Inläggav Sceptisk » 11 aug 2010 15:50
Vad saker i verkligheten är beror oftast inte på hur man själv betraktar dom utan på hur kulturen informerar en om hur man ska betrakta dom. Vår kultur är besatt av tanken på fri vilja och att varje människa kan välja sitt eget öde (vilket i sig är en kulturell företeelse) och därav följer att man också drar slutsatsen att man kan välja att betrakta verkligheten hur man vill, bara med hjälp av en ren viljeansträngning. Så är det såklart inte. Det finns skäl att tro att vår kultur vill betona detta med fri vilja och ödesfrihet just för att vi är en tjänarkultur som tjänar våra herrar. Det som en tjänare mest av allt drömmer om är ju såklart att själv bli herre någon dag eftersom det bara verkar vara herrarna som får göra som dom vill och som kan bestämma hur deras liv ska vara eftersom dom äger alla resurser. Det är dock bara en dröm, så länge som man lever i en tjänar/herre-kultur så vill man desperat tro, man behöver tro, att man även om man inte har någon fysisk frihet, så har man ändå en själens frihet.
Vår kultur råkar betrakta saker i världen som främst objekt, eller språkmässigt som substantiv och adjektiv. Eller saker och deras egenskaper, som färg form etc. Men detta är kulturellt. Andra kulturer har en helt annan uppfattning, inte för att de i den kulturen själva väljer att betrakta världen på ett annat sätt, utan för att deras kultur utvecklats på ett annat sätt, enligt andra principer. För Hopi folket så är faktiskt saker i världen varken substantiv eller adjektiv, utan de är händelser, eller rättare sagt 'göranden'. En flod i Hopi folkets språk är inte ett substantiv, och dess form och färg är inte heller ett adjektiv, utan ett verb. Med andra ord så är floder betraktade som på sätt och vis levande. Just för att de gör något, de "flodar", och likadant med andra saker, solen, skogen, och även båten som flyter på floden är aktiva agenter. Solen "solar" sig, skogen "skogar" sig, båten "båtar" sig. etc.
I vårt språk så är världen passiv. Vår grundläggande förklaringsmodell över hur världen fungerar är att dela upp världen i maskulint och feminint, därefter räknar vi sådant vi klassar som aktivt att vara dominant och därför maskulint och sådant som vi räknar som passivt till feminint (för kvinnor är ju passiva och underdåniga eller hur?) Därför blir solen aktiv och jorden blir passiv. Detta följer även vårt generella kulturella mytkomplex med hur vi behandlar jorden, människan är den aktiva agenten som därför utövar sin maskulina dominans över jorden som är passiv och undergiven.
I vårt språk då säger vi "Båten flyter på floden". Detta betyder att båten är aktiv och dominant och floden är passiv och undergiven. Men i Hopi språket så skulle man istället uttrycka det så att det är floden lyfter båten som båtar sig över. Helt andra grundföreställningar alltså.
Inte för att jag förstår varför vi måste räkna jord som passivt eller varför solen räknas som aktiv, men för våra förfäder så utvecklades detta synsätt och mycket har det nog att göra med religionen. Våra religioner ser ju också världen som uppdelad mellan skapare (aktiv) och skapade (passiva). Dock är detta inte det enda sättet att se på saken. I Hopi språket så är allting som finns aktivt, det finns ingen som är passiv, världen är inte uppdelad mellan dominanta och undergivna, herrar och tjänare, maskulina och feminina, aktivitet verkar härröra ur dynamiken mellan maskulint och feminint, och detta inkluderar ju isåfall varje sak för sig. En syn som tycks stödjas av atomläran, elektronik osv. Positivt och negativt går inte att skilja åt utan att bryta strömmen och dynamiken, dynamiken kan bara uppstå där det finns en koppling mellan positivt och negativt. Att då säga att solen är positiv och jorden är negativ är att ignorera det faktum att positivt och negativt existerar i varje föremål ända ner till de minsta beståndsdelarna.
Vår uppdelning mellan maskulint och feminint är som att ställa allting maskulint på ena sidan i tillvaron och allt feminint på den andra sidan, eller allt maskulint som högre stående och allt feminint som lägre stående, i en slags begreppspyramid. Och vårt språk följer också denna logik, ganska tydligt var det i utgångsfrågan i denna tråd, att vi är kulturellt betingade att tänka att saker i världen bara är föremål som bara kan ha färg, form eller vikt etc. Men i realiteten så kan inte det ena ställas åt sidan från det andra för då skulle all aktivitet upphöra. Maskulint är inte högre stående än feminint, för det är som färg och form, eller rörelse och momentum, de hör alltid ihop. Det är när man splittrar dom som all aktivitet upphör och produkten blir en absolut aktiv agent och en absolut passiv agent och den dominanta aktiva agenten utövar sin makt på den passiva och undergivna agenten. Det är för oss en helt främmande tanke eller uppfattning att "föremål" i världen inte är passiva objekt som kan klassificeras, utan verkliga, aktiva agenter eller rent av "varelser". Även i män så finns denna dynamik mellan maskulint och feminint, och även i kvinnor. Men inte på det sättet att det skulle kunna finnas en isolerbar maskulin "del" och en isolerbart feminin "del". Det är inte delar som samverkar, maskulint och feminint uppstår ur dynamik och de alstrar dynamik eller en puls.
Animismen har tyvärr blivit definierad av representanter från vår kultur. Det är från dessa representanter, särskilt Sir Edward Taylor som vi fått idén om att sk primitiva folk tror att världen är levande, att träd och floder är levande varelser. I vår begreppsvärld så är det befängt eftersom vi åtskiljer maskulint och feminint i världen och kallar det maskulina för aktivt. (Läsaren får ursäkta att jag upprepar mig men det behöver uppmärksammas att) Aktivitet är dock något som händer då maskulint och feminint är sammankopplat. Skiljer man maskulint och feminint åt, då dödar man all aktivitet, man hindrar barn från att bli gjorda, man hindrar utveckling och man skapar en förtryckande maskulinitet, istället för en stödjande.
Hur som helst, att säga att primitiva folk tror att floder är levande är att skjuta stenhårt i stolpen, för att förstå skillnaden mellan vår begreppsvärld och deras så måste man gå ner på den mest grundläggande nivån. Det intressanta är att även vår vetenskap ger de primitiva rätt, men vi tror att vår vetenskap bevisar dom fel, för att vi har en felaktig förståelse för vad dom säger.
Andra språk som Kinesiska har också ett annorlunda sätt att förklara tillvaron med. I dessa språk, Kinesiska, japanska, Taiwanesiska, så binder man samman bilder för att skapa en händelse för att prata om världen. Till exempel så är ordet kärlek en bild av en moder med sitt barn. Snö är en bild av vatten och en bild på en sopkvast.