Det rationella

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Det rationella

Inläggav hovnarr » 25 feb 2005 11:53

Vissa saker kan vi visa och mäta empiriskt. Andra saker kan vi bara anta.

Det är rationellt att tro något om man har goda grunder för sin tro eller sitt antagande. Jag har goda grunder för att jag åt frukost i morse, t.ex. Men har jag goda grunder för att jag kommer att äta middag ikväll?

Alla andra dagar (i stort sett) har jag fått middag. Men det är klart att jag kan bli överkörd när jag cyklar hem. Gåsen trodde trots allt att den skulle få mat även den gången då bonden kom med yxan. Så frågan är om det faktum att jag fått middag tidigare är en god grund för att jag kommer att få det idag?

Har vi goda grunder för att det inte finns ett helvete bara därför att vi aldrig upplevt det eller hört någon trovärdig berätta om det? Har vi goda grunder för att saffirer förblir blåa när vi vänder ryggen till? Har vi rent av goda grunder för att förneka guds existens om vi inte förnimmer honom?

Vad jag är ute efter är inte om vi KAN ställa dessa frågor utan om vi rent av kan sägas ha bättre grunder för vissa antaganden - som i varje fall inte kan styrkas empiriskt - än dessa antagandens motsatser. Är den ena eller den andra ståndpunkten mer rationell?

§

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 26 feb 2005 15:18

Ju mer jag tänker på saken, desto mer förvirrad blir jag.

Man kan fråga sig om du faktiskt har goda grunder för att tro att du åt frukost i morse. Det grundar sig ju enbart på minnen. Minnen kan ju ha fel - tanken har slagit mig att så fort en tidpunkt är förbi så kan man inte veta att den har inträffat. Minnen är den "enda" grunden man har.

Jag behöver ta del av andras inlägg innan jag kan säga något, tror jag. Vad anser hovnarren själv?

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 26 feb 2005 18:58

Fullständig rationalitet är en asymptot. Du kan aldrig uppnå det, men du kan komma godtyckligt nära. Vi kan ta en analogi med schack. Schack betraktas av de flesta (med rätta!) som ett spel där rationalitet är avgörande, men även den skickligaste schackspelare har en naturlig begränsning på hur många drag och möjligheter han rationellt kan överblicka. Att han har kollat igenom X möjligheter är ingen garanti för vinst, om motståndaren har kollat igenom X+1 stycken. Varje drag han betänker, måste dock bidra till att hans vinstchanser ökar ("vinstchans" använder vi här som ett kvantitativt mått på rationalitet) eftersom ju mer information han har att utgå ifrån, desto säkrare kan han vara på att mängden drag han studerat närmar sig (dvs. liknar) den oändliga totalmängden av möjliga drag.* Och ju mer de två mängderna överensstämmer, desto mindre utrymme lämnas det åt slumpen även om vår schackspelare aldrig åtnjuter vinstchans = 1 varför vi aldrig kan påstå att vi med 100% säkerhet kan säga att den ene eller den andre schackspelaren vinner.**

Om vi betraktar världen som i något avseende oföränderligt (och en minsta sådan faktor måste nödvändigtvis finnas, men kanske på en oändligt djup nivå), kan vi betrakta empirisk information om världen som kända drag i ett schackspel, och framtiden som vårt nästa drag. Ju större mängd empiriska erfarenheter vi har, desto större överenstämmelser har denna mängd med mängden verkliga fakta, och med desto större auktoritet kan vi sia om framtiden, förutsatt att vi agerar rationellt utifrån den data vi har. Detta säger sig självt, eftersom motsatsen knappast kan vara sann.

*Strikt så finns det en begränsad mängd antal möjligheter, en begränsad mängd antal möjliga schackpartier, men detta värde är så äckligt högt att vi betraktar antalet schackspel som oändliga.

**Återigen. Schacksituationer är matematiskt diskreta och inte kontinuerliga, varför analogin inte är perfekt.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 26 feb 2005 19:21

*Strikt så finns det en begränsad mängd antal möjligheter, en begränsad mängd antal möjliga schackpartier, men detta värde är så äckligt högt att vi betraktar antalet schackspel som oändliga.


