Legalisera psykedelia!

[db]

I ett civiliserat samhälle bör man inte hävda sina intressen med våldsamt tvång på andras bekostnad.

Jo. Lagar mot mord ser till icke-mördares intressen, och förstör för mördare. Jag kan inte se att icke-mördarna, som stiftar sådana lagar, begår något fel.

Men den som ändå gör det får förstås vara beredd på att bemötas med samma mynt, som sagt.

Att nämna Hells Angels och staten i samma sammanhang är bara löjligt.

Varför då? Men ok: "Mig spelar det ingen roll om den som utsätter mig för våld och hot är en enskild individ eller en halvstor maffiaorganisation som svenska staten." Bättre?

[J R Auk]

Å andra sidan finns det de som argumenterar för att anarki under vissa förutsättningar är att föredra. Jag vågar inte utesluta att de har rätt men tänker inte satsa pengar på det heller.

Jag vågar utesluta att de har rätt. Anarki kommer att leda till djungelns lag: den starke förtrycker den svage.

Jag förstår inte alls denna antipati mot lagar. Man bör inte ha onödiga eller dåliga lagar (man bör inte ha något dåligt eller onödigt), men lagar som fyller ett syfte ser jag inte det minsta problem med. Lagar om ventilationssystem kan fylla viktiga syften. T ex kan det vara så att allergiker inte kan bo eller arbeta i hus utan ordentlig ventilation. Lagar av denna typ ser till deras intressen.

Sen finns det lagar som på ett onödigt sätt inkräktar på den personliga integriteten. Jag tycker t ex att staten ska vara försiktig med riktade bidrag om hur mycket studenter ska jobba. De bör få bestämma såna saker själva.

I de flesta fall handlar lagar om att ändra styrkeförhållanden och nyttan mellan människor. I naturtillståndet kan vem som helst mörda vem som helst. Då är vissa starka och andra svaga. När mord förbjuds ändras styrkeförhållanden; andra blir starka och skickliga mördare svagare. Men i detta hypotetiska samhäle är rökning tillåten överallt. Det försämrar livet för vissa människor. När rökning förbjuds på krogen försämrar det för vissa och förbättrar för andra.

Frågan är varför den nyttofördelning och de styrkeförhållanden som finns utan lagar alltid måste vara bättre än de med lagar. Varför skulle det vara så? Vilken mekanism finns det som gör så? I min mening går det inte att uttala sig så där svepande utan man måste titta på varje lag var för sig och se om den är bra eller dålig.

Det är bra poänger du för fram Stefan, men vem utgjör nyttobasen för lagarna?
Dom som är av standard mått vanliga. Problemet blir att "vanlig" kanske innebär 20% av befolkningen.
Vidare så säger du att utan lagar så gäller den starkes rätt, hur ser det ut idag? Är det inte så att det fortfarande är den starkes rätt som råder, bara att definitionen av styrka har förbytts.

[J R Auk]

Att nämna Hells Angels och staten i samma sammanhang är bara löjligt.

Varför då? Men ok: "Mig spelar det ingen roll om den som utsätter mig för våld och hot är en enskild individ eller en halvstor maffiaorganisation som svenska staten." Bättre?

Tja vi har olika referenspunkter, du har staten som en försörjare och en lärande instans (här drar jag slutsatser kanske felaktiga). Jag, tex, nyttjar inget av detta och har upplevt förtryck av representanter för denna stat ett antal gånger.
Felet är att har man väl hamnat på sidospår i sin relation med staten, om man hyser avikande åsikt, så leder en sak ofta till en annan.
Hur sjukt är det inte att det finns ett register som anger vad du har blivit misstänkt för?
I mitt fall blev jag misstänkt för en cykelstöld då jag i lärares närvaro fällt en kommentar om att det var en sjysst hoj. Döm av min förvåning när jag 6 år senare har hamnat i konflikt med rättvisan och polisen kommer dragandes med det. Enligt dom sa det något om mig och min karaktär.
?????? Hur fan är det möjligt? Det fanns väl en anedning till att jag var misstänkt och inte dömd.
Jag påstår att jag blivit oskyldigt dömd i rätten, jag säger påstår eftersom det blir omöjligt att utröna sanningshalten i detta påstående, och vad är rättsliga instanser om inte statens "benknäckare", för att göra parallel med Hells An.

Så frågar du mig vilka jag föredrar, och jag svarar utifrån min erfarenhet och inte antagande, så svarar jag Hells A då dessa inte gjort mig något ont

[Makterna]

I G-P idag, i en artikel om olagliga spelautomater där programvaran ligger på Internet utomlands, får man höra chefen för Rikskriminalen (kvinna; inkvoterad?) säga att de inte längre förföljer företeelser utan personer, och att man inte längre sätter dit folk för vad de gjort utan för sånt som är "lättare att komma åt", t.ex. skattebrott. Om man lägger programvaran i ett land med en annan syn på gambling, är detta suspekt och något som gör att staten borde börja förfölja en och sätta dit en för något annat?

Detta måste innebära att Rikskriminalen anser att domstolarna har för låga beviskrav, eller? Vem som helst går väl att "sätta dit" för något, med tanke på hur många vardagsföreteelser som gjorts olagliga enligt den socialistiska lagstiftning vi har idag. De flesta har väl medvetet kört fortare än 110 på motorväg, tagit med sprit från annat land, medfört receptbelagd medicin under resa, och många av oss som är lite ovanliga av oss på ett eller annat sätt, har säkert brutit mot många av de andra onödiga lagarna som finns. En del hävdar att det är bra att vi har så många förbud att polisen godtyckligt kan "sätta dit" oss om de finner skäl till det, andra hävdar att det strider mot rättstrygghetsprinciper. Vad tycker ni?

/Makterna (på http://nyliberalism.port5.com finns ett utkast på hur en seriös lagbok borde se ut; detta utkast kommer att förbättras framöver)

[A friend of ours]

Lagar har väl aldrig, ur empirisk synpunkt, förhindrat brott (vare sig mord, våldtäkter, prostituition eller annat). Så man bör kanske börja med att fråga sig om detta verkligen är rätt väg att gå. Upplysning är väl dessutom bättre i förebyggande syfte.

Att straffa MIG har väl knappast någon effekt på DIG heller, åtminstone ingen som någonsin lyckats påvisas - ej heller på mig själv, för den delen, jag knarkar ju fortfarande (mitt brottsregister till trots).

I grund och botten så gäller den här lagen "äganderätten" - med avseende på ens egen person - och hur man ställer sig till denna. Det är alltså en fråga om staten skall ges möjlighet att, med rättsapparaten, förhindra dig, som person, att utföra handligar gentemot dig själv som kan vara potentiellt skadliga. Självklart har vi rätten att göra som fan vi vill med våra egna kroppar! Det är, helt och hållet, där fokus bör ligga i denna frågan. Äger vi ansvaret över våra egna kroppar - och hur kan man motivera äganderätten, externa ting, om inte våra egna, fysiologiska, kroppar inkluderas (vilka bör utgöra det mest elementära argumentet FÖR äganderätten)? Personligen anser jag att vi har våra kroppar till låns, av skapelsen, men det är en helt annan femma.

Hur allmänheten skulle svara vid en eventuell avkriminalisering får heller inte flytta fokus från denna elementära rättighet. Ideal och upplysning är vad vi saknar idag.

Hobbes menade att vi hade staten till att skydda oss från varandra, inte från oss själva - med det inte sagt att jag anser att staten, faktiskt, KAN skydda oss från vare sig oss själva eller andra.

Skurken, i fråga om missbruk, är kommersialismen - att konsumera ett kilo kokain är långt mycket lättare om vi köper det än om vi själva skall tvingas tillverka det. Sen så ger detta även en relation till drogerna, alltså odlingen, som uppfyller hermeneutiska krav. Självförsörjning skulle reducera, ja kanske till och med eliminera, allt vad missbruk heter.

Legalisering? Det klingar fel. Avkriminalisering? Det klingar bättre.

[Sebastian]

För att få tillbaka tråden på rätt spår igen, skulle jag gärna vilja skriva något om psykadelikalegaliseringsfrågan.

Jag är helt klart för psykadeliska droger och kommer antagligen testa en hel del kraftfulla hallucinogener. Jag känner emmelertid att jag inte är redo psykiskt att göra detta, det skulle vara aldeles för riskabelt. Jag är 17 år och alltså i de övre tonåren. Denna period i livet är en tid av mognad, inte minst av hjärnan, och att leka för mycket med honom under de här åren skulle nog som sagt kunna få tråkiga följder, såsom snetrippar.

Det är inte den drogen i sig som är särskillt farlig, utan förhållandena när du tar den; Vem du tar den med, vilket humör du är på osv. Därför begränsas antalet användare som skulle uppskatta en psykadelisk rus väldigt mycket och vilket gör att jag inte tror att Sveriges befolkning skulle få ut särskillt mycket av en legalisering. Men jag anser ändå att denna typen av sinnesförändrande medel borde vara lagliga att nyttja eftersom denn lagstiftning som råder strider mot den individuella friheten att göra som du vill med din egen kropp.

Och så en fråga till alla förbudsivrare: Varför kan ni inte acceptera att människor använder sig av droger för att själva må bra en stund?