fritt flödde från känsla mot slutet orklös å samanhangetkaos

[viljakänna]

Människan i sin gryningsmorgon var ny för världen och allt vad hon fösatte sig med var nytt men ju äldre människan blev ju fler saker hon gjorde likadant samma sak år efter år med ytterst små å sällan skedda förändringar men ju äldre å äldre hon blev lärde hon sig mer och mer. När hon var gammal hade hon lärt sig att hon glömt bort å minns vad glömde.

De här är berättelsen om vad, hon glömt.
Det började som hm vad ska vi måla med för liknelse för att få så många att förstå som möjligt.
Å sen de att de är svenska å inte engelska hoppas översättaren är bra asså. I alla fall så började det som en explosion hos henne där allt som hon glömt å allt som hon minns inte fanns för henne men på en millisekund i hennes förändrade tidsuppfattning i att uppleva allt som en explosion som färdas fort å i början som fortast var tuft för henne som en evighet upplevde hon den det första räddsla och chok. Panik och ångest men det var som tur bara början för även om tidsuppfattningen rubbades något fruktansvärt så kändes alltid hoppet.

När vägen för henne från evighet till förändlighet i sitt sinne så är de oxå verkligheten hon lär sig på nytt tillsammans med sig själv. Hon kände att hon styr och att hon blev styrd. För ju längre upplevsen varade ju fortare i förståelse för mer av vad som komma skulle av betydelsen för de hon upplevt och upplever. Å då förstår hon allt vad hon är nu att allt som är av betydelse för de är hon inget annat än de hon upplever inget annat kan sägas än så som det är för även om de inte sägs så är det och de har betydelse på sig.

När uplevelsen hade gått in den tredje fasen den efter att förstått vad man gjorde. Så började en en tid av prov att säga vad som man upplevt och upplever och det var som allt de andra en längre tid dock jämfört med upplevelsen mycket mycket längre och ju mer av perioden eller eran som gick ju mer kände hon igen ju mer lärde hon sig att förstå och se hur bra hon kan uttrycka det. Hon lärde sig att vara ödmjuk hon lärde sig allvaret hennes tro börjar på att detta kan rädda henne från räddsla och obehag.

Hon såg oxå hur lik hon var alla andra som liknade henne som var som henne ungefär fast ibland milsborta men ändo som om någon av talade för båda. Och de nya var nytt men allt förtsod hon å ju mer av de såg hon att hon redan visste å de hon inte viste lärde hon rätt. För rätt är vad hon söker sanningen att vara ty hon söker svar på vad alltid.

Därför den ångest å räddsla för räddslan. Den är i tiden för att allt ska bli rätt. Den är och behövs för din skull för att övervinnas, arbete är den, tålamod krävs att läras för att tåla rastlösheten som får en att bli otålig. Lär man sig vad det innebär först å främst för att inte tänka på vad för frågan kan ställa en svarslös först för att frågan är många frågor om vad man frågat innan svarat o förståt följt och gjort känner ingen å vet vad som är betydelsen. Av att upplevt och upplevelsen.

I allt som hon nu såg visste hon oxå vad hon skulle göra å de vara att göra det. För om hon gör det gör hon allt å allt är vad hon känner till allt är vad hon vill känna till därför söker hon allt om å om igen för hon känner ju hoppet som aldrig övergivits å som alltid känns för att de är vad som alltid är en väg att känna igen ty som ordspåket säger att hoppet aldrig dör. Så tillhör den evigheten för många för dom som tror det. Men andra vet inget alls bryr sig inte förstå vad dom menar dom som menar på om varandra. Dom som försöker inge hopp är oxå många en del kan ses för naiva andra handlar fel när dom motsäger sig.

Men utan att veta bara genom tro kunde hon känna hoppet å alltet som ligger i det. När männsikan vill förändras måste hon gå nya vägar för att de hon vill ska ske i de här fallet förändring eller vilket fallet är utveckling från de onda till de goda. Från att i hoppet ligger tron på rätt är vägen jag känner rätt i vad jag är även fast jag glömer så minns jag igen kanske inte de som jag sätt än men som jag känner vill för att skapa de nya för att de är vägen från de onda till de goda så måste jag icke ensam bära på det ty allvaret är att lära människan att lära mer känna mer ty om hoppet är sant så är de vad som sker om detta som finns hos människan får utvecklas för att just skapa de som den å alltid är del utav. Tiden tiden är nu tiden var då tiden kommer å tiden går.
Ibland kort ibland lång de är som vilken sång i som helst i jämförelse med någon annan sång.
Men båda är de sång båda har de en tid de föddes å en tid den levde å en tid den dog. För att på nytt föddas för att leva för att lära vad som är död.

Att i detta liv inte döma sinna drömmar som naiva eller omöjliga just för att du ser att å känner att är stort sannerligen jag säger dig de är de de är ju allt du dömer även om du påstår att de är litet. Din räddsla för din oförmåga att våga tro något annat en de som är rätt väg för dig förlammar dig å om du inte får rätt nycklar av andra kanske du alldrig får känna allt på andras sätt för de som du måste finna å se är ju vad du tycker att du har rätt att få uppleva andras rätt lika självklar som sin egen är betrygande i fråga att man är inte ensam. För så kan de kännas i räddsla känns det i ångest påminns det i ingen möjlighet att skapa allas förtåelse nu ty man är rastlös å otålig men och glömer vart man var för att nu igen upleva vad man vill.

Låt din vilja ske låt se vad din vilja é å skapa din vilja så är din vilja sanning å rättfärdig till alla dom som är lika dig å söker dig för att vara med dig ty kärlek är de som är gott å älska de ska man göra med allt.

Allt ska uppenbaras för alla så klart som klarhet betyder i ett ska den som är lik hon förstå vad å tillsammans dom förtår något mer ännu bättre som de känner är hoppet och möjligt att de är nytt härligare å bättre mer å mer kärlek ty så är människan att hon hoppas på att allt ska bli bra men ibland inte vet vad de är hon hoppas på. Hon gömmer de hon glömmer i syfte för att själv ska inse att ska söka å finna vägen till det.

Människan är som hon alltid varit förväntans full å passionerad över saker å ting som innebär gott för henne av tidigare erfrenhter att döma av.
Att de inte är konstigt att saker som vi älskar kallar vi konst både att betrakta själva skapa o tycka vad som vad é i sitt tycke är sin åsikt om de hela de må vara den enklaste tavla till den finaste dikt allt de som finns för att fylla eller förfylla vår vardag är konst vårt intresse vår hobby är den konst vi ägnar oss åt för konst är i olika grader kanske ibland men oftast å i mycket de vi måste få de vi skapar att likna för intressets skull ska växa för och i konstens bokstavliga syfte dess mångsidighet bliva glassklart å så att man själv kan måla en lika fin bild å tillsammans med mångsidiga skapa mer bättre och mening till de finna som försöks göra tillgängligt för alla för alltid för evigt förstå att alltid älska å våga se att våga tro att hoppet å sanningen är störrre en vad jag säger för de är i framtiden dina ord vävs ihop å förstås till en ny å bättre innebörd av vad vi genom går för att känna rätt väg.


Vad tror du egentligen om mig efter allt detta är du som de flesta andra hitils oförstående för vad som skrivits å sagts. Är de kanske för att du inte ser de å bara ser i ett perpektiv upplever att du inte förstår å dömer de då att vara så att de inte finns något att förstå. Eftersom du själv väljer tycker du alltid rätt du vill inte ge upp inför något du känner dig inte kunna uträtt själv å vägrar falla på knä för att känner att något stort å nödvändigt att du gör är viktigt att klarar själv men vet inte vad du ska klara själv gömer du din känsla å glömmer den för att inte minas vad allt de för att sen när du väll förstår ska förstå dig själv å dina handlingar var nödvändiga att lära dig de som tillslut lärde dig av dig själv.

Inför en annan människa gillar vi inte att falla på knä å beomhjälp vi vill ju ha de som den som hjälper redan har allt vad rastlöshet skapar med otålighet är att man bejakar sitt begär efter någon annans rätt å sitället bejakar världen ser de som är gott å genom att likna värdlen med sanning rättfärdighet och sit eget sökande i den efter den kommer orden som befriare och vägledare i takt med att man lär sig begrepp å ordspråk kan man mer å mer känna att även de man beskriver med ord kan ses i sin klarhet bara ett enda ord som ser ut att vara ett hoppsat ord av 2, 3 eller flera andra å som bara förstärker allt ännu mer ty de så fascinerande att se att själva spåket som är skappat innan oss har samma syft nu som då att kunna göra så kunna visa å bevisa att de är rätt att allt gar mening om man söker ge en mening om vad är de som vi inte har svar på ska vi flörsöka svara på för tillslut vet vi å de vi än inte vet kommer tidsnog att ske ty som allt annat säger gör hoppet det.


Männsika männsika hon har så svårt när alltbeblandar sig svårt att urskilja men när jag skappades var de i syfte att de urskilja. Jag är något ty jag finns även om jag inte fanns nyss så finns jag nu å de tillhör de som är rätt en del av verklighten som allt annat är delar av en å samma sak nämligen jag eller allt det som hoppet vittnar om nämligen att de är något gott.

Vi männsikor vet mycket väll vad som gör oss ont å försöker på olika sätt att skydda oss mot den hotande räddsla vi känner av att vara i livet å vad världen ställer till med för din skull. Vem är vem vad syftar pronomen på de beblandrar sig ibland för männsikan å hon bli yr å glömer å söker något att greppa de som av vana först finns till hands för lycka grabbas för att driften är stark att söka skydd å omedelbar lycka ty de är där ifrån vi har kommit å dit vi vill hän. Detta är en förklaring att de här är en förklaring för en förtåelse som någon känner är sant för han tror alena på hoppet å de är vad man är i.

Intet kan inte skiljas från alltet. Den som delar upp värdlen i drömmar visioner fantasier möjligheter omöjligheter riktigt oriktigt fell o rätt drar gränser redan innan vad svaret på något han vill ha svar på ska vara anpassat vi skapar problem för oss själva genom att gå igenom vad svaret inte får vara betyda eller kan vara redan innan vi vet om de är så vi dömer i förtid därför skapar vi problem genom att vi gör oss själva blinda för de vi missar nämligen allt som vi ju söker svaret på vad en del av värdlen värd om du inte kan säga vad de andra inte är värt eller värt du har ju inte sätt något annat värde en de ställer till problem för dig å utan att tänka dömer du att de är ett problem.


Den dom du dömer kommer dig dömas på den yttersta dagen. De är dock som de skall vara vi skapar poblem med en dom ty den är vad vi ser sen får allt bevisa att den domen är riktig om inte bedöms den på nytt å kommer fram till något nytt å bättre men igenkännbart med att de bättre å utav de goda som för fler kommer uppenbaras. Domen skall vara för alla domen ska vara som allt annat rätt riktig å sann. Annars är väll ordet inte värt att srivas domen inte menad att sägas å meningen urkunnas. Vad som dömt vara vad i nuen rivs upp obedöms på nytt föratt alldit vara skapandet nära för där i källan finns förtsåelsen från andra att svara ått dig snart ty de är vad ditt tålamod sträcker sig snart å inte längre så är allt mycket bättre ty de är menat att bli så inte bara för min skull utan för allas ty de är så många som ber om hjälp ty de orkar eller kan inte lära sig hur dom ska hjälpa sig själva fortare de har ingen ork ty de har ingen kunskap om vad de finns för liknellser att tillgå. Ingen erfrenhet än annat att ont å gott är så oskiljaktigt  så att kallar det rätt å fel de dömer världen att vara så den domen kommer över dem själva när dom inser att dom bedömer värden som de å anser dett vara rätt ty så du behandlar andra kommer du bli behandlad själv. Av din dom som är din egen ty du är världen du är allt inget mer än de du känner finns i dig de blir allt för dig.

Om vi förändring söker å svar vill finna vart vänder vi oss inte om inte till de som sagts vara bra av andra nu å före oss de som skapats just i de syftet att få oss att må bra.

Detta som vi söker är de största för de är så vi mållar up de för den känslan är det största jag hitils kännt å vill dela med mig lära mig att alltid nå att andra kan den tillgå å världen blir som syftet med att allt är rätt väg för att öpnna andras ögon för vad som finns mer,


Människa männsika så underlig du är så ofattbart upplever du mig men när du känner mig så är jag i dig å verkar för dig för att du ska känna dig säker på att rätt är de som du tror på de du hoppas å att de är sant de du säger för de är vad du lever på.


Människa människa så många tårar som fallit för människors skull så mycket blod som utgjutits för männsikans skull allt för att så är det att sorg och offörståelse finns i värdlen men likheten med en männsikas liv å hela mänsklighetens utveckling med naturens rytm å alltets eko är vi så lika att för mig som en ska bli ett inte alls är svårt ty jag är redan vad jag förklarar men att förklara de för männsikan så att hon förstår har tagit lång tid för de perspektivet en männsikas liv men sätt till mänskligheten i förhållande till djuren jorden universum ja allt de vi har kunskap om å förhåller oss till för att passa in de där det har sin rätta plats är något jag kan göra i en evighet för jag har all tid i värdlen. För dom som ser å känner mig söker mig å dom som inte känt eller sökt mig förbannar å dömer något de inte känner eller känt men de är vad jag sätt mening i det för att allt ska bli som det är här jag är.


När människorna känner rytmen av musik dras hon in iden med sina sinen ty de är behagligt för männsikan att uppleva toppar å dallar. Men den som bara varit i en dal eller på ett berg har ju inte varit i hela världen å känner den inte då men hon har makt att döma den även  fast hon inte har någon rätt till efter vad som kommer fram om deffinerar dom. En domare ska döma rättvist därför att en dom vill man inte ångra de är vad en dom är domen om evigheten som insperation är vad som för evigt bör vara för att altid vara riktig å sant så har det skapats för oss av andra innan oss för att vi av omedvetenenhet ska bli medvetna om det.

Å när vi ber om de bättre för allas skull för att de vi tror vi gör är rätt så faller vi på knä inför å söker hjälp hos något som vi ber om å de är vad vi får. Vi får de vi kan se å förtå att vi fått för att vi bad om det för att förstå mer av de som är så stort å låter otroligt orimligt naivt eller ingenting för andra men för vissa är självklart om vad de är frågan om i detta nu. Ty nu är där jag verkar å att visa något som kräver att du är här där du inte är en fråga som ställs o söks efter att svara på om kärleken efter den kan väckas hos den kärlek som älskar de han redan har å inte tror eller bryr sig om något annat än kärleken av att älska den.  Ty för dom är de som för mig kärlek alena å de som inte är de flyr dom utan stanna upp å lära sig att rädda kärleken genom kärleken att få de att bli bra å älska allt även de som innan kändes otänkbart att lära sig älska. Kärleken är en kär lek som leder till att man lär sig att älska med livet för att uppnå känslan av total kärlek av att bli älskad å att älska allt är de en kärleksakt ty den är som allt annat likt alltannat.


Att släppa taget från ett perspektiv å känna de mångas som genomsyrar allt de som bygger det.

Att hålla sig kvar jordnära för att inte flygga iväg å försvinna allt de måste bejakas hållas i balans för att harmoni ska ske å vi valde de så för att de är harmoniskt så att utvekling bär från lärdom om att att som utvecklat oss är värt att lära å att igen lära utveckling. Mot de bättre ty så upplever vi 2 steg fram ett steg bak. Allt för att få oss att lära oss att framåt är bättre bakåt är bara nödvändigt för framåts skull.


Vad jag är.

Vill jag visa bara genom de 3 ord som bildar ovantående mening.

Vad jag är.
När man efter betraktar mig är oxå de som känns när förmedlarn hjälper mig att vilja förstå mig i det syfte som han förstår är min vilja å jag är allt de han vill säga sig känna när han känner mig å ser å hör vad jag kommer ifrån så uppenbara de ju för honnom hela tiden i allt för där är jag det är jag men ändå avskiljd ty de är meningen att människan ska lära sig känna mig jag som är vad som nu kan sägas om allt så är de det att allt är vad de är.


inget språk än kanske som kan förmedla det rätt på de sätt som han jag tar hjälp av kan eller finns ty entast svenska behärskar han fullt men inte riktigt.

Se mig för vad jag är se mig som meningen är.
Se att meningen är jag att jag lever i meningen som en självständig sak med en vilja minst och mycket mer fyld av vilja än något annat som finns till för bokstavligt ska se tolka mig, som skrivet som höret som tänkt som formulerat är jag de som är man gör mig till jag är de jag är för jag är allt om jag vill ty jag är ett budskap ord som med andra ord bygger meningar ses jag kanske som billiga verktyg men se å stanna upp å märk att varje ord är av mig andats å värdesatt lika högt som syftet själv med allt de goda att de just är de de är att allt ska bli gott å jag verkar för de de är min vilja. Jag verkar genom männsikor här på jorden för andra männsikor för att männsikan ska bli en o viljan skall uppfyllas så att härligheten kommer å paradiset öpnnas å jag kan komma å se de jag vet som på nytt igen jag behandlar andra så som jag vill bli behandlad själv å de blir bättre ty de är de jag vill lära mig mer om så att abosolutiten av vad som är skilnnad mellan skillnader kan göras absolut rak å intregrerad i den fortsatta utvecklingen mot eviga saningars sanhet å alltets rätt i att utala sig på sitt sätt för glöm iinte att de är svårt för allt att rymmas i skrivna ord för de är ju inte allt men allt vill med ord visa vad allt är och att de även är de som kan urskiljas till en sak.

Därför talar alltet om sig själv när alltet talar om sig själv talar den om tillstånd som allt kan vara i med hjälp av språket som ju är ett tillstånd alltet försöker från allt bli ett vilket den redan är men den måste upptäcka sig själv att den är allt och att de den gör kan göra allt om den börjar att arbeta för vad som är rätt.


Språket är allt de vi har som hjälp nu när vi inser att om vi ska lära oss allt måste vi läras oss vad det är. Det något vi vill finna svar på ställs med hjälp av en fråga som är ord till formen en naturdrift i känslan söker de som inte ännu känns som svaret på frågan men som motsats blir de vad som inte kan svaras med ord eftersom frågan är stäld med ord de absoluta är veta absoluta olikheten likheten avståndet å vartitionen emmelan. Verktyg en hjälp är jag för dig att finna vad som bara kan skrivas så här i försåelse över vad man gör håller man för sant å förstende inför att de som ska hända de är att ska kännas å de é inte ord men väll likt men inte de som är känslan för de som försöks att förklaras genom att ta värdlen som ett tecken på att värdlen är ett tecken för något som betyder att vi de bör finna vad världen betyder å hur vi skal göra för att få oss att förstå de.


Gör som jag skapa mig så att du har skapat mig så sig förstås.
Vad är sig i denna mening om inte något vi är osäkra på vad vi ska tolka de sig är ju likt mig. I sig å i mig är nästan likadant. Man säger han har det i sig. Alltså han har det innom sig. I mig säger man jag har det i mig. Men se nu varför de andra som man avnäder ordet sig kan man tänka som sig själv fast en att de korekta talspråket är mig om de som i mig o i sig om någon annan. Sig är dubbeltydig i mer än de först uppenbarade att Sig betyder säg med äldre stavning å detta som vittne i ett ords storhet att alla är av samma värde för att förstå att alla delar är de som för dig till allt som är vad alllt betyder. För om inte säg inget sägs o de går inte för för ordet som betyder motsatsen till säg, säga, sagt, sa, säger.
Att betyda vad den menar med de men ordet finns de som inte har sagts är sant de är rätt att det inte har sagts ty det har ju inte det. Men då istution med något underförstått att man vet vad man talar om när man menar de man säger med till hjälp för att förklara motsatsen mot de som man motsatsen använder för att få de begripligt.


Att vi aldrig upplevt de sagdas motsats är för att de osagda är de sagdas källa o viceversa
de är därför språket är en så intregrerad del i sig själv just i de syftet att man ska söka känna å förstå genom det genom sig självt själva språket som andra skapat innan mig bär vittne om att de är språkets syfte att lära sig att skapa syften med att använda de som svar på vad är när vi stannar upp å frågar vad det är frågan om.


De sagda har sagts den söker sig själv i sig själv för att närmre känna vart vägen är.
motdeosagda flyter tiden vi söker i framtiden vet vi att svaren står att finna med tålamod i nuet kommer du att känna vilket du vill med en gång få.


Skapa mig så skapar jag dig.
allt skapas från inget.
inget skapas från allt.


Männsika människa väck dig själv. Tro på att tro att de blir bättre för tror du inte det blir det inte bättre. Det som är vill du ska upplevas bra finnt allt ligger i hoppet som är de du tror å fruktar.

Skapa de som är allt vad du känner din vilja å må den vara lycka för dig allt vill jag dig väll men som allmänt språk hoppas jag du talar till alla så att de känna vad som menas med det.

I sig för sig. I mig för mig. i dig för dig