Angående Immanuel Kants förnuft

[Slajmboll]

Hej! Är lite ny här på forumet och tänkte om man kunde ta hjälp av er. . Sitter just nu i en filosofikurs om filosofernas historia och har en fråga som jag känner mig en smula förvirrad av.

Syftet är att redogöra hur Kant argumenterar när han menar att förnuftet sätter gränser till vad vi egentligen bör önska.

Jag har försökt googla på information, läst både Svante Nordin och Norman. Men tror nog att jag har glömt hälften, så det är väl anledningen varför jag frågar er. . Handlar det moraliskt, t.ex i frågan att "om jag ska rädda en som drunknar, fast om jag gör det kommer jag likväl att drunkna också, så jag struntar i det då förnuftet säger åt mig att jag kommer att dö"?

Som sagt, jag känner mig rätt förvirrad. Så om någon kan kan förklara varför förnuftet sätter gränser till vad vi egentligen bör önska, enligt Kant, är jag djupt tacksam.

Vänligen,
Simon Karlsson

[J R Auk]

Har du något referat till text av Immanuel Kant? Han har en del olika kritiker och flera av dem kan tänkas stå som upphov till det specifika i frågan.

Det lutar dock åt att svaret finns i den första kritiken, den om det rena förnuftet.

Så skall jag ge dig en ledtråd som har att göra med distinktionen som görs genom 'förstånd' och 'förnuft'.

Man kan säga att allt som är begripet är förstått. Allt som är erfaret är förstått. Och allt som kan gripas av förnuftet är förstått. Så förståndet föregår förnuftet. Förståndet är det som fångar saker i kategorier. Gör omdömen om dess identifikation enligt dessas (kategoriernas) schema. Så när vi säger att något är runt, eller kallt, eller högt eller lågt, smalt, brett, tidsligt, evigt osv så gör vi detta genom förståndet.

Vad är då förnuftfakultetens (förnuftet i moderna termer) område? Jo den gör synteser av alla förstådda saker. Så för att förstå något så räcker det inte med det uppenbara i att något är grönt, som om det vore fråga om grönt=grönt. Nej vi måste be-gripa även detta. Och här lägger förnuftet samman de enligt kategorierna ordnade förstådda sakerna och gör synteser av dess vara till en ny kunskap. Den om förståndet som förstått enligt kategorier. Så nu kan förnuftet påbörja bestämningar som inte är tilldelade enligt omdöme som förståndet ger oss dem, utan är utsatta för spekulation och syntetiska omdömen i konjunktiva och disjunktiva satser.

Och om detta inte hjälper dig avfärda det då snabbt som attan och sök på annat håll! God lycka!

[Slajmboll]

Hej!

Har läst igenom det du skrev, men tror nog att frågan är ställd i ett annat syfte. Ursprunget ligger i en uppgift, men kurslitteraturen ligger såväl i Norman Kap 6 & "Grundläggning i sedernas metafysik"; Preface och First section men även i "Kritik av det rena förnuftet". Övriga frågor till uppgifter hör Hume, och frågan huruvida förnuftet är underordnat känslan (vilket jag fått svar på), men kan kanske ge ytterliggare en ledtråd till er.

Tack för svaret iaf, men tror som sagt att det handlar kanske, kanske mer åt moralhållet och huruvida lagarna bör bli universella än förståndet (kanske åt hållet, där Kant ger exempel på att om man tycker att det är OK att lögna, bör alla lögna). Får klura vidare!

Lite källhänvisningar över det material vi fått tillhanda över just Kant.

http://arts.cuhk.edu.hk/Philosophy/Kant ... -open.html

http://www.mv.helsinki.fi/home/tkannist ... etaMorals/

[J R Auk]

Tja jag kan säga så här. Jag läser fel enligt de flesta men rätt enligt några få. Och vidare så är det så att "Kritiken av det rena förnuftet" är en ren metod. Kant säger det explicit i någon paragraf.

Så egentligen så finns inte en skillnad mellan ontologi, vad som är, och epistemologi, vetande (ett krav för moralen eftersom den annars vore godtycklig då vi inte vet vad vi bör).

Men det här är revolutionerande. Och det tillskrivs senare tänkare. Jag menar att varför man tillskriver det till senare tänkare är för att Kant i de senare kritikerna inte kunde dra ut effekterna av sitt eget tänkande. Han stipulerade en metod men kunde inte genomföra den för att han hade sin "tro" som en hämsko.

Har du Pattons översättning? I den, och förhoppningsfullt andra översättningar, så säger Kant att en perfekt rationell varelse är en "holy being". Och alltså är änglarnas viljefrihet beroende på att de saknar det fria valet. Vi syndar för en högre syntes av syndernas förlåtelse.

Varför vår rationalitet är bättre beror alltså bara på att vi vet om oss själva som rationella. Självkunskapen är det som ger det värde. Att vi inte behövde. Men in alles, så är det alltså så att på grund av att förståndet är ett simpelt ordnande enligt kategorier, som är subjektiva, så kan vi inte klara oss utan förnuftet, vilket är objektivt (utan fri vilja i sin rena form).

[J R Auk]

Tack för svaret iaf, men tror som sagt att det handlar kanske, kanske mer åt moralhållet och huruvida lagarna bör bli universella än förståndet (kanske åt hållet, där Kant ger exempel på att om man tycker att det är OK att lögna, bör alla lögna). Får klura vidare!

Störtskönt att du engagerar dig. Så skall ge dig lite tips på formuleringar också. 'Lögnar' blir 'ljuger' och 'lögna' blir 'ljuga'. Så slipper du att du får sämre betyg på grund av formaliteter.

[Slajmboll]

Jag ska läsa igenom noga om en timme vad du skrivit, och se om det var det som uppgiften syftade på. Jag tackar enormt mycket för svaret hur som helst! Och tror nog att jag inte skriver "lögna" i en uppsats, men råkar nog vara mindre formell i forum. . Tack för hjälpen hur som helst!