Vi lever mer i våra föreställningar om världen än i själva verkligheten. Det är förstås en generalisering! Men stundtals en rätt hyfsad sådan.
Det är givetvis detta eviga problematiska ”vi” som spökar till det. Detta ”vi” som signalerar en minsta gemensamma nämnare – något som inbegriper oss alla. Detta abstrakta och idealiserade ”vi” som inte undslipper någon eller något.
Vad gäller själva den filosofiska frågan om vi nu verkligen lever i verkligheten eller i våra föreställningar om den – så kan vi nog bara konstatera att vi med detta ”vi” egentligen menar alla möjliga slags människor som både lever i verkligheten och långt bortom den. Alltså alla möjliga slags individer som lever på en gråskala mellan de bägge polerna: de som enbart lever i sina föreställningar om världen till dem som nästan aldrig gör det.
Och så är det ju förstås det där med variationer och skillnader inom en och samma individ som problematiserar saken ytterliigare. En tidig måndagsmorgon förhåller sig vår verklighetsförankring annorlunda om vi rattar en bil i rusningstrafiken i Rom till skillnad från om vi sitter och hänger över en kopp kaffe hemma vid frukostbordet i Täby.
Det är det där med generaliseringar… de uppfyller helt enkelt inte alltid alla krav på autenticitet. De kan ibland vara alltför begränsande och ibland helt enkelt felaktiga.
Men någon, jag har för mig det var Friedrich Nietzsche, menade (på ett ungefär) att om vi från början fick lära oss att ”lejon är farliga”, så skulle vi alla börja springa så fort vi såg ett lejon. Nu är det ju dock säkert inte alls så att alla lejon verkligen är farliga. Detta är en nämligen en s.k. ”generalisering”. Men de av oss som istället väljer att vara, vad vi nu kunde kalla, ”realister”, vi skulle ju då stanna upp varje gång vi såg ett lejon och ställa oss frågan: ”är just detta speciella lejon farligt, måntro?” I stället för att lägga benen på ryggen. Varvid vi för eller senare skulle komma att bli uppätna.
Det ska man komma ihåg när man klankar på bruket av generaliseringar – att de faktiskt kan vara rätt så praktiska och ibland tjänar ett gott syfte.
(Inlägget är också upplagt på http://maxexhact.wordpress.com/2010/08/13/70-”den-tjuvaktiga-skatan”/ )
"Den tjuvaktiga skatan"
Moderator: Moderatorgruppen
"Den tjuvaktiga skatan"
Si vis pacem, para bellum
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: "Den tjuvaktiga skatan"
Trevligt och intressant inlägg! Ja, så är nog i alla fall fallet för en och samma person, t.ex. om jag sitter och kör en bil i Rom vs. tar det lugnt i Täby. Men det kanske mer beror på min personlighet än på omständigheterna i sig. Det kanske finns de som i princip har samma relation till rusningstrafiken i Rom som jag har till kaffedrickande i en tämligen lugn vrå i Sverige? Kanske är det en mycket erfaren taxiförare som kört hela sitt liv i Rom och som upplever denna plats och situation "som sitt lilla vardagsrum"? Kanske "tar han del lugnt" och upplever det som en plats för eftertanke, lugn och ro att köra omkring där? Men självklart förstår jag din poäng (tror jag i alla fall - you never know). Jag är personligen väldigt vacklande i denna fråga (agnostisk) - jag ser det som att det kan vara precis hur som helst:maxexhact skrev:[...]Och så är det ju förstås det där med variationer och skillnader inom en och samma individ som problematiserar saken ytterliigare. En tidig måndagsmorgon förhåller sig vår verklighetsförankring annorlunda om vi rattar en bil i rusningstrafiken i Rom till skillnad från om vi sitter och hänger över en kopp kaffe hemma vid frukostbordet i Täby.[...]
1. Alla människor lever extremt olika* liv som i sin tur är en mix av våra interna egenheter och hur olika vi uppfattar välden.
*Olika referar inte till vad de gör i sak utan hur de upplever sina liv.
2. Vi lever i en identisk värld, upplever exakt allt likadant, men vissa skillnader uppkommer enbart på grund av att vi gör olika saker, dock försumbara skillnader - ej större än om jag själv gjort något annat.
Så om jag står och tittar på en kvinna på Dallas flygplats, som precis bär in brickorna från en av flygplatsrestaurangerna in till köket/disken, så kan jag ställa mig frågan: hur är det att vara just hon? - en av alla, för mig anonyma människor på vår planet:
A. Enligt tankesystem 1. Är det eoner ifrån att vara jag (även om vi aldrig kan jämföra - hur nu det skulle gå till).
B. Enligt tankesystem 2. är det identiskt med att vara jag, med den skillnaden att hon har andra förutsättningar och erfarenheter (men som jag hade upplevt exakt likadant om jag hade varit i hennes situation).
Ett alternativ 3. är ju att det är en komplicerad mix av dessa två varianter beroende på vilken nivå i upplevlesystememt vi studerar?
Vad avser generaliseringar och vi-begreppet i detta så är jag benägen att hålla med om att det finns stunder då effekten av en generalisering är av godo och stunder då den är av ondo. T.ex. är det ju trist för en individ att bli bemött på ett visst sätt bara för att några som liknar dem beter sig illa? Med andra ord är det bra när generaliseringar fungerar som effektiva varningssystem, dock lite värre när de bygger upp fördomar som har en genuint dålig effekt för den enskilde.
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Re: "Den tjuvaktiga skatan"
freddemalte skrev:
Ett alternativ 3. är ju att det är en komplicerad mix av dessa två varianter beroende på vilken nivå i upplevlesystememt vi studerar?
Vad avser generaliseringar och vi-begreppet i detta så är jag benägen att hålla med om att det finns stunder då effekten av en generalisering är av godo och stunder då den är av ondo. T.ex. är det ju trist för vissa grupper av människor att de blir bemötta på ett visst sätt bara för att några som liknar dem beter sig illa?
Fredrik
Jag går nog på din 3:a – det handlar nog om en komplicerad mix, dock inte bara av dessa två varianter, utan troligtvis även av en rad andra, för oss okända...
JA! Det är tråkigt med generaliseringar... Det är dock viktigt att förstå hur de uppkommer och vilken roll de spelar... Och i bästa fall inte själv begå de allra grövsta!
mvh
Si vis pacem, para bellum
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: "Den tjuvaktiga skatan"
Ja 3:an känns rimlig och även filosofiskt intressantast (men riktigt jäklig att försöka nysta i). Japp, allt är värt att studera - alltid upptäcker man något nytt och intressant som man kan plocka ner i den lilla ryggsäcken och förhoppningsvis använda längre fram på livets stig.maxexhact skrev:freddemalte skrev:
Ett alternativ 3. är ju att det är en komplicerad mix av dessa två varianter beroende på vilken nivå i upplevlesystememt vi studerar?
Vad avser generaliseringar och vi-begreppet i detta så är jag benägen att hålla med om att det finns stunder då effekten av en generalisering är av godo och stunder då den är av ondo. T.ex. är det ju trist för vissa grupper av människor att de blir bemötta på ett visst sätt bara för att några som liknar dem beter sig illa?
Fredrik
Jag går nog på din 3:a – det handlar nog om en komplicerad mix, dock inte bara av dessa två varianter, utan troligtvis även av en rad andra, för oss okända...
JA! Det är tråkigt med generaliseringar... Det är dock viktigt att förstå hur de uppkommer och vilken roll de spelar... Och i bästa fall inte själv begå de allra grövsta!
mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster