Vägen fram...

[Jah Zebi]

Hur långt vi än kommit på vägen så bär varje stund på embryot till framtiden. I ständig förnying och förädling eller föråldring och förfall. Vi måste ha förmågan att resa oss högt över det förutbestämda. Vi måste söka långt utanför det givna. Endast då kan vi vara skapande, endast då kan vi leva, för skaparinspiration är själva generatorn som håller livskraften i utveckling. Varje steg vi tar leder någonstans, varje val vi gör har ett resultat. Om vi ser till att göra det rätta och känslomässigt binda oss vid det så har vi sått ett frö som kommer att bära god frukt. Uthållighet, tålamod och att konsekvent följa sitt inre kall är inte lätt men det är den enda vägen för snabblösningar kan inte vara hållbara i längden. Ju mer kvalitets material som läggs in i grunden desto stadigare kommer huset stå emot tidens prövningar. Vi kan aldrig skörda mer än vi sår. Endast vi är ansvariga för hur ska se ut. Vi har tränats i att se världen som åskådare i ett skådespel vi lite kan påverka. Alltför ofta rycker vi på axlarna och säger " det är bara så det är" vilket indikerar en acceptans samtidigt som det är ett uppgivet försök att släta över sin egen roll i det stora dramat som utspelar sig runt oss och inom oss. Alltför ofta gnuggar vi våra ögon dimmiga och vägrar se det vackra och storslagna, känna det outhärdligt sköna utan påminns av att det kanske spritter i kroppen eller att vi överväldigas av stormkänslor vid upplevelser. Vi måste bygga en väg till den framtid vi vill ha. Ärlighet är byggstenen som aldrig får förnekas för när vi är ärliga mot oss själva så leds vi instinktivt i rätt riktning. Kommer du att nå dina drömmars mål eller mardrömmars mål, Det bestämmer vi själva i varje ögonblick, i varje andetag för livet är inte skiljt från ödet. Stegen är inte skilda från vandraren,,