Antalet möjliga drag, om ett drag är en förflyttning av en sorts pjäs från en bestämd ruta till en annan bestämd ruta, när alla andra pjäser står på varsin bestämd ruta, är begränsat. Däremot är antalet möjliga schackpartier inte begränsat. Man får göra drag som flytta fram och tillbaka. Visserligen får man, har jag för mig, inte flytta samma pjäs fram och tillbaka mer än tre ggr på rad. Men det går lätt att komma runt, genom att flytta hästarna fram och tillbaka ur sina ursprungspositioner om varandra. Alltså är antalet schackpartier, om ett schackparti definieras av samtliga drag, oändligt.

Angående frågor om rationalitet: Vad menar ni med "rationalitet"? Själv anser jag att det finns vissa klara fall av rationalitet; t ex inom schack, som MrTambourineMan pekar på, men även sådant som att tro att månen inte är en ost, osv. Om detta inte är rationellt, vad är då rationellt?

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 26 feb 2005 19:51

Stefan skrev:
*Strikt så finns det en begränsad mängd antal möjligheter, en begränsad mängd antal möjliga schackpartier, men detta värde är så äckligt högt att vi betraktar antalet schackspel som oändliga.


Antalet möjliga drag, om ett drag är en förflyttning av en sorts pjäs från en bestämd ruta till en annan bestämd ruta, när alla andra pjäser står på varsin bestämd ruta, är begränsat. Däremot är antalet möjliga schackpartier inte begränsat. Man får göra drag som flytta fram och tillbaka. Visserligen får man, har jag för mig, inte flytta samma pjäs fram och tillbaka mer än tre ggr på rad. Men det går lätt att komma runt, genom att flytta hästarna fram och tillbaka ur sina ursprungspositioner om varandra. Alltså är antalet schackpartier, om ett schackparti definieras av samtliga drag, oändligt.
Om vi ska vara riktigt petiga så får, enligt FIDE, inte en och samma brädkonfiguration upprepas mer än 3 ggr och en bonde måste flyttas eller en pjäs måste tas med maximalt 50 drags mellanrum annars blir det enligt regelboken automatiskt remi. :D Dessa regler är inte särskilt vackra, dock, men nödvändiga för att utifrån ett objektivt och enkelt sätt remiförklara partier som inte leder någonstans.

Angående frågor om rationalitet: Vad menar ni med "rationalitet"? Själv anser jag att det finns vissa klara fall av rationalitet; t ex inom schack, som MrTambourineMan pekar på, men även sådant som att tro att månen inte är en ost, osv. Om detta inte är rationellt, vad är då rationellt?
Jag har ingenting emot den här typen av rationalitet, men jag kan inte analysera den på samma raka sätt som den andra typen.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 26 feb 2005 20:14

MrTambourineMan skrev:Om vi ska vara riktigt petiga så får, enligt FIDE, inte en och samma brädkonfiguration upprepas mer än 3 ggr och en bonde måste flyttas eller en pjäs måste tas med maximalt 50 drags mellanrum annars blir det enligt regelboken automatiskt remi.

Jag har inte läst FIDE:s regler, men blir det verkligen automatiskt remi? Är det inte snarare så att spelarna har rätt att begära remi under sådana omständigheter, men att om ingen begär remi så kan partiet fortsätta? Inte för att det spelar någon roll för diskussionen, men ändå...

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 26 feb 2005 20:24

Tydligen. Jag kollade upp reglerna just nu och artiklar 9.2 och 9.3 i FIDE-reglerna säger faktiskt bara att en spelare har rätt att obehindrat deklarera remi vid dessa situationer om han så önskar. Så då får jag väl ge mig; det finns en oändlig mängd unika schackpartier. :) Men om man endast räknar antalet unika brädkonfigurationer och deras sekvens (senare uppkomna brädkonfigurationer, identiska med tidigare, kan t ex räknas bort) så får jag rätt. Tjing! :D

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 26 feb 2005 21:32

En kommentar bara om 50-dragsregeln. Jag har hört att i vissa slutspelssituationer kan de bästa schackdatorerna idag finna vinnande dragkombinationer på över 50 drag. I dessa fall kan regeln tyckas beröva spelaren en rättmätig seger, och borde kanske därför ses över.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 26 feb 2005 22:50

Angående frågor om rationalitet: Vad menar ni med "rationalitet"? Själv anser jag att det finns vissa klara fall av rationalitet; t ex inom schack, som MrTambourineMan pekar på, men även sådant som att tro att månen inte är en ost, osv. Om detta inte är rationellt, vad är då rationellt?
Jag har ingenting emot den här typen av rationalitet, men jag kan inte analysera den på samma raka sätt som den andra typen.[/quote]

Visst. Schack handlar väl om deduktivt tänkande, att månen inte är en ost om induktivt. Intuitivt har vi lättare att ifrågasätta induktivt tänkande än induktivt, men man kan väl egentligen ifrågasätta deduktivt tänkande också. Om man vill, alltså. Själv tycker jag inte att filosofin bör handla om att lägga grunderna för allt, som Descartes trodde, eftersom det inte går. Vi bör arbeta som vetenskapen och ta vår nuvarande kunskap mer eller mindre för given och arbeta utifrån den; inte rasera allt och börja om från grunden.

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 27 feb 2005 01:09

Jag antar att man får bygga sin tro på tidigare händelser, som när man bygger upp ett förhållande med en partner eller kompis. Eftersom han/hon har hållt sitt ord tidigare och troligtvis har en anledning att bete sig som han/hon gör. (älskar dig, eller har haft många dåliga kompisrelationer tidigare). Vad jag menar är att en person är din vän för att han/hon vill vara det, det är därför möjligt att även i forsättningen tro på hans/hennes ord. Sedan kan det naturligtvis dyka upp konsekvenser av handlande, men det har ju inte med er relation att göra.

Jag vet inte om man kan jämföra det med något cyklist, goda grunder är ett begrepp som jag tolkar som mycket konkret. Att man inte kan tro på en sak utan att ha synliga bevis. Men bevisen på att det finns en relation mellan dig och din vän (eller vem det nu må vara) är synligt. Alla kan se att ni hör ihop. men kan du skriva ner det på ett papper
eller förklara för omvärlden utan att blanda in dessa känslor?(gemensamhet, kärlek, värme glädje)
Om jag frågar ut en grupp människor om vad de anser om kärnvapen så kan jag få olika svar i USA och Iran, varför? jo för att de har olika bakgrund. Folk har inte förmågan att skilja eterns massmediala budskap från sin egen kunskap och vi får inte en "empirisk" bild av kärnvapen.
Frågan är om man överhuvudtaget kan tala om goda grunder vad gäller empirism, jag kan inte finna goda grunder på någon annan punkt än just guds existens.
:)
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 28 feb 2005 12:04

J R Auk skrev:Man kan fråga sig om du faktiskt har goda grunder för att tro att du åt frukost i morse. Det grundar sig ju enbart på minnen.


Men jag tror att det finns en artskillnad:

MrTambourineMan skrev:Ju större mängd empiriska erfarenheter vi har, desto större överenstämmelser har denna mängd med mängden verkliga fakta, och med desto större auktoritet kan vi sia om framtiden, förutsatt att vi agerar rationellt utifrån den data vi har.


Att jag misstar mig ifråga om middagen är som om jag förbisåg ett visst schackdrag. Att jag misstar mig ifråga om frukosten är som om jag misstog mig på att jag överhuvud spelade schack, eller som om schackbrädet plötsligt blev till en rosenrabatt.

J R Auk skrev:Jag behöver ta del av andras inlägg innan jag kan säga något, tror jag. Vad anser hovnarren själv?


Jag vet inte. Men jag kastar fram något som säkert kommer att kritiseras, och på så sätt kommer jag fram till vad jag menar :)

Betrakta följande kategorier, mellan vilka det knappast finns någon skarp gräns:

0) Här finner vi Det Rationellas livsmedium. Det är inte rationellt att tro att jag heter Stefan eller att jag åt frukost i morse. Om jag misstog mig på detta skulle det vara omöjligt att ens försöka vara rationell.

1) Rationella handlingar - här måste finnas ett utrymme att missta sig eller att göra en bedömning. Ett schackparti är ett exempel.

Vad jag är intresserad av är en slags kategori "0,5" där jag bland annat tycker att jag återfinner många metafysiska frågeställningar. Dessa är oftast formulerade på ett klurigt sätt, framförallt så att de undgår verifiering eller bedömningsgrunder enligt 1) men ändå inte har uppenbara svar enligt 0). T.ex. "Hur vet jag att jag har händer och inte är en hjärna i en burk?"

Stefan skrev:Själv anser jag att det finns vissa klara fall av rationalitet; t ex inom schack, som MrTambourineMan pekar på, men även sådant som att tro att månen inte är en ost, osv. Om detta inte är rationellt, vad är då rationellt?


Precis. Vi vill gärna kunna säga att det är rationellt att tro att månen inte är en ost. Fast här skullle jag vilja skilja på hur den tron uppkommer utifrån kategorierna ovan. En primitiv kultur som inget vet om astronomi och aldrig varit på månen skulle kunna ha en tro på att månen var en ost (eller en gud).

Redan här blir det läge för en inpass: Om man inte har vetenskapliga grunder, vad är då rationellt? Är det mest rationellt för denna primitiva kultur att bilda sig en hypotes att det är en ost/gud de har att göra med eller att säga "vi vet inte vad den där gula bollen är för något". Vad skulle du kalla för rationellt i det läget? Är en sådan primitiv kultur i stånd att vara rationell?

Till ett annat fall: Jag (med min kunskap) säger att jag inte tror att månen är en ost. Jag vet att det inte är så. Är detta rationellt? Det börjar dra sig mot kategori 0 så jag skulle snarare säga att det är ett metafysiskt ställningstagande. Jag vill antingen tala om att JAG vet detta, men framförallt att DETTA är något som man KAN VETA.

Stefan skrev:Angående frågor om rationalitet: Vad menar ni med "rationalitet"?


Det är just det jag skulle vilja ta reda på. Jag har trott att det betyder att man har goda grunder för sin tro. Kanske är det därför rationellt - under alla omständigheter - att säga att månen inte är en ost. Men i så fall är det också rationellt att tro att jag har händer. Jag ser ingen artskillnad här. Dessa behöver naturligtvis inte vara sanna för att jag ska kunna ha goda grunder.

Är det i så fall rationellt att inte tro på att gud existerar, att spöken inte existerar eller att helvetet inte existerar? Vad skulle vara goda grunder för detta? Vi har ändå hämtat mångrus från månen och konstaterat att det ej var smulor av en ost. Men vi trodde väl knappast det innan vi åkte dit heller? Ingenstans i Nasas rapporter kan läsas "månen var alltså inte en ost". Intar religionen av någon anledning en särställning?

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla för rationellt, det är mitt problem. Rent intuitivt känns det som om det borde finnas någon irrationell motsats som svarade mot varje rationell tro. Exempelvis: vore det irrationellt att tro att jag var en hjärna i en burk? Jag skulle troligtvis bete mig precis likadant som jag gör nu.

§

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Re: Det rationella

Inläggav J R Auk » 28 feb 2005 18:10

hovnarr skrev:Vissa saker kan vi visa och mäta empiriskt. Andra saker kan vi bara anta.

Det är rationellt att tro något om man har goda grunder för sin tro eller sitt antagande. Jag har goda grunder för att jag åt frukost i morse, t.ex. Men har jag goda grunder för att jag kommer att äta middag ikväll?

Alla andra dagar (i stort sett) har jag fått middag. Men det är klart att jag kan bli överkörd när jag cyklar hem. Gåsen trodde trots allt att den skulle få mat även den gången då bonden kom med yxan. Så frågan är om det faktum att jag fått middag tidigare är en god grund för att jag kommer att få det idag?

Har vi goda grunder för att det inte finns ett helvete bara därför att vi aldrig upplevt det eller hört någon trovärdig berätta om det? Har vi goda grunder för att saffirer förblir blåa när vi vänder ryggen till? Har vi rent av goda grunder för att förneka guds existens om vi inte förnimmer honom?

Vad jag är ute efter är inte om vi KAN ställa dessa frågor utan om vi rent av kan sägas ha bättre grunder för vissa antaganden - som i varje fall inte kan styrkas empiriskt - än dessa antagandens motsatser. Är den ena eller den andra ståndpunkten mer rationell?

§

Frågan är rationell, mer än så behövs inte sägas.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 28 feb 2005 20:10

Betrakta följande kategorier, mellan vilka det knappast finns någon skarp gräns:

0) Här finner vi Det Rationellas livsmedium. Det är inte rationellt att tro att jag heter Stefan eller att jag åt frukost i morse. Om jag misstog mig på detta skulle det vara omöjligt att ens försöka vara rationell.

1) Rationella handlingar - här måste finnas ett utrymme att missta sig eller att göra en bedömning. Ett schackparti är ett exempel.

Vad jag är intresserad av är en slags kategori "0,5" där jag bland annat tycker att jag återfinner många metafysiska frågeställningar. Dessa är oftast formulerade på ett klurigt sätt, framförallt så att de undgår verifiering eller bedömningsgrunder enligt 1) men ändå inte har uppenbara svar enligt 0). T.ex. "Hur vet jag att jag har händer och inte är en hjärna i en burk?"
Om jag förstår dig rätt så menar du att rationalitet grundar sig i givna fakta, som vi inte kan ifrågasätta eftersom vi isf inte har någon grund att stå på, och i härledda handlingar utifrån dessa fakta, ungefär som axiomatisk matematik? Men samtidigt kan jag inte föra samman den här bilden av vad du säger, med din kategori "0.5" eftersom det exempel du anger inte följer av axiomen utan snarare är ett annat postulat varför det, enligt min bild av vad du säger, borde vara kategori 0.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 01 mar 2005 10:46

MrTambourineMan skrev:Men samtidigt kan jag inte föra samman den här bilden av vad du säger, med din kategori "0.5" eftersom det exempel du anger inte följer av axiomen utan snarare är ett annat postulat varför det, enligt min bild av vad du säger, borde vara kategori 0.


Jo, det är ju riktigt. Låt säga att detta att jag har händer är ett typiskt exempel på ett axiom som gör det möjligt att härleda ett empiriskt, vetenskapligt angreppssätt. Jag kan nu knappast vetenskapligt tvivla på att jag har händer, dvs. försöka vederlägga det genom diverse experiment och så. Jag kunde i så fall lita lika lite på de experiment som vederlade det faktum att jag hade händer, som själva faktumet.

Vad menar jag då med kategori 0,5? Man kan tänka sig ett annat postulat, typ "jag är en hjärna i en burk som tror att jag har händer" som kommer att leda till exakt samma härledningar. Kanske kan man se det som ett slags tvivel på att jag har händer, men det är inte ett vetenskapligt tvivel som i sig själv rycker undan grunden för det rationella. Det liknar till sin form kategori 0, men är det verkligen ett postulat av denna typ? Det syftar snarare till att ifrågasätta ett postulat än att i enklast möjliga form göra reda för en grund.

Jag tror att detta rationella livsmedium - axiomen av typen 0 - ligger till grund även för skeptiska tankar av denna typ. Att ifrågasätta att vi har händer är en mycket oresonlig position. För att kunna göra det framgångsrikt måste man ha en god bild av vad empiri är, hur man gör slutledningar och för logiska resonemang. Metafysiken måste formulera sig "klurigt" för att undgå att dömas ut som irrationell.

På det sättet menar jag alltså att ett ställningstagande av typen "jag är en hjärna i en burk som..." ligger mindre nära till hands än "jag har händer". Det ena är något härlett och det andra är något självklart som knappast ens uttalas. Både liknar ändå postulat till sin form, så det kan falla sig naturligt att sätta dem i samma kategori. Men detta kanske tydliggör varför jag valde den rubrik jag valde.

§


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster