* KYREUS * skrev:Väck din teologiska fråga under rätt rubrik
dvs Andlighet, Religion osv
så skall jag försöka besvara den.
Mvh CHRISTER KYREUS
Så om grannen får din post, så levererar du den inte, eftersom posten kom i fel brevlåda?
Felet med präster i Sverige är att ingen av dem tror på Gud, ja skulle de få in en troende präst, skulle de eventuellt ha råkat låta någon äkta troende i prästutbildningen utan att ha gallrat bort denne, ja då blir han snabbt utstött, det vore ju farligt annars, folk skulle ju kunna tro att prästerna var sinnessjuka om det kom ut att det fanns EN präst som VERKLIGEN trodde på Gud. Nej, att vara präst är inget kall, det är ett välbetalt yrke, som yrkesman måste de vara proffesionella och då finns det ingen plats över för en genuin tro, se bara på dig (c) KYREUS ( sitt eget varumärke med copywrightskydd och visst det skulle kunna tolkas som ett skämt) som far runt i den ena tråden efter den andra, ifrågasätter allt och personligen står för inget, det är alla prästers uppgift, att aldrig säga egna saker rent ut, utan istället bara lägga allt i händerna på andra, att fritt tolka in vad vi själva vill.
Jag har träffat minst 50 olika präster, jag har alltid gått undan med dem, försökt få dem att svara på frågan, -
Tror du på Gud, och alltid fått trevande ursäkter istället för ett ärligt ja eller nej. Vad står det i Bibeln om dem, jo de är varken varma eller kalla, de är ljumma och som sådana skulle Jesus utspy dem ur sin mun.
Är detta vad du kallar intellektuell heder Kyreus?Svenska kyrkor besöks enbart av skenheligheten, där finns inget äkta och ingen plats för värme, medmänskligheten sträcker sig inte längre än till längden på deras kollektbössor och efter det tar det slut. Prästerna tjänar bra, skamligt bra, de bor bra, de har bra arbetstider och även de präster som en gång i veckan besöker fängelser är så fjärran från de intagna i lidandet att de inte ens vet vad de skall svara den som söker försoning,
i herrens ögon är vi alla syndare, ja ja och prästerna är de största i det att de profiterar på Guds namn samtidigt som de förnekar hans existens.
Jag har i varje fall mött en ängel som barn då jag var 7 år, mött Gud i mina drömmar, ensam konfronterat min tro med den heliga anden när jag var 29 år, ett väsen så mäktigt att jag var tvungen att vända mig om när han rörde sig bakom mig, för feg och svag i sinnet för att låta anden beröra mig, jag har även erbjudits allt vad lycka är av satan själv i en dröm när jag var 22 år och allt jag behövde göra var att underteckna ett kontrakt med mitt eget blod vilket jag motstod, jag har trots det besvärjt fram en demon för att skada, jag har ångrat min gärning, jag har blivit överfallen av en demon, jag har fått kontakt med min döde far, jag har fått bevis för att livet här på jorden är mer än det som synes vara. Trots allt jag sett och märkt, bevittnat både ensam och med andra, så finns det ingen som kallat sig präst som jag mött som förstått ett uns av vad det innebär att tro, som inte kan begripa att man med kärlek och genuin omtanke kan lägga en hand på ett blödande sår på sin medmänniska och få det att läka direkt utan att det ens blir ett ärr, ja falska är de, falska som synden själv.
Den som mött Gud, änglar, satan, demoner, den är inte galen, den är en profet i och med det att denne vittnar om vad den upplevt, men för en präst, ja för vilken annan ateist som helst, så är den som bär fram vittnesbörd falsk, ty här ifrågasätts plötsligt trovärdigheten, då det är en människa som talar subjektivt om väsen som endast kan förstås och tolkas personligt. Det finns ingen objektiv kunskap om Gud som någon kan uttala utan att det blir en subjektiv utsaga, lär er det ni falska Gudsuttydare och hycklare. Jesus utsagor, eller Muhammeds utsagor, är deras egna utsagor och i många fall oerhört subjektivt tillrättalagda i efterhand, för att någon skall tro på dem, krävs det att folk kommer överens om att de är sanna, de är alltså inte sanna utan denna överenskommelse andra människor emellan, det är det som i vardagligt tal missförstås för att tro, det är ju inte att tro,
att tro är att tro utan denna överenskommelse, det är tro och det är det svåra med tron, den kräver inga andra yttre bevis, inte ens mitt.
* KYREUS * skrev:Poängen blir hur man presenterar det man levererar. Där ligger etiken i anspråken.
Ja, eller ännu ett svepskäl för att inte behöva stå för något.