Kunskapen om gott och ont

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Kunskapen om gott och ont

Inläggav Sceptisk » 06 nov 2010 00:45

Sedan urminnes tider så har människan skapat olika trossystem utifrån sina egna omständigheter och hur hon tänkt kring dessa omständigheter. Detta gör att alla mytologier eller religioner har element i sig som verkar realistiska. Det finns många saker som är möjliga att hålla med om ifall man skulle vara inklinerad att göra det. Varje kultur har sin egen historia och sina egna berättelser som kommer sig av deras upplevelser och historia. Högt och lågt blandas med framgångar och motgångar. Det är här som gudatron verkar ha sitt ursprung. Framförallt motgång och framgång. För den urtida människan, precis som den nutida människan, vill vi se saker i ett sammanhang och man vill alltid nå framgång (även om det man tror kan leda en till motgång).

Om man gått igenom många motgångar och plötsligt får framgång då ligger det väldigt nära många människor att tänka att världen sköts av krafter som denna gång gav detta folk framgång som en nådegåva. Ett jägarfolk som gått hungriga länge och äntligen får tag i ett byte ser lätt detta som en belöning för att de klarat av de tidigare motgångarna och att denna belöning är ett tecken på att gudarna eller Gud äntligen är på deras sida igen och vill belöna dom. Detta går att jämföra med pokerspelaren som förlorar gång efter gång, han ser bara motgång efter motgång men så till slut så vinner han och när han får denna vinst då är det som en gudomlig uppenbarelse. Äntligen märkte universum honom och gav honom det han så länge ansträngt sig och längtat efter. När det sker så känner han sig frälst och i kontakt med det gudomliga. Likadant med motgång. Om en person eller folk ständigt möter motgång så är det lätt för denne eller dessa att tänka att nu är gudarna arga och att nu har människorna eller personen själv gjort något som förargat dom.

Här tror jag att vi kan söka ett ursprung till kunskapen om gott och ont. Men låt mig fortsätta med en beskrivning av ett annat territorium som jag aldrig sett kopplats samman till just detta ämne. Nämligen Stockholmssyndromet.

Norrmalmstorgsdramat brukar beskrivas som att de kidnappade får sympati för sina egna kidnappare. Men man förstår denna sympati bättre om man också tittar på den förhörsmetodik som polisen i bl a USA brukar använda sig av, nämligen "good cop, bad cop". Personen sätts inför en brutal och oresonlig polis som anklagar honom och förnedrar honom och gör allt för att försöka få denne att tala. Sedan lämnar den brutale polisen rummet och istället kommer en polis som är sympatisk och förstående och förlåtande. Metoden går ut på att få personen att bli rädd för och hata den brutala polisen och istället känna förtroende för den sympatiska polisen.

Metoden går under andra namn i andra sammanhang. Den används också i disciplinering, hjärntvätt, ledarskap och styre av en republik eller monarki (se Machiavelli - The Prince).

Machievelli's - The Prince skrev:Upon this a question arises: whether it is better to be loved than feared or feared than loved? It may be answered that one should wish to be both, but, because it is difficult to unite them in one person, it is much safer to be feared than loved, when, of the two, either must be dispensed with. Because this is to be asserted in general of men, that they are ungrateful, fickle, false, cowardly, covetous, and as long as you successed they are yours entirely; they will offer you their blood, property, life, and children, as is said above, when the need is far distant; but when it approaches they turn against you. And that prince who, relying entirely on their promises, has neglected other precautions, is ruined; because friendships that are obtained by payments, and not by nobility or greatness of mind, may indeed be earned, but they are not secured, and in time of need cannot be relied upon; and men have less scruple in offending one who is beloved than one who is feared, for love is preserved by the link of obligation which, owing to the baseness of men, is broken at every opportunity for their advantage; but fear preserved you by a dread of punishment which never fails.

Nevertheless a prince ought to inspire fear in such a way that, if he does not win love, he avoids hatred; because he can endure very well being feared whilst he is not hated, which will always be as long as he abstains from the property of his citizens and subjects and from their women.


Som Machiavelli skriver så är det nödvändigt för härskaren att vara fruktad på ett sådant sätt att han inte är avskydd, för då kommer männen snart att lämna honom. Sedan urminnes tider så har människan styrts av "naturen" eller gudarna och hela tiden varit känsliga på de förändringar som skett, om det kommer bli bra eller dåligt väder och såklart det uppenbara om det finns tillgång på föda eller om man måste gå hungrig.

Så en härskare imiterar naturen på så vis att han ger belöningar och bestraffningar och i utbyte så får han folkets lojalitet. En härskare kan då antingen regera helt utifrån sin egen design och skrämma och belöna folk efter sitt eget huvud, eller så kan han använda sig av lagar att styra utifrån. Det visade sig nog ganska snart i början av civilisationen att det är alldeles för sårbart för en härskare att styra enbart efter sitt eget huvud, en sådan härskare skulle lätt kunna bli avskydd och reta upp folk till att revoltera mot honom. Så för att göra sitt anspråk mer berättigat (i folkets huvuden) så måste han gå folket tillmötes och i princip göra en överenskommelse om hur hans ledarskap kommer fungera. Så istället för att leva efter naturens lagar och ordning så skriver härskaren ner sina egna lagar som tjänar hans syften framför naturens, eller gudarnas, och får människorna på sin sida.

Sen kan han alltid säga vad han vill om lagarnas ursprung. I en demokrati så sägs lagarna komma från folket. I en republik från de folkvalda. I en monarki så kan det bero på, antingen kommer dom från kungens egen hand eller från hans underlydande eller från Gud själv. Enligt en viss person så bör en härskare aldrig ljuga om småsaker, för sådant kan folk snabbt se är lögn. Istället om en härskare ljuger då måste han ljuga stort, så stort att folk aldrig har en möjlighet att kunna kontrollera ifall det är lögn eller inte.

Så detta är kunskapen om gott och ont. Historien i Bibeln handlar om vad som händer om människan accepterar en ond härskares styre - de blir slavar under hans vilja och blir tvugna att arbeta på hans åkrar som hans tjänare. Herren är den som skördar där han inte har sått själv, för att låna en strof från Nya Testamentet.

Implikationerna av en sådan kampanj blir ju nu ganska uppenbar. Människan alieneras från naturen - eller verkligheten. Och idag så har vi inte bara lagar som alienerar oss från naturens ordning utan vi har även ett numeriskt system som är abstrakt, dvs bygger på ett system som inte går att återfinna i naturen. Vi har även ett koncept om tid som inte heller går att finna i naturen eller verkligheten. Vet inte om någon annan läste om det men utanför Frankrike så finns det en befolkning som lever helt efter soltid och använder inte klockor. För dom är det obegripligt att befolkningen på land måste hålla på och ställa om sina klockor två gånger varje år. För dom är det väldigt enkelt eftersom dom bara följer ljuset.

Idag är vi så ordentligt alienerade från naturen att vi inte längre ens vet hur vi skulle kunna överleva i den. Om civilisationen skulle försvinna över natten då finns det nästan ingen som vet hur man ska göra för att överleva. Vår filosofi och vår vetenskap bygger på andra frågor istället som blir helt värdelösa ifall civilisationen skulle kollapsa. Så vi har byggt en egen värld skild från naturens krafter. Kan det därför också vara rimligt att tänka sig att vi också har tappat förankringen med verkligheten? Vi har vår version naturligtvis, men om det system vi har skulle försvinna så skulle denna version knappast vara särskilt behjälplig. Vi vet hur vi kan bygga datorer, skicka folk till månen och bygga stora hus och fartyg. Men om civilisationen skulle försvinna så är vår kunskap helt överflödig.

Detta har också att göra med autenticitet. Frågan om hur man uppnår autenticitet och detta är en möjlig förklaring: autenticitet är inte något man finner "inom sig själv" utan är något man blir i en förhållanderelation till det man följer. En person som följer Kristus och som helt och hållet tror på den religionen blir "autentisk" i förhållande till sin tro. En person som följer Muhammeds lära blir efterhand också "autentisk" i förhållande till den tron. Den som följer någon slags lära överhuvudtaget kommer snart att lära sig den utan och innan och reagera helt utifrån vad den läran förkunnar. I den kristna medeltiden så trodde människor att allting dåligt som hände antingen vad Guds straff eller så var det djävulens verk och oftast så vann förklaringen att det var djävulens verk. Eftersom djävulen vad Guds huvudfiende så blev reaktionen att man därför försökte att strida mot djävulen. Men djävulen var ju inte ensammen i sin kamp mot Gud utan hade sina allierade också. Dessa allierade var såklart häxorna och trollkarlarna. Så i denna förklaring så blev världen uppdelad mellan de som stred på Guds sida - Guds folk - och de som stred på djävulens sida.

Idag vet vi med vetenskapens hjälp att sjukdomar inte orsakas på övernaturlig väg och med det så har den ursprungliga kampen mot djävulen ersatts med en kamp mot sjukdomar. Att vi brukar kalla det för en "kamp" eller "strid" eller rent av "krig" tycks härstamma från dessa medeltida idéer om att det finns en god kraft som vill människorna väl och så finns det en ond kraft som strider både mot den goda kraften och människorna. För att kunna rationalisera denna uppfattning så måste människorna ha en särskild plats i denna strid, människorna måste vara speciella eller på något annat sätt utvalda. Nuförtiden så är ateismen väldigt utbredd men även bland ateister så finns uppfattningen att människorna är speciella och "står över" naturen och liknande idéer. Vi kan se att den kulturella dramaturgi som driver vårt samhälle, som har sitt ursprung i väldigt gamla och utdaterade idéer, fortfarande lever vidare bara det att nuförtiden har namnen bytts ut. De goda är människorna och "det onda" är "sjukdomar", "fattigdom" och "krig" (eller krigshetsare, terrorister) som man måste kämpa mot.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 06 nov 2010 01:12

Bra skrivet, du tog verkligen med mig på alla stegen. Jag har inte tänkt så mycket i sådana här banor, har ju blivit tipsad om machiavelli, men nej. Det var flera saker och sambandet du tog upp som verkligen var nytt för mig. Jag fick en oövertänkt idé: Det borde väl vara så att naturen anpassas efter lagarna(naturlagarna), folket anpassar sig efter naturen och att lagarna rättar sig efter folket, eftersom det är folket som skriver lagarna. Men machiavelli vänder helt på processen: lagarna anpassas efter naturen och folket anpassar sig efter lagarna och naturen anpassar sig efter folket. Eller?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 07 nov 2010 12:11

Jag besvarar delar av din fråga i en annan tråd; "Vad är visdom"

I korthet så innebär det att detta samhälles styrning är abstraherat från naturens styrning och bland de metoder som används för att åstadkomma det är nedtecknade lagar som upprätthålls av en härskare. För oss så verkar ju lagar vara lika "naturligt" som att äta och sova. Men det är ur mänsklig utvecklings synpunkt en väldigs sentida och faktiskt modern uppfinning. Så det är för mig inte en fråga om hur vi ska skriva våra lagar, utan bara att inse att "lagar" är ungefär lika normala för människosläktets kulturella evolution och utveckling som armbandsur.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster