När vi ljuger så upprättar vi något. Ett alternativt något som vi säger tar plats framför det vi vet är "sant". Vi ljuger för att dölja, för andra, och för oss själva.
Varför behöver något döljas? Vad är det "att bli dolt"? Det synes mig som det är en form av cementering, ett fastslagande av värde och "existens". I lögnen säger vi att detta, detta något är så. Vad har vi för skäl till det? Alltså varför säger vi något vara framför att visa det hur det är? Hur det framträder för oss?
Det måste ju finnas en rädsla, även om man kan säga att rädslan är en vinst; jag ljuger för att jag vinner på det, men rädslan är då att lida förlust mot den stipulerade vinsten; skulle jag ljuga. Det är också en svaghet genom detta. "Vinsten" tar sig an ett åsuktat, det jag begär. Jag ljuger för mitt begär, jag ljuger för att jag tror mig i behov av lögnen, oförmögen att realisera det jag ville utan detta döljande av vad jag vill och varför jag vill det. Jag ger falska förespeglingar för att få min "vilja" igenom.
Rädsla påtalar en svaghet, en fruktan inför att lida rädslan. Jag säger, jag måste ha detta fasta. Jag kan inte flytta mig, flyta med. Jag behöver en trygghet, en fast punkt. Jag lider i min föreställning redan genom min fruktan att förlora fästet utan denna fasta punkt.
Så varför vi inte skall ljuga behöver inte sökas i någon moral, i någon etik. I högre värden eller what not! Lögnen besegrar sig själv för att den visar sitt smutsiga tryne, min svaghet, mitt behov av flykt.
Lögn som svaghet och oförmåga att flytta sig
Moderator: Moderatorgruppen
Lögn som svaghet och oförmåga att flytta sig
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Och inte alla omskrivnignar är lögner vill jag säga. Enbart det som jag ljuger om i ljugandet är lögn. Inte det som jag vill säga genom en alternativ "sannign" då jag då affirmerar sanningen genom dess alternativa uttryck.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Lögnens lista av negativa effekter är mycket lång, men du lyckas inte ta upp en enda aspekt som berör kontakten med en annan människa. Än märkligare är det att du helt undviker termer såsom "omtanke" eller "samvete". Sanningsriktigheten blir snarare ett sätt att själviskt bibehålla sitt välmående, alltså ett manipulativt tillvägagångssätt.
Det oerhört jag-centrerade och inåtvända resonemanget gör mig i förlängningen mycket skeptisk inför din återkommande användning av "vi" och "oss". Falsk solidaritet i all ära, men vad är det för en samling du har i åtanke?
Det oerhört jag-centrerade och inåtvända resonemanget gör mig i förlängningen mycket skeptisk inför din återkommande användning av "vi" och "oss". Falsk solidaritet i all ära, men vad är det för en samling du har i åtanke?
"Jag" som en "annan" är väl 'vi' och 'oss'? Det är ett anspråk på att jag inte är en mutant utan högst mänsklig.
Varför jag vill undvika perspektivet mot någon annan är för att man kan alltid förvägra andra en relevans eller ett värde, men det är svårt att förvägra sig själv relevans och värde. Det är ett led i min "moral" som avser att inte bero på något annat än just det som är betänkandet inför 'moralen'. Tänk vad skönt att slippa yttre referenser? För övrigt ända sättet att nå en "sanning" om de här frågorna enligt mig (med min sanningsteori).
Varför jag vill undvika perspektivet mot någon annan är för att man kan alltid förvägra andra en relevans eller ett värde, men det är svårt att förvägra sig själv relevans och värde. Det är ett led i min "moral" som avser att inte bero på något annat än just det som är betänkandet inför 'moralen'. Tänk vad skönt att slippa yttre referenser? För övrigt ända sättet att nå en "sanning" om de här frågorna enligt mig (med min sanningsteori).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Om man antar det jag här presenterar så får man en absolut sanning eftersom lögnen värderas i ljuset av ljugandet och inte något annan. Det är en ontologi i lögnen som avtäcks, vad det innebär, vad det är att bära lögn.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hur kan du ens tala om moral utan utrymme för medkänsla och omsorg?J R Auk skrev:Varför jag vill undvika perspektivet mot någon annan är för att man kan alltid förvägra andra en relevans eller ett värde, men det är svårt att förvägra sig själv relevans och värde. Det är ett led i min "moral" som avser att inte bero på något annat än just det som är betänkandet inför 'moralen'. Tänk vad skönt att slippa yttre referenser? För övrigt ända sättet att nå en "sanning" om de här frågorna enligt mig (med min sanningsteori).
Din "sanningsteori" syns mig vara ett solipsistiskt haveri.
Tja jag kom jag talade och så blev det sagt? Varför är det inte sympatiskt att relaterar min moral till mig istället för andra? Det ligger ju i mitt intresse att ta hänsyn till andra, men det sörjer min erkänsla av andra personer för. Jag tänker inte tvinga mig till det.
Vad är min sanningsteori som synes vara solipsistiskt nonsens?
Vad är min sanningsteori som synes vara solipsistiskt nonsens?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
För övrigt finns utrymmet där, jag vill bara inte att det skall bero på det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
I grund och botten ljuger man för att slippa ensamheten, silppa bli utstött, slippa möta sig själv, genom lögnen håller man sig krampaktigt fast i sitt eget fängelse som den centrala punkten i ens liv, för vad skulle hända om man plötsligt blev fri från allt tvång och förtryck..alltså .man har ej utvecklat sitt mind för ett liv i frihet, man har istället gått den motsatta vägen,... ljugit sig djupare in i fångenskap och lögnaktig komedi,
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster