Anta hypotetiskt följande.
För tio år sedan, av allt att döma på grund av ett misstag från kirurgens sida vid en i övrig lyckad borttagning av en hjärntumör, fick du en hjärnskada som tycks ha gett dig ett ovanligt och bestående men: du drömmer, alltsedan operationen, bara en massa hemska mardrömmar varje natt, undantagslöst varje natt. Aldrig några trevliga drömmar. Allt du är med om på dagarna, även det mest trevliga, återkommer i någon sorts djävulsk inverterad form, som variationer i helvetisk moll, i dina drömmar. I övrigt fungerar du normalt. Du minns dina mardrömmar klart och tydligt när du vaknar, men liksom en mardröm normalt inte förstör ens mående under resten av dagen, mår du dagtid i princip lika bra som du brukade må dagtid före hjärnskadan. Du skulle dock naturligtvis gärna sluta drömma mardrömmar ändå, och få drömma något trevligt istället ibland. Du har prövat psykoterapi, kostomläggning, m.m., utan resultat. Läkare bedömer att det inte går att göra något ingrepp eller utföra annan behandling som sätter stopp för, minskar eller ens lindrar dina mardrömmar utan att det alltför allvarligt skulle äventyra ditt liv.
Nu har det emellertid tagits fram och godkänts fyra olika sorters piller med bevisad effekt på personer med just din typ av hjärnskada - piller som bevisligen inte ger några andra effekter än de som beskrivs nedan. Ett rött, ett blått, ett grönt och ett gult piller. För alla fem sorterna gäller att det räcker med att ta ett piller en enda gång. Ett piller har livslång effekt. Dock skiljer sig effekterna kraftigt åt från piller till piller:
Om du tar det röda pillret, kommer du inte i någon mån att drömma mindre mardrömmar, men du kommer aldrig mer att minnas dem i vaket tillstånd. Mer precist uttryckt: du kommer aldrig mer att i vaket tillstånd - inte ens precis när du vaknar - ha något minne av att ha drömt mardrömmar den gångna natten eller någon av de övriga nätter som gått sedan du tog pillret. Du kommer till en början att minnas mardrömmarna du drömt nätterna innan du tog pillret lika bra som du annars skulle ha gjort, men minnena av dem kommer naturligtvis av blekna med tiden. Du kommer att minnas att du tagit det röda pillret, och varför, och hur det fungerar. Så du kommer fortfarande att veta, på ett intellektuellt plan, att du fortfarande drömmer lika mycket lika hemska mardrömmar varje natt som hittills.
Om du tar det blå pillret, kommer du hädanefter att drömma mardrömmar lika sällan som före hjärnskadan, m.a.o. bara normalofta. Du kommer även att börja drömma trevliga drömmar normalofta. Du kommer att komma ihåg dina drömmar i samma utsträckning och lika korrekt som före hjärnskadan, d.v.s. i normal utsträckning och normalofta.
Om du tar det gröna pillret, blir dina dagar och nätter som om du hade tagit det röda pillret, med skillnaden att du på dagarna tror att du tog det blå pillret. Det innebär alltså att du på dagarna tror, såväl på ett intellektuellt som på andra plan, att du inte längre drömmer en massa hemska mardrömmar varje natt (medan du i verkligheten fortfarande gör det).
Om du tar det gula pillret, blir dina nätter som om du hade tagit det blå pillret, men du tror på dagarna att du tog det röda pillret, och dina dagar blir även i övrigt som om du hade tagit det röda pillret, d.v.s. du kommer vid varje uppvaknande att ha minnen av att bara ha drömt en massa hemska mardrömmar under natten, men dessa minnen kommer oftast att vara felaktiga (men det vet du inte och det får du aldrig reda på).
Har du väl tagit ett av de fyra pillren, har det ingen effekt att senare ta någon av de andra sorterna. Att ta fler än ett piller på en gång är omedelbart dödande, så du har att välja på att ta antingen det röda eller det blå eller det gröna eller det gula - eller avstå.
Vilket piller du än väljer (om du väljer att ta något av pillren), gäller att du ska betala pillret på avbetalning, en och samma summa varje månad i resten av ditt liv. Det enda sättet för dig att komma över något av pillren är att gå med på detta villkor. Hur mycket skulle du vara beredd att betala, maximalt, per månad (varje månad i resten av ditt liv), för att få ta
1) det röda pillret, om du inte kunde ta något av de tre andra pillrena (p.g.a. t.ex. extrem allergi) utan att dö genast, men detta piller vore säkert?
2) det blå pillret, om du inte kunde ta något av de tre andra pillrena (p.g.a. t.ex. extrem allergi) utan att dö genast, men detta piller vore säkert?
3) det gröna pillret, om (osv. enligt ovan).
4) det gula pillret, om (osv. enligt ovan).
Om du svarar noll kronor på någon (eller några) av de frågorna, avstår du då rentav hellre från att ta pillret den frågan avser, än tar det? Vad vore, i förekommande fall (och fortfarande naturligtvis givet allt det ovanstående, d.v.s. inklusive att du har en massa hemska mardrömmar varje natt sedan tio år tillbaka), det minsta man skulle behöva betala dig, per månad i resten av ditt liv, för att du skulle gå med på att ta
1) det röda pillret?
2) det blå pillret?
3) det gröna pillret?
4) det gula pillret?
Berätta också om i något eller några av fallen ingen summa vore tillräckligt stor för att kunna förmå dig att ta pillret i fråga eller inte.
Värdet av icke hågkomna drömmar resp. korrekta minnen
Moderator: Moderatorgruppen
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Mycket intressant och välformulerad fråga!
Oj, vilken mastodontfråga! Det var minsann lurigt. Det går ju till viss del ut på att försöka reda ut vad dörmmar är, men ochså att ta reda på hur vi förhåller oss till minnen kontra real upplevelse!
Vad gäller drömmar så är det (utifrån ett vanligt common-sense-perspektiv) troligtvis neurofysiologiska aktiviteter i hjärnan som leder till detta. Frågan är ju om drömmarna de facto upplevs av subjektet under själva drömperioden (den som forskarna kan detektera rent elektriskt och med REM) eller om drömmarna är de minnen som uppstår av den nattliga aktiviteten i de delar av hjärnan som är involverade i minneslagring? Än så länge är detta lika dolt i dunkel som frågan om vad metvetandets fysiologiska korrelat. Så valet av piller blir ju då kopplat till om drömmen faktiskt upplevs eller om den är ett minne och inget annat.
För egen del har jag drömt väldigt mycket mardrömmar under längre perioder men alltid vaknat med känslan av fascination över drömfenomenet i sig vilket har lett till (eller inneburit) att jag aldrig lidit av drömmarna utan istället vari nyfiken och intresserad av dem både ur ett filosofiskt perspektiv men även neurofysiologiskt. Så för min del hade det inte blivit något piller.
Låt oss anta att jag istället lidet något enormt av drömmarna, ja då hade jag chansat på det piller som tar bort minnet av dem eftersom drömmarna (hur otäcka de än är) inte sätter några fysiska spår. Jag kan ju t.ex. drömma att någon sågar av mig armen, men när jag vaknar så har jag ju armen kvar (för övrigt är det en ganska skön känsla när man upptäcker att "det bara vara en dröm" - vill man missa den känslan?
Jag hade betalt så pass mycket pengar att det inte hade påverkat andra saker i mitt liv på ett sådant sätt att nya obehag skulle ta över!
Fredrik
Vad gäller drömmar så är det (utifrån ett vanligt common-sense-perspektiv) troligtvis neurofysiologiska aktiviteter i hjärnan som leder till detta. Frågan är ju om drömmarna de facto upplevs av subjektet under själva drömperioden (den som forskarna kan detektera rent elektriskt och med REM) eller om drömmarna är de minnen som uppstår av den nattliga aktiviteten i de delar av hjärnan som är involverade i minneslagring? Än så länge är detta lika dolt i dunkel som frågan om vad metvetandets fysiologiska korrelat. Så valet av piller blir ju då kopplat till om drömmen faktiskt upplevs eller om den är ett minne och inget annat.
För egen del har jag drömt väldigt mycket mardrömmar under längre perioder men alltid vaknat med känslan av fascination över drömfenomenet i sig vilket har lett till (eller inneburit) att jag aldrig lidit av drömmarna utan istället vari nyfiken och intresserad av dem både ur ett filosofiskt perspektiv men även neurofysiologiskt. Så för min del hade det inte blivit något piller.
Låt oss anta att jag istället lidet något enormt av drömmarna, ja då hade jag chansat på det piller som tar bort minnet av dem eftersom drömmarna (hur otäcka de än är) inte sätter några fysiska spår. Jag kan ju t.ex. drömma att någon sågar av mig armen, men när jag vaknar så har jag ju armen kvar (för övrigt är det en ganska skön känsla när man upptäcker att "det bara vara en dröm" - vill man missa den känslan?
Jag hade betalt så pass mycket pengar att det inte hade påverkat andra saker i mitt liv på ett sådant sätt att nya obehag skulle ta över!
Fredrik
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
freddemalte skrev:Låt oss anta att jag istället lidet något enormt av drömmarna, ja då hade jag chansat på det piller som tar bort minnet av dem eftersom drömmarna (hur otäcka de än är) inte sätter några fysiska spår.
Vore du inte intresserad av att på riktigt minska mängden mardrömmar drastiskt? Hur mycket mindre negativt egenvärde har en given mängd lidande i mardrömmar än motsvarande mängd lidande (eller förlust av lycka/välbehag) i vaket tillstånd? Och varför har lidandemängden i drömmar alls ett mindre negativt egenvärde? Din invändning om att såga av armen berör inte egenvärdet i lidandet i drömmarna, bara det instrumentella värdet i det lidandet. Angående detta instrumentella värde, se nedan.
Jag kan ju t.ex. drömma att någon sågar av mig armen, men när jag vakar så har jag ju armen kvar (för övrigt är det en ganska skön känsla när man upptäcker att "det bara vara en dröm" - vill man missa den känslan?
Haha, vad sägs då om att ta det gula pillret, som får dig att sluta drömma mardrömmar på riktigt, men ändå får dig att fortsätta att varje morgon vakna med felaktiga men övertygande minnen av att ha drömt mardrömmar? Då får du ju fortsätta få de upplevelser av lättnad vid uppvaknandena som du värdesätter, samtidigt som ditt lidande nattetid minskar drastiskt. Vore inte det bättre än att vara tvungen att på riktigt drömma en massa hemska mardrömmar varje natt för att på morgonen kunna ha minnen av ha gjort det? Värdesätter du måhända ett korrekt ihågkommande av tidigare händelser så högt att du anser det viktigare att komma ihåg dina drömmar rätt än att drastiskt minska ditt lidande nattetid? Hur gör du i liknande "dilemman" i vakenlivssammanhang: låter du dig t.ex. bedövas inför sådana operationer som rent tekniskt kan utföras även om patienten inte är bedövad men som gör fruktansvärt ont om man inte är bedövad? Även sådan bedövning är väl, i likhet med det gula pillret, en form av minnesförfalskning?
Ser du inte ditt drömjag som en del av dig själv, någon som du vill väl?
Tror du kanske rentav att du redan nu fungerar som det gula pillret får en att fungera? D.v.s. att dina minnen av att ha haft mardrömmar är helt och hållet felaktiga redan som det är nu? Det har jag svårt att tänka mig. Det finns väl rätt mycket drömforskning som påvisat klara samband mellan försökspersonens berättelser och med fMRI detekterade skeenden i hjärnan, som tyder på att den som har minnen av att ha drömt mardrömmar en ansenlig andel av natten minns hyfsat rätt? Något som ytterligare talar för det är att de som i vaket tillstånd berättar att de drömmer mycket mardrömmar vrider sig särskilt mycket hit och dit i sängen, svettas, gnyr, ibland vaknar med ett skrik, etc.
Låt oss för en stund anta att alla dina mardrömmer bildar en enda lång följetong genom hela ditt liv, som ett enda långt sammanhängande liv parallellt med ditt vakenliv, så att om du en natt drömmer att du får armarna avsågade, kommer du nästa natt att drömma fortsättningen på det scenariot, d.v.s. fortfarande vara utan armar, och fortsätta vara utan armar varje mardröm i resten av ditt liv. För att kriteriet "mardröm" ska vara fortsatt uppfyllt kan du dock aldrig bli medvetslös eller dö av blodförlusten eller vad du nu råkar ut för i drömmarna. Din hjärna kommer att fortsätta hitta på scenarior som i drömmen upplevs som trovärdiga och verkliga och som på ett eller annat sätt hela tiden får dig att bara fortsätta lida oavbrutet på ett eller annat sätt om nätterna, ett lidande som till stor del (upplever du det som) äger rum till följd av handlingar du utfört i tidigare nätters mardrömmar.
Om det scenariot innebär att du bör ta något av mina piller mot dina mardrömmar, låt oss då förändra förutsättningarna tillbaka till hur du trodde att de var: nämligen att om du sågar av dig armen eller liknande i en mardröm en natt, har du båda armarna kvar i nästa natts mardrömmar - men istället lider du lika mycket på andra sätt istället. Det kanske t.ex. kommer en boaorm och kramar dig hårt så att du får dödsångest, sedan kanske det kommer en bisvärm och sticker dig så du får jätteont överallt i kroppen, och så vidare, nya liknande grejer varje ny natt. På vilket sätt är detta scenario mindre illa än det jag beskrev i föregående stycke? Varför skulle det ha någon avgörande betydelse, för hur mycket det är värt att bli av med mardrömmarna, huruvida du enligt scenariot i föregående stycke natt efter natt "får dras med" konsekvenserna av varje handling du utfört i någon tidigare natts mardröm, eller slipper detta men får lika mycket nattligt lidande på andra, ständigt nya, sätt istället?
Jag hade betalt så pass mycket pengar att det inte hade påverkat andra saker i mitt liv på ett sådant sätt att nya obehag skulle ta över!
Är du inte beredd att ens i någon mån tillåta mer obehag i ditt liv i vaket tillstånd för att slippa en stor mängd mardrömmar varje natt i resten av ditt liv? Vore det t.ex. inte värt att minska den sammantagna mängden lidande under en genomsnittlig natt från -8 till -1 till priset av extra lidande om -2 i vaket tillstånd under en genomsnittlig dag? (Det sistnämnda tänker jag mig skulle kunna bli följden av att man får mindre pengar över till lidandeminskning i vaket tillstånd om man köper något av pillren.)
Observera att inget piller gör att du får mindre mardrömmar än vad som var normalt för dig före hjärnskadan, så om du värdesätter känslan av att vakna upp ur en mardröm och känna lättnaden över att den är över, är det inte uppenbart ett skäl mot att ta något piller: du får ju den känslan om du tar t.ex. det blå pillret. Men du kanske tycker så mycket om den känslan att du skulle vilja ha den varje morgon i resten av ditt liv - trots att du vet att priset för den är att du lider väldigt mycket varje natt? I den mån man tenderar vilja något sådant, misstänker jag att det beror på att det faktum att man oftast ganska snabbt glömmer bort det mesta av sina mardrömmar efter att man vaknat gör att man lätt underskattar den sammantagna lidandemängden i dem - ungefär som att det är lättare att underskatta de kolossala mängderna lidande i världen om man snabbt glömmer bort deras existens kort efter varje gång man blivit påmind om dem än om man tänker på dem i samma utsträckning som man skulle tänka på motsvarande mängder lidanden i sitt eget eller någon närståendes liv. (En liten brasklapp: jag påstår inte att man bör göra något åt de nuvarande lidandena i världen, bara att jag tror att man underskattar dem. Vad jag istället anser att man bör fokusera på är att förhindra potentiellt ännu desto större mängder lidande i en avlägsen framtid, och detta genom att söka maximera chanserna för mänsklighetens överlevnad det närmaste århundradet snarare än att söka minimera mänsklighetens lidande det närmaste århundradet, typ. Om mänskligheten överlever tillräckligt länge kan den nämligen ta bort så mycket mer lidande i andra delar av universum med tiden, att de nuvarande mängderna lidande på jorden bleknar i jämförelse. Slut på brasklappen.)
freddemalte skrev:Oj, vilken mastodontfråga!
Det finns så mycket jag vill ha svar på, jag skulle önska att jag kunde framföra alltsammans mer kortfattat, men det är svårt. Men på en del andra sajter/bloggar är det normalt att skriva ungefär så mycket i en trådstartare som jag skrev här. Jag vill också minnas att någon av de som drivit filosofiforum (eller har det alltid varit en och samma?) skrivit att han hellre ser långa inlägg snarare än korta.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Mycket intressant och välformulerad fråga!
freddemalte skrev:Låt oss anta att jag istället lidet något enormt av drömmarna, ja då hade jag chansat på det piller som tar bort minnet av dem eftersom drömmarna (hur otäcka de än är) inte sätter några fysiska spår.
Vore du inte intresserad av att på riktigt minska mängden mardrömmar drastiskt? Hur mycket mindre negativt egenvärde har en given mängd lidande i mardrömmar än motsvarande mängd lidande (eller förlust av lycka/välbehag) i vaket tillstånd? Och varför har lidandemängden i drömmar alls ett mindre negativt egenvärde? Din invändning om att såga av armen berör inte egenvärdet i lidandet i drömmarna, bara det instrumentella värdet i det lidandet. Angående detta instrumentella värde, se nedan.
Jag kan ju t.ex. drömma att någon sågar av mig armen, men när jag vakar så har jag ju armen kvar (för övrigt är det en ganska skön känsla när man upptäcker att "det bara vara en dröm" - vill man missa den känslan?
Haha, vad sägs då om att ta det gula pillret, som får dig att sluta drömma mardrömmar på riktigt, men ändå får dig att fortsätta att varje morgon vakna med felaktiga men övertygande minnen av att ha drömt mardrömmar? Då får du ju fortsätta få de upplevelser av lättnad vid uppvaknandena som du värdesätter, samtidigt som ditt lidande nattetid minskar drastiskt. Vore inte det bättre än att vara tvungen att på riktigt drömma en massa hemska mardrömmar varje natt för att på morgonen kunna ha minnen av ha gjort det? Värdesätter du måhända ett korrekt ihågkommande av tidigare händelser så högt att du anser det viktigare att komma ihåg dina drömmar rätt än att drastiskt minska ditt lidande nattetid? Hur gör du i liknande "dilemman" i vakenlivssammanhang: låter du dig t.ex. bedövas inför sådana operationer som rent tekniskt kan utföras även om patienten inte är bedövad men som gör fruktansvärt ont om man inte är bedövad? Även sådan bedövning är väl, i likhet med det gula pillret, en form av minnesförfalskning?
Ser du inte ditt drömjag som en del av dig själv, någon som du vill väl?
Tror du kanske rentav att du redan nu fungerar som det gula pillret får en att fungera? D.v.s. att dina minnen av att ha haft mardrömmar är helt och hållet felaktiga redan som det är nu? Det har jag svårt att tänka mig. Det finns väl rätt mycket drömforskning som påvisat klara samband mellan försökspersonens berättelser och med fMRI detekterade skeenden i hjärnan, som tyder på att den som har minnen av att ha drömt mardrömmar en ansenlig andel av natten minns hyfsat rätt? Något som ytterligare talar för det är att de som i vaket tillstånd berättar att de drömmer mycket mardrömmar vrider sig särskilt mycket hit och dit i sängen, svettas, gnyr, ibland vaknar med ett skrik, etc.
Låt oss för en stund anta att alla dina mardrömmer bildar en enda lång följetong genom hela ditt liv, som ett enda långt sammanhängande liv parallellt med ditt vakenliv, så att om du en natt drömmer att du får armarna avsågade, kommer du nästa natt att drömma fortsättningen på det scenariot, d.v.s. fortfarande vara utan armar, och fortsätta vara utan armar varje mardröm i resten av ditt liv. För att kriteriet "mardröm" ska vara fortsatt uppfyllt kan du dock aldrig bli medvetslös eller dö av blodförlusten eller vad du nu råkar ut för i drömmarna. Din hjärna kommer att fortsätta hitta på scenarior som i drömmen upplevs som trovärdiga och verkliga och som på ett eller annat sätt hela tiden får dig att bara fortsätta lida oavbrutet på ett eller annat sätt om nätterna, ett lidande som till stor del (upplever du det som) äger rum till följd av handlingar du utfört i tidigare nätters mardrömmar.
Om det scenariot innebär att du bör ta något av mina piller mot dina mardrömmar, låt oss då förändra förutsättningarna tillbaka till hur du trodde att de var: nämligen att om du sågar av dig armen eller liknande i en mardröm en natt, har du båda armarna kvar i nästa natts mardrömmar - men istället lider du lika mycket på andra sätt istället. Det kanske t.ex. kommer en boaorm och kramar dig hårt så att du får dödsångest, sedan kanske det kommer en bisvärm och sticker dig så du får jätteont överallt i kroppen, och så vidare, nya liknande grejer varje ny natt. På vilket sätt är detta scenario mindre illa än det jag beskrev i föregående stycke? Varför skulle det ha någon avgörande betydelse, för hur mycket det är värt att bli av med mardrömmarna, huruvida du enligt scenariot i föregående stycke natt efter natt "får dras med" konsekvenserna av varje handling du utfört i någon tidigare natts mardröm, eller slipper detta men får lika mycket nattligt lidande på andra, ständigt nya, sätt istället?
Jag hade betalt så pass mycket pengar att det inte hade påverkat andra saker i mitt liv på ett sådant sätt att nya obehag skulle ta över!
Är du inte beredd att ens i någon mån tillåta mer obehag i ditt liv i vaket tillstånd för att slippa en stor mängd mardrömmar varje natt i resten av ditt liv? Vore det t.ex. inte värt att minska den sammantagna mängden lidande under en genomsnittlig natt från -8 till -1 till priset av extra lidande om -2 i vaket tillstånd under en genomsnittlig dag? (Det sistnämnda tänker jag mig skulle kunna bli följden av att man får mindre pengar över till lidandeminskning i vaket tillstånd om man köper något av pillren.)
Observera att inget piller gör att du får mindre mardrömmar än vad som var normalt för dig före hjärnskadan, så om du värdesätter känslan av att vakna upp ur en mardröm och känna lättnaden över att den är över, är det inte uppenbart ett skäl mot att ta något piller: du får ju den känslan om du tar t.ex. det blå pillret. Men du kanske tycker så mycket om den känslan att du skulle vilja ha den varje morgon i resten av ditt liv - trots att du vet att priset för den är att du lider väldigt mycket varje natt? I den mån man tenderar vilja något sådant, misstänker jag att det beror på att det faktum att man oftast ganska snabbt glömmer bort det mesta av sina mardrömmar efter att man vaknat gör att man lätt underskattar den sammantagna lidandemängden i dem - ungefär som att det är lättare att underskatta de kolossala mängderna lidande i världen om man snabbt glömmer bort deras existens kort efter varje gång man blivit påmind om dem än om man tänker på dem i samma utsträckning som man skulle tänka på motsvarande mängder lidanden i sitt eget eller någon närståendes liv. (En liten brasklapp: jag påstår inte att man bör göra något åt de nuvarande lidandena i världen, bara att jag tror att man underskattar dem. Vad jag istället anser att man bör fokusera på är att förhindra potentiellt ännu desto större mängder lidande i en avlägsen framtid, och detta genom att söka maximera chanserna för mänsklighetens överlevnad det närmaste århundradet snarare än att söka minimera mänsklighetens lidande det närmaste århundradet, typ. Om mänskligheten överlever tillräckligt länge kan den nämligen ta bort så mycket mer lidande i andra delar av universum med tiden, att de nuvarande mängderna lidande på jorden bleknar i jämförelse. Slut på brasklappen.)
freddemalte skrev:Oj, vilken mastodontfråga!
Det finns så mycket jag vill ha svar på, jag skulle önska att jag kunde framföra alltsammans mer kortfattat, men det är svårt. Men på en del andra sajter/bloggar är det normalt att skriva ungefär så mycket i en trådstartare som jag skrev här. Jag vill också minnas att någon av de som drivit filosofiforum (eller har det alltid varit en och samma?) skrivit att han hellre ser långa inlägg snarare än korta.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Svar på drömfrågan . . .
Jag får inte riktigt ihop hur det Gula pillret fungerar! Ty du säger att det i vaket tillstånd har samma effekt som det det röda pillret (inga minnen av några mardrömmar), men samtidigt skriver du att man kommer att vakna med minnen av mardrömmar. Minnen som som är felaktiga - vad avser du med felaktiga och är det obehag i vaket tillstånd eller inte?
Vänligen
Fredrik
Vänligen
Fredrik
För att mardrömmarna fortsättningsvis skall upplevas som de mardrömmar de från början upplevdes som och behålla sin ursprungliga obehagsladdning, krävs att obehagnivån i dem stadigt ökar för att motverka den mentala utnötning som upprepning alltid innebär. Man vänjer sig vid allt. Medvetandet kan inte upprätthålla ursprungskänslan om mardrömsupplevelserna upprepas på analogt sätt (alltså med samma laddning) varje natt. Du måste därför som förutsättning ha att obehaget ökar i takt med utnötningseffekten, alltså i takt med att man börjar bli van vid obehaget. Helvetet är inte oändligt, gränslöst lidande utan att det ökar i takt med att man annars skulle vänja sig vid det på ett sådant sätt att medvetandet och upplevelandet av dess obehag inte avtrubbas. Ungefär som livet på jorden är utformat. Det ultimata smygande, långsamt ökande helvetet. Det helvete man helt kan vänja sig vid blir ens trygghet och snuttefilt, något hemtamt och tryggt då det är så välkänt.
/Algotezza
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Svar på drömfrågan . . .
freddemalte skrev:Jag får inte riktigt ihop hur det Gula pillret fungerar! Ty du säger att det i vaket tillstånd har samma effekt som det det röda pillret
Ja, om du tar det gula pillret kommer dina dagar att kännas likadana som om du hade tagit det röda pillret. Du kommer att (i likhet med om du inte tar något piller alls) att varje dag i vaket tillstånd ha felaktiga men helt övertygande minnen av att ha drömt en massa hemska mardrömmar den senaste natten, och av att så ha gjort även alla andra nätter sedan hjärnskadans uppkomst. Minnena kommer oftast att vara felaktiga, ty på nätterna kommer du bara att ha mardrömmar i samma utsträckning som före hjärnskadan, d.v.s. i normal utsträckning, d.v.s. bara vissa nätter och inte så stor del av de nätterna heller.
(inga minnen av några mardrömmar), men samtidigt skriver du att man kommer att vakna med minnen av mardrömmar. Minnen som som är felaktiga - vad avser du med felaktiga och är det obehag i vaket tillstånd eller inte?
Felaktiga helt och hållet. Helt verklighetstrogna illusioner av minnen. Rena hallucinationer, kan man säga (utom kanske när dessa råkar sammanfalla med att du verkligen drömt mardrömmar (men det kommer förresten med säkerhet ändå att vara minnen av andra mardrömmar än de du drömt)). Huruvida dessa illusioner av minnen ger dig obehag dagtid beror på hur bra du klarar av att hantera en sådan tillvaro där du varje morgon vaknar med minnen av att ha drömt hemska mardrömmar hela natten. Men kom ihåg att dagarna inte blir på något sätt värre (inte ens annorlunda överhuvudtaget) om du tar det gula pillret än om du inte tar något piller alls. Dina sinnestillstånd dagtid förändras inte alls av det gula pillret. Det enda det gula pillret gör är att göra nätterna mycket mindre obehagliga.
Jag tänkte på att du skrev:
För egen del har jag drömt väldigt mycket mardrömmar under längre perioder men alltid vaknat med känslan av fascination över drömfenomenet i sig vilket har lett till (eller inneburit) att jag aldrig lidit av drömmarna utan istället vari nyfiken och intresserad av dem både ur ett filosofiskt perspektiv men även neurofysiologiskt. Så för min del hade det inte blivit något piller.
Det fick mig att undra om det är dina "sinnestillstånd från och med uppvaknandet och under dagarna" du värdesätter, eller om du även i avgörande grad värdesätter att dessa sinnestillstånd beror på dina nattliga sinnestillstånd på sådant sätt som tycks dig vara fallet, d.v.s. att minnena av dina mardrömmar är (i normal grad) korrekta. Jag föreslog det gula pillret eftersom det ger dig samma sinnestillstånd dagtid som om du inte tar något piller alls, och du skrev att du inte skulle vilja ta något piller alls. Det gula pillret tar som sagt bort de flesta av dina mardrömmar egentligen, dina nätter kommer att vara som de var före hjärnskadan. Detta antog jag vore en klar förbättring då jag antog att det är de minnen du har av dina mardrömmar du värdesätter, snarare än dina sinnestillstånd medan mardrömmarna pågår. För om du skulle värdesätta drömmarna medan de pågick, vore det definitionsmässigt fel att kalla dem mardrömmar, och då har du ändrat på premisserna i mitt tankeexperiment.
Sedan kom jag på att du kanske ändå skulle tacka nej till det gula pillret enbart på den grunden att det gör att dina minnen av dina ständiga nattliga mardrömmar går från att vara sanna till att vara falska. Skulle du låta den detaljen avgöra ditt val?
Kan det möjligen vara så att du aldrig drömmer något sådant som jag skulle kalla mardrömmar, men att du kallar de av dina drömmar för mardrömmar vars "handling" är ungefär som i sådana drömmar som andra människor brukar kalla mardrömmar? Jag utgick från att mardröm betyder "dröm som man lider av på riktigt medan man drömmer". När du skriver att du "aldrig lidit av drömmarna" antog jag att du menade att du aldrig lidit under dagtid av att blicka tillbaka på mardrömmar du haft. Men du kanske menade att dina minnen av de drömmar du syftar på inte inkluderar minnet av att ha lidit under drömmarna?
Vad jag är intresserad av är hur vi värderar, och, som nästa steg: hur vi borde värdera, lidande som vi känner när vi drömmer. Det verkar som att de flesta utgår från att det lidande man känner när man drömmer "inte gör så ont egentligen" eftersom man liksom har inställningen att drömmar "inte är på riktigt" och kanske även för att man glömmer sina drömmar så snabbt efter att man vaknat. För mig känns det emellertid naturligt att betrakta lidande i drömmen som likvärdigt med vakenlivslidande, då jag har minnen av mardrömmar som helt klart involverade verkligt lidande som jag gärna skulle ha varit utan (om det inte finns någon för mig okänd poäng med det lidandet, förstås; typ att det behövs för att hjärnan ska fungera bra på dagtid eller så).
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Algotezza skrev:För att mardrömmarna fortsättningsvis skall upplevas som de mardrömmar de från början upplevdes som och behålla sin ursprungliga obehagsladdning, krävs att obehagnivån i dem stadigt ökar för att motverka den mentala utnötning som upprepning alltid innebär. Man vänjer sig vid allt. Medvetandet kan inte upprätthålla ursprungskänslan om mardrömsupplevelserna upprepas på analogt sätt (alltså med samma laddning) varje natt. Du måste därför som förutsättning ha att obehaget ökar i takt med utnötningseffekten, alltså i takt med att man börjar bli van vid obehaget. Helvetet är inte oändligt, gränslöst lidande utan att det ökar i takt med att man annars skulle vänja sig vid det på ett sådant sätt att medvetandet och upplevelandet av dess obehag inte avtrubbas. Ungefär som livet på jorden är utformat. Det ultimata smygande, långsamt ökande helvetet. Det helvete man helt kan vänja sig vid blir ens trygghet och snuttefilt, något hemtamt och tryggt då det är så välkänt.
När du pratar om tillvänjning tror jag att du egentligen tänker på tillvänjning till orsakerna till obehaget, inte tillvänjning till obehaget i sig. Orsakerna kan t.ex. vara "fantasin att ett monster kommer emot en" i drömmen. Naturligtvis kan orsakerna till obehaget vara av en sådan natur att de med tiden måste "förstärkas" för att fortsätta skapa samma obehag. Kanske måste monstret bli större och mer eldsprutande för varje mardröm, för att man ska bli lika obehaglig till mods av det varje gång man drömmer om det. Men obehaget i sig måste inte förstärkas för att förbli lika obehagligt som tidigare. Det förblir lika obehagligt genom att inte förändras. Det följer av identitetslagen. När du säger att ett helvete "blir" ens snuttefilt genom att man vänjer sig vid det, antar jag att du med ordet "helvete" inte syftar på en lidandegrad, utan på saker/tankar/fantasier/känslor som i minskande grad orsakar lidande. Jag tror det är viktigt att vara klar över att lidande inte går att minska genom att vänja sig vid det. Vad man kan göra är att vänja sig vid orsakerna till lidande, och på så sätt få minskat lidande. Den distinktionen tror jag är viktig.
Annars skulle väl i princip läkare kunna tänka: "den här patienten har varit deprimerad så länge, så han behöver inte min hjälp; han har väl redan vant sig vid sin depression, så han lider nog inte av den längre". Helt klart finns det deprimerade människor som aldrig får sin lidandenivå minskad genom att "vänja sig".
Det går inte att minska en stark lidandegrad genom att vänja sig vid den. Observera att jag säger den - syftande på lidandegraden. Jag syftar inte på orsakerna till lidandet. Dem kan man kanske vänja sig vid. Det är en helt annan sak.
Justin Case skrev:Algotezza skrev:För att mardrömmarna fortsättningsvis skall upplevas som de mardrömmar de från början upplevdes som och behålla sin ursprungliga obehagsladdning, krävs att obehagnivån i dem stadigt ökar för att motverka den mentala utnötning som upprepning alltid innebär. Man vänjer sig vid allt. Medvetandet kan inte upprätthålla ursprungskänslan om mardrömsupplevelserna upprepas på analogt sätt (alltså med samma laddning) varje natt. Du måste därför som förutsättning ha att obehaget ökar i takt med utnötningseffekten, alltså i takt med att man börjar bli van vid obehaget. Helvetet är inte oändligt, gränslöst lidande utan att det ökar i takt med att man annars skulle vänja sig vid det på ett sådant sätt att medvetandet och upplevelandet av dess obehag inte avtrubbas. Ungefär som livet på jorden är utformat. Det ultimata smygande, långsamt ökande helvetet. Det helvete man helt kan vänja sig vid blir ens trygghet och snuttefilt, något hemtamt och tryggt då det är så välkänt.
När du pratar om tillvänjning tror jag att du egentligen tänker på tillvänjning till orsakerna till obehaget, inte tillvänjning till obehaget i sig. Orsakerna kan t.ex. vara "fantasin att ett monster kommer emot en" i drömmen. Naturligtvis kan orsakerna till obehaget vara av en sådan natur att de med tiden måste "förstärkas" för att fortsätta skapa samma obehag. Kanske måste monstret bli större och mer eldsprutande för varje mardröm, för att man ska bli lika obehaglig till mods av det varje gång man drömmer om det. Men obehaget i sig måste inte förstärkas för att förbli lika obehagligt som tidigare. Det förblir lika obehagligt genom att inte förändras. Det följer av identitetslagen. När du säger att ett helvete "blir" ens snuttefilt genom att man vänjer sig vid det, antar jag att du med ordet "helvete" inte syftar på en lidandegrad, utan på saker/tankar/fantasier/känslor som i minskande grad orsakar lidande. Jag tror det är viktigt att vara klar över att lidande inte går att minska genom att vänja sig vid det. Vad man kan göra är att vänja sig vid orsakerna till lidande, och på så sätt få minskat lidande. Den distinktionen tror jag är viktig.
Annars skulle väl i princip läkare kunna tänka: "den här patienten har varit deprimerad så länge, så han behöver inte min hjälp; han har väl redan vant sig vid sin depression, så han lider nog inte av den längre". Helt klart finns det deprimerade människor som aldrig får sin lidandenivå minskad genom att "vänja sig".
Det går inte att minska en stark lidandegrad genom att vänja sig vid den. Observera att jag säger den - syftande på lidandegraden. Jag syftar inte på orsakerna till lidandet. Dem kan man kanske vänja sig vid. Det är en helt annan sak.
Lidande är en upplevelse. Liksom doft-, smak-, synintryck. Alla upplevelser avtrubbas om de får hålla på och man inte upplever någon kontrast till dem som förnyar intrycket av dem. Vad som orsakar lidande spelar ingen rol,. bara att och hur vi lider. Lidande är en subjektiv personlig upplevelse, liksom mina upplevelser via mina fysiska sinnen. Det som orsakar andra lidande behöver inte orsaka mig lidande. Och tvärtom.
Vad menas med att vänja sig vid det som orsakar lidandet till skillnad från att vänja sig vid lidande? Jag förstår ej distinktionen och än mindre poängen med den.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Algotezza skrev:Alla upplevelser avtrubbas om de får hålla på och man inte upplever någon kontrast till dem som förnyar intrycket av dem.
Om det stämde, skulle det inte finnas kroniskt deprimerade människor. En som blev deprimerad för fem år sedan skulle, om det du säger stämmer, vara fri från lidande idag, eftersom han, om det du säger stämde, skulle ha fått sitt lidande minskat undan för undan, lite för varje sekund, under de fem år som förflutit. Att det finns kroniskt deprimerade människor som är minst lika deprimerade idag som de var för fem år sedan, och lider av sin depression minst lika mycket idag som för fem år sedan, motbevisar vad du säger. Det finns ingen naturlag eller generell princip som säger att lidande avtrubbas med tiden. Om något, kan en depression bli värre och värre, få en människa att bara lida mer och mer, genom ackumulerande lidande-alstrande signalsubstans och minskande produktion av lidande-hämmande signalsubstans.
Vad som orsakar lidande spelar ingen rol,. bara att och hur vi lider.
Nog spelar lidandets orsak roll: beroende på vad som orsakar lidandet kan lidandet vara olika lätt/svårt att bli av med.
Lidande är en subjektiv personlig upplevelse, liksom mina upplevelser via mina fysiska sinnen. Det som orsakar andra lidande behöver inte orsaka mig lidande. Och tvärtom.
Men mycket är gemensamt för alla människor. Exempelvis kraftig tinnitus gör att man lider oavsett vem man är. Åtminstone till en början; se nedan.
Vad menas med att vänja sig vid det som orsakar lidandet till skillnad från att vänja sig vid lidande? Jag förstår ej distinktionen och än mindre poängen med den.
Jag kanske uttryckte mig lite missvisande. Låt mig ta ett exempel. Om man nyligen fått en permanent och plågsam tinnitus kan man i många fall vänja sig vid ljudet så att det med tiden orsakar mindre och mindre lidande för en, till slut inget lidande alls i vissa fall - även om denna tillvänjning kan ta något år eller så. Då är det inte lidandet, utan ljudet, d.v.s. lidandets orsak, man vänjer sig vid. Men om ens hjärnas lidandecentra stimuleras direkt, med elektroder, kontinuerligt, på samma sätt hela tiden, dygnet runt utan ände, sker ingen tillvänjning med tiden, utan lidandet bara fortsätter oförändrat starkt hur länge som helst. Vad som är poängen med denna distinktion, ja, den är väl en del av att vara klar över hur saker och ting ligger till. Är inte det viktigt tycker du?
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Värdet av icke hågkomna drömmar resp. korrekta minnen
Efter lite funderande landar jag i att jag hade tagit det blå pillret, då jag är nöjd med hur mitt drömmande ser ut nu (innan hjärnskadan) och har gärna kvar den erfarenheten.
Fredrik
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Värdet av icke hågkomna drömmar resp. korrekta minnen
freddemalte skrev:Efter lite funderande landar jag i att jag hade tagit det blå pillret, då jag är nöjd med hur mitt drömmande ser ut nu (innan hjärnskadan) och har gärna kvar den erfarenheten.
Vad hade du varit beredd att betala, som mest, per månad i resten av ditt liv, för att få ta det blå pillret? (Anta att du, om du inte tar något piller, varje natt drömmer så hemska mardrömmar som det bara är möjligt, och så mycket (tid bestående av) sådana mardrömmar som det bara är möjligt per natt.)
Vad hade du varit beredd att betala för att få ta det röda, gröna respektive gula pillret, om respektive piller hade varit det enda du tålde?
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Värdet av icke hågkomna drömmar resp. korrekta minnen
Jag hade betalat så mycket att jag ändå hade pengar över till det grundläggande så som mat, boende, hälsa och tillräckligt mycket nöjen för att livet ska vara intressant på något plan för mig och min dotter. I nuläget hade det kanske rört sig om ca 7000 kr/mån för det blå pillret. FredrikJustin Case skrev:freddemalte skrev:Efter lite funderande landar jag i att jag hade tagit det blå pillret, då jag är nöjd med hur mitt drömmande ser ut nu (innan hjärnskadan) och har gärna kvar den erfarenheten.
Vad hade du varit beredd att betala, som mest, per månad i resten av ditt liv, för att få ta det blå pillret? (Anta att du, om du inte tar något piller, varje natt drömmer så hemska mardrömmar som det bara är möjligt, och så mycket (tid bestående av) sådana mardrömmar som det bara är möjligt per natt.)
Vad hade du varit beredd att betala för att få ta det röda, gröna respektive gula pillret, om respektive piller hade varit det enda du tålde?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster