Att hitta det man söker när man minst anar det.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Att hitta det man söker när man minst anar det.

Inläggav J R Auk » 25 jul 2010 05:31

Jag har länge (ett par månader nu) frågat mig hur jag skall kunna realisera betänkandet om ångesten som en stämning för att ge tillvaron en autentisk möjligvaro.

Jag har alltså sökt ångesten. Detta för att jag har haft en inklination om att det inte är ångesten som ger möjligvaron utan möjligvaron som ger ångesten. Detta i led i min teori om att "medvetandet" är en typ av förfrämligande. Eller snarare att ge medvetandet relevans utöver sitt betänkande är att alienera sig, eller snarare att vara alienerad.

Problemet är då hur jag kan testa detta. Hur kan jag "finna" ångesten?

Nåväl nu tror jag mig ha funnit just ångest. Och jag tror att jag kan analysera det. Problemet nu är att min analys inte är fördomsfri. Och jag tycker att min analys bekräftar min teori. Så hur kan jag komma ur det problemet?

Jag fann idag oförhappandes en ångest, eller snarare jag fann mig stå i en radikal möjligvaro, inte reellt men ideellt. Jag fann alltså något nytt jag inte trott mig kunna finna. Detta nya kom till mig genom en känsla som realiserade en stämning jag inte var bekant med, eller en bekant känsla jag inte kom ihåg. Känslan gav mig ett betänkande, en syn, av ett radikalt annat. I ljuset av det radikala andra uppstod en annan stämning vilken var ångesten. Ångesten besörjde inte en reell möjligvaro utan ett besörjande av en möjligvaro. Det vill säga jag såg mig underhålla en idé.

Perplex över att finna en ångest; den negerande gesten mot min tillvaros vana (befintlighet), när jag ändå sökt det, men utan att finna det, känner jag en viss distans.

I och med att jag skriver detta finner jag en viss distans. Jag håller en ångest, jag är i en stämning av ångest. Detta är min tillvaro. Men är denna ångest autentisk? Projicerar jag? Vad är då det "jag" som projicerar och på vad projicerar jag? Kan jag lita på detta påtagliga?

Den kausala ordningen fenomenalt var i alla fall den omvända. Ångesten öppnade inte en möjligvaro, i möjligvaron försattes min tillvaro i en ångest.

Men är det betänkta möjliga bara ett brott mot konventioner? Jag har dem ju så klart. Är "intet" något mer än upphävandet av konvention (befintlighet)?

Hur kan Heidegger mena sig analysera detta i ett autentiskt tillstånd? Hur kan en metod för en sådan analys etableras? Jag sökte fenomenet? Är hans betänkande av ett fenomen eller i det alldagliga språkets destruktions avtäckande?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jul 2010 06:02

Och nu har jag ånger över att jag skulle abstrahera det här till ett jävla filosofiskt betänkande (vad fan det nu är). Det är ju mitt liv, det är ju meningsfullt utan det där.

Det känns som en konspiration utan någon paranoia. Små saker, som att jag hamnade i samma tunnelbanevagn ett par timmar senare med en vissen kvist aloe vera som talade om att jag tidigare suttit just där, eller kanske precis bredvid. Varför skall sådana slumpartade saker ställa till det i dessa ödesdigra situationer? Vad är det för ett jävla hån?

Och dessutom är klockan för mycket! Långa timmar förstoppar tanken. Kanske därför jag kan värja mig genom att skriva, eller kanske därför jag skriver för att värja mig. Man kanske skall passa sig för vad man önskar som ordspråket säger. Och åter i karusellen. Kan man önska sig dylikt, och vad finner man om önskan infrias?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 25 jul 2010 08:49

Sartre menar ju som bekant att det finns en klyfta mellan det du upplever och medvetenheten om att du upplever det, ett intet. Inte blir det bättre av att det måste kläs i ord och översättas till skrift, men det är ju framförallt i vår skriftbesatta kultur som det här är ett problem. Jag tror att även medvetenheten om att man är medveten är en upplevelse av samma art som andra och att även abstraherandet är en del av upplevelsen. Se det därför inte som att du skriver om något utan som att du skriver något.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 25 jul 2010 14:08

Du måste arbeta hårdare på att slappna av! :lol:

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jul 2010 22:11

Jag har ett stort problem med detta intet. Jag tror inte på det. Jag kan inte finna det någonstans hur jag än letar. Bortan för det som är och i det som är, i negationen av det som är eller disintegrationen av det som är.

Jag finner det inte.

Det jag finner är ett fundamentalt annat. Så att det 'intet' som omtalas är bara benämnandet av något som är i ljuset av att ta det som "är" relativt det som "vore" hade inte detta "är" tagit plats. Det är sannerligen ett "intet" alltså. Något som upphäver även sig självt, en chimär, en meningsfullhet vi utkräver när vi inte är beredda att värdera det som föreligger jämte det som förelåg. Det är vårt kontrollbehov och inte en existential, en psykologi och inte en fundamentalontologi.

För som Heidegger argumenterar:

"Jag" (tillvaron) är alltid redan i världen (kastadhet). Att "vara i världen" är att besörja den, ha omsorg. Omsorgen är bemedlad tillvaron genom den stämning den finner sig i. I ångesten som stämning så blickar vi fram mot en ren autentisk varamöjlighet. Vi har kastat all rådande stämning (befintlighet) och står nakna, i dödens intet (tillvarons negation, dess intet).

När jag inte finner detta "intet" så ser jag inte hur det skulle kunna avtäcka något rent autentiskt. Intet är då snarare den stämning som inte släpper taget, som vill värdera utifrån det som är befintligt. Intet är brottet mot den hermeneutiska rörelsen. "Jag" tar plats istället för att vara fallet. Ångesten då är inte något som belyser, avtäcker, den rådande omsorgen. Det är ett besörjande som kommer sig av att tillvaron blickar bakåt, oautentiskt, mot det som vore. Det är för att tillvaron stannar vid betänkandet, istället för realiserandet av dess möjligvaro som ångesten tar plats, blir satt, som stämning, för att tillvaron har förnekat dess komma-att-vara som möjligvaro.

Så för att också dra in Sartre i detta. Ja jag skriver nog inte om något när jag betänker mitt författande. Men om jag ger mig hän, eller snarare om hängivelsen, affirmationen, är satt som stämning så finns ett det "jag" som författar, utan det blir författat. Och i sådant modus kan vi väl säga oss sakna diskrepansen mellan objeket och subjektet, i det att upplevelsen, snarare än upplevandet, tecknar sig. Vi skriver då alltså om genom att inget subjekt tar vid och skriver. Vi kan inte skriva något, för det finns inget för detta 'något' att förhålla sig som skrivet till.

Jag kastar mig i orden så som jag finner mig kastad inför orden. Jag löper före.

Hela det här predikamentet då beror på att jag stannade upp, och började betänka, snarare än att ge mig hän. Även i det att jag reflekterade och ångrade, att jag skrivit i ett försök, eller att det explicerades något meningsfullt.

Kan inte en text vara sitt eget subjekt? Ibland, mest i tal, men mer och mer i skrift, författar jag inte utan ser det författas något framför mig. Jag betänker inte skrivandet utan skrivandet är sitt betänkande. Det har blivit mitt subjekt, intet mer än texten står att finna. Det finns inget skäl till den, den är sig självt nog.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jul 2010 22:14

Minded skrev:Du måste arbeta hårdare på att slappna av! :lol:


Jo det är väl kanske det jag gör. Men jag har jobbat så länge med att etiskt behandla känslor, så jag kan ibland undra hur mycket realitet de äger och hur mycket jag bara jobbar med skenet. Jag är på väg att slänga allt vad moral heter åt helvete. Det är en revolution för mig. Jag har länge sett allt tal som normativt. Att göra upp med det och säga att inget normativt kan ta plats? Vad vore det?

Moral en alienerande stämning?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 25 jul 2010 22:23

Jag har en bitter smak av att allt det här bara skyler över. Att hela den filosofiska traditionen ger skäl till att fly, ger mig täckning för det jag inte antar mig.

Men samtidigt, vad kan jag göra ute på gatan nu? Det verkar mig otroligt att jag skulle kunna ge mig hän livet bara genom att träda ut genom dörren som förseglar min inneslutna tillvaro. Jag vet ju i någon mån vad som väntar mig där ute. Idag har inte dagen ett magiskt skimmer, utan bara en fadd dagg som klibbigt behäftar. Utan skimret tror jag inte att det som projicerade och skänkte gemenskap återfinner sig. Ett tartaros känns som en troligare projektion, och hur ofta träffar man någon annan, ett annat, som kan bära en över vidden?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 01:24

J R Auk skrev:Jag har en bitter smak av att allt det här bara skyler över. Att hela den filosofiska traditionen ger skäl till att fly, ger mig täckning för det jag inte antar mig.

Men samtidigt, vad kan jag göra ute på gatan nu? Det verkar mig otroligt att jag skulle kunna ge mig hän livet bara genom att träda ut genom dörren som förseglar min inneslutna tillvaro. Jag vet ju i någon mån vad som väntar mig där ute. Idag har inte dagen ett magiskt skimmer, utan bara en fadd dagg som klibbigt behäftar. Utan skimret tror jag inte att det som projicerade och skänkte gemenskap återfinner sig. Ett tartaros känns som en troligare projektion, och hur ofta träffar man någon annan, ett annat, som kan bära en över vidden?


allt är affekt.
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 01:30

Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 01:52

J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


allt är affekt. allt är defekt. allt är fejk. allt är en scen. allt är fiktivt. allt är beslutsångest. allt är prestationsångest. allt är relativt. allt är en dålig vana. allt är ett rättshaveri mot allt.

jaa... växelverkan mellan stimuli.

allt är affekt. löven faller och vi med dem, eller löven faller och vi står kvar.
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

spottkamel
Inlägg: 89
Blev medlem: 22 jul 2010 23:30
Kontakt:

Inläggav spottkamel » 26 jul 2010 01:57

J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


den verkliga affekten var den affekt du erfarade envar sekund, ingen konstans.
the words are not good for the secret meaning, everything always becomes a bit different, as soon as it is put into words, gets disorted a bit, a bit silly - yes, and this is also very good, and I like it a lot, I also very much agree with this, that this what is one man's treasure and wisdom always sounds like foolishness to another person

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 02:05

spottkamel skrev:
J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


allt är affekt. allt är defekt. allt är fejk. allt är en scen. allt är fiktivt. allt är beslutsångest. allt är prestationsångest. allt är relativt. allt är en dålig vana. allt är ett rättshaveri mot allt.

jaa... växelverkan mellan stimuli.

allt är affekt. löven faller och vi med dem, eller löven faller och vi står kvar.


Men där kan vi ju inte stanna. Är även detta att påpeka det en scen, en affekt, en fejk? Fejkar du att du avtäcker något när du påtalar detta?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jul 2010 02:08

spottkamel skrev:
J R Auk skrev:Som i ett "bara" affekt?

Jag satt och tänkte på ett uttryck jag gav när någon påpekade min stämning här om dan. Jag sa; "egentligen är jag väldigt glad". Med en syftning på att jag var glad att en brist aktualiserats. Den fanns ju där, men jag var inte medveten. Det uppstår så klart en sorg, jag måste besörja den brist jag inte såg, då jag inte hade "ett annat" vilken bristen kunde påtalas genom.

Men vad var den "verkliga" affekten? Den stämning som kommenterades, eller min "glädje" över att ha uppdagat något?


den verkliga affekten var den affekt du erfarade envar sekund, ingen konstans.


Men stunden flyr ju så snabbt. Därav min ursprungliga fråga.

När jag gråter nu känner jag en förlösning, men när jag så att säga vill förlösas av detta så upphör gråten. Mina känslor (de som ofta kallas negativa) har blivit så flyktiga så att jag inte kan undersöka dem.

Har jag alienerat mig dem eller bemäktigat mig dem? Jag kan inte fånga dem, jag har mest bleka minnen kvar, och en känsla av att det är "ok" varje gång jag söker dem, varför acceptansen av dem skyler över deras uttryck. Det blir bara en liten bäck som inte ens porlar, när jag behöver stormen för att inte stunden skall fly och bytas mot något annat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 02:15

J R Auk skrev:
Minded skrev:Du måste arbeta hårdare på att slappna av! :lol:


Jo det är väl kanske det jag gör. Men jag har jobbat så länge med att etiskt behandla känslor, så jag kan ibland undra hur mycket realitet de äger och hur mycket jag bara jobbar med skenet. Jag är på väg att slänga allt vad moral heter åt helvete. Det är en revolution för mig. Jag har länge sett allt tal som normativt. Att göra upp med det och säga att inget normativt kan ta plats? Vad vore det?

Moral en alienerande stämning?


Att se på någonting, sker oftast på bekostnad av upplevelsen.. Samtidigt som det inte finns något annat sätt att just verifiera den, vilket du verkar prata om att vilja göra. När du upplever, känner, så är du upptagen med detta - du kan inte se på det - om du inte reellt kan se igenom det, eftersom sant ta det till dig, som varandes dig.

Jag tror, att när du kan detta, så kan du också se igenom just moralen. Jag startade tidigare en tråd om vad civilisationen egentligen ger oss, och vilken nytta den faktiskt innehar. Jag själv har brottats en del med det faktum att jag känner mig ljugen inför av folk som bara tror sig veta (i bästa fall) vad de pratar om.. andra gånger har de bara pratat eftersom det känts rätt, även om jag undrat om tekniska detaljer. Och i alla fall, jag har känt mig arg, besviken, över detta. Det är visst skärselden för mig, det är min resa mot avslappning, att reellt släppa någonting (obs, att reellt göra, utföra, en negation, är inte den enklaste saken här i världen - faktiskt så är det just reellt en omöjlighet). Men, jag tror att när jag fortfarande är arg på dem, så kan jag inte uppskatta det de faktiskt gör, det de faktiskt försöker göra. Hm, det jag försöker säga är i stil med att det förvisso är korrekt att slänga moral åt sopen, som du talar om. Men att just detsamma i princip uteslutande handlar om dig. Ungefär, var hård, men var också ärlig mot folk, så att det inte skadar i onödan.

Jag tror att det finns mark under dina/våra fötter, som vi ännu inte ser, eftersom att vi ännu inte kan se det. Man skulle kunna säga att vi inte har språket för det.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 26 jul 2010 02:19

J R Auk skrev:Men stunden flyr ju så snabbt. Därav min ursprungliga fråga.


Det är bara ovana.. I stunden finns evigheten.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster