Ateism är en tro, liksom kristendomen
Moderator: Moderatorgruppen
Ateism är en tro, liksom kristendomen
Avknoppning av tråden /tankar och känslor/Vad avgör, vilka föräldrar man föds hos? Ateister?/
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 1&start=30
Förutom att det är en intressant tråd i allmänhet, så uppstod på slutet början av en diskus huruvida ateism är en tro eller inte. Jag anser att det är det. De som inte gör det är välkomna att engagera sig.
Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 1&start=30
Förutom att det är en intressant tråd i allmänhet, så uppstod på slutet början av en diskus huruvida ateism är en tro eller inte. Jag anser att det är det. De som inte gör det är välkomna att engagera sig.
Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
Re: Ateism är en tro, liksom kristendomen
Minded skrev:Avknoppning av tråden /tankar och känslor/Vad avgör, vilka föräldrar man föds hos? Ateister?/
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 1&start=30
Förutom att det är en intressant tråd i allmänhet, så uppstod på slutet början av en diskus huruvida ateism är en tro eller inte. Jag anser att det är det. De som inte gör det är välkomna att engagera sig.
Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
Tror man på en gud så är man troende vad gäller den guden/de gudarna. Tror man inte på en gud så är man icke-troende vad gäller samma sak. Nyfödda är sannolikt ateister eftersom de inte har stött på gudsbegreppet, därmed kan de inte tro på någon gud. Har man dock en mer aktiv tro om att det inte finns någon gud, så handlar det snarare om en tro om att ens icke-tro vad gäller guds/gudars existens är korrekt.
Det finns ju ett antal träffsäkra citat från okänd källa:
"Atheism is a religion like OFF is a TV channel", "atheism is a religion like not collecting stamps is a hobby" o.s.v.
Jag känner att "religion" enkelt kan bytas ut mot "belief" här.
Du motsäger dig själv här tycker jag och visar varför ateism är just en tro.
Nyfödda har inte stött på problematiken och är därför ateister säger du. Men nyfödda saknar ju det som du säger att motsatsen till troende har, en icke-tro. För hur kan de ha en icke-tro om det inte vet vad de icke-tror på? De icke-tror ju då lika gärna att de icke-tror eftersom de inte är medvetna varken om vad de tror på som att de inte är medvetna om vad de inte tror på. Och så fortsätter det runt runt runt tills karusellen stannar.
Ateisten vet ju att vissa tror på gud, så han tror på icke-gud. Han definierar sig uteslutande mot troende.
Eller är det ingen skillnad på att inte vara medveten och att inte tro på det?
Vad är då en agnostiker?
Och efter du betänkt det svaret. Om en agnostiker skiljer sig från ateisten, men vi föds ateister, vad gör det då med tro på sådana saker som Paris som frankrikes huvudstad osv. Tror vi alltså på en icke-paris-som-frankrikes-huvudstad framför att vara agnostiker?
Det starkaste i min argumentation här är att jag motsäger mig din liknelse med den nyfödde som ateist, även om jag tycker att det kan tas som talandes mot ateism som utan trosinnehåll.
Om det verkligen fanns något som icke-tro, så tycker jag att man borde behöva förklara om hela saken om och om igen. Likt; -Tror du på gud? -Va vem då gud vad är det för något? ...... Nej det tror jag inte på.
Och sen igen; -Tror du fortfarande inte på gud? -Va vadå gud, vad är det för något, vad menar du?
Är så inte fallet så finns det ju något, och vart gör du av det innehållet när det inte tros på. Vad bär upp det innehållet? Den positiva existensen?
Nyfödda har inte stött på problematiken och är därför ateister säger du. Men nyfödda saknar ju det som du säger att motsatsen till troende har, en icke-tro. För hur kan de ha en icke-tro om det inte vet vad de icke-tror på? De icke-tror ju då lika gärna att de icke-tror eftersom de inte är medvetna varken om vad de tror på som att de inte är medvetna om vad de inte tror på. Och så fortsätter det runt runt runt tills karusellen stannar.
Ateisten vet ju att vissa tror på gud, så han tror på icke-gud. Han definierar sig uteslutande mot troende.
Eller är det ingen skillnad på att inte vara medveten och att inte tro på det?
Vad är då en agnostiker?
Och efter du betänkt det svaret. Om en agnostiker skiljer sig från ateisten, men vi föds ateister, vad gör det då med tro på sådana saker som Paris som frankrikes huvudstad osv. Tror vi alltså på en icke-paris-som-frankrikes-huvudstad framför att vara agnostiker?
Det starkaste i min argumentation här är att jag motsäger mig din liknelse med den nyfödde som ateist, även om jag tycker att det kan tas som talandes mot ateism som utan trosinnehåll.
Om det verkligen fanns något som icke-tro, så tycker jag att man borde behöva förklara om hela saken om och om igen. Likt; -Tror du på gud? -Va vem då gud vad är det för något? ...... Nej det tror jag inte på.
Och sen igen; -Tror du fortfarande inte på gud? -Va vadå gud, vad är det för något, vad menar du?
Är så inte fallet så finns det ju något, och vart gör du av det innehållet när det inte tros på. Vad bär upp det innehållet? Den positiva existensen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Re: Ateism är en tro, liksom kristendomen
Minded skrev:Avknoppning av tråden /tankar och känslor/Vad avgör, vilka föräldrar man föds hos? Ateister?/
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 1&start=30
Förutom att det är en intressant tråd i allmänhet, så uppstod på slutet början av en diskus huruvida ateism är en tro eller inte. Jag anser att det är det. De som inte gör det är välkomna att engagera sig.
Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
Vad tror du att en tro är?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Minded skrev:Det står i vad du citerade av mig.
Ja, du skriver: Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
På vilket sätt tror ateister på en eller flera gudars existens? Vad menar du med gud/ gudar? Du behöver inte formellt definiera, jag undrar bara vad du menar.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Harald Davidsson skrev:Och eftersom Gud normalt ansees vara god, så betyder det att en atiest inte tror på det goda. Och tror man inte på det goda kan man inte heller tro på det onda, så ateism är detsamma som en värld utan både ont och gott.
alltså en värdelös värld
Ditt argument kräver att det inte kan existera godhet utan Gud. Vad är det Gud då gör som vi inte kan göra själva genom att anta det "goda" som idé?
Ateism är en tro i den bemärkelsen det är ett aktivt ställningstagande mot att Gud inte finns. En männsika är således inte ateist i den mån hon inte gjort ett ställningstagande, hon har då ingen tro. Vi kan inte ha en tro "by default". (Däremot kan vi ha ett spontant agerande som vittnar om influenser utifrån olika trossystem, och den vägen kan man kalla de mest hårdnackade ateister och materialster gudstroende, men det är en vidare diskussion).
Sedan vill jag välkomna M.L till forumet! Hoppas du skriver mer. :)
Re: Ateism är en tro, liksom kristendomen
Minded skrev:
en diskus huruvida ateism är en tro eller inte. Jag anser att det är det. De som inte gör det är välkomna att engagera sig.
Vad kan tro sägas vara, om inte övertygelse om en eller flera gudomars varande?
Kom dock ihåg att ateism är en en antites gentemot Teism.
Teism= Tro på en Personlig gudom som kan inverka utifrån på naturliga skeendet, Och i många fall också är den Stora Skaparen av Universum som vi känner den.
Tro kan vara så mycket mer även i andlig bemärkelse.....
Varje dag är en resa.
Harald Davidsson skrev:Och eftersom Gud normalt ansees vara god, så betyder det att en atiest inte tror på det goda. Och tror man inte på det goda kan man inte heller tro på det onda, så ateism är detsamma som en värld utan både ont och gott.
alltså en värdelös värld
Så du menar att det ej finns några andra normgivande system?
Annars så har evolutionen sett till att den medkännande människan har överlevt och kan ta hand om de sina.
Och Ondskan kan ofta defineras som egots manifestation hos utövaren av densamma..
Varje dag är en resa.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Marksa skrev:Harald Davidsson skrev:Och eftersom Gud normalt ansees vara god, så betyder det att en atiest inte tror på det goda. Och tror man inte på det goda kan man inte heller tro på det onda, så ateism är detsamma som en värld utan både ont och gott.
alltså en värdelös värld
Så du menar att det ej finns några andra normgivande system?
Annars så har evolutionen sett till att den medkännande människan har överlevt och kan ta hand om de sina.
Och Ondskan kan ofta defineras som egots manifestation hos utövaren av densamma..
Kan denna konflikt möjligen gå att spåra i att evolutionen inte är så enkelspårig, utan i själva verket minst tvåspårig? Både altruistiska individer har funnits som verkat för gruppens väl, men att det också har existerat egoistiska "gener" som också överlevt? Kanske det även funnits ett växelspel mellan dessa.
Kan det vara så att vissa människor med unika biologiska genetiska impulser, som haft en tendens att ge sig iväg från lägret på jakt (men oftast kommer tillbaka med mat) ligger till grund för denna seperation mellan altruism och egoism, och att detta sedan tar sig orimliga proportioner då det naturliga underlaget som uppbådat genuppsättningarna är satt ur spel. Det "altruistiska lägret" sitter plötsligt hemma och beklagar sig över att de egoistiska äventyrarna bara sticker iväg (och dricker öl) och skiter i allt (det går ju att köpa mat på Konsum).
Omhändertagandet såg således annorlunda ut förr, och nu är "de egoistiga människornas" egenskaper inte längre önskvärda, så de får tvinga sig att sitta med i det "altruistiska lägret", där frustrationen bara växer än mer. Kan vi ha en för ensidig bild av "den altruistiska människan" vilket i sin tur leder till att vi skapar denna "ondska" i världen? Kan själva rädslan och synen på "det goda" ha ett finger med i spelet. Alltså en form av övermoraliserande som leder till en smärtsam ohållbar situation som till slut urartar i sport, krig, rockmusik?
Är det ett sammanträffande att där det är mycket "Gud" och moral så är vissa extra bråkiga?
Det moraliska och exemplariska hemmet och uppväxten skapar på den vägen de mest egoistiska strebrarna. Inte för att de fått en "god uppfostran" - utan för att de använder sin karriär som en ventil att ventilera sina "egoistiska" impulser" som inte fått något utlopp i deras hämmade uppväxt. Det blir således en ond spiral så länge som man ser att människor "lyckas" när de växt upp i "goda hem". Först när man ändrar sin värderingar, och ser att denna process är av ondo så kan man bryta detta destruktiva "samhällsbyggande". Varje "klass" har således sina egna godtagbara ventiler.
Editerad 100gånger då jag stavar som en kratta!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster