Intressekoll för nedläggning av demokratin

[hovnarr]

Vad säger ni - ska vi ta och lägga ner det här med allmänna val? Låt mig utveckla.

Hur mycket är 2000 kronor per person och år för en familj? För vissa är det en avgörande del av ekonomin, för många en betydande del och för ett fåtal en obetydlig del av hushållets årliga finanser. Anledningen till att jag frågar är att valet kostar 8000 kronor per person (och sker som bekant vart fjärde år). Det blir drygt 70 MILJARDER KRONOR om man räknar med att Sveriges befolkning överskridit 9-miljonerstrecket.

Så mycket betalar vi för rätten att just du och jag ska få vara med och i ganska ringa utsträckning påverka hur stor andel av ett begränsat antal mandat som ett visst parti ska ha. Det kan tyckas dyrt, men frågan är snarare om det är prisvärt eller inte. För att avgöra det måste vi ha ett alternativ att jämföra med.

Låt oss först titta på vår svenska professionella politikerkår