Invandrare, vit eller svart, är politiker smyg rasister ?

[lukas]

Egois

[Gotnor]

när man egentligen inte tror på sin kultur fullt ut så har man en tendens att nedvärdera andra kulturer för att höja upp den egna, och detta skapar konflikter.

Visst är det så. Konflikter mellan kulturer är dock oundvikliga så länge de inte är likadana. Kulturer är inte bara vad man äter och har på sig utan också på vilka seder och vilken tro man har. Alla kulturer accepteras av oss så länge de grundläggande värderingarna godtas. Och då är de ju i princip samma kulturer.

Det viktiga är att inse att man inte är hotad

Enda sättet att inse det är att man accepterar att dö eller så är man beredd att försvara sig. Det finns en anledning till att man lever på ett visst sätt. Om jag behöver ändra mitt levnadssätt för att anpassa sig till någon annan har jag låtit den personen hävda sin rätt mot mig. Hans vilja är mer "värd" än min. Detta inkluderar självklart den svenska kulturern för "svenskar".

Jag tror att de kulturer som fokuserar på öppenhet och respekt kommer ta överhanden så småningom, då de välkomnar alla och följer ideal som vi som människor kan relatera till.

Men människor relaterar ju till olika ideal annars handlar det om samma värderingar och då har vi i stort sett samma kultur.

De kulturer som är trångsynta, vägrar konfronteras med verkligheten och nedvärderar andra

Som kristendomen t ex...

Jag tror det handlar om ödmjukhet och respekt. Vi vill markera att vi är öppna och gärna tar till oss annan kultur, samtidigt som vi respekterar andra och inte vill påtvinga någon annan vår kultur.

Ödmjukhet: kanske, respekt: definitivt. Det kommer om man har en kultur där man lever för sig själv och sina egna och känner trygghet däri. Det ingår i kristendomen, som vår västerländska kultur har stora inslag av , att missionera dvs påtvinga andra vår kultur. Det ser vi många exempel på i världen och inte minst i Sverige. Demokratiseringen av Irak och Afghanistan, moralpredikan i de svenska skolorna t ex.

Ta New York. Mångkulturellt så det förslår, men alla känner starkt att de är New Yorkbor. Visst finns det olika etniskt starka stadsdelar, men där rör sig många andra än den etniska gruppen.

Och i det vackra naturlandskap som utgör N Y har alla en gemensam värdering som genomsyrar alla delar av livet: $.

Till detta är Sverige för litet, än så länge

Tack och lov.

Fattiga och missnöjda människor går ut i krig för att  det tror att de får
det bättre genom att stjäla från andra:

Ja och Romarriket grundades av fredliga folkpartister genom att de harmoniserade med omkringliggande länder i kapitalism och kristendom. Det var just därför deras kultur satte ett sådant avtryck i historien...

I Afrika har man krigat och dräpt människor i snart 50 år för att
man  tror att man får det bättre om man dräper andra människor.

Så nu börjar du basha afrikaner också? Jag trodde du var en harmonisk person som var MOT rasism men jag tog väl miste...

[Wintran]

Visst är det så. Konflikter mellan kulturer är dock oundvikliga så länge de inte är likadana.

Jag tror inte att konflikter mellan kulturer är oundvikliga, men konflikter som förstärks av olikheter kommer alltid att existera mer eller mindre i olika sammanhang. Det vi bör sträva efter är givetvis att minimera dessa konflikter genom att gå till botten med vad som egentligen skapar dem, och sen motarbeta just grundorsaken.

Det jag tror är viktigt att poängtera är att mötet mellan kulturerna i sig inte är grunden till konflikterna, utan att det handlar om inställningen som de båda kulturerna har när de möts. Negativa fördomar och osäkerhet mot den egna kulturen är just sådana inställningar som har tendenser att leda till helt onödiga konflikter. Irrationell rädsla är en annan.

Konkreta sätt att förebygga dessa problem är att låta folk välja de kulturer de själva vill sympatisera med, oavsett nationell tillhörighet. Vårt samhälle bör också lyssna på folks osäkerhet och acceptera förändring och rörelse snarare än att uppmuntra till övertygelse och enspårighet. Till sist tror jag det är viktigt att samhället i sig värderar all kultur lika och lämnar valen åt individerna själva att värdera olika. Samhället fungerar ju som en sorts förebild, så om vi vill uppmuntra till öppenhet och respekt bör samhället vara det första som strävar efter att uppvisa det.

Alla kulturer accepteras av oss så länge de grundläggande värderingarna godtas.

Japp, och det tycker jag låter vettigt. Vi kan ju inte acceptera vad som helst, speciellt inte när det handlar om grundläggande värderingar och det vi kanske anser vara mänskliga rättigheter. Jag motarbetar t.ex. gärna kulturer som medvetet försöker skada andra, eller rättare sagt: jag motarbetar gärna den delen av dem som försöker göra det. På samma sätt som jag vill motarbeta trångsynthet och arrogans som fenomen, då det är just sådana som skapar konflikter i onödan.

Enda sättet att inse det är att man accepterar att dö eller så är man beredd att försvara sig. Det finns en anledning till att man lever på ett visst sätt. Om jag behöver ändra mitt levnadssätt för att anpassa sig till någon annan har jag låtit den personen hävda sin rätt mot mig. Hans vilja är mer "värd" än min. Detta inkluderar självklart den svenska kulturern för "svenskar".

Ah, men jag menar inte att vi ständigt ska anpassa oss efter andras behov. Det jag menar är att det går att vara sig själv utan att konstant hamna i konflikter med andra.

Jag tycker absolut att vi ska försvara oss om vi verkligen är hotade, men det finns så många olika sätt att försvara sig på. Det är dessutom lätt att känna sig hotad när man inte egentligen är det, och det är ofta detta som provocerar fram konflikter: Även fast vi bestämmer oss för att inte påtvinga utomstående länder vår kultur så kanske vissa får för sig att vi gör det, kanske som ett resultat av osäkerhet på den egna kulturen. Samtidigt kanske även vi bygger upp en hotbild av dem som baseras på att vi tror att de känner sig hotade av oss, och så är den onda cirkeln igång.

Det är denna irrationella rädsla jag ser som negativ. Ett annat exempel är när vi är så rädda för att ha fel, eller tro på fel sak, att det leder till en trångsynthet som skapar långt allvarligare problem än den mer direkta "förlusten" man upplever när man inser att man inte längre tror på sina tidigare ideal som ändå snabbt ersätts av positiva känslor av att man faktiskt kan utvecklas.

Att försvara sig är bra, men det bästa försvaret är inte att möta upp motparten med samma metoder när konflikten är på sin höjdpunkt, utan att hitta andra vägar att lösa konflikten innan den behöver gå så långt. Ju tidigare man upptäcker och förstår konflikten desto fredligare går den oftast att lösa.

När vi pratar om just indvandrarproblematiken så tror jag att det finns lösningar där vi inte behöver skicka hem människor till krig, fullständigt stänga gränserna och tvingas handskas med alla nya problem som detta antagligen leder till, eller gå miste om alla de positiva aspekterna av mångkultur. Jag tror garanterat att det finns en lösning som möjliggör detta, i alla fall på sikt.

Men människor relaterar ju till olika ideal annars handlar det om samma värderingar och då har vi i stort sett samma kultur.

Jo, men det beror på vilken typ av värderingar vi pratar om. Det jag syftade på är just sådana grundläggande värderingar som man kan se genomsyrar alla kulturer och människor, t.ex. att vi föredrar fred framför krig och att vi finner trångsynthet och övertygelse mer provocerande än respekt och ödmjukhet.

Som kristendomen t ex...

Ja, de delar av kristendomen som lider av dessa problem vill jag gärna se försvinna. Jag har dock många kristna vänner som är både öppna och ödmjuka med ett vettigt förhållande till den värld vi lever i idag, men som fortfarande kan behålla sin tro utan att nedvärdera andras.

Återigen så är inte kulturerna i sig problemen utan de negativa inställningarna som ibland drabbar människorna i dem. Visst kanske vissa kulturer tydligt framkallar dessa inställningar mer än andra, och detta bör vi givetvis motarbeta. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vi själva och vårt eget samhället har makt att både uppmuntra till och förebygga den här typen av problematiska inställningar, beroende på vilken väg vi väljer att gå.

Och i det vackra naturlandskap som utgör N Y har alla en gemensam värdering som genomsyrar alla delar av livet: $.

Menar du att invånarna inte skulle haft denna gemensamma värdering ifall New York inte varit mångkulturellt?

Ödmjukhet: kanske, respekt: definitivt. Det kommer om man har en kultur där man lever för sig själv och sina egna och känner trygghet däri.

Ja, trygghet är mycket viktigt. Dock tror jag inte en sådan ödmjuhet och respekt är lika lätt att uppvisa när en kultur länge levt helt för sig självt, men möjligheten finns givetvis så länge tryggheten finns kvar även när kulturen tvingas konfronteras med andra.

Det ingår i kristendomen, som vår västerländska kultur har stora inslag av , att missionera dvs påtvinga andra vår kultur. Det ser vi många exempel på i världen och inte minst i Sverige. Demokratiseringen av Irak och Afghanistan, moralpredikan i de svenska skolorna t ex.

Håller helt med dig. Den typen av påtvinganden är verkligen problematiska och leder snarare till att folk slår över till en extrem motsatt linje eller ett reflexmässigt ogillande mot det som försöker påtvingas, när det egentligen kanske är något vettigt i grunden.

[Gotnor]

Jag tror inte att konflikter mellan kulturer är oundvikliga, men konflikter som förstärks av olikheter kommer alltid att existera

Ja, det har väl med olika världsuppfattningar att göra. Jag tror att viljor uttrycks starkare eller svagare och därigenom får större eller mindre genomslagskraft. Du tror att det är möjligt att värdera alla viljor lika mycket. Jag anser att det resulterar i att ingen och inget får något värde och människor förlorar sina mål efersom inget spelar någon roll.

Konkreta sätt att förebygga dessa problem är att låta folk välja de kulturer de själva vill sympatisera med

Det är en omöjlighet eftersom du då måste skaffa dig referenspunkter utan att värdera dem. Man kommer att växa upp i en kultur hur man än gör och det kommer att prägla en. Det är bättre att satsa på en "bra" kultur än att värdera alla lika.

Till sist tror jag det är viktigt att samhället i sig värderar all kultur lika och lämnar valen åt individerna själva att värdera olika. Samhället fungerar ju som en sorts förebild, så om vi vill uppmuntra till öppenhet och respekt bör samhället vara det första som strävar efter att uppvisa det.

Men då finns det inget som förenar människorna med staten(snarare staten än samhället i det här sammanhanget). Det är nog bara bra efetrsom det kommer att resultera i dess kollaps. Då kan människor finna gemenskap med varandra och inte med staten. Och det är något jag skulle vilja se.

Vi kan ju inte acceptera vad som helst

Nej en kultur har olika värderingar och i vår kultur kan vi inte acceptera oacceptans eftersom allt har samma värde=inget.

Även fast vi bestämmer oss för att inte påtvinga utomstående länder vår kultur så kanske vissa får för sig att vi gör det, kanske som ett resultat av osäkerhet på den egna kulturen.

Vi accepterar dem så länge de accepterar att deras kultur i grund och botten är värdelös. Är det konstigt att de känner sig hotade?

att man inte längre tror på sina tidigare ideal som ändå snabbt ersätts av positiva känslor av att man faktiskt kan utvecklas.

Håller med, men: ex nihilo nihil fit.

övertygelse mer provocerande än respekt och ödmjukhet.

Jag finner ödmjukhet mer provocerande än övertygelse.

Återigen så är inte kulturerna i sig problemen utan de negativa inställningarna som ibland drabbar människorna i dem. Visst kanske vissa kulturer tydligt framkallar dessa inställningar mer än andra, och detta bör vi givetvis motarbeta.

Men kulturer är "tankesystem" och man tänker alltid inom vissa ramar. Du tycker att din värderingsram är mest värdefull(he), andra tycker att deras är det. Du vill alltså ändra deras sätt att tänka till ditt eget så att deras kultur fungerar på samma sätt. Återigen är det det som är det paradoxala, alla kulturer accepteras så länge de förnekar värde. Och det, om något, är att vilja utplåna kulturer.

Menar du att invånarna inte skulle haft denna gemensamma värdering ifall New York inte varit mångkulturellt?

Nej, jag syftar till den nihilism som präglar västvärlden och som N Y är en stor symbol för. Där har du förklaringen till att Al Quaida valde WTC (jag stödjer inte dådet bör poängteras).

Dock tror jag inte en sådan ödmjuhet och respekt är lika lätt att uppvisa när en kultur länge levt helt för sig självt

De isolerade naturfolken har ju verkligen visat sin trångsynta rasism när främlingar kommer?

när det egentligen kanske är något vettigt i grunden.

Här går våra uppfattningar isär.[/quote]

[lukas]

[b]SAMMA

[Wintran]

Ja, det har väl med olika världsuppfattningar att göra. Jag tror att viljor uttrycks starkare eller svagare och därigenom får större eller mindre genomslagskraft. Du tror att det är möjligt att värdera alla viljor lika mycket. Jag anser att det resulterar i att ingen och inget får något värde och människor förlorar sina mål efersom inget spelar någon roll.

Visst får viljor som uttrycks starkare större genomslagskraft. Det är enligt mig okej så länge inte uttrycket blir aggresivt och påtvingande, och det är just detta jag vill att samhället motverkar.

Jag menar inte att samhället ska värdera alla viljor lika, utan att vi ska finna vissa grundläggande mänskliga värderingar som vi utgår ifrån, och sedan låta folk leva sina liv som de vill. Exempel på en sådan grund som samhället kanske sätter upp är just att folk inte ska ha rätt att hota varandra eller påtvinga varandra saker.

Om jag missförstår dig så kom gärna med ett exempel för att förtydliga.

Det är en omöjlighet eftersom du då måste skaffa dig referenspunkter utan att värdera dem. Man kommer att växa upp i en kultur hur man än gör och det kommer att prägla en. Det är bättre att satsa på en "bra" kultur än att värdera alla lika.

Givetvis kan vi inte undgå att folk föds i vissa kulturer, men vi bör inte påtvinga en viss kultur eller utesluta andra genom att t.ex. stänga gränserna och inte släppa in främmande kultur.

Jag anser inte heller att vi bör sätta upp allmäna värderingar om vad som är "bra" respektive "dålig" kultur, då det skapar just fördomar och irrationell rädsla. De enda former av värderingar jag ser som värdefulla för ett samhälle är mer grundläggande friheter och rättigheter, såsom yttrande- och åsiktsfrihet. Jag tycker dessutom samhället bör uppmuntra till respekt och motverka påtvingande. Kulturer som går emot dessa grundläggande livsideal som vårt samhälle sätter upp får givetvis infinna sig i att bli ifrågasatta, eller t.o.m. ställas inför rätta om de börjar handla efter sina egna lagar.

Men då finns det inget som förenar människorna med staten(snarare staten än samhället i det här sammanhanget). Det är nog bara bra efetrsom det kommer att resultera i dess kollaps. Då kan människor finna gemenskap med varandra och inte med staten. Och det är något jag skulle vilja se.

Jo, samma här. Jag är själv skeptisk till nationalism överhuvudtaget - att skapa tillhörighet genom nationer. Men även om samhället blir mer kulturellt neutralt (som det svenska samhället till stora delar redan är idag) så tror jag det finns mycket som förenar folket med staten. Om inte annat bör det i alla fall finnas den grundläggande känslan av att folket är staten, och att samhället är till för folket.

Nej en kultur har olika värderingar och i vår kultur kan vi inte acceptera oacceptans eftersom allt har samma värde=inget.

De ska inte förneka sitt eget värde. Som jag sa tidigare är det fullständigt vettigt för en kultur att känna stolthet och gärna visa upp sig för andra. Det jag sätter mig emot är kulturer som påtvingar andra sin kultur, eftersom människor bör ha rätt till valfrihet. Människor som tror stenhårt på en kultur får gärna vara hur stolta och övertygade som helst, så länge de visar respekt inför andra kulturer och andra människors val. Människor kan vara oense om grundläggande livsåskådning och ändå vara vänner, det finns det många bevis på i vårt samhälle idag.

Vi accepterar dem så länge de accepterar att deras kultur i grund och botten är värdelös. Är det konstigt att de känner sig hotade?

Ehm, nja, jag sa väl inte att vi ska gå ut och säga att deras kultur är värdelös? Tvärtom var snarare min mening...

Jag menar att vi bör acceptera andra kulturer så länge de inte går emot de grundläggande mänskliga rättigheter vi sätter upp i vårt samhälle/värld.

Jag finner ödmjukhet mer provocerande än övertygelse.

Hehe, jo, allt kan ju egentligen vara provocerande, åtminstone när det dras till sin extrem. Min poäng var att det finns vissa grundläggande mänskliga rättigheter och värderingar som jag tror de flesta kulturer är överens om. Exempelvis att våld och tvång i grunden är något negativt. Jag tycker sådana globala mänskliga rättigheter är viktigare att värna om än ett fåtal kulturers (eller snarare trosuppfattningars) fundamentalistika människosyn. Dessa får alltså infinna sig i de globala rättigheter vi i slutändan bestämmer oss för.

Men kulturer är "tankesystem" och man tänker alltid inom vissa ramar. Du tycker att din värderingsram är mest värdefull(he), andra tycker att deras är det. Du vill alltså ändra deras sätt att tänka till ditt eget så att deras kultur fungerar på samma sätt. Återigen är det det som är det paradoxala, alla kulturer accepteras så länge de förnekar värde. Och det, om något, är att vilja utplåna kulturer.

Det handler helt om hur vi definierar "kultur". Men visst, jag menar att vi måste behålla vissa grundläggande värderingar i samhället/världen, att någon form av lagar och säkerhet måste formas för att dessa ska följas, och att befolkningen och deras kulturer sedan måste förhålla sig till dessa. Exempel på enligt mig vettiga sådana rättigheter är yttrandefriheten, och lagarna mot kränkning och hets mot folkgrupp.

Nej, jag syftar till den nihilism som präglar västvärlden och som N Y är en stor symbol för. Där har du förklaringen till att Al Quaida valde WTC (jag stödjer inte dådet bör poängteras).

Ah, okej. Jag ställde frågan eftersom jag upplevde att du skrev den kommentaren som ett argument mot Kallekulas exempel med New York som mångkulturell stad, vilket kändes förvirrande.

De isolerade naturfolken har ju verkligen visat sin trångsynta rasism när främlingar kommer?

Nja, kanske inte, fast det finns väl exempel på både och? Men visst, egentligen handlar det väl mer om kulturens inställning till främmande kultur, snarare än kulturens egen kunskap om det främmande. Bred kunskap ger en inte alltid större vishet.

Här går våra uppfattningar isär.

Jag tror du missförstod vad jag försökte säga. Jag menade att människor i allmänhet känner obehag inför det påtvingade, och kanske dras till motsatsen i ren protest, även när det påtvingade kanske egentligen är för deras eget bästa (dock även när det inte är det). Jag syftade inte på kristendomen när jag sa detta utan menade mer i allmänhet. Ett exempel är en förälder som inte vill att sitt barn ska börja röka, och därför sätter upp stränga förbud mot rökning. Dessa förbud i sig leder kanske till att barnet börjar röka i ren protest, även fast barnet egentligen inte tycker om det.

Det känns som det råder lite begreppsförvirring mellan oss för närvarande, så nästa steg är kanske att vi båda börjar ersätta "kultur" med mer exakt vad vi menar.

[Gotnor]

Det känns som det råder lite begreppsförvirring mellan oss för närvarande, så nästa steg är kanske att vi båda börjar ersätta "kultur" med mer exakt vad vi menar.

Jag menar alltså kultur som i (Wikipedia):

generally refers to patterns of human activity and the symbolic structures that give such activity significance.

Och kritiserar väst för att bryta ner den "symboliska strukturen".

Jag menar inte att samhället ska värdera alla viljor lika, utan att vi ska finna vissa grundläggande mänskliga värderingar som vi utgår ifrån, och sedan låta folk leva sina liv som de vill. Exempel på en sådan grund som samhället kanske sätter upp är just att folk inte ska ha rätt att hota varandra eller påtvinga varandra saker.

Det jag menar är att de "grundläggande mänskliga värderingar" du talar om inte är det enligt mig. Jag anser att tvång och hot är nödvändigt i ett samhälle och att det bara handlar om vem som utövar detta. I vårt samhälle får endast staten göra det vilket orsakar ett större förtryck än om folk "tog lagen i egna händer". För att få trygghet har vi gett upp vår frihet. Jag tror inte att folk springer omkring och besinningslöst dödar varandra om staten inte dikterar lagarna. Då utvecklas en rättskultur som en del av det dagliga livet. Istället för en samling tjänstemän som sitter och bladar i bibeln för att hitta vad Gud säger i just den här frågan.

Man påtvingar alltså folk statens vilja med hot om våld eftersom man inte vill att folk ska påtvinga varandra sina viljor med hot om våld.

Givetvis kan vi inte undgå att folk föds i vissa kulturer, men vi bör inte påtvinga en viss kultur eller utesluta andra genom att t.ex. stänga gränserna och inte släppa in främmande kultur.

Jag anser inte heller att vi bör sätta upp allmäna värderingar om vad som är "bra" respektive "dålig" kultur, då det skapar just fördomar och irrationell rädsla. De enda former av värderingar jag ser som värdefulla för ett samhälle är mer grundläggande friheter och rättigheter, såsom yttrande- och åsiktsfrihet. Jag tycker dessutom samhället bör uppmuntra till respekt och motverka påtvingande. Kulturer som går emot dessa grundläggande livsideal som vårt samhälle sätter upp får givetvis infinna sig i att bli ifrågasatta, eller t.o.m. ställas inför rätta om de börjar handla efter sina egna lagar.

Man känner inte irrationell rädsla om man vet att ens kultur är bättre. Alltså anser du att yttrandefrihet(som inte finns) och åsiktsfrihet(som finns i alla samhällen) är BÄTTRE värderingar. Och accepteras inte dessa så skall personer av andra uppfattningar påtvingas de förra med hot om våld.

Jo, samma här. Jag är själv skeptisk till nationalism överhuvudtaget - att skapa tillhörighet genom nationer. Men även om samhället blir mer kulturellt neutralt (som det svenska samhället till stora delar redan är idag) så tror jag det finns mycket som förenar folket med staten. Om inte annat bör det i alla fall finnas den grundläggande känslan av att folket är staten, och att samhället är till för folket.

Om staten är kulturellt neutral så har den ingen kultur alltså kan baara människor som inte har någon kultur känna gemenskap med den. Jag tror att många av problemen i Sverige idag beror på allmän kulturlöshet. Folk vet inte varför eller hur de ska leva sina liv eftersom vi har kämpat för att lära invånarna att allt är lika värdefullt och därför spelar det ingen roll hur de handlar. Invandrarna i allmänhet är mer kulturella vilket gör deras handlingskraft starkare vilket i sin tur gör att svenskar känner sig hotade.

De ska inte förneka sitt eget värde. Som jag sa tidigare är det fullständigt vettigt för en kultur att känna stolthet och gärna visa upp sig för andra. Det jag sätter mig emot är kulturer som påtvingar andra sin kultur, eftersom människor bör ha rätt till valfrihet. Människor som tror stenhårt på en kultur får gärna vara hur stolta och övertygade som helst, så länge de visar respekt inför andra kulturer och andra människors val. Människor kan vara oense om grundläggande livsåskådning och ändå vara vänner, det finns det många bevis på i vårt samhälle idag.

Om människor ska kunna leva med sin kultur kan dom inte anpassa sig efter en annan kultur. Detta förhindrar självklart inte vänskap men det förhindrar enhet. Den svenska staten är både det svenka folkets och invandrarnas "förtryckare" eftersom det är något annat än folket i sig. Självklart var inte det tanken från början men ju fler regler och kommissioner osv som utvecklas blir staten allt mer oöverskådlig. Man kan inte längre säga att folket är staten eftersom ingen längre känner till dess omfång eller funktion. Reglerna är viktigare än människorna.

Ehm, nja, jag sa väl inte att vi ska gå ut och säga att deras kultur är värdelös? Tvärtom var snarare min mening...

Jag menar att vi bör acceptera andra kulturer så länge de inte går emot de grundläggande mänskliga rättigheter vi sätter upp i vårt samhälle/värld.

Nej men det resulterar den typen av relativism, som du förespråkar, i. Den är tvärtom mot vad den utger sig för att vara en tro på intet. Och som sagt: just de grundläggande mänskliga rättigheterna är istället grundläggande manskliga skyldigheter.

Min poäng var att det finns vissa grundläggande mänskliga rättigheter och värderingar som jag tror de flesta kulturer är överens om. Exempelvis att våld och tvång i grunden är något negativt. Jag tycker sådana globala mänskliga rättigheter är viktigare att värna om än ett fåtal kulturers (eller snarare trosuppfattningars) fundamentalistika människosyn. Dessa får alltså infinna sig i de globala rättigheter vi i slutändan bestämmer oss för.

MEN, man kan aldrig undkomma våld och tvång. Istället för att placera våldsutövandet hos en människa som man lätt kan hantera så placerar man det hos en institution som man inte kan hantera. Detta resulterar i att oerhört mycket våld kan utövas vid rätt/fel omständigheter. Se Sovjet t ex. Den största människovärdesinflation du kan hitta, finner du i stater som vill skydda folket från sig själva. Vi ser mer och mer hur väst utvecklas mot totalitära regimer. Allt pga deras vilja att skydda människorna och få dem att komma överens. Snart så får vi bara rösta på det stora Demokratiska partiet(det är ju nästan så redan idag), för trots allt måste människorna förstå att det ligger i deras eget intresse att skydda demokratin från antidemokrater och kriminella(dvs alla som bryter normerna).

enligt mig vettiga sådana rättigheter är yttrandefriheten, och lagarna mot kränkning och hets mot folkgrupp.

Lagarna mot kränkning och hets mot folkgrupp går emot yttrandefriheten. Självklart måste vi stifta lagar mot att kalla Göran för tjock och socialdemokraterna för att vara underlägsna moderaterna.

människor i allmänhet känner obehag inför det påtvingade, och kanske dras till motsatsen i ren protest

Då är det ju inte så konstigt att folk blir nynazister eller terrorister.

[Wintran]

Jag menar alltså kultur som i (Wikipedia):

generally refers to patterns of human activity and the symbolic structures that give such activity significance.

Och kritiserar väst för att bryta ner den "symboliska strukturen".

Jo, men det är just att kultur är ett såpass brett begrepp som gör det komplicerat att diskutera. När jag bryter ner begreppet kultur ser jag att det inte handlar om svensk eller utländsk kultur, utan att våra liv består av en mängd olika kulturer, såsom språk, trosuppfattningar, konst, livsstilar, vanor, traditioner etc. Svensk kultur ser jag som en rätt lös generalisering av ett antal mer specifika kulturer. I den bemärkelsen lever jag själv bara delvis efter svensk kultur, även fast jag är född i Sverige och således klassas som svensk. Många avgörande delar av mitt liv bottnar i kulturer som har sin grund långt utanför Sveriges gränser.

Det jag vill komma till är att jag inte anser det vettigt att dra alla kulturer över en kant, gruppera dem efter nationer/folkslag, och sedan påstå att dessa aldrig kommer kunna leva sida vid sida.

Jag menar att kulturer kan leva sida vid sida i ett och samma samhälle, ha stort utbyte av varandra utan att för den delen "gå under", och jag menar att samhället kan uppmuntra detta att ske.

Det jag menar är att de "grundläggande mänskliga värderingar" du talar om inte är det enligt mig. Jag anser att tvång och hot är nödvändigt i ett samhälle och att det bara handlar om vem som utövar detta. I vårt samhälle får endast staten göra det vilket orsakar ett större förtryck än om folk "tog lagen i egna händer". För att få trygghet har vi gett upp vår frihet. Jag tror inte att folk springer omkring och besinningslöst dödar varandra om staten inte dikterar lagarna. Då utvecklas en rättskultur som en del av det dagliga livet. Istället för en samling tjänstemän som sitter och bladar i bibeln för att hitta vad Gud säger i just den här frågan.

Man påtvingar alltså folk statens vilja med hot om våld eftersom man inte vill att folk ska påtvinga varandra sina viljor med hot om våld.

Absolut, jag håller med: Vi väljer att ge upp vissa friheter för att ge oss själva större trygghet. Det är precis det jag menar med grundläggande mänskliga värderingar. Men som med allt måste vi givetvis finna en balans, så vi inte hamnar i kommunism eller facism, där människor inte får kritisera samhället eftersom samhället påstår sig vilja skydda folket mot "dåliga" åsikter.

Jag håller med dig att vårt samhälle i vissa aspekter är påväg åt fel riktning, när vi t.ex. i brottsförebyggande syfte vill börja övervaka allt och alla, eller när vi försöker kontrollera kultur och kunskap genom strängare upphovsrätts- och patentlagar och påstår att det gynnar oss i stort.

Om staten är kulturellt neutral så har den ingen kultur alltså kan baara människor som inte har någon kultur känna gemenskap med den.

Där tror jag du har fel. Att staten är neutral betyder bara att den inte ska påtvinga folket en specifik kultur. Det bör uppmuntras till kultur inom samhället, men låt folket själva välja vilka kulturer de vill applicera i sina liv.

Jag tror att många av problemen i Sverige idag beror på allmän kulturlöshet. Folk vet inte varför eller hur de ska leva sina liv eftersom vi har kämpat för att lära invånarna att allt är lika värdefullt och därför spelar det ingen roll hur de handlar.

Jag antar att du i det här fallet definierar kultur som livsåskådning eller livsfilosofi. I många andra former har vi större tillgång till kultur än någonsin, och konsumerar också denna mer än vi gjort någon gång tidigare, men jag kan hålla med om att det råder en viss osäkerhet om just livstro och religion.

Människors mening med livet har genom historien huvudsakligen baserats på religioner, som haft ett starkt inflytande i samhället fram tills rätt nyligen, när vetenskapen gjort sitt intåg. Vi är just nu i en period där människor börjat släppa religionerna, och börjat söka efter trosuppfattningar som går ihop med de allt snabbare vetenskapliga upptäckterna och världen som den ser ut idag.

Invandrarna i allmänhet är mer kulturella vilket gör deras handlingskraft starkare vilket i sin tur gör att svenskar känner sig hotade.

Jag tror att om vi får indvandrarna att känna sig trygga i det svenska samhället, så kommer heller inte deras handlingskraft och stolthet att upplevas som hotfull eller provocerande, utan snarare som inspirerande.

Lagarna mot kränkning och hets mot folkgrupp går emot yttrandefriheten.

Jo, om man tolkar yttrandefriheten bokstavligt så gör de det. Dock anser jag att det är viktigare att vi motverkar att individer skadar varandra mentalt (kränkning och hets mot folkgrupp) likaväl som fysiskt, än att fullständig yttrande- och handlingsfrihet råder.

Jag lever hellre i ett tryggt samhälle med lagom mycket frihet än i ett helt fritt samhälle utan någon trygghet.

[Gotnor]

Jo, men det är just att kultur är ett såpass brett begrepp som gör det komplicerat att diskutera.

Jag anser att det är på en mycket grundläggande nivå kulturen håller på att upplösas. Citatet från wikipedia är mycket grundläggande: du har aktivitet och strukturer som gör den meningsfull. Att ta bort meningsfullheten i aktiviteterna är inte bara en liten del av kulturen, det är halva innehållet. Konst, mat, seder etc är bara uttryck för en "världsupplevelse". Julskinkan t ex är ju en meningslös kvarleva från bondesamhället. Det du kallar kultur kallar jag kulturyttringar. Der är inte samma sak.

Det jag vill komma till är att jag inte anser det vettigt att dra alla kulturer över en kant, gruppera dem efter nationer/folkslag, och sedan påstå att dessa aldrig kommer kunna leva sida vid sida.

Det är klart det inte kommer att finnas en fördelningsorganisation som ser till att något sådant händer, men vill folk gruppera sig(som de faktiskt vill), låt dem göra det. Det är återigen sekulärt kristna åsikter du resonerar för. Du vill bryta ner grupperingar för att folk sedan ska få "välja" sina grupper.

låt folket själva välja vilka kulturer de vill applicera i sina liv.

Så de ska gå omkring och utföra meningslösa handlingar tills de är myndiga. Då går de till den lokala kulturförmedlingen och fyller i en blankett. Kulturförmedlaren visar sedan en lista på kulturer som de tror skulle kunna vara lämpliga för den sökande med avseende på personliga egenskaper och kulturerfarenhet...

söka efter trosuppfattningar som går ihop med de allt snabbare vetenskapliga upptäckterna och världen som den ser ut idag.

Vertenskapen kan inte ge svar på frågor om mening eller värde eftersom den är kvantitativ.

trygga i det svenska samhället

Skydda dem mot de blodtörstiga svenskarna...

Jag lever hellre i ett tryggt samhälle med lagom mycket frihet än i ett helt fritt samhälle utan någon trygghet.

Ja, men ett samhälle utan vår typ av stat är inte ett otryggt samhälle. Det finns inga mänskliga samhällen med total frihet men jag anser att staten är en större förtryckare än någon människa någonsin skulle kunna vara eftersom vi överger vår myndighet för att känna trygghet, vi lägger makten över våra egna liv i statens händer så att den dikterar vad vi får och inte får göra.

[Wintran]

Jag anser att det är på en mycket grundläggande nivå kulturen håller på att upplösas. Citatet från wikipedia är mycket grundläggande: du har aktivitet och strukturer som gör den meningsfull. Att ta bort meningsfullheten i aktiviteterna är inte bara en liten del av kulturen, det är halva innehållet. Konst, mat, seder etc är bara uttryck för en "världsupplevelse". Julskinkan t ex är ju en meningslös kvarleva från bondesamhället. Det du kallar kultur kallar jag kulturyttringar. Der är inte samma sak.

Men om du definierar "kultur" som något så abstrakt så kan du inte använda det som om det vore något konkret, till skillnad från exempelvis kulturyttringar. Jag kanske missuppfattar dig, så skulle gärna vilja att du ger något exempel på vad du menar med: "Jag anser att det är på en mycket grundläggande nivå kulturen håller på att upplösas".

Eller menar du att den "grundläggande nivån" i kulturer är just tro, samhällssystem och dylikt?

Det är klart det inte kommer att finnas en fördelningsorganisation som ser till att något sådant händer, men vill folk gruppera sig(som de faktiskt vill), låt dem göra det. Det är återigen sekulärt kristna åsikter du resonerar för. Du vill bryta ner grupperingar för att folk sedan ska få "välja" sina grupper.

Jag tror vi håller med varandra på fler punkter än vi tror. Jag menar inte heller att vi ska bryta ner grupperingar, utan just att folk ska få gruppera sig själva, som du säger.

Det jag ställer mig negativ till är exempelvis näckrosblads inställning att vi bör stänga våra gränser för invandring och sträva efter att separera nationer och folkslag (och deras kulturer) från varandra.

Så de ska gå omkring och utföra meningslösa handlingar tills de är myndiga. Då går de till den lokala kulturförmedlingen och fyller i en blankett. Kulturförmedlaren visar sedan en lista på kulturer som de tror skulle kunna vara lämpliga för den sökande med avseende på personliga egenskaper och kulturerfarenhet...

Jag blir osäker på vad du försöker säga. I mitt inlägg så syftade jag, som du själv sa, snarare på det du kallar för kulturyttringar.

Vertenskapen kan inte ge svar på frågor om mening eller värde eftersom den är kvantitativ.

Det är löst antagande. Jag själv tror tvärtom: att vi kan ha nytta av vetenskapen för att finna en mening och ett värde i våra liv. Läs gärna mina inlägg i tråden "Värderingar - vad avgör riktigheter?" för lite exempel på hur jag tänker.

Skydda dem mot de blodtörstiga svenskarna...

Nej, vi ska inte klandra individuella människor, och vi ska absolut inte skapa fördomar såsom de "blodtörstiga svenskarna". Jag menar att om samhället välkomnar invandring istället för skicka ut dem i förorterna, och ger dem samma rättigheter som oss "infödingar", så blir invandrarnas inställning till Sverige också annorlunda, och vi ser minskade konflikter mellan "oss" och "dem".

Ja, men ett samhälle utan vår typ av stat är inte ett otryggt samhälle. Det finns inga mänskliga samhällen med total frihet men jag anser att staten är en större förtryckare än någon människa någonsin skulle kunna vara eftersom vi överger vår myndighet för att känna trygghet, vi lägger makten över våra egna liv i statens händer så att den dikterar vad vi får och inte får göra.

Jag säger inte heller att vårt nuvarande samhällssystem på något sätt är perfekt. Jag diskuterar gärna hur vi kan förbättra det.

[Gotnor]

Eller menar du att den "grundläggande nivån" i kulturer är just tro, samhällssystem och dylikt

Ja det kan man väl säga. Den grundlägande upplevelsen av världen behöver hanteras och tolkas. Om man inte har en struktur som ger mening åt upplevelserna så är de ju bara intryck. Man alieneras då från sin omgivning. Kulturyttringarna(julskinka) är vad strukturen(bondesamhällets värderingar) i möte med omgivningen(Sverige) resulterar i. Hade de varit judiska skulle de med all säkerhet inte ätit skinka t ex .

Jag tror vi håller med varandra på fler punkter än vi tror. Jag menar inte heller att vi ska bryta ner grupperingar, utan just att folk ska få gruppera sig själva, som du säger.

Ja men om de föds in i gemenskap så är det ju inte ett val. Jag tycker att folk ska få ha sina gemenskaper och det är på dessa ett samhälle måste vila. Jag tror inte att vi kan ha ett samhälle utan gemenskap och sedan förväntas finna gemenskap i det som på någon typ av spelplan. Man måste få leva sina liv som hela människor med allt vad det innebär. Varje samhälle måste ha en gemensam kultur för att kunna vara ett samhälle. Människorna utgör samhällen inte institutioner och Sverige är en institution, inte ett samhälle längre. Det befolkas inte av svenskar utan av olika människor som inte har mycket gemensamt. Människor, som inte hör hemma någonstans eftersom de inte tillhör någonting, driver runt mellan olika organisationer som representerar någon annans vilja, kanske organisationens egen.

Jag blir osäker på vad du försöker säga.

Jag kritiserar möjligheten och framförallt önskvärdheten i att "fritt" kunna "välja" sin egen kultur.

Det är löst antagande. Jag själv tror tvärtom: att vi kan ha nytta av vetenskapen för att finna en mening och ett värde i våra liv. Läs gärna mina inlägg i tråden "Värderingar - vad avgör riktigheter?" för lite exempel på hur jag tänker.

ja, jag svarar i den tråden.

vi ska absolut inte skapa fördomar

Det jag menade var att rättstaten tar ifrån människorna deras egen rättskipningförmåga eftersom staten talar för att människor är fullkomligt ohämmade mördare om den inte finns. (Satt inte tron på syndafallet fint för den groende nationalstaten?) Det handlar ju bara om ett maktsträvande från organisationens sida. Att folk är dess medlöpare är fruktansvärt, vi förstår inte att den bara vill hämma oss.

Jag säger inte heller att vårt nuvarande samhällssystem på något sätt är perfekt. Jag diskuterar gärna hur vi kan förbättra det.

Jag vill inte förbättra det, jag vill undergräva det. Det här samhällets grundidé är fientlig mot mig (och dig) i sig.

[näckrosblad]

Svåra begrepp att definiera, men som jag tolkar det så anser jag inte att det svenska samhället ska påtvinga oss några värderingar överhuvudtaget. Det svenska samhället bör inskränka vissa friheter, såsom handlingar som skadar andra, fysiskt eller mentalt, men annars bör yttrande-, "tanke-" och handlingsfrihet givetvis råda. Muslimska traditioner och värderingar får gärna existera i Sverige så länge de inte skadar andra. Detsamma gäller svenska traditioner och värderingar.

Muslimer (och dessa tar jag endast som ett exempel) har en syn på hur ett samhälle ska se ut. Svenskar har en annan. Detta problem är olösligt, oavsett hur mycket tolerans och frihet du ökar/minskar. Till sist handlar det i grund och botten om två saker; självständighet, eller kompromiss. Jag väljer det förstnämnda.

Även idag störs vi inte på något sätt av "blandraser". Det enda konfliktskapandet som mångkultur kan leda till är just när traditioner och trosuppfattningar vägrar leva sida vid sida, och det är dessa konflikter samhället bör motverka snarare än själva blandningen i sig.

Du har tidigare ogiltigförklarat (utan bevis, mer än motsägelsefulla argument) genetikens roll för människan, så detta påstående är föga förvånansvärt.

Att "spåra svenskar" handlar precis som du säger enbart om var vi drar gränsen "svensk", och i fallet raser så vi skulle vi lika gärna kunna påstå att alla är svenskar som att ingen är det, eftersom vi alla bottnar från samma förfädrar. Visst kanske man skulle kunna spåra vissa biologiska grenar som kan klassas som svenska, men det skulle finnas så många andra sidogrenar som lika gärna kan påstås vara de egentliga "svenska" att det skulle bli helt ohanterbart.

Rent kulturellt har en viss form av svenskt samhälle dykt upp, ett tydligt språk, likväl som vissa bitar av svenska traditioner och konst. Som med all kultur är givetvis även vår baserad på en tidigare kultur i grunden, på samma sätt som att alla folkgrupper bottnar från samma släktgren i grunden, så varför vi nu helt plötsligt skulle vägra låta denna utveckling fortskrida som den alltid gjort är för mig fullkomligt oförståeligt.

Att gränserna inte är statiska, betyder inte att raser är irrelevanta, utan snarare att det handlar om ett sätt att peka ut generella likheter och särdrag, inom en folkstam.

Jag vill göra som jag vill, som mina närmsta vill, som mänskligheten vill och som livet som helhet vill.

Om individens vilja kommer i konflikt med vad som är bäst för helheten, behövs ett ställningstagande. Jag står bakom helheten.

[Wintran]

Ja det kan man väl säga. Den grundlägande upplevelsen av världen behöver hanteras och tolkas. Om man inte har en struktur som ger mening åt upplevelserna så är de ju bara intryck. Man alieneras då från sin omgivning. Kulturyttringarna(julskinka) är vad strukturen(bondesamhällets värderingar) i möte med omgivningen(Sverige) resulterar i. Hade de varit judiska skulle de med all säkerhet inte ätit skinka t ex .

Så du menar att folks grundläggande trosuppfattningar håller på att lösas upp och att folk inte hittar en mening med sina liv idag, och att detta är samhällets fel?

Ja men om de föds in i gemenskap så är det ju inte ett val. Jag tycker att folk ska få ha sina gemenskaper och det är på dessa ett samhälle måste vila. Jag tror inte att vi kan ha ett samhälle utan gemenskap och sedan förväntas finna gemenskap i det som på någon typ av spelplan. Man måste få leva sina liv som hela människor med allt vad det innebär. Varje samhälle måste ha en gemensam kultur för att kunna vara ett samhälle.

Jag kritiserar möjligheten och framförallt önskvärdheten i att "fritt" kunna "välja" sin egen kultur.

Här håller jag (nog) inte med dig. Vissa gemenskaper föds man in i, sant, men det bör i slutändan vara upp till var och en att utifrån dessa förutsättningar välja vilken kultur man vill leva i.

Likt ett barn som blir uppfostrad av sina föräldrar är det i slutändan alltid upp till de själva att välja om de vill följa föräldrarnas fotspår eller gå en alternativ väg. Föräldrarnas uppfostran sätter givetvis spår som aldrig försvinner, men föräldern kan inte tvinga barnet att följa deras väg.

På samma sätt anser jag att samhället inte i grunden ska försöka kontrollera eller stänga in oss. Folk kommer skapa grupperingar utan samhällets påverkan, eller flytta till platser där människor lever mer efter deras personliga värderingar. I dagens nationer ser jag hellre att de får förbli system för att skapa drägliga livsmiljöer för individer och grupper av individer, genom bejakandet av nödvändiga rättigheter och strävan att öka livskvalitet genom samarbeta mellan människor. Hellre det än att nationer blir till en slags slutna kulturreservat, eller säten för en sorts nationalism som skapar tillhörigheter genom gränser. Det sista tror jag enbart leder till ökade konflikter och krig på storskalig nivå, som skapar mycket onödigt lidande utan något egentligt mål.

Om vi börjar prata mer visionärt är jag däremot intresserad av att fundera på en värld utan nationer, där folk kan röra sig fritt men där man också kan finna tydliga grupperingar efter intressen och kulturer snarare än dagens otydliga nationsdragningar.

Människorna utgör samhällen inte institutioner och Sverige är en institution, inte ett samhälle längre. Det befolkas inte av svenskar utan av olika människor som inte har mycket gemensamt. Människor, som inte hör hemma någonstans eftersom de inte tillhör någonting, driver runt mellan olika organisationer som representerar någon annans vilja, kanske organisationens egen.

Även fast många nationer har en dominerande religion eller trosuppfattning så är deras gränser idag sällan baserade på detta. Sverige är ett liknande exempel med många traditioner som är baserade på kristendomen, även fast många svenskar idag inte är kristna. Vi har väl likt många länder luckrat upp religionens betydelse i samhället, och jag tror detta är en naturlig utveckling när vetenskapen blir mer utbredd och alternativa trosuppfattningar accepterade.

Sverige är idag ett frihetens och fredens land, relativt talat. Många söker sig hit då de tycker det svenska samhällets struktur och värderingar (alltså Sveriges syn på mänskliga rättigheter) är sympatiska och ger större möjligheter att leva ett tryggt och lyckligt liv.

Det jag menade var att rättstaten tar ifrån människorna deras egen rättskipningförmåga eftersom staten talar för att människor är fullkomligt ohämmade mördare om den inte finns. (Satt inte tron på syndafallet fint för den groende nationalstaten?) Det handlar ju bara om ett maktsträvande från organisationens sida. Att folk är dess medlöpare är fruktansvärt, vi förstår inte att den bara vill hämma oss.

Så du menar att vi ska lita mer på folks förmåga att lösa konflikter på egen hand än att beröva vissa friheter för att skydda folk från varandra?

Jag vill inte förbättra det, jag vill undergräva det. Det här samhällets grundidé är fientlig mot mig (och dig) i sig.

Jag antar nu att du med "samhällets grundidé" syftar på de punkter du skrev om ovan, annars får du gärna utveckla.

[Wintran]

Muslimer (och dessa tar jag endast som ett exempel) har en syn på hur ett samhälle ska se ut. Svenskar har en annan. Detta problem är olösligt, oavsett hur mycket tolerans och frihet du ökar/minskar. Till sist handlar det i grund och botten om två saker; självständighet, eller kompromiss. Jag väljer det förstnämnda.

Jovisst, men jag menar heller inte att Sverige ska hålla på att kompromissa sig grått. Jag menar att det finns vissa generella rättigheter som folk måste enas om, och att människor med olika trosuppfattningar sedan kan leva sida vid sida, till en viss grad. Om folk vill börja utföra diverse offerritualer eller skada andra som ett resultat av en stark religioner så kommer våra lagar inte tillåta det. De kommer då vara tvungna att flytta till ett annat land eller bli dömda efter våra lagar.

Jag menar därför att det du pratar om inte kan användas som ett argument för att förbjuda invandring. Så länge de lever i Sverige och följer vårt samhälles värderingar så bör de klassas som äkta svenskar, och ha samma rättigheter som alla andra.

Du har tidigare ogiltigförklarat (utan bevis, mer än motsägelsefulla argument) genetikens roll för människan, så detta påstående är föga förvånansvärt.

Att gränserna inte är statiska, betyder inte att raser är irrelevanta, utan snarare att det handlar om ett sätt att peka ut generella likheter och särdrag, inom en folkstam.

Vet inte vad du vill att jag ska svara på. Jag har påstått att skillnaderna mellan folkslag, eller de "mänskliga raserna", inte är tillräckligt signifikanta för att basera nationers gränser efter, eller som en anledning att skilja människor från varandra i rädslan för konflikter.

Varför tror jag det?

Jag umgås dagligen med olika sorters människor som är allt från djupt intellektuella till barnsligt lekfulla, konservativt kristna till ateistiska/satanistiska eller väldigt disciplinerade/vardagsinriktade till spontana och äventyrslustna. Skillnaderna går inte på långa vägar att koppla till en viss etnicitet utifrån det perspektiv som vi definierar dessa egenskaper. Framförallt så handlar inte långvariga och fungerande relationer med andra människor om fullständiga fysiska och mentala likheter. Tvärtom kan motsatsen ofta vara stimulerande, så länge folk respekterar varandra och visar öppenhet och livsglädje snarare än pessimism och fientlighet (rädsla) mot varandras olikheter.

Om individens vilja kommer i konflikt med vad som är bäst för helheten, behövs ett ställningstagande. Jag står bakom helheten.

Det där argumentet fungerar inte. Samhället eller kulturer som helhet är inte synonymt med livet som helhet. Livet är människorna som skapar och lever bland dessa samhällen och kulturer. Jag menar att mitt resonemang är mer livsbejakande än ditt, och därför står bakom ett större mål en det du påstår dig värna om. Alltså skulle jag lika gärna kunna använda ditt argument emot dig.

Om du vill övertyga mig om att ditt resonerande är mer rationellt och logiskt sammanhängande än mitt så måste du börja svara rakt på alla mina argument och inte fly från dem genom att dra upp samma gamla slogans igen. Det tar oss bara tillbaka dit vi började istället för att leda vidare diskussionen i fördjupning så vi kan nå grunden i våra meningsskiljaktigheter.

[näckrosblad]

Jag menar därför att det du pratar om inte kan användas som ett argument för att förbjuda invandring. Så länge de lever i Sverige och följer vårt samhälles värderingar så bör de klassas som äkta svenskar, och ha samma rättigheter som alla andra..

Det är just det jag menar. Jag tycker inte att invandrare ska behöva anpassa sig efter vårt samhälles värderingar. De bör kunna få leva enligt sina egna kulturella värderingar. Var kan de göra det? I sitt hemland.

Varför tror jag det?

Jag umgås dagligen med olika sorters människor som är allt från djupt intellektuella till barnsligt lekfulla, konservativt kristna till ateistiska/satanistiska eller väldigt disciplinerade/vardagsinriktade till spontana och äventyrslustna. Skillnaderna går inte på långa vägar att koppla till en viss etnicitet utifrån det perspektiv som vi definierar dessa egenskaper. Framförallt så handlar inte långvariga och fungerande relationer med andra människor om fullständiga fysiska och mentala likheter. Tvärtom kan motsatsen ofta vara stimulerande, så länge folk respekterar varandra och visar öppenhet och livsglädje snarare än pessimism och fientlighet (rädsla) mot varandras olikheter.

Din erfarenhet av individers individuella variation intresserar mig föga. Raser handlar om generella variationer. Din satanist kanske kan mixa en mjölkdrink, men om han t.ex. är afrikan, kan han dö av samma medicin som du en gång kan tänkas få om du blir sjuk. Det är ganska viktig information, inte sant?

Det där argumentet fungerar inte. Samhället eller kulturer som helhet är inte synonymt med livet som helhet. Livet är människorna som skapar och lever bland dessa samhällen och kulturer. Jag menar att mitt resonemang är mer livsbejakande än ditt, och därför står bakom ett större mål en det du påstår dig värna om. Alltså skulle jag lika gärna kunna använda ditt argument emot dig.

Hehe. Du fokuserar på människoliv. Jag fokuserar på Universum, och bortom det. Jag undrar vem som är mest livsbejakande här egentligen, förutom att du kan rida fritt på humanistiska slagord (det kan alla, även jag!).