Föreställ er att ni går längs en väg och ni ser massa träd, stenar osv osv och det första man tänker är ju såklart, det där är ett träd och det där är en sten.
Men när man tänker ett steg längre och inser att "träd" och "sten" bara är ord påhittade av oss människor. Så då kommer man till frågan, vad är det där egentligen?
Och jag har försökt vridit och vänt på det men kommer bara fram till samma svar, att det bara är vad det är.
Jag är mycket nyfiken på vad andra människor har att säga om detta?
Har frågat mina vänner men dom är så jävla instängda i sina egna huvud som dom fattar inte vad jag menar. Sen hittade jag denna sidan och tänkte att det kanske finns någon/några där ute som förstår hur jag tänker.
Och det är ju samma med allt egentligen för det är ju bara ord vi har hittat på, alltså beskrivningar på saker men det är ju bara lösa begrepp som egentligen inte förklarar någonting. Tack på förhand. Sonny tapper
Det är vad det är, eller?
Moderator: Moderatorgruppen
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Det är vad det är, eller?
Sanjay skrev:Föreställ er att ni går längs en väg och ni ser massa träd, stenar osv osv och det första man tänker är ju såklart, det där är ett träd och det där är en sten.
Men när man tänker ett steg längre och inser att "träd" och "sten" bara är ord påhittade av oss människor. Så då kommer man till frågan, vad är det där egentligen?
Och jag har försökt vridit och vänt på det men kommer bara fram till samma svar, att det bara är vad det är.
Jag är mycket nyfiken på vad andra människor har att säga om detta?
Har frågat mina vänner men dom är så jävla instängda i sina egna huvud som dom fattar inte vad jag menar. Sen hittade jag denna sidan och tänkte att det kanske finns någon/några där ute som förstår hur jag tänker.
Och det är ju samma med allt egentligen för det är ju bara ord vi har hittat på, alltså beskrivningar på saker men det är ju bara lösa begrepp som egentligen inte förklarar någonting. Tack på förhand. Sonny tapper
Hej Sanjay
Intressant fråga, värd att fundera på och dina vänner är inte ensamma vad gäller förhållningssättet till din frågeställning, vilket du troligtvis ska bli varse när denna tråd så sakteliga växer fram. Det som jag kan uppleva som lurigt med denna typ av frågeställningar (och egentligen all filosofi) är hur vi förhåller oss till språket (i synnerhet semantiken) samt världen som sådan (ontologi) [Speciellt konnotation/denotation], detta blir ytterligare "förvirrat" av hur vi uppfattar världen (fenomenologin). De tankegångar som du ger uttryck för här kan vara allt från reella problem vad avser världens beskaffenhet till rent intellektuellt epifenomenala abstraktioner, dvs att denna typ av tankar är effekten av att vi har utvecklat ett intellekt som kan tänka "längre" än världen de facto räcker.
Visst, det är sant att människan genom historien utvecklat språkliga begrepp för att kunna kommunicera med varandra om bl.a. "världen där ute". Så när vi har en sådan kommunikation (t.ex. om ett specifikt träd) så är vi till vardags (common-sense) "överens" om vilket fenomen i världen ordet träd refererar till i den givna situationen. I begreppet träd ingår det en extremt komplicerad associativ och idé-mässig begrepps- och minnesbank över vad ett träd kan vara. När jag skriver ordet träd och du läser det, går hela din hjärnas minnssystem igång vad avser förståelsen av ordet. Du har säkert kommit i kontakt med en mängd fenomen i världen som stämmer överrens med idén om ett tärd. Detta är den semantiska delen. Den är dynamisk och förändras under livets gång, man får nya preferenser och lär sig nya saker (ord och objekt) hela tiden, vilket ritar om ens mentala karta över vilka fenomen i världen som olika begrepp refererar till. Om vi då går vidare till fenomenologin, dvs hur vi uppfattar världen (fenomenen i världen så som de uppträder för oss, oavsett om de finns eller inte). Vår fenomenologi består av vår perception, våra tankar, våra drömmar - ja helt enkelt allt man upplever! Upplevandet som sådant. Om fenomenologins innehåll tvistar de lärde. Det finns massor av inriktningar här. Vi har den naiva realismen som i kort går ut på att världen är det vi upplever. Så när du tittar på ett träd, ja då är det inte mer än så. Det är just det du ser, hör, känner, upplever. Det finns inget bakomliggande, inget dolt, inget annat. Kort och gott, What you see is what you get. Vidare finns det mängder av olika former av mer eller mindre idealistiska strömningar som menar på att t.ex. ett träd är något för sig, ett ting i sig (som Kant skulle ha sagt) eller ett vara för sig (som Sartre hade sagt) etc. Vi kan bara (genom den fenomenologiska processen) uppfatta aspekter av trädet, så "som det visar sig för oss" genom vår perception. Enligt detta synsätt finns det en "sann" eller "objektivt korrekt", men för människan icke nåbar realitet som står för sig själv, opåverkat av människans observatörsförmånga eller medvetenhet om världen. Kort och gott: Waht you see is only the world seen from your perspective (för att hålla oss kvar vid de klatschiga engelska fraserna). För att hoppa vidare till ontolgoin, dvs hur världen är beskaffad finns det ytterligare varianter på allt detta. Solipsismen är en sådan. Den går ut på att allt det du upplever (är med om), din fenomenologi är världen. Det finns alltså inget "där ute" över huvud taget. Inget vara för sig. Du är solo, ensam. Ditt medvetandetillstånd är det enda som existerar helt enkelt. Enligt solipsismen är vårt exempelträd enbart en del i din upplevelse av världen, och inget eget objekt. Så även alla andra fenomen du kan referera till.
Och så till: "utkristalliserade fenomen" [låt mig kalla det fenomenologiskt fokus] (så som trädet du talar om), vilket i kort handlar mycket om selektiv varseblivning, personens fokus och intresse samt sinnenas funktionalitet etc. Hur världen framträder för "dig" och för "mig" samt skillnaden däremellan.
Om vi åter tar ditt träd som exempel (och skippar huruvida den naiva realismen, solipsismen eller idealismen etc är sann) så kan vi konstatera att det strukturella fenomen som uppenbara sig framför dig när du ser ett träd framträder på ett visst sätt just för dig. Om du är trädkännare och har hållit på med träd i hela ditt liv, kanske till och med så att du råkar besitta en ovanligt stor förmåga att urskilja detaljer och mönster, ja då kommer trädet att "visa sig" på ett visst sätt. Vi skulle kunna kalla det för ett detaljerat sätt. Ett sätt som gör att när du avser träd, ser på träd eller pratar om träd så innehåller din abstraktion, din detektion, din erfarenhet, din upplevelse, din kunskap om träd mycket mer än vad det gör för en person som har en "vanlig" relation till träd. Jag minns att jag hade ett extremt stort intresse för volvobilar när jag var yngre. Detta intresse satte sina spår, vilket gör att en vanlig Volvo V70 (som står på en gata någon stans) troligtvis "framträder" mycket tydligare för mig än den gör för andra människor. Denna selektiva varseblivning eller fenomenologiska fokus är också en bit i svaret på frågan om "det bara är det", ty i "det bara är det" kan vi även implicera ett "är för mig" och '"är för dig" (vilket troligtvis skiljer sig mer eller mindre åt beroende på vad som avses).
Vi ser mönster i tillvaron och dessa mönsters mest tydliga strukturer namnger vi för att enkelt skilja dem från andra strukturer. Man skulle alltså kunna tänka sig att en viss kultur eller grupp människor skulle kunna ha tolkat mönstret träd som ingående i något annat eller tillsammans med något annat, vidare namngivit det (helheten) som Guralura och därmed pratat om Guralura istället för träd. Vad gäller, vad något är egentligen måste man nästan kristallisera ut vad som avses med egentligen i detta sammanhang. Så enligt den naiva realisten är en bil, eller ett träd etc, det som det fenomenologiskt visar sig som, men om vi går på ett annat förhållningssätt, kan man nog faktiskt inte svara på det, dels därför att det som det är egentligen inte är namngivet, dels därför att vi inte kan tänka oss in i det. Men visst kan det vara fascinerande att hålla sin egen hand framför sig och tänka: "detta är min hand" - ett för mig väldigt känt fenomen, men vad är denna hand egentligen. Här går det ju då inte att svara: Min hand är en samling celler, den är en samling molekyler, den är en samling atomer, den är en samling kvanttillstånd etc, ty problemet med "egentligen" följer ju med på den resan. Att beskriva handens användningsområden, eller roll i samhället, eller känslan att ha den hjälper inte heller här. Antagandet man då kan göra är att det antagligen inte finns något "egentligen" vad avser detta, utan enbart det fenomenella - resten blir gissningar eller filosofiska abstraktioner (vilket förvisso kan vara väldigt underhållande).
Och sist men inte minst; "semantiken" och de av dig kallade "lösa begreppen", ja huruvida våra ord och begrepp "förklarar något" om världen "där ute" kan vi som sagt inte helt klargöra. Det verkar dock fungera tillfredsställande att använda vårt språk för kommunikation och utpekning av fenomen. "Hemligheten" bakom att det funkar så bra som det ändå gör är nog till stor del: "kontext" och "koherens". Kontext i den meningen att vi i en given situation förstår varandra genom att ha koll på vad i vilket sammanhang begreppet används. Om du och jag är ute och metar, och jag frågar dig, har du någon mask, så är det mest naturligt att du tolkar min fråga som om jag undrar ifall det t.ex. är uppgrävda några daggmaskar till att använda som lockbete på fiskarna, och inte att jag undrar om du har t.ex. en clownmask med dig. Koherens i den meningen att det återkommer och är samstämmig med andra situationer och relationer, dvs om jag åker på en fisketur med en annan person så förväntar jag mig att även den personen förstår vad jag avser med ordet mask i den givna situationen etc. Så visst är begreppen kanske lösa i den meningen att de inte med nödvändighet "hänger ihop" med reella fenomen i världen, men dock tydliga vad avser kontext och koherens.
Man kan vidareutveckla frågeställningen till en fråga om vad identitet är:
Identiteten för ett objekt beskrivs nästan enbart i generella termer, ty det finns alltid en detaljnivå som man inte kan hantera vad avser kravet på beskrivning av objektet/fenomenet. Om jag tar min bil som exempel, den består av en mängd komponenter som tillsammans utgör det fenomen som jag refererar till när jag avser ”min bil”. Detta är dock en mental konstruktion då någon skulle kunna byta ut den mot en extremt lik bil, byta lås och registreringsskyltar, utan att jag hade märkt något (förutsatt att likheten är extrem – eftersom jag har argusögon). Då kan man ju anse att jag inte längre kör runt med den bil jag refererar till när jag avser min bil, eller så går man med på att, så länge kraven är uppfyllda för att jag ska uppfatta det som min bil, så är det min bil. Så här är ju då frågan om bilens identitet är kopplat till dess chassinummer, registreringsnummer, till dess komponenter etc? När jag lämnar in bilen på verkstad byter de (oftast) ut några delar på bilen. Då brukar jag inte uppfatta det som att jag har fått en ny bil, men dock möjligtvis en förändrad bil. Här kan vi ju då definiera bilen som att ha fått en ny identitet (t.ex. bättre komfort) eller så refererar vi begreppet identitet till helhetsobjektet (vilket till stora delar är samma komponenter). Antagligen är det så att det finns flera olika sorters identitet som vi lätt blandar ihop, dels identitet i form av vad ett fenomen (t.ex. en bil eller en människa), utgör i relation till andra strukturer i sin omedelbara närhet (jag kallar detta fortsättningsvis för ”yttre identitet”), dels identitet i kraft av en "inre" (för egen del) bevarad helhet (idé) över tid. Om jag lämnar min bil (vilken förvisso kan ha en intrinsikal kärna av vara, men dock inte ett medvetande) och fokuserar på människan istället så utgör ju min identitet, dels den jag uppfattas som av min omgivning, vilket bibehålls genom en rad egenheter (egenskaper - eller vad man nu ska kalla det), t.ex. utseende, beteende, personlighet, gemensamma minnen med mera. Ju fler av dessa som förändras kraftfullt, desto svårare för omgivningen att se den röda tråden i den "yttre identiteten". Vidare har vi då den identitet som man skulle kunna kalla den "inre identiteten", dvs när medvetandetillståndet hos person A refererar till sin egen identitet är detta säkert väldigt komplicerat och handlar, dels om hur den "yttre identiteten" hålls vid liv i kombination med att det finns en sammanhängande röd tråd av minnen och kontext i själva medvetandetillståndet. Med andra ord kräver den "inre identiteten" att personen har ett väl fungerande minne samt ser en kontext i hur denne lever sitt liv. Om man rotar ordentligt i hjärnforskningens historia kan man säkert hitta några fall där personer fått skador, tumörer eller blodproppar som lett till att personen förlorat förmågan att uppfatta sin egen person som en egen individ, dvs blivit identitetslös. Vidare kan man tänka sig att t.ex två enäggstvillingar som uppfostras utan någon åtskillnad av deras person får en betydligt svagare "inre identitet" än vad gemene man har (?). Det finns ytterligare en identitet som jag inte tagit upp innan och det är den unika identiteten, dvs att något kan enbart vara sig själv och inget annat. Vad jag avser här, med ”unik identitet” är då att om vi tänker oss att det på en planet långt bort finns en person som både till inre- och yttre identitet är oskiljaktig från mig, så är ändå den personen inte jag. På samma sätt med en bil med exakt samma kvantfysiska strukturella konfiguration som min bil kan ändå inte vara min bil då min bil är unik. ”Hemligheten” i detta är två faktorer. Tid och rum. Om ett fenomen A sker i tidpunkten t och på platsen Z så kan det inte finnas något annat fenomen som är identiskt med A utan att vara strukturellt likadant som A samt ske i tidpunkten t på platsen Z. Om något av dessa kriterier inte är uppfyllda är det andra fenomenet (låt oss kalla det A*) antagligen extremt likt, men dock inte identiskt med A.
Så för att sammanfatta texten om identitet ovan ser jag tre tydliga identitetsbegrepp:
1. Inre identitet (upplevelseberoende: minne, psyke etc)
2. Yttre identitet (definitionsberoende: sociala processer, hierarkiska detaljnivåer)
3. Unik identitet (a priori)
Så svaret på frågan ”vem jag är” blir då:
1. Den jag upplever mig vara
2. Det som omgivningen definierar mig som
3. Den jag är
Det finns mycket mer att fördjupa sig i vad gäller detta - men det var i alla fall en början
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Man tror hur man förstår hur något "är". Vilket skämt!
"är" är ett djävla skitord. Undvik att använda det så mycket som möjligt.
Här finns en bra utläggning på varför "är" är skit: http://en.wikipedia.org/wiki/E-Prime
"är" är ett djävla skitord. Undvik att använda det så mycket som möjligt.
Här finns en bra utläggning på varför "är" är skit: http://en.wikipedia.org/wiki/E-Prime
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
nytt namn skrev:Man tror hur man förstår hur något "är". Vilket skämt!
"är" är ett djävla skitord. Undvik att använda det så mycket som möjligt.
Här finns en bra utläggning på varför "är" är skit: http://en.wikipedia.org/wiki/E-Prime
Så du tror inte att Alfred Korzybski's var lite väl för mycket influerad av det ryska språket?
"For instance, Arabic, like Russian, lacks a verb form of "to be" in the present tense"
exempel: The coat is red .. Pal´to krasnogo ...red coat
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster