Hej.
Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Undrar jag.
(nästan som att fråga tvärtom kanske. Hur mycket ska ett krig få kosta. Bästa vore att vara så "avgörande" som möjligt)
Världen, länder.. och greker. Alexander den store var decisive (avgörande), gick rakt på sak. Därmed kostade den mindre. Alternativet, motsatsen, att försöka undergräva och flaka svaga punkter, kan medföra att kriget när sig självt. Och de stridande parterna glömmer varför de började slåss ifrån början. Nu står och faller världen med deras usla ekonomi. Det är oxå globalisering. Var det inte Senica som sade, jag skäms inte över att jag är oförstående, för sådant jag inte kännertill.
Se bara lösningar, inga problem.
...
Så varför ska man bry sig om världen, om den bara har problem.
(man kan blunda och låtsas att allt är bra, för någonstans blir det vad man gör det till)
Det är det mest avgörande.
Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Moderator: Moderatorgruppen
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
debre skrev:Är en bättre värld möjlig?
Bättre än vadå? Bättre än den nuvarande? Eller - vilket kanske är en helt annan sak men i gengäld desto mer relevant - bättre än den värld vi kommer att få - inom en nära eller långsiktig framtid - om vi inte gör något särskilt nu och den närmaste tiden? Vad ingår i din definition av "värld"? Hela mänskligheten, eller alla kännande individer på jorden inklusive alla ickemänskliga djur, eller allt liv i hela universum? Och hur långvarigt "bättre" syftar du på med "en bättre värld"? När måste den värld du syftar på med "en bättre värld" börja, senast, respektive sluta, tidigast, för att vara relevant för din fråga? Skapar man i högre grad "en bättre värld" genom att nu göra så att det från och med om 9^9^9^9^9 år kommer att äga rum ett himmelrike i en evighet, än genom att nu göra så att det redan från och med om tio år kommer att äga rum ett endast 9^9^9^9^9 år långt himmelrike varpå allt medvetet liv försvinner för alltid? Med andra ord: är det viktigare att den "bättre värld" du frågar efter börjar äga rum relativt snart, eller är det viktigare att den alls någonsin börjar äga rum och att universum sammantaget på oändligt lång sikt kommer att innehålla så mycket lycka som möjligt? Till exempel.
Vad jag försöker säga är att du får precisera lite bättre vad det är du undrar. "En bättre värld" kan betyda så många olika saker beroende på vad den som frågar har för världsbild, värderingar och sätt att tänka.
Och hur mycket får den kosta??
Kosta i vilken valuta?
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
debre skrev: Hej.
Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Bättre enligt vem? Det är ofta självutnämnda världsförbättrare som skapar ett helvete för andra. Det är alltid djävligt dyrt för andra när desa vill förbättra världen. Så lägg ner det projektet! Gör något för dem du möter i din vardag. Stora utopiska världsförbättrarprojekt har ofta en underton av fascism och mental diktatur. Hitler om någoon hade ju ett prjekt att förbättra världen.
debre skrev: Undrar jag.
(nästan som att fråga tvärtom kanske. Hur mycket ska ett krig få kosta. Bästa vore att vara så "avgörande" som möjligt)
Är det krig som gör världen bättre? Då har vi en underbar värld idag - kan den bli bättre?
debre skrev: Världen, länder.. och greker. Alexander den store var decisive (avgörande), gick rakt på sak. Därmed kostade den mindre. Alternativet, motsatsen, att försöka undergräva och flaka svaga punkter, kan medföra att kriget när sig självt. Och de stridande parterna glömmer varför de började slåss ifrån början. Nu står och faller världen med deras usla ekonomi. Det är oxå globalisering. Var det inte Senica som sade, jag skäms inte över att jag är oförstående, för sådant jag inte kännertill.
Kriget har i alla tider närt sig själv och gör det fortfarande. USA tror ju fortfarande att bästa sättet att skapa fred är via krig. Först när vi lämnar det helt ologiska önsketänkandet bakom oss kan det bli fred. Som ett led i en naturlig utveckling, inte pga en utopi som några fascistiska världsförbättrare i sin maktgalenskap vill pracka på andra.
debre skrev: Se bara lösningar, inga problem.
Alla problem löser sig med tiden. Ju mer vi anstränger oss, desto sämre går det, oftast. Om inte annat glömmer vi skiten när tiden går. Kom ihåg vilket problem svininfluensan var för inte särskilt länge sedan. Nu är det inte ens en grisfis i kosmos. Det offentliga minnet varar ett par dagar, högst några veckor. Det var ett problem att grisar var kannibaler. För en vecka sedan. Vem bryr sig idag? Alla sitter med sina flintastekar i grillen ändå.
Det är vi själva som håller kvar bilden av "en värld i kris" för man kan alltid tjäna pengar och sina egna intressen på den bilden. Karmalagen (orsak-verkan) fixar det. Allt du ger till andra får du tillbaka, ty energier går i cirkulära kretslopp, ljus såväl som mörker. Så lär du dig något, så utvecklas du, vi alla, och så blir det fred.
...
debre skrev: Så varför ska man bry sig om världen, om den bara har problem.
(man kan blunda och låtsas att allt är bra, för någonstans blir det vad man gör det till)
Det är det mest avgörande.
Ett problem är alltså alla som pumpar upp bilden av en värld med problem för att sko sig själva och därmed tjäna sina egna maktintressen. Finns dock ingen anledning att blunda. Det är inte bra som det är så länge ens medmänniskor lider och så länge vi grymt utnyttjar varandra och orsakar fortsatt lidande. Det kan bara lösa sig i små steg genom att var och en utvecklas. Dag för dag, stund för stund. Och om någon menar att så ej alls sker, kan man ändå inte ändra världen och människorna med yttre våld och tvång Kan man ens få någon att ändra åsikt i någon fråga? bara om man vacklar i sin syn på världen.
Gilla läget och sparka bollen där den är.
Men visst vill du försöka starta ett världsräddarprojekt är det OK. Handling säger mer än ord. Ger substans åt klyket.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
Justin Case skrev:
Vad jag försöker säga är att du får precisera lite bättre vad det är du undrar. "En bättre värld" kan betyda så många olika saker beroende på vad den som frågar har för världsbild, värderingar och sätt att tänka.Och hur mycket får den kosta??
Kosta i vilken valuta?
Tja, du drog upp ungefär de frågetecken jag själv har, inför idealism.
(en annan sak som jag förvånas över dem, är att många av dem är monarkister. Enfald extra allt alltså.)
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
Algotezza skrev:debre skrev: Hej.
Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Bättre enligt vem? Det är ofta självutnämnda världsförbättrare som skapar ett helvete för andra. Det är alltid djävligt dyrt för andra när desa vill förbättra världen. Så lägg ner det projektet! Gör något för dem du möter i din vardag.
Vilka är då de man "möter i sin vardag"? Syftar du på de som medelsvensson möter i sin vardag, d.v.s. varandra - andra medelsvenssons, typ? Varför låta slumpen - ty slumpen avgjorde vilket land man råkar vara född och därför bo och arbeta i - styra vilka som får sina liv förbättrade av en? De du möter i din vardag är förmodligen inte de som är i störst behov av hjälp av alla de varelser i världen du skulle kunna hjälpa. Jag tänker på sådana situationer som när en gammal dam blivit bestulen på sin handväska innehållande 5000 kronor, och en "vänlig medmänniska" "följer sitt samvete" och går in och ger den damen 5000 kronor och köper henne en ny handväska för att hon ska bli lycklig igen. Visst blir hon lycklig, men för samma pengar skulle denna "vänliga medmänniska" (med ännu godare samvete som bieffekt dessutom) ha kunnat rädda åtskilliga människor på andra håll i världen från åtskilligt mycket kraftigare lidande än vad denna enda dam nu räddades från. Att i första hand hjälpa (d.v.s. dela med sig av någon form av resurser till) de människor som råkar befinna sig i ens fysiska närhet bara för att de råkar befinna sig i ens fysiska närhet (och därför tenderar vara de människor man "möter i sin vardag"), trots att det är lika enkelt att rikta samma hjälpvilja och samma resurser till mycket mer behövande människor via t.ex. autogiro, är lika svårt att moraliskt försvara som att ge en bit bröd till en endast halvhungrig människa fastän det sitter en desperat, närapå ihjälsvulten människa strax intill. Det bara känns inte som att dessa två exempel är jämställbara, eftersom man slipper se de där människorna som är långt borta från en men som behöver ens resurser mycket mer än vad t.ex. den där med världsmått mätt förmodligen mycket rika damen som blivit bestulen på sin handväska gör.
Stora utopiska världsförbättrarprojekt har ofta en underton av fascism och mental diktatur. Hitler om någoon hade ju ett prjekt att förbättra världen.
Det är en lågt debattknep att stämpla allt som Hitler gjorde som ont bara för att det var han som gjorde det. Hitler var vegetarian i perioder, betyder det att de flesta som är vegetarianer i perioder är onda människor? Kom igen!
Alla problem löser sig med tiden. Ju mer vi anstränger oss, desto sämre går det, oftast.
Prova att helt sluta anstränga dig då, så får du ser hur bra det går. Då skulle du svälta ihjäl, eller rättare sagt dö av törst. Redan att föra ett glas vatten till munnen är en viss ansträngning, jämfört med att bara ligga och inte göra någonting alls. Anstränger du dig ännu mer, t.ex. genom att även äta, får du det ytterligare mycket bättre än om du bara intar vätska. Anstränger du dig ännu mer ändå, t.ex. genom att även arbeta, blir du ännu lyckligare, statistiskt sett. Lyckoforskning visar att de som arbetar generellt är lyckligare än de som är arbetslösa. Vad jag kan se är ditt påstående "ju mer vi anstränger oss, desto sämre går det, oftast" helt enkelt felaktigt. Ju mer anstränger oss, desto bättre går det, oftast (givet att vi anstränger oss på sätt som gör oss lyckligare; och det verkar människor i allmänhet göra, även om det naturligtvis finns undantag). Men bara upp till en viss gräns naturligtvis. Man ska ju inte bränna ut sig. Men att göra väldigt mycket varje dag är för många människor mer lyckobringande än att lunka fram slappt genom livet. Huruvida ansträngning är bra eller inte hänger ofta till mycket stor del på om den sker med s.k. "flow" eller inte.
Om inte annat glömmer vi skiten när tiden går.
Människors dåliga minne kommer AI och cyborgisering att råda bot på relativt snart.
Ett problem är alltså alla som pumpar upp bilden av en värld med problem för att sko sig själva och därmed tjäna sina egna maktintressen. Finns dock ingen anledning att blunda. Det är inte bra som det är så länge ens medmänniskor lider
Risken att hela mänskligheten utrotas av sin egen teknikutveckling är ett långt större problem än att människor lider idag. Att fokusera på att minska dagens människors lidande för den lidandeminskningens egen skull är att fokusera på fel sak. Den är en droppe i havet jämfört med de framtida astronomiska mängder lycka (och lidandeminskning i universum) som står och faller med om mänskligheten överlever de närmaste hundra åren eller inte. Att bara fokusera på de som råkar leva just idag är att likna vid navelskåderi, att knappt se längre än vad näsan räcker. Det är moralisk närsynthet, och moralisk närsynthet är verkligen ingen dygd, utan ett problem.
och så länge vi grymt utnyttjar varandra och orsakar fortsatt lidande. Det kan bara lösa sig i små steg genom att var och en utvecklas. Dag för dag, stund för stund.
Kanske, men det är tveksamt om det går tillräckligt snabbt att bara jobba så som du förespråkar, d.v.s. på gräsrotsnivå, när det finns så få andra människor i världen som engagerar sig i rätt saker ens på gräsrotsnivå (för att inte tala om på effektivare nivåer). Det är bråttom att minimera riskerna för att mänsklighetens teknikutveckling snart utplånar mänskligheten. De få människor som alls inser vikten av att göra detta måste vara väldigt effektiva för att kompensera för sitt relativt lilla antal. Då duger nog inte gräsrotsnivåarbete. Det måste till kraftfullare metoder.
Och om någon menar att så ej alls sker, kan man ändå inte ändra världen och människorna med yttre våld och tvång
Jodå, det kan man. Ta till exempel polisens bruk av våld och tvång, som helt klart håller nere brottsligheten. Utan det tvånget och det våldet hade vi haft anarki, med massor av personrån och elände. Du hade knappt vågat gå utanför dörren i ett sådant samhälle, tror jag. Ett annat exempel på välgörande tvång är den beskattning av inkomst den svenska staten utövar, mot många svenskars vilja. Även den är en tvångsåtgärd som har övervägande goda effekter. Eller vill du att alla som vill slippa betala skatt ska få slippa betala skatt, så att det inte finns resurser till att vårda de sjuka i vårt land och till att låta svenska barn oavsett samhällsklass få möjlighet att lära sig läsa, skriva och räkna? Anser du inte att polisens arbete och statens beskattning av inkomst är exempel på välgörande tvång - välgörande i jämförelse med om de inte skulle utövas, allt annat lika?
Kan man ens få någon att ändra åsikt i någon fråga?
Ja, det kan man. De som jobbar inom massmedia, reklam och marknadsföring har lyckats få massor av människor att ändra åsikt, genom sin propaganda, reklam, vinkling av fakta, selektivt urval av fakta, selektivt val av typer av nyheter, m.m. Har det verkligen gått dig helt förbi?
Men visst vill du försöka starta ett världsräddarprojekt är det OK.
Hur kan du säga att det är OK att starta ett världsräddarprojekt, när du just jämfört sådana projekt med Hitlers illdåd?
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
Justin Case skrev:Algotezza skrev:debre skrev: Hej.
Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Bättre enligt vem? Det är ofta självutnämnda världsförbättrare som skapar ett helvete för andra. Det är alltid djävligt dyrt för andra när desa vill förbättra världen. Så lägg ner det projektet! Gör något för dem du möter i din vardag.
Vilka är då de man "möter i sin vardag"? Syftar du på de som medelsvensson möter i sin vardag, d.v.s. varandra - andra medelsvenssons, typ? Varför låta slumpen - ty slumpen avgjorde vilket land man råkar vara född och därför bo och arbeta i - styra vilka som får sina liv förbättrade av en? De du möter i din vardag är förmodligen inte de som är i störst behov av hjälp av alla de varelser i världen du skulle kunna hjälpa. Jag tänker på sådana situationer som när en gammal dam blivit bestulen på sin handväska innehållande 5000 kronor, och en "vänlig medmänniska" "följer sitt samvete" och går in och ger den damen 5000 kronor och köper henne en ny handväska för att hon ska bli lycklig igen. Visst blir hon lycklig, men för samma pengar skulle denna "vänliga medmänniska" (med ännu godare samvete som bieffekt dessutom) ha kunnat rädda åtskilliga människor på andra håll i världen från åtskilligt mycket kraftigare lidande än vad denna enda dam nu räddades från. Att i första hand hjälpa (d.v.s. dela med sig av någon form av resurser till) de människor som råkar befinna sig i ens fysiska närhet bara för att de råkar befinna sig i ens fysiska närhet (och därför tenderar vara de människor man "möter i sin vardag"), trots att det är lika enkelt att rikta samma hjälpvilja och samma resurser till mycket mer behövande människor via t.ex. autogiro, är lika svårt att moraliskt försvara som att ge en bit bröd till en endast halvhungrig människa fastän det sitter en desperat, närapå ihjälsvulten människa strax intill. Det bara känns inte som att dessa två exempel är jämställbara, eftersom man slipper se de där människorna som är långt borta från en men som behöver ens resurser mycket mer än vad t.ex. den där med världsmått mätt förmodligen mycket rika damen som blivit bestulen på sin handväska gör.
Hur tycker du man skall hjälpa andra om det nu är meningslöst att göra något för dem du träffar på i ditt vardagsliv och i din närhet? Hur går du själv till väga? Hur mycket skänker du per autogiro? Eller det är en principiell diskussion som inte handlar om dig och mig? Moralisk teori som inte förankras och förverkligas i ens eget handlande är föga trovärdig teori. Tyvärr är det detta som kännetecknar filosofin och etiken genom tiderna, denna nästa cartesianska vilja att skilja mellan det teoretiska/allmänna och det praktiska/privata, såsom Descartes skilde mellan andesjäl och kropp. Det synsättet har skapat problem för filosofin. Uppenbarligen var en återvändsgränd, dead end street.
Vad är det för vits med snygga logiskt utformade etiska teorier om man inte kan leva efter dem själv och leva som man lär? Är det bara något andra skall göra? Eller är etik och moral mest bara ett filosofiskt tidsfördriv i brist på bättre?
Om vi nu skall föra en diskussion på det allmänna och "objektiva" planet kan man ju se mitt förslag på att hjälpa dem man "råkar" stöta på i sin vardag som fullt möjligt att göra en princip av. Om alla hade tänkt på dem man möter i sitt vardaglsiv och gjort något för dem, hade inte världen blivit något mer mindre fylld av lidande då? Det är ju helt enligt Kants kategoriska imperativ!
Är det mer moraliskt rätt, anser du, att skicka pengar via autogiro till behövande "en bit bort" än att hjälpa sin broder i nöd som ligger i rännstenen när man går förbi eller köpa de hemlösas tidning av någon öga mot öga? Eller är det kanske till och med mer moraliskt rätt att säga att man skall skicka pengar per autogiro även om man inte själv gör det, än att ge en konkret hjälpande hand till någon i ens närhet?
Jag föredrar att se mina medmänniskor som just medmänniskor och inte som "abstrakta hjälpbehov" som jag skänker lite pengar till så de håller sig på lämpligt avstånd. Det är lättare att se dem man möter i kött och blod som levande medmänniskor och individer än dem som fladdrar förbi på en tv-skärm.
Själv menar jag att det inte är en slump att man föds här eller där eller möter de och de människorna. Varför skull slumpen forma det nära livet i vardagen men inte på mer global nivå? Det är väl lika mycket slump att orkaner och sjukdomar drabbar folk på andra sidan jordklotet? Skulle man inte hjälpa dem då därför att de "råkat ut" för slumpen?
Justin Case skrev: Stora utopiska världsförbättrarprojekt har ofta en underton av fascism och mental diktatur. Hitler om någoon hade ju ett prjekt att förbättra världen.
Det är en lågt debattknep att stämpla allt som Hitler gjorde som ont bara för att det var han som gjorde det. Hitler var vegetarian i perioder, betyder det att de flesta som är vegetarianer i perioder är onda människor? Kom igen![/quote]
Nu förstår jag inte vad du menar. Har du fått för dig att jag tycker att Hitler i någon mening bar sig ont åt bara därför att det var han som person so gjorde ? Att man kallar någon "ond" är ju en slutsats man kan dra av personens handlingar. Det är handlingarna som gör oss till dem vi är. Vad vore Hitler utan det han tog initiativ till och genomförde? En helt nanan person jag fällt ett annat omdöme om.
Hur får du till logiken i det du påstår sedan? Jag förstår inte riktigt. Själv är jag vegetarian och ser mig inte för den skull som en ny Hitler. Du kör med någon slags svårbegriplig agumentation jag inte kan ta förstå poängen med. Du lägger en massa ord i min mun och tolkar lite som det bär sig för att få fram något slags tes, undrar dock vilken. Att Hitler var en god person därför att han var vegetarian ibland? Eller att Hitler i sig inte var ond men att de handlingar han utförde kanske ibland var det?
Justin Case skrev:Alla problem löser sig med tiden. Ju mer vi anstränger oss, desto sämre går det, oftast.
Prova att helt sluta anstränga dig då, så får du ser hur bra det går. Då skulle du svälta ihjäl, eller rättare sagt dö av törst. Redan att föra ett glas vatten till munnen är en viss ansträngning, jämfört med att bara ligga och inte göra någonting alls. Anstränger du dig ännu mer, t.ex. genom att även äta, får du det ytterligare mycket bättre än om du bara intar vätska. Anstränger du dig ännu mer ändå, t.ex. genom att även arbeta, blir du ännu lyckligare, statistiskt sett. Lyckoforskning visar att de som arbetar generellt är lyckligare än de som är arbetslösa. Vad jag kan se är ditt påstående "ju mer vi anstränger oss, desto sämre går det, oftast" helt enkelt felaktigt. Ju mer anstränger oss, desto bättre går det, oftast (givet att vi anstränger oss på sätt som gör oss lyckligare; och det verkar människor i allmänhet göra, även om det naturligtvis finns undantag). Men bara upp till en viss gräns naturligtvis. Man ska ju inte bränna ut sig. Men att göra väldigt mycket varje dag är för många människor mer lyckobringande än att lunka fram slappt genom livet. Huruvida ansträngning är bra eller inte hänger ofta till mycket stor del på om den sker med s.k. "flow" eller inte.
Jag talar naturligtvis inte om anstränga sig i allmänhet. Jag förespråkar inte att det är bättre i allmänhet att ligga på sofflocket. Själv gör jag snarare motsatsen. Jobbar heltid som lärare och extraknäcker som distanslärare på fritiden. Min hobby som lärare är att vara lärare. Är inte det lite absurt?
Jag skrev detta just i det sammanhang vi rör oss inom här, nämligen att vilja förbättra världen. Då menar jag, att det ofta är kontraproduktivt att nästan enbart med den goda viljan som grund, försöka förbättra världen. Alla dessa idealister som vill offra sig för något större än dem själva och vinna odödlig ryktbarhet, få ett tjusigt eftermäle. Vi tycker det är så vackert och fint med idealister som offrar sig men leder det alltid till... ja, just det, större lycka för världen? Drivs inte de flesta krig genom unga just personer som vill offra sig för något större, en idé, ett fädernesland? Hade vi inte haft en fredligare och mindre lidande värld om de flesta i stället tänkt på sina egna skinn och inte varit så villiga att lyda order och offra sig för "en stor sak"? En konsekvent genomförd egoism där man litar på sin överlevnadsinstinkt kan ofta fungera som en på sikt bättre vägledning till en lyckligare värld än tanken att man är beredd att offra allt, sitt liv, sina närmastes liv och lycka, för en stor utopisk sak eller idé?
Justin Case skrev:Om inte annat glömmer vi skiten när tiden går.
Människors dåliga minne kommer AI och cyborgisering att råda bot på relativt snart.
Jaså, det återstår att se var vi hamnar. Dock är vi ju på väg att göra minnet till något yttre, materiellt och objektivt alla har tillgång till i stället för något inre subjektivt och immateriellt man bara själv har access till.
Justin Case skrev:Ett problem är alltså alla som pumpar upp bilden av en värld med problem för att sko sig själva och därmed tjäna sina egna maktintressen. Finns dock ingen anledning att blunda. Det är inte bra som det är så länge ens medmänniskor lider
Risken att hela mänskligheten utrotas av sin egen teknikutveckling är ett långt större problem än att människor lider idag. Att fokusera på att minska dagens människors lidande för den lidandeminskningens egen skull är att fokusera på fel sak. Den är en droppe i havet jämfört med de framtida astronomiska mängder lycka (och lidandeminskning i universum) som står och faller med om mänskligheten överlever de närmaste hundra åren eller inte. Att bara fokusera på de som råkar leva just idag är att likna vid navelskåderi, att knappt se längre än vad näsan räcker. Det är moralisk närsynthet, och moralisk närsynthet är verkligen ingen dygd, utan ett problem.
Det är alltså moraliskt rätt att inte försöka minska lidandet i sin närmilöj och samtid/närtid, utan man skall fokusera på att mänskligheten skall överleva några hundra år till. Hur går man till väga då rent konkret för att medverka till det?
Frågan är också vad som är drivkraften i att hjälpa andra. Någon form av empati och medlidande man känner som individ eller om det är något slags abstrakta kalkyleringar ang vad som bäst tjänar att säkerställa lyckan på denna planet på ett mer teoretiskt plan?
Justin Case skrev:och så länge vi grymt utnyttjar varandra och orsakar fortsatt lidande. Det kan bara lösa sig i små steg genom att var och en utvecklas. Dag för dag, stund för stund.
Kanske, men det är tveksamt om det går tillräckligt snabbt att bara jobba så som du förespråkar, d.v.s. på gräsrotsnivå, när det finns så få andra människor i världen som engagerar sig i rätt saker ens på gräsrotsnivå (för att inte tala om på effektivare nivåer). Det är bråttom att minimera riskerna för att mänsklighetens teknikutveckling snart utplånar mänskligheten. De få människor som alls inser vikten av att göra detta måste vara väldigt effektiva för att kompensera för sitt relativt lilla antal. Då duger nog inte gräsrotsnivåarbete. Det måste till kraftfullare metoder.
Som vad då? Diktatur?
Justin Case skrev:Och om någon menar att så ej alls sker, kan man ändå inte ändra världen och människorna med yttre våld och tvång
Jodå, det kan man. Ta till exempel polisens bruk av våld och tvång, som helt klart håller nere brottsligheten. Utan det tvånget och det våldet hade vi haft anarki, med massor av personrån och elände. Du hade knappt vågat gå utanför dörren i ett sådant samhälle, tror jag. Ett annat exempel på välgörande tvång är den beskattning av inkomst den svenska staten utövar, mot många svenskars vilja. Även den är en tvångsåtgärd som har övervägande goda effekter. Eller vill du att alla som vill slippa betala skatt ska få slippa betala skatt, så att det inte finns resurser till att vårda de sjuka i vårt land och till att låta svenska barn oavsett samhällsklass få möjlighet att lära sig läsa, skriva och räkna? Anser du inte att polisens arbete och statens beskattning av inkomst är exempel på välgörande tvång - välgörande i jämförelse med om de inte skulle utövas, allt annat lika?
Ja, frågan är om det har förändrat världen och människorna i grunden. Blir världen och människorna med tiden mer humana via tvång, så ok. Vi utvecklas i samspel med andra. Tvång kan då ingå i det samspelet.
Jag kan ta mitt jobb som lärare som exempel. Det är alltid lättare att genomföra projekt av olika slag om eleverna köper ens idé och är med av fri vilja - eller har hjärntvättats av mig att tro de är det
Vi lever ju i en tid när vi inte kan klara oss utan ett visst tvång på många områden. Men frågan är då dels om det är utvecklande och humanirerar samhället i grunden, dels om vi har optimalt mycket tvång, precis så mycket att samhället fungerar hyfsat gnisselfritt eller om det kan minska och samhället ändå fungera.
Jag menar dock att vi inte fullt ut och i grunden kan skapa en på sikt hållbart human värld med hjälp av enbart poliser och militär och annat tvång staten står för. Någonstans pyser alltid de undertryckta känslorna och handlingarna ut. Då bör man ju fråga sig om det i stort blir en lyckligare värld med begränsade men explosiva utbrott av undertryckt våld eller om det blir mer lycka i världen i stort om våldet smetas jämnt ut över tid och rum. Innebär det mindre lidande jämfört med begränsade mer spektakulära eruptioner?
Justin Case skrev:Kan man ens få någon att ändra åsikt i någon fråga?
Ja, det kan man. De som jobbar inom massmedia, reklam och marknadsföring har lyckats få massor av människor att ändra åsikt, genom sin propaganda, reklam, vinkling av fakta, selektivt urval av fakta, selektivt val av typer av nyheter, m.m. Har det verkligen gått dig helt förbi?
Jojo, ytliga åsikter om vilket toapapper man skall köpa och annat reklamfolk sysslar med. Handla på ICA etc. Vem man skall rösta på i Melodifestivalen. Men visst, om folk bara är ytfolk och hyser ytliga åsikter kan ju rubbet ändras om man tror det ger fördelar.
Justin Case skrev:Men visst vill du försöka starta ett världsräddarprojekt är det OK.
Hur kan du säga att det är OK att starta ett världsräddarprojekt, när du just jämfört sådana projekt med Hitlers illdåd?
Det kan ju lyckas någon gång. Som omväxling. Det vore jag den förste att glädjas åt.
Jag kan ju ha fel. Skulle vara fint för världen om det verkligen lönade sig att medvetet försöka förbättra den! Och att det är en poäng med att vilja offra sig för något större.
Jag inbillar mig inte att mina åsikter är eviga sanningar. Det är vad jag anser här och nu. Åsikter kan förändras.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta?
debre skrev:Är en bättre värld möjlig? Och hur mycket får den kosta??
Tja, det beror väl på vad som anses vara "bättre" - men gissningsvis (sett utifrån din frågeställning) så torde det vara en värld med färre krig, mindre lidande och ökat välmående över lag? Oavsett livsform etc?
Lurigt det där! Kan ju kanske vara så att det är som ett slags jämviktssystem vilket skulle betyda att om man drar i en "bättretråd" så blir det sämre någon annan stans etc. Och i så fall är ju svaret på din fråga dessvärre NEJ. Om det däremot är så att världen är "påverkbar" utifrån ett människoperspektiv, ja då går det kanske att förverkliga "drömmen" om en bättre värld (?).
Det får väl kosta så mycket att det inte övergår till att bli sämre igen . . . (eller?)
Fredrik
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster