Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Inläggav freddemalte » 07 aug 2010 18:39

Intentionalitet handlar om hur vi riktar vårt medvetande mot något. Detta kan ske av första graden "jag är uppmärksam på en viss företeelse och förhåller mig till denna", av andra graden "Jag förstår att en annan person har ett viss psykiskt tillstånd", t.ex. jag antar att du tror något etc. Det går även att prata om tredje gradens intentionalitet, t.ex. jag antar att du vet att jag tror etc. Min fråga är nu:

Hur många grader av intentionalitet kan det mänskliga psyket hantera på ett rimligt sätt?

Fredrik

PS. Här kan du läsa mer fördjupat om ämnet som sådant: http://sv.wikipedia.org/wiki/Intentionalitet DS.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 08 aug 2010 02:50

det är ett bra ämne, men hur många är medvetna om sitt inre liv... tex varför skriver jag dessa rader???
Allt lov o pris tillkommer Gud, den allsmäktige, den som inget kan liknas vid,
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 08 aug 2010 03:56

Medvetandegörandet handlar ju i första hand om din riktade uppmärksamhet mot någon, något. Du har ju bara en grad av uppmärksamhet oavsett om den riktas mot första, andra tredje person eller föremål. Hur mycket du fokuserar, dvs intensiteten och komplexiteten av det bör ju rimligen även det handla om denna enda form av riktade uppmärksamhet.

Det är individuellt hur stor uppmärksamhet vi kan rikta mot någon eller något samt i hur många led vi kan följa ett logiskt abstrakt resonemang, liksom förståelsen, dvs förmågan att kunna medvetandegöra olika förhållanden och ha en djupare insikt om dessa relationerna mellan objekten.

Ta en manet till exempel, den är en jägare trots att den inte har ögon, hörsel, eller en hjärna, hela organismen är uppmärksammad mot omgivningen men helt omedveten om vad som passerar, likväl griper maneten reflexartat efter allt som är möjligt ätbart. I strikt vetenskaplig mening saknar den intentionalitet, alltså noll grader av medveten förståelse.

På liknande sätt är en intelligent person inte alltid därmed klok, ifall den har sin uppmärksamhet riktad mot värden som inte är gynnsamma för människan i ett överlevnadsperspektiv på längre sikt och enbart reflexmässigt greppar efter något att mätta sig själv med, även om personen kan vara intelligent, så kan denne aldrig vara klok och jag ser inte att den personen verkligen når upp till den första graden av intentionalitet, så istället för att tala om antal grader, kanske vi skulle se det som endast en grad som man kan ha eller ej och det inom olika områden.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 08 aug 2010 11:24

"Jag misstänker att han inbillar sig att hon tycker om honom" - 3:e graden.

"Jag misstänker att han inbillar sig att hon tycker om honom därför att han också gillar hur deras chef tänker." Är det då 4:e graden?

"Jag misstänker att han inbillar sig att hon tycker om honom därför att han också gillar hur deras chef tänker på vad som verkligen försigår  i de anställdas huvuden" Är det då 5:e graden

"Jag misstänker att han inbillar sig att hon tycker om honom därför att han också gillar hur deras chef tänker på vad som verkligen försigår  i de anställdas huvuden, att de flesta faktiskt tänker på sina barn i första hand. Är det då 6:e graden?

"Jag misstänker att han inbillar sig att hon tycker om honom därför att han också gillar hur deras chef tänker på vad som verkligen försigår  i de anställdas huvuden, att de flesta faktiskt tänker på sina barn i första hand, och hur viktigt det är hur barnens kompisar ser på dem" Är det då 7:e graden?

Eller är det bara en simpel kausalitet?

"Peter är övertygad om att Johanna tror att Sally önskar att Peter ska anta att Johanna planerar", ser ju bara ut som kausala hopp i människors huvuden?

Eller när man bollar fram och tillbaka mellan två personer: "Jag antar att du inte älskar mig längre för att jag inte längre gillar dina tankar om hur jag fungerar psykiskt, och har de här knäppa tankarna om dig, att du tycker att Anna är bättre än mig".

Jag älskar mitt barns sätt att så oskulldsfullt se på frökens önskan att lära honom respektera sina föräldrars sätt att älska sitt barn på.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Re: Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Inläggav nytt namn » 08 aug 2010 12:20

freddemalte skrev:Hur många grader av intentionalitet kan det mänskliga psyket hantera på ett rimligt sätt?
Wilber har räknat lite på detta: http://wilber.shambhala.com/html/books/ ... ndix-B.cfm  (och verktyget han använder kallar han, med den lite missvidande titeln, för: "integral matematik", kan förstås som: "matematik för perspektiv"), och han har t.ex. pratat om hur han räknat fram, att han kunnat ta vad han kallar, ett 7:e personens perspektiv, men enligt honom finns ingen teoretisk gräns, däremot introducerar han en "stopsymbol" för beräkningen:
 The "stop" symbol (/p) in integral mathematics means: this is the occasion (the first, second, or third person event) where I arbitrarily stopped the stream and began my process of knowing in the midst of other sentient beings. The stop symbol means: "freeze frame." Freeze the flow at that frame, and let me start the knowing, feeling, perceiving of that event.

    Thus, with "I see the tree," we have, in simplified form: 1p(1p) x 1p(3-p) x 3p(3/p), which means, I have arbitrarily focused my attention on that tree over there, so I have stopped the cascade at the objective surfaces of that tree [3p(3/p)] and I have begun the knowing process there, so that now I will assert that my first person [1p(1p)] has an objective view [1p(3-p)] of that object over there [3p(3/p)], and THERE IT STOPS (which also means, and there it starts: the knowing process starts only when I dig my feet in and stop the flow). Without the 123/p moment (or the stopping moment), then perspectives cascade endlessly. In the manifest world, it is literally perspectives all the way up, all the way down, and without the arbitrary stopping moment or freeze frame, nothing gets registered.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 08 aug 2010 13:06

Det är nog 7,26. (Lite avrundat.)

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 17 aug 2010 15:31

Zokrates skrev:Medvetandegörandet handlar ju i första hand om din riktade uppmärksamhet mot någon, något. Du har ju bara en grad av uppmärksamhet oavsett om den riktas mot första, andra tredje person eller föremål. Hur mycket du fokuserar, dvs intensiteten och komplexiteten av det bör ju rimligen även det handla om denna enda form av riktade uppmärksamhet.

Det är individuellt hur stor uppmärksamhet vi kan rikta mot någon eller något samt i hur många led vi kan följa ett logiskt abstrakt resonemang, liksom förståelsen, dvs förmågan att kunna medvetandegöra olika förhållanden och ha en djupare insikt om dessa relationerna mellan objekten.

Ta en manet till exempel, den är en jägare trots att den inte har ögon, hörsel, eller en hjärna, hela organismen är uppmärksammad mot omgivningen men helt omedveten om vad som passerar, likväl griper maneten reflexartat efter allt som är möjligt ätbart. I strikt vetenskaplig mening saknar den intentionalitet, alltså noll grader av medveten förståelse.

På liknande sätt är en intelligent person inte alltid därmed klok, ifall den har sin uppmärksamhet riktad mot värden som inte är gynnsamma för människan i ett överlevnadsperspektiv på längre sikt och enbart reflexmässigt greppar efter något att mätta sig själv med, även om personen kan vara intelligent, så kan denne aldrig vara klok och jag ser inte att den personen verkligen når upp till den första graden av intentionalitet, så istället för att tala om antal grader, kanske vi skulle se det som endast en grad som man kan ha eller ej och det inom olika områden.

Intressant vinkling av frågeställningen! Jag kan ju då inte låta bli att be dig beskriva vad du anser är de typer av fenomen i världen som en människa (intelligent eller inte) bör har sin uppmärksamhet riktad mot för att denne ska anses ha någon grad av intentionalitet (enligt ditt synsätt)?

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
maxexhact
Inlägg: 134
Blev medlem: 05 maj 2010 09:50
Ort: Max Kern
Kontakt:

Re: Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Inläggav maxexhact » 17 aug 2010 16:27

freddemalte skrev:Hur många grader av intentionalitet kan det mänskliga psyket hantera på ett rimligt sätt?


Det måste vara väldigt individuellt. Och beroende på hur skarp man är för stunden. Jag brukade göra testet genom att hävda att jag visste hur människor skulle komma att dra en tändsticka av två där den ena var kortare.

Med barn och "enkla" människor så är det enkelt – det är bara att låta den kortare stickan sticka ut lite längre än den andre.

Med någon som misstänker att man håller på att missleda dem genom att låta den ena stickan vara längre måste man istället låta den kortare stickan se kortare ut. Där hamnar rätt många.

Med någon som du misstänker har börjat förstå vad du är ute efter måste du åter låta den korta stickan se längre ut... etc. (Men samtidigt inte ge sken av du förstår att den andre har förstått)

Nästa steg: har man lyckats pricka rätt i denna fas, vilket man vanligtvis brukar kunna göra – och därmed lyckas få den andre att dra den kortare stickan – så inträder fas 2 då det gäller att få dem att återigen dra det kortaste strået. Hur man går då till väga beror på vilken taktik som valdes i fas 1. Antingen gör man tvärtom, eller tvärtom-tvärtom, eller tvärtom igen!

Men summa summarum. Vad jag ville ha sagt var att jag nästan aldrig klarat av mer än högst 3 till 4 nivåer. Det gäller alltså både att hålla reda på sig själv, den andre och vad den andre tänker om dig i de olika faserna.

Men det kanske inte var detta du funderade över... Men kul är det i varje fall.

mvh
Si vis pacem, para bellum

Användarvisningsbild
Basal
Inlägg: 178
Blev medlem: 05 aug 2010 02:07

Inläggav Basal » 17 aug 2010 22:38

Minded skrev:Det är nog 7,26. (Lite avrundat.)


x 3,14 ^ 5 :lol:
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.

http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 20 aug 2010 22:03

Mmm, verkligen, 'gånger pi'.. Den är allmänt bra att ha med sig.

Men vafan, jag ser ju nu, när jag igen börjar läsa de här trådarna, att vi alla missat en stor väsentlighet!

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Re: Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Inläggav J R Auk » 21 aug 2010 02:51

nytt namn skrev:
freddemalte skrev:Hur många grader av intentionalitet kan det mänskliga psyket hantera på ett rimligt sätt?
Wilber har räknat lite på detta: http://wilber.shambhala.com/html/books/ ... ndix-B.cfm  (och verktyget han använder kallar han, med den lite missvidande titeln, för: "integral matematik", kan förstås som: "matematik för perspektiv"), och han har t.ex. pratat om hur han räknat fram, att han kunnat ta vad han kallar, ett 7:e personens perspektiv, men enligt honom finns ingen teoretisk gräns, däremot introducerar han en "stopsymbol" för beräkningen:
 The "stop" symbol (/p) in integral mathematics means: this is the occasion (the first, second, or third person event) where I arbitrarily stopped the stream and began my process of knowing in the midst of other sentient beings. The stop symbol means: "freeze frame." Freeze the flow at that frame, and let me start the knowing, feeling, perceiving of that event.

    Thus, with "I see the tree," we have, in simplified form: 1p(1p) x 1p(3-p) x 3p(3/p), which means, I have arbitrarily focused my attention on that tree over there, so I have stopped the cascade at the objective surfaces of that tree [3p(3/p)] and I have begun the knowing process there, so that now I will assert that my first person [1p(1p)] has an objective view [1p(3-p)] of that object over there [3p(3/p)], and THERE IT STOPS (which also means, and there it starts: the knowing process starts only when I dig my feet in and stop the flow). Without the 123/p moment (or the stopping moment), then perspectives cascade endlessly. In the manifest world, it is literally perspectives all the way up, all the way down, and without the arbitrary stopping moment or freeze frame, nothing gets registered.


Alltså det här känns jävligt populistiskt av Wilber. Vad betyder det?

Jag har många gånger upplevt hur perspektiven är ändlösa med detta oerhörda som följer med det att vi inte kan fokusera på en punkt. Men det har fortfarande varit en upplevelse, även om den inte kunnat konkretiseras.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

muskelito
Inlägg: 1
Blev medlem: 30 jul 2010 23:59

Inläggav muskelito » 21 aug 2010 05:31

Hur är det med uppmärksamhet som vi riktar mot våra egna förnimmelser?

T. ex:
1. Jag ser en fågel.
2. Jag förnimmer upplevelsen av att jag ser en fågel.
3. Jag förnimmer upplevelsen av att jag förnimmer upplevelsen av att jag ser en fågel.
Osv...

Är det intentionalitet jag pratar om här? Är det möjligt att förnimma sina egna förnimmelser?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 21 aug 2010 06:17

freddemalte skrev:
Zokrates skrev:Medvetandegörandet handlar ju i första hand om din riktade uppmärksamhet mot någon, något. Du har ju bara en grad av uppmärksamhet oavsett om den riktas mot första, andra tredje person eller föremål. Hur mycket du fokuserar, dvs intensiteten och komplexiteten av det bör ju rimligen även det handla om denna enda form av riktade uppmärksamhet.

Det är individuellt hur stor uppmärksamhet vi kan rikta mot någon eller något samt i hur många led vi kan följa ett logiskt abstrakt resonemang, liksom förståelsen, dvs förmågan att kunna medvetandegöra olika förhållanden och ha en djupare insikt om dessa relationerna mellan objekten.

Ta en manet till exempel, den är en jägare trots att den inte har ögon, hörsel, eller en hjärna, hela organismen är uppmärksammad mot omgivningen men helt omedveten om vad som passerar, likväl griper maneten reflexartat efter allt som är möjligt ätbart. I strikt vetenskaplig mening saknar den intentionalitet, alltså noll grader av medveten förståelse.

På liknande sätt är en intelligent person inte alltid därmed klok, ifall den har sin uppmärksamhet riktad mot värden som inte är gynnsamma för människan i ett överlevnadsperspektiv på längre sikt och enbart reflexmässigt greppar efter något att mätta sig själv med, även om personen kan vara intelligent, så kan denne aldrig vara klok och jag ser inte att den personen verkligen når upp till den första graden av intentionalitet, så istället för att tala om antal grader, kanske vi skulle se det som endast en grad som man kan ha eller ej och det inom olika områden.

Intressant vinkling av frågeställningen! Jag kan ju då inte låta bli att be dig beskriva vad du anser är de typer av fenomen i världen som en människa (intelligent eller inte) bör har sin uppmärksamhet riktad mot för att denne ska anses ha någon grad av intentionalitet (enligt ditt synsätt)?

Vänligen

Fredrik


Ja allt som berör verkligheten med de faktiska konsekvenser av ens handlingar som berör och involverar andra på ett positivt, gynnsamt och bärande hållbart sätt. Inbillningar bör alltså inte få styra i världen, ett exempel är jakten på lyckan, ett annat hur vi ger saker en överdriven betydelse, exempelvis kostnader, är det något annat än ett imaginärt värde, sedan frågar vi oss t.ex hur mycket miljöhänsynen får kosta? Utan en fungerande miljö har vi inga goda förutsättningar för att överleva långsiktigt, så frågan handlar ju inte om vad miljöaspekterna faktiskt får kosta utan om vad vi bör göra för att inte fördärva miljön. Så länge vi alltså låter inbillade intentionella objekt styra oss, så är det ingen skillnad på det att sitta i en skog och hoppas på att få syn på skogsfén gentemot att tro att pengars värde är ett hinder för att kunna leva gynnsamt.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Hur många grader av intentionalitet kan vi hantera?

Inläggav freddemalte » 21 aug 2010 20:52

maxexhact skrev:
freddemalte skrev:Hur många grader av intentionalitet kan det mänskliga psyket hantera på ett rimligt sätt?


Det måste vara väldigt individuellt. Och beroende på hur skarp man är för stunden. Jag brukade göra testet genom att hävda att jag visste hur människor skulle komma att dra en tändsticka av två där den ena var kortare.

Med barn och "enkla" människor så är det enkelt – det är bara att låta den kortare stickan sticka ut lite längre än den andre.

Med någon som misstänker att man håller på att missleda dem genom att låta den ena stickan vara längre måste man istället låta den kortare stickan se kortare ut. Där hamnar rätt många.

Med någon som du misstänker har börjat förstå vad du är ute efter måste du åter låta den korta stickan se längre ut... etc. (Men samtidigt inte ge sken av du förstår att den andre har förstått)

Nästa steg: har man lyckats pricka rätt i denna fas, vilket man vanligtvis brukar kunna göra – och därmed lyckas få den andre att dra den kortare stickan – så inträder fas 2 då det gäller att få dem att återigen dra det kortaste strået. Hur man går då till väga beror på vilken taktik som valdes i fas 1. Antingen gör man tvärtom, eller tvärtom-tvärtom, eller tvärtom igen!

Men summa summarum. Vad jag ville ha sagt var att jag nästan aldrig klarat av mer än högst 3 till 4 nivåer. Det gäller alltså både att hålla reda på sig själv, den andre och vad den andre tänker om dig i de olika faserna.

Men det kanske inte var detta du funderade över... Men kul är det i varje fall.

mvh
Jo, det var helt klart det jag funderade över och jag tycker verkligen att ditt svar var både intressant och underhållande. Dessutom visar den verkligen på vad fenomenet intentionalit kan innebära och hur lurigt det är! Tack för ett mycket spännande svar!

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 21 aug 2010 20:58

Zokrates skrev:
freddemalte skrev:
Zokrates skrev:Medvetandegörandet handlar ju i första hand om din riktade uppmärksamhet mot någon, något. Du har ju bara en grad av uppmärksamhet oavsett om den riktas mot första, andra tredje person eller föremål. Hur mycket du fokuserar, dvs intensiteten och komplexiteten av det bör ju rimligen även det handla om denna enda form av riktade uppmärksamhet.

Det är individuellt hur stor uppmärksamhet vi kan rikta mot någon eller något samt i hur många led vi kan följa ett logiskt abstrakt resonemang, liksom förståelsen, dvs förmågan att kunna medvetandegöra olika förhållanden och ha en djupare insikt om dessa relationerna mellan objekten.

Ta en manet till exempel, den är en jägare trots att den inte har ögon, hörsel, eller en hjärna, hela organismen är uppmärksammad mot omgivningen men helt omedveten om vad som passerar, likväl griper maneten reflexartat efter allt som är möjligt ätbart. I strikt vetenskaplig mening saknar den intentionalitet, alltså noll grader av medveten förståelse.

På liknande sätt är en intelligent person inte alltid därmed klok, ifall den har sin uppmärksamhet riktad mot värden som inte är gynnsamma för människan i ett överlevnadsperspektiv på längre sikt och enbart reflexmässigt greppar efter något att mätta sig själv med, även om personen kan vara intelligent, så kan denne aldrig vara klok och jag ser inte att den personen verkligen når upp till den första graden av intentionalitet, så istället för att tala om antal grader, kanske vi skulle se det som endast en grad som man kan ha eller ej och det inom olika områden.

Intressant vinkling av frågeställningen! Jag kan ju då inte låta bli att be dig beskriva vad du anser är de typer av fenomen i världen som en människa (intelligent eller inte) bör har sin uppmärksamhet riktad mot för att denne ska anses ha någon grad av intentionalitet (enligt ditt synsätt)?

Vänligen

Fredrik


Ja allt som berör verkligheten med de faktiska konsekvenser av ens handlingar som berör och involverar andra på ett positivt, gynnsamt och bärande hållbart sätt. Inbillningar bör alltså inte få styra i världen, ett exempel är jakten på lyckan, ett annat hur vi ger saker en överdriven betydelse, exempelvis kostnader, är det något annat än ett imaginärt värde, sedan frågar vi oss t.ex hur mycket miljöhänsynen får kosta? Utan en fungerande miljö har vi inga goda förutsättningar för att överleva långsiktigt, så frågan handlar ju inte om vad miljöaspekterna faktiskt får kosta utan om vad vi bör göra för att inte fördärva miljön. Så länge vi alltså låter inbillade intentionella objekt styra oss, så är det ingen skillnad på det att sitta i en skog och hoppas på att få syn på skogsfén gentemot att tro att pengars värde är ett hinder för att kunna leva gynnsamt.


Ok, Zokrates! Då tror jag att jag förtår ditt tänk, som för övrigt verkar väldigt genomtänkt! Jag håller med dig i det du skriver och det ligger väl en del i att en reell intentionalitet (värd namnet) bäst definieras som något där det intentionella objektet är autentiskt och av vikt för de världen som faktiskt gör våra liv värda att leva!

Tack för ditt svar!

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster