Till frågan vad anser ni vara perfekt? En teori om att det inte behöver vara något existerande men man kan ändå ha det som ett fiktivt mål i toppen av sin "målstege" för hur man ska bete sig. Men frågan är då om perfekt verkligen bör ligga i topp? Jag anser det vara mer logiskt att ha perfekt någonstans i mitten för att skapa balans. Balans är det närmsta perfektionism man kan komma. Jag refererar då till Aristoteles förklaring om mod där "modet" i sig är i mitten på denna skala någonstans vid perfektionismen och under detta ligger feghet vilket inte är så åtrovärt i sig. Över detta ligger dock dumdristighet/övermod vilket även det kan leda i fördärv. Detta exempel anser jag vara ett utomordentligt bevis på att om man nu anser att det finns en definition på ordet perfekt så är väl en bra motvikt balans eller ev. harmoni?
Vore tacksam för synpunkter sågning som medhåll.