Intelligensens metamorfoser

[Jonas Nystrom]

Hur kommer det sig att vissa är mer intelligenta än andra?

Är det arv och miljö?

Eller antingen eller?

Eller både och?

Kanske mest det ena eller mest det andra?

Som jag ser det så är det varken eller. Det är karma. Det vill säga, arv och miljö spelar in men båda är sekundära faktorer; följder av människoandens förfödsliga val av föräldrar. Intelligenta människor har levt fler jordeliv och antagit fler utmaningar under dessa liv. De har inte nödvändigtvis varit intelligenta under tidigare liv men de har varit modiga och använt sina förmågor så gott de kunnat. Lata människor tenderar alltså att bli mindre intelligenta i ett senare jordeliv.

Var nu vetenskaplig nog att förutsättningslöst ta detta som en arbetshypotes!

Intelligenta människor kan födas av ointelligenta föräldrar och växa upp i en ogynnsam miljö. Detta låter sig inte förklaras av teorin att intelligens uteslutande är en produkt av arv och miljö. Man kan däremot säga att det omvända gäller: arv och miljö är en produkt av intelligens… eller snarare av vishet.

Det finns människor som kan klyva hår i det oändliga. Elvahundratalets skolastiker med sina teologiska och filosofiska gräl om realism kontra nominalism, teism kontra deism och så vidare, är svåra att överträffa men även bland oss nu levande ser vi människor som kan producera de mest sinnrika och intelligenta utläggningar med oändliga nyskapande distinktioner, invändningar, konsekvenser, hypoteser och mothypoteser utan att göra annat än att gå runt i cirklar utan slut. Vad är det med dessa människor?

Jo, det är det att deras intelligens är ny. Eller rättare sagt, de lever i sitt första jordeliv där de har begåvats med en hjärna som klarar av att låta dem klä sina mentala rörelser i begreppsformer och tankefigurer. Och de är överförtjusta och finner ett självklart egenvärde i resonerandet som sådant. De är som barn som fått en ny leksak: hjärnan. De förundras och gläds åt allt vad de kan tänka och själva tankeverksamheten som sådan fyller dem med känsla av mening och sammanhang. Eller ersätter behovet av mening och sammanhang med ett intellektuellt rus; de är så att säga berusade av klarheter.

Deras oförstående medmänniskor är av två sorter: de som inte fattar vad de håller på med för att de inte förstår vad de gör och de som inte fattar vad de håller på med just för att de förstår vad de gör. Som så att säga hajar grejen men inte finner något egenvärde i intellektuell ekvilibristik.

Vi ser här tre kategorier av människor, tre karmiska klasser om man så vill. Den första klassen kommer i ett senare jordeliv att få en hjärna som tillåter dem att röra sig lika fritt och skickligt i sitt inre som den andra kategorin och de kommer då att förstå tjusningen och egenvärdet i tänkandet som sådant. Den andra klassen – tänkarna – kommer i ett senare jordeliv att ha uppnått en kritisk massa och så att säga bakvägen åter närma sig den första kategorin, det vill säga ”inte förstå” tankens egenvärde. Den andra kategorins människor kan så att säga inte förstå att man kan förstå och just därför inte förstå. De kan ju förstå allt och kan just därför inte förstå att de inte förstår.

Förstaklassarna kan förstå att de inte förstår andraklassarnas tänkande men andra kategorin kan inte förstå den tredje kategorin – det vill säga, de kommer att tolka dem som om de utgjorde en paradoxal typ av tankeförmögna förstaklassare. Andraklassarna gillar nämligen paradoxer. Det är förstaklassarna – de som faktiskt ägnar sig åt intellektuell verksamhet fastän de är förstaklassare – som inte tål paradoxer, inte andraklassarna. Andraklassarna gillar paradoxer eftersom de stimulerar dem att tänka oändliga tankekedjor och detta fyller dem med välbehag. Skulle en tredjeklassare däremot tänka dessa oändliga tankekedjor så skulle han antingen fyllas med en akut känsla av meningslöshet – en instinktiv varningssignal att han inte är trogen sin livsuppgift - eller så skulle han drabbas av ångest och beroende som en heroinist. Han skulle motvilligt inse sin belägenhet men utan att kunna göra något åt den. Inga intellektuella verktyg passar nämligen för ändamålet hur kraftfulla de än må vara.

De verktyg han behöver är helt enkelt av en annan art och för att komma fram till denna art måste han göra en gest som är honom djupt främmande: han måste kapitulera. Det vet han inte hur man gör: han kan tänka "kapitulation" och inse dess betydelse men därmed inte sagt att han förmår att faktiskt göra det. Ofta krävs det ett ödets ingripande utifrån; en svår olycka eller tragedi av något slag. Smärta, sorg, skam och fruktan kan förlösa den andraklassare som är redo för nästa steg med samma medel som kan och skulle knäcka en annan människa.

Den mogna eller övermogna andraklassaren förstår inte att han inte förstår var kapitulationen innebär. Han kan föreställa sig förstaklassarens föreställningar om underkastelse och lydnad. För sin egen del har han bemästrat konsten att underkasta sig och lyda logikens lagar och så till den grad lärt sig utnyttja dem till sin fördel att de inte har mer att ge honom.

Liksom Goethes Faust återstår bara för honom att ”ge sig magin i våld” men just den sedelärande berättelsen om doktor Faust och hans tragiska öde visar att han kommer att välja fel när han väl står inför valet: han ryggar tillbaka inför den mäktig ande som kan leda honom och sluter i stället en pakt med den ande som håller honom kvar i sin mentala fångenskap men som gör tillvaron där avundsvärd – tills vidare: I samma ögonblick som Faust är nöjd med tillvaron som den är så måste han ”i evighet” tjäna den ande – Mefisto - som nu tjänar honom!

I den traditionella faustlegenden slutar det helt enkelt med att stackars Faust uppslukas av underjordens brinnande gap (”för skurkar går det alltid illa”) men i Goethes Faust sker ett under i sista stund. Den kvinna vars liv han med Mefistos hjälp har fördärvat och som dött i till vansinne stegrad förtvivlan dyker i det kritiska ögonblicket ner från sin himmel i egenskap av representant för ”det evigt-kvinnliga” och plockar upp den skräckslagne och ångerfyllde Faust i sin himlavagn mitt framför näsan på Mefisto som just ska till att utverka sin del av avtalet.

Hur ser våra himlavagnar ut? Och våra föreställningar om det "evigt-kvinnliga"? Filosofi betyder, om man så vill, "kärlek till det evigt-kvinnliga" om man tillåter sig att tolka "Sofia" som "vishetens väsen" och ser detta väsen som ett femininum, alltså i meningen ett väsen som verkar genom sitt vara, liksom en katalysator: aktivt passiv och aktiverande...

jn, epistemosof, klass 4

[MrTambourineMan]

Fastän din tes är tilltalande på rent konstnärliga grunder, tycker jag att den vetenskapliga förankringen är litet svagare - måhända passar detta inlägg bättre i teologiforumet?

[Ahab]

Hur kommer det sig att vissa är mer intelligenta än andra? Det är karma.

Var nu vetenskaplig nog att förutsättningslöst ta detta som en arbetshypotes!

Var nu vetenskaplig själv. Vilka belägg finns det för din hypotes? Vilka belägg finns det för detta "karma". Vilka belägg finns det för reinkarnation?
-Ahab

[Jonas Nystrom]

Var uppmärksam! De har jag ju just framfört. Tjafsa nu inte utan förhåll dig till frågeställningen eller ägna dig åt trådar du kan förstå.

[Jonas Nystrom]

Fastän din tes är tilltalande på rent konstnärliga grunder, tycker jag att den vetenskapliga förankringen är litet svagare - måhända passar detta inlägg bättre i teologiforumet?

Alls inte. Detta är ett filosofiforum och inget "naturvetenskapligt" forum om jag inte har sprungit vilse. Och om du läser och förstår sista stycket i mitt inlägg så förstår du även varför just ett filosofiforum är den adekvata kanalen för tankar kring denna FILOSOFISKA hypotes. Filosofin har privilegiet att få omfatta både vetenskaplighet och andlighet. För mig vore det ovetenskapligt att utesluta en påtaglig aspekt av verkligheten för att den inte får plats i en given begreppsapparat som har utvecklats i konfrontationen med EN aspekt av verkligheten - i naturvetenskapens fall den materiella. Ett teologiskt forum är rimligen ägnat åt frågan om teos - typ förhållandet mellan gud, människa och natur - och det är INTE denna fråga som är i fokus i mitt inlägg. Även om man givetvis kan dra sådana växlar om man vill. Det vore väl snarast ovetenskapligt att inte kunna det!

jn, logosof

[Ahab]

Var uppmärksam! De har jag ju just framfört. Tjafsa nu inte utan förhåll dig till frågeställningen eller ägna dig åt trådar du kan förstå.

Vad ligger det för värde i att acceptera dina påstenden utan förbehåll? Är det bara vilda gissningar? Du skrev ju uttryckligen att vi skulle anta en vetenskaplig hållning. Hade du velat undgå sådan kritik hade du kunna skriva att vi ska förstå dina funderingar som rent poetiska utlägg, eller motsvarande.
-Ahab

[hovnarr]

Vad ligger det för värde i att acceptera dina påstenden utan förbehåll?

Pröva så får du se. Alltså: Vem är i stånd att tala om det för dig? JN? Du accepterade ju inte hans påstående i första ledet, varför skulle du acceptera påståendena om påståendena?

Var nu vetenskaplig nog att förutsättningslöst ta detta som en arbetshypotes!

OK. Vart för hypotesen? Bör man exempelvis ändra sitt beteende på något sätt? Är en andraklassare i stånd att diagnosticera sig själv, och bör h'n ändra sig? Bör de andra klasserna vidta någon åtgärd och bör man söka insikt i vilken klass man tillhör? Du behöver inte svara på dessa frågor: syftet med dem är bara att ange en bakgrund till mina avslutande frågor nedan.

Och våra föreställningar om det "evigt-kvinnliga"?

Klicka på min profil och läs vad som står där.

Hur kommer det sig att vissa är mer intelligenta än andra?

Varför frågar du det, dvs. för vems skull? För jag antar att du inte söker ett svar?

§, gycklare, ABC-året

[Jonas Nystrom]

Varför frågar du det, dvs. för vems skull?

Tja. Din, till exempel...

För jag antar att du inte söker ett svar?

Åjo, visst gör jag det. Varje svar leder till nya frågor!

(enligt den välkända principen att ju mer man hajar desto mer hajar man att man inte hajar)

jn, gycklargycklare

[hovnarr]

Din, till exempel...

Vore det förmätet av mig att säga att jag trodde det? Jag kunde fråga "hur mycket 'din', och hur mycket 'till exempel'?", men eftersom jag inte vill veta så låter jag bli.

Nu går vi vidare tycker jag.

Jag söker ju ingenting. HA! Alldeles nyligen sökte jag att jag inte sökte något - oerhört frustrerande. Men just nu, kl. 20.14 fredag den 15 april, vet jag ju.

Det är ju bara att göra det som måste göras. Inget svårare än att diska.

Vi ses.

§

[cogito]

Jonas:

...men i Goethes Faust sker ett under i sista stund.

Under eller öde? Av samme författare finns även uttalandet "I islam lever och dör vi alla".

"Jag frånsäger mig inte misstanken, att jag själv är en moslem." J W Goethe.

"Det är till islam, som vi alla förr eller senare måste bekänna oss."
(Brev till J. Willemer 22 dec 1820)

cogito, klasslös?

[Jonas Nystrom]

Al Lah ak Bar!!!

jn, ug

[J R Auk]

Hur kommer det sig att vissa är mer intelligenta än andra?

Är det arv och miljö?

Eller antingen eller?

Eller både och?

Kanske mest det ena eller mest det andra?

Vad oerhört deprimerande om det beror på arv, därför vägrar jag erkänna något sådant. Men miljön är inte heller svaret.

Så jag påstår att man är så intelligent som man vågar vara.

I den traditionella faustlegenden slutar det helt enkelt med att stackars Faust uppslukas av underjordens brinnande gap (”för skurkar går det alltid illa”) men i Goethes Faust sker ett under i sista stund. Den kvinna vars liv han med Mefistos hjälp har fördärvat och som dött i till vansinne stegrad förtvivlan dyker i det kritiska ögonblicket ner från sin himmel i egenskap av representant för ”det evigt-kvinnliga” och plockar upp den skräckslagne och ångerfyllde Faust i sin himlavagn mitt framför näsan på Mefisto som just ska till att utverka sin del av avtalet.

Hur ser våra himlavagnar ut? Och våra föreställningar om det "evigt-kvinnliga"? Filosofi betyder, om man så vill, "kärlek till det evigt-kvinnliga" om man tillåter sig att tolka "Sofia" som "vishetens väsen" och ser detta väsen som ett femininum, alltså i meningen ett väsen som verkar genom sitt vara, liksom en katalysator: aktivt passiv och aktiverande...

jn, epistemosof, klass 4

Jag hänger inte med i svängarna här, kanske missar jag ditt budskap då jag inte är bekant med Faust, eller så missar jag det ändå.

Jag hängde med bra i din klasssindelning, och känner i den igen andras tankar, eller i deras dina. Och visst är det ett sätt att uttrycka det, om man frångår kraven på statisk 100 % korrekthet.

Men har allt det med dom sistnämnda frågorna att göra?

Och vadan denna insinuanta underteckning?

[Jonas Nystrom]

Men har allt det med dom sistnämnda frågorna att göra?

Nej. Egentligen inte. Men det ger en av flera möjliga klangbottnar till frågorna.

Och vadan denna insinuanta underteckning?

Tja. Vad ska man säga då...

jn, tomhänt

[J R Auk]

Profeten är uppfstigen och söker sina apostlar, maila mig på prof2K@igotananswer2.rabarber för intresse.

Något sånt skulle jag nog sagt

Men anspelar du på något liknande the contented pig, the discontented pig, sokrates och man of Zen?

[Jonas Nystrom]

Faust=fist=(knyt)näve=hand full av sig själv. Hand=mana=medvetande.
Tomt medvetande=ren uppmärksamhet.

Trodde jag du skulle räkna ut själv. Jisses.

jn, manisk