För som Hegel säger:
G.W.F Hegel - Andens fenomenologi s. 84 skrev:Filosofin däremot sysslar inte med den oväsentliga bestämningen, utan bara med den väsentliga; inte det abstrakta eller det overkliga är dess element och innehåll, utan det verkliga, det som sätter sig självt och lever inom sig, tillvaron i sitt begrepp. Det är den process som alstrar och genomgår sina egna moment, och hela denna rörelse utgör det positiva och dess sanning.
Vad innebär det här som Hegel säger? Jo det innebär att vi inte som ekonomer kan stipulera modeller och sedan empiriskt granska deras resultat mot observation. Stipulationen gör då att vi rör oss på ytan av skeenden och att vi leds av våra begrepp framför att be-gripa, som i att förstå, skeendena.
Mervärdesteorin kan presenteras kortfattat som en teori om hur värden skapas. Värden är relativa oss. Det är vår mat, vår konst, våra arenor för samvaro. De svarar mot behov, och mot produktion. Mer specifikt så berör teorin hur värdet på pengar skapas. För pengar är som Marx lär det som genom att inte ha ett eget bruksvärde, pengar sätter bytesvärdet för allt annat kapital, blir den högsta formen av kapital.
När vi arbetar så sörjer vi för våra behov, således producerar vi i vårt arbete bruksvärde. Det som vi inte konsumerar för att upprätthålla oss själva (mat, kläder m.m) är ett överskott och blir till kapital. Detta som inte brukas, blir kapital för en annan dag. Eller genom att det har bytesvärde för något annat, eller en annan dag. Dessa värden är ganska enkla att se, och uttyda. Sår jag grödor och dessa gror och kan skördas så sörjer jag för den mat jag behöver för att upprätthålla mig. Jag sörjer för mina bruksvärden.
Vad det gäller pengar är värdet som ges dem mycket mera svåröverskådligt, då det står i relation till alla andra värden. Ja bestämmer alla andra värden som ställs under byteshandelns cirkulationsprocess. Nåväl vad mervärdesteorin säger är att pengars värde i anslutning till produktion kommer sig av att produkten av produktionen, varan som produceras, överstiger det kapital som förbrukas i och med produktionen. Pengar kan bara uppstå där produktionen får ett överblivet kapital. Med andra ord. En arbetsköpare (arbetsgivare i dubbelspråk) kan därför bara tjäna pengar på en arbetare om denne arbetare producerar mer än den konsumerar i sin produktion.
Detta är ett enkelt logiskt förhållande. Som kan uttryckas genom att arbetets produkt är summan av kapitalet tillhands inför produktionen och konsumtionen i arbetsakten. C (utgående kapital)+B (produktionsprocessens kapital) = A (ingående kapital) - B (konsumtion av arbetaren och produktionsprocessen). Om vi då antar att A är 2 och B är 2 (lönen för arbetet till arbetaren) så ser vi att C är 0. Har inget mervärde tagits ut från arbetsprocessen finns inget att vinna på produktionen annat än för den som arbetar. Arbetsakten upprätthåller sig självt. Vad arbetsprocessen leder till är bara att den som arbetar sörjer för sina och sitt kapitals behov. Som när vi jagar och äter oss mätta (behov) och sedan putsar och skapar nya vapen för jakt (kapital), och måste göra om det varje dag. Det finns inget överskott. (Att jämföra då med när vi jagar och äter en del av vårt byte och har kvar resterande delar för en annan dag).
Varför är det då på detta sätt enligt en filosofisk utläggning? Ja för att verkligen besvara frågan måste vi ge oss in i att definiera en helvetes massa begrepp och dylikt. Men här antar vi dem prima facie och hoppas att begreppen står något klara. Vad vi gör är att vi sätter som subjekt (det primära i varje begreppslighet) varje begrepp och synar dess betingelser för upprätthållande. Hur kan det som fångas i begreppet bestå, och i vilken relation står begreppet till kontextuella begrepp.
Marx säger:
Karl Marx - Grundrisse ett urval s 130 skrev:Om det skulle krävas en hel arbetsdag för att hålla arbetaren vid liv under en arbetsdag skulle kapitalet överhuvudtaget inte existera, eftersom arbetsdagen skulle utbytas mot sin egen produkt och kapitalet alltså inte växa i värde och därför inte heller bevara sig självt som kapital. Att kapitalet bevarar sig självt är detsamma som att det bevarar sitt värde. Om kapitalet skulle vara tvunget att arbeta för att leva, så skulle det inte bevara sig självt som kapital utan som arbete. Ägandeförhållandet till råvaror och arbetsinstrument skulle bara vara nominellt; dessa skulle i lika hög grad tillhöra arbetaren som kapitalisten, eftersom de bara skulle ge kapitalisten värde, om han själv var arbetare. Han skulle därför inte förhålla sig till dem som till kapital utan som till enkelt material och medel för arbete, så som arbetaren själv gör i produktionsprocessen.
Här är alltså hans ord jag försöker skriva ut på ett annat sätt ovan. Men det som är viktigt att uppmärksamma är det logiskt enkla förhållandet här. Dvs om arbetet inte producerar mer än vad som konsumeras i arbetsakten så bevarar inte kapitalet (det som stod som medel för arbetsakten) sig som kapital. Det bevarar sig som arbete. Precis som vårt arbete med att upprätthålla vår kropp inte blir kapital om vi inte får i oss mer energi än vad födointaget förbrukar i form av energi.
Varför ifrågasätts då denna till synes enkla teori? Jag vill hävda att varför den ifrågasätts är för att man inte gör en filosofisk analys av vad värde innebär. Utan man gör en ekonomisk analys. Man placerar sig alltså i en situation där det redan finns värden, där det redan har instiftats ett mervärde som ägs i form av pengar. Och det man då mäter när man säger att man mäter "hur ett värde uppstår" är egentligen cirkulationen, eller omfördelningen av detta värde som består i pengar. Man mäter alltså alls inte hur ett värde uppstår, utan det man mäter är hur detta värde relaterar till andra värden på en marknad. Som marginell värdeteori där man talar om hur värdet uppstår genom att det sörjer för ett behov och tappar i värde när behovet är sörjt för. Men det är en teori inom det kapitalistiska ramverket, och alltså inte en kritik av det kapitalistiska ramverket. Vilket en värdeteori måste vara om det vill berätta varför det inom det kapitalistiska ramverket existerar värden. Gör man det inte kritiskt mot rådande ekonomiska system så avtäcker man bara det sken som kapitalet i systemet ger av de värden det använder som bruk inför sin egen reproduktion. Kapitalismen behöver fattigdom, ett oförsörjt bruksvärde för individen, för att kunna sälja sin produkt. Men hur den får kapital att sörja för någons fattigdom, att köpa deras arbete, sker genom att den genom sitt kapital stått som bruksvärde för lönearbetaren, som säljer sitt arbete mot betalning, kapitalet i pengarna. Och där ser vi igen att hade denne arbetare inte sålt sitt arbete för mindre än arbetets värde så hade inte kaptialet bevarat sig som kapital och den hade inte haft något att sälja till den fattige för att denne skulle sörja för sina bruksvärden som behövs för att upprätthålla sig självt.
Värt att nämna här är att kapital inbegriper pengar, då pengar är kapital när det används för att köpa arbetskraft. Men samtidigt är det inte kapital då det är värdelöst och enbart får ett värde i och genom att det relaterar allt annat kapital mot varandra. Pengar står som den förmedlande värdebärande enheten för att sätta allt annat kapital i en värderelation mot varandra. Varför jag vill betona det här med pengar är för att undersökningen som leder fram till mervärdesteorin hos Marx inte är en ekonomisk undersökning utan en filosofisk undersökning av ekonomiska idéer och dess realitet i det kapital och värde som den ekonomiska undersökningen har som objekt. Det handlar alltså inte om hur man tjänar pengar, utan om hur pengar uppstår. Vad är pengars betingelser?, är frågan som ställs. Vidare så finns det en raison d'être för undersökningen som härrör från en idé om människans emancipation. Denna frågan har sin upprinnelse i de civilisationskritiska rörelser som Rousseau står som sinnebild för. Samtalsämnet var stort när industrialiseringen tog fart och inflyttningen till städerna ökade. Man uppmärksammade (empiriskt) att levnadskvaliten sjönk med sanitära olägenheter och ökad sjukdom och minskad levnadstid. Så vad Marx vill göra är att förklara varför vårt samhälle ser ut som det gör. Det kulminerar i och med att han förklarar hur det ekonomiska systemet, samhället, summan av våra relationer, ställs under pengar och privategendomen. Och denna mervärdesteori är en del i ledet som förklarar hur kapitalet i sig självt, inte kapitalisten, kräver att det omsätts enligt vissa principer för att upprätthålla sig självt. Det är alltså främst en fråga om att visa på att den rationalitet som innehas av den som kallas kapitalist inte är human utan kommer från kapitalet. Vi blir alla förlorare under en sådan ordning, hög som låg. Ingen får behålla sin mänsklighet även om vi tilldelas olika hierarkiska positioner inför vår förfrämligade samvaro.
Också värt att nämna är att för Marx så är termen 'arbete' något som vi inbegriper oss i när vi upprätthåller oss själva. Man kan säga att kroppens arbete är att konsumera näringsämnen för att via celldelning upprätthålla organismen. Så vi skall inte tänka på arbete som på jobb.