Vad är en gud?

[Minded]

Eftersom att ateister också är gudstroende (utan att vilja inse det), så..

Nå?

[Algotezza]

Eftersom att ateister också är gudstroende (utan att vilja inse det), så..

Nå?

Något man tror på med främst den personliga erfarenheten som bevis.

/Algotezza

[swenee]

Ok jag är ateist dvl jag tror inte på att gud finns eller bestämmer något. Däremot så har jag en religion eller livs tro, kalla det vad ni vill. Jag kan tex gå i kyrkan och ta nattvarden på jul (om någon har något inte vill att jag ska ta nattvarden av respektlöshet är det ok för mig), jag respekterar guds tron på samma sett som alla andra livsåskådningar.

Jag tror att gud är den "personen" som folk vänder sig till när de känner att de behöver stöd, den övre makten som har alla svar. Man kan också se på gud som ett sockerpiller (när man testar medicin så ger man hälften av gruppen sockerpiller och hälften av dem den riktiga medicinen), att gud skulle vara det socker piller som har samma effekt på människan som om han egentligen skulle funnits.
Ödet är också en slags gud teori, en övre makt som bestämmer allt.
För att enkelt beskriva hur jag ser på ödet: Ödet är det som har varit, Ödet kommer att vara.

:)

[Harald Davidsson]

En gud är en som inte lider av ensamhet eller osynlighet

[Harald Davidsson]

en gud är en som inte jobbar för pengar

[freddemalte]

Eftersom att ateister också är gudstroende (utan att vilja inse det), så..

Den meningen har samma dignitet som följande mening: "Eftersom att ungkarlar också är gifta (utan att vilja inse det), så.."

Man kan dock skriva: "Eftersom de som påstår sig vara ateister är gudstroende (utan att vilja inse det)" ty då är de egentligen inte ateister utan anser bara det (felaktigt). Alltså en helt annan sak. Var det så du menade?

Fredrik

[Johan Ågren]

Gud är det vi inte förstår, och talar illa om.

I den mån gudsbegreppet uppstått på någolunda sjysta grunder så skulle jag härleda det till en form av intutiv klarsyn om existensens karaktär, något som då är svårt att förklara utifrån de traditioner klarsynen definierades mot.

Jag skulle kunna säga att jag trodde på Gud, men det skulle ur så många perspektiv vara klumpigt, så jag säger hellre att jag inte tror på Gud då jag bättre kan kommunicera vad jag talar om.

Men en form av definition då:

1. Gud är en upplevelse, en insikt om hur vi som individ förhåller oss till existensen. Det är en återkoppling som är svår att teoretisera om, och man bör nog undvika det.

2. Gud är inte utanför utifrån en ontologisk synvinkel, och det råder ingen egentlig dualism. Dualismen är en konstruktion av den mänskliga abstraktionsförmågan, vilken i sin ligger till grund för själva de verktyg vi sedan försöker lösa problemet, vilket leder till en omöjlig uppgift.

3. Gud är allomfattande, DVS synonym med existensen, och således saknar det helt betydelse vad vi kallar existensen för. Skippa begreppet Gud då det missledande antyder en entitet i existensen snarare än existensen i sig.

4. Begreppet Gud har intimt uppståt ur filosfitraditioner, och bör därför inte brukas i någon form av maktsyfte. Fy på er!

5. "Gud" har inte skapat världen, inte heller sig själv. Jag aktar mig för att hamna i en återupprepande regress, så som att påstå att: "världen är alltför intelligent och genialisk för att ha kunnat uppstå ev en slump - det måste finnas en hjärna bakom detta". Gå inte i den fällan.

6. Existensen/Gud har alltid funnits, minst i form av potentialen till den form av existens som vi definierar som existens.

7. Ja och så innebär en förståelse och samarbete med Gud att man flödar av energi. Detta för att man helt enkelt lever i harmoni med de sammanhang man uppstått i.

8. Gud är förenligt med förståelse, men inte nödvändigtvis förenligt med etablerade kunskapstraditioner. Vilket inte är så konstigt. Trodde någon att vi hade totalkoll? Lite "Gud" mår man således bara bra av oavsätt vad man går och gör.

9. Det är fullständigt normalt att tycka illa om Gud med tanke på hur människor slängt sig med begreppet.

10. Amen!

[nuddle]

5. "Gud" har inte skapat världen, inte heller sig själv. Jag aktar mig för att hamna i en återupprepande regress, så som att påstå att: "världen är alltför intelligent och genialisk för att ha kunnat uppstå ev en slump - det måste finnas en hjärna bakom detta". Gå inte i den fällan.

detta stämmer, för ifall gud har skapat något, så måste han velat något, och ifall han ville något, då saknade han något, men jag använder mig utav det ordet, att gud skapat världen, det är inte för jag anser gud som ofullkomlig, det är för att jag talar ut människans-synvinkel, och pratar då om skeenden och skapelser osv, DÄREMOT kan vi säga att gudsessens yttrar sig på ett sådant sätt att SKAPANDET sker, som godhet, barmhärtighet osv, alltså Guds sätt att VARA är och förblir samma, och en del utav detta VARA är skapelse

[Harald Davidsson]

Dualismen är en konstruktion av den mänskliga abstraktionsförmågan, skriver Johan.Å







jasså, säger du det, att ljus-mörker, att solen egentligen inte finns till, men är en konstruktion av vår abstraktionsförmåga.



Harald Davidsson, Indien

[Morningstar]

---

[Harald Davidsson]

så skulle jag härleda det till en form av intutiv klarsyn om existensens karaktär, skriver johan




vad menar du med existensens karaktär, kan du förtydliga dig..det känns som om du inte kan skilja på varat och vetandet...klarsyn är ett begrepp som annars förknippas med vetandet, ej med varandet.


Harald DAVIDSSON Indien

[Harald Davidsson]

Gud" har inte skapat världen, inte heller sig själv. skriver du.




har du nåt bevis för detta påstående, för då skulle du direkt hamna i alla nyhetsbolags tevekamera


Harald Davidsson

[Johan Ågren]

Dualismen är en konstruktion av den mänskliga abstraktionsförmågan, skriver Johan.Å


jasså, säger du det, att ljus-mörker, att solen egentligen inte finns till, men är en konstruktion av vår abstraktionsförmåga.

Harald Davidsson, Indien

För det första så avsåg jag dualismen mellan människa och Gud, och för det andra så finns det inte både mörker och ljus, bara mer eller mindre ljus.

[Harald Davidsson]

du menar att vi ska radera ut ordet MÖRKER ur alla ordböcker

[Johan Ågren]

Gud" har inte skapat världen, inte heller sig själv. skriver du.

har du nåt bevis för detta påstående, för då skulle du direkt hamna i alla nyhetsbolags tevekamera


Harald Davidsson

Bevisen är:

1. Att det är enklast så, att varat är, och alltid har varit så i olika former. Occhams razor, och bevisbördan ligger på den som tar till krångligare förklaringar på ett problem.

2. Påstående att någon har skapat något leder oss in i fällan att vi får en återupprepande regress, som återkopplar till det faktum att där ändå fanns något som aldrig skapats, utan alltid existerat. Världen kan omöjligt existera utan Guds hjälpande existens, säger vissa, världen är för intelligent, men de accepterar att Gud kan existera under dessa omöjliga villkor. Motsägelsefullt.

3. I vilken mån skulle man kunna hävda att det Gud skapat inte skulle uppgå i honom själv. Vilket tillkortakommande eller avskiljande skulle i så fall ligga till grund för denna dualism. Motsägelsefullt.

Jag förringar inte Guds existens med detta, enbart de här förmänskligande egenskaperna av "honom". Skaffa en kompis i stället, det är Guds mänskliga manifestation som avser att fylla ett av våra behov som vi i stället belastar "Gud" med. Våra behov av en mor kan enbart fyllas av en mor, och tanken på att Gud kan fylla detta tomrum är en tröst i mörkret. Men det är enbart en snuttefilt/ett substitut som avskärmar oss från att i livet finna det vi behöver. Gud är inte "där uppe" utan här. Bristerna är våra brister och vårt eget ansvar, därmed inte sagt att böner är verkningslösa.

Jag är övertygad av att distansen till Gud enbart uppstått utifrån ett tillkortakommande att förstå livet.