Chloe skrev:Och vi skulle heller aldrig döma en gravt förståndshandikappad som gett sig på en annan människa med våld, eller hur? Innebär inte det enligt ditt resonemang att dessa människor (gravt förståndshandikappade) saknar människovärde? Jag menar, med tanke på att du argumenterar att "att döma någon har att göra med bibehållet människovärde" och att "vi skulle aldrig döma djur"?
Nej. För en människa är vi skyldiga att bedöma huruvida hon är gravt förståndshandikappad eller inte. Det ingår värderingar i redan där. För oss spelar det ingen som helst roll huruvida ett djur är det.
Du hävdar alltså att "för oss" saknar djur egenvärde, till skillnad från gravt förståndshandikappade människor. Är det riktigt uppfattat? Vilka syftar du på med "för oss"? Däri kan inte inkluderas de allt fler människor som idag anser att djur har rättigheter jämförbara med gravt förståndshandikappade människor, eller hur? Varför ska just dessa, men inte andra, människor utestängas ur den gemenskap som ska definiera vilka som får behandlas hur av människor? Varför inte t.ex. utestänga även de som anser att svarta människor har samma rättigheter som vita? Och att kvinnor har samma rättigheter som män? Vad är det som är så speciellt med människor, inklusive de allra gravast förståndshandikappade människorna, som gör att alla människor, inklusive dessa förståndshandikappade, men inga djur, ska ha rätt att slippa bli dödade mot sin vilja?
Att mord är det värsta man vet hänger inte ihop med att ingen vet vad som händer efter att man dör, utan alla vet för egen del vad man är tvungen avstå medan man lever.
Vadå tvungen att avstå medan man lever? Vad har det med saken att göra vad man avstår
medan man lever? Vi pratar ju om mord. Vi diskuterar huruvida mord kan anses bevisas beröva någon någonting. Har någon någonsin bevisat utom allt rimligt tvivel att man blir berövad någonting genom att bli smärtfritt dödad? Man kanske inte
kan dö "för gott", man kanske bara försvinner från just
denna värld när man dör, och fortsätter leva i parallelluniversa eller liknande. Med tanke på att universum mycket väl kan vara oändligt, hur kan sådana teorier idag bevisas felaktiga utom varje rimligt tvivel? Om man lever vidare i t.ex. ett parallelluniversum oavsett om det exemplar av en själv som lever här på den här planeten idag blir mördad här och nu eller inte, är det högst diskutabelt om ett mord här och nu verkligen berövar en någonting. Kanske får man t.ex. i det där parallelluniversumet behålla allt det man har i detta universum? Då berövas man ju ingenting. Det finns ingen målsägande som kan bevisa att han/hon berövats sitt liv av "mördaren", och ingen annan kan bevisa det beträffande vederbörande. Man kanske kan bevisa att en mördare stuckit kniven i en person, och att personens hjärta stannat, och att personen kremerats osv., men man kan fortfarande inte bevisa att knivstickningen berövade personen livet för gott, eller ens berövade personen något alls. Hur kan man då rättfärdiga fängelsestraff för "mord", med tanke på att man påstår att det krävs bevisning utom varje rimligt tvivel innan någon ska fällas för något?
Här förstår jag inte vad du syftar på, att man är tvungen att avstå medan man lever?
Mycket otydligt skrivet av mig. Vi vet att det är livet, det enda vi har och samtidigt allt, som vi måste lämna då vi dör.
Nej, det vet vi ju inte! Ingen har bevisat utom allt rimligt tvivel att så är fallet, och många tror de facto att så inte är fallet. Hur kan du då hävda att "vi måste lämna livet då vi dör"? Nu kanske iofs "dör" underförstått betyder "att sluta leva", men den definitionen av "dör" kan aldrig utan rimligt tvivel anses vara uppfylld, då man alltid kan tänkas leva vidare någon annanstans. Ibland menar jag, när jag använder ordet "dör", sådana händelser som många anser leda till döden, t.ex. att bli halshuggen, sprängas i luften, etc. Det är lite slarvigt kanske. Jag borde skilja på "dör, i den betydelse de, som inte är säkra på att vi slutar leva när sådant som nämnts händer,
underförstår, d.v.s. med implikationer som att t.ex. ens släkt och vänner i detta parallelluniversum finner att man är borta, även om man själv fortsätter leva i ett annat parallelluniversum", och "dör, i betydelsen
faktiskt slutar leva, för alltid, i hela universum".
Vad som följer efter livet har ingen betydelse i sammanhanget.
Varför inte? Om det t.ex. blev bevisat att alla som dog kom till himlen, vad skulle det då finnas för skäl att döma mördare till jobbiga straff? De som blir dödade får ju då en gåva snarare än något oönskat, av mördaren. Varför då straffa mördaren?
Liv och död är inte en utomståendes uppgift att avgöra för någon annan
Men det är ju det domstolarna underförstått gör, genom att sätta vissa människor men inte andra i fängelse, beroende på om de mördat någon eller ej. Hur kan du med tanke på detta påstå att "Liv och död är inte en utomståendes uppgift att avgöra för någon annan"?
Det att man mördar smärtfritt spelar ingen roll. Det är inte en människas sak att bedöma en annans rätt till liv. Det är därför den rätten kallas för negativ rättighet.
Du skriver "Det är inte en människas sak att bedöma en annans rätt till liv." Varför tar då domstolar sig den rätten? Nog måste de väl faktiskt bedöma en annans rätt till liv - i alla fall i betydelsen "bedöma
att en annan har rätt till liv" - genom att överhuvudtaget påstå att ett brott mot någons liv begåtts när ett mord begåtts?
Samhället har visserligen våldsmonopol och dess företrädare kan vara tvungna att döda. Men det är inte i första hand ett individuellt beslut och aldrig ett personligt. Vi har lagar.
"Jag lyder bara order" / "jag lyder bara lagen" var alltså ett okej försvar från nazitysklands soldaters sida under 2:a världskriget? Nazisterna kom ju till makten genom demokratiska val, väl?
Inställningen, att de som är anställda av staten för att döda, inte skulle fatta ett i första hand personligt beslut, det är ju precis sådant som gör att människor så lätt låter sig förledas till brott av en stat som löper amok, som nazityskland gjorde. Om dödandet läggs på mördarens personliga ansvar, snarare än på statens, är risker för detta mindre.