertal. I klartext innebär detta att de som redan allting har kommer att få ytterligare mera. medan de som ingenting har heller ingenting kommer att få.

Jag tyr mig inte till någon särskild kuf, varken levande eller död, för att finna stöd för mina utsagor. Jag är självlärd. Beträffande mänskligt beteende är jag utomordentligt förtrogen med efter 64 års leverne. Stora delar av tiden har jag tillbringat i miljöer som dom flesta knappt ens sett på bio.

Det är inte alls häpnadsväckande det är nästan undantagslöst på den lägsta nivån av den sociala hierarkin du kan finna verklig medkännande.
Ju högre upp man klättrar desto mindre av äkta medkännande går att finna. För en hög position krävs vassa armbågar. Den egenskap som premieras är hänsynslöshet.

En sak sätter jag faktiskt mitt huvud i pant för och det gäller samhällen som byggs på ekonomisk grund: Dom kommer samtliga att gå under. Vågar du sätta ditt huvud i pant om jag skulle få rätt. (OBS inget krav)

Som sagt, jag Kant tillhör ingen av mina idoler, men det går inte att komma från att ordalydelsen i Hans maxim är förträfflig.

Mitt resonerande, (inte enbart mitt, givetvis, ty jag är inte den förste som påstår detta) att man bör handla utan krav på motprestation är det närmaste fulländningen som jag,med logiken som redskap, kommit fram till. Nämn någon tillnärmelsevis likvärdig?

Det där med utilitarismen och dess avarter lämnar jag överlåter jag åt dig att resonera om. Och jag tillåter mig att döda om jag blir angripen. Det sker rent reflexmässigt helt utan avsikt. Det går så snabbt att jag inte ens hinner tänka mig tanken att vända andra kinden till

Och så undanber jag mig omnämnandet av polis och moral, som om dom nu vore något slags väktare av moralen? I det mesta springer dom ärenden åt kapitalet. Och den visionen som jag har som ett slags målsättning med att utföra handlingar utan krav på motprestation i en tillvaro där ägandet har gett vika för förtroende oss människor emellan i och med att människorna till sist sist insett det faktum att ägandet i sig är ren och skär kriminell gärning mot naturens oskrivna reglemente. Finns inget ägande existerar inte heller behovet av någon polis, eller hur?

Kärlek = förtroende = frihet = ansvar

[Zokrates]

Erkki, du är inne på väldigt viktiga saker här, visst är det ytterst troligt att de kapitalistiska samhällen inte kan överleva, att de förtärs av sig själva, liksom att om alla handlade efter Kants devis så vore världen en bra mycket kärleksfullare plats där individernas ansvar verkligen kom till rätt uttryck. Medmänsklighet är ett hot mot kapitalismen och banne mig om de inte på fullt allvar skulle vilja kriminalisera osjälviska handlingar som att inte ta betalt för en tjänst, då det enligt dem vore ett sätt att undvika att låta sig beskattas, en vägran att tjäna pengar som likvärdigt med en underlåtenhet att göra rätt för sig. En del kanske hävdar att motprestationen ligger i ett narcissistiskt behov av att få beröm eller uppskattning för det man gör, men då vore det ju lika narcissistiskt av en mor att dia sitt barn, eller var går gränsen? Mitt dåliga samvete kommer av världen vi lever i, andra ger mig dåligt samvete i form av deras kritik mot mig, andra som JC tycker att det vore bättre om jag såg till att ta betalt för att därmed skicka pengar till nödställda i andra världsdelar, men det handlar ju inte om detta, det handlar om en princip att var och en där han är gör gott i sin omgivning denne är verksam i. Att inte göra detta är som att se på när en person drunknar och tycka att han borde investerat i en livboj, alltså har sig själv att skylla. Jag kan inte förändra världen, men jag utgår från att göra handlingar som är såpass ok att jag inte behöver förändra mig själv, att om alla eller ett flertal handlade osjälviskt så vore världen bättre, tryggare. Att tro att vi kan överleva om vi samarbetar är viktigare än att veta att världen går åt helvete om alla endast tänker på sig själv. Även jag har rört mig i alla möjliga miljöer, en del så udda att om de filmats så skulle ingen ändå kunnat ta dem för sanna, vilket får mig att tänka på individer, de som inte har fångats av sina begränsningar eller låtit sig förledas tro att pengar betyder mer än handling och att allt går att köpas.
Utan alla dessa krav på motprestationer så skulle folk vara mer tillfreds då varje oanad handling glädjer så mycket mer än den krävda och först då kan ett äkta förtroende upprättas baserat på vänskap och genuin omtanke, det enda som ej går att köpas än så länge, eller har jag missat det vid någon illa placerad hylla på ICA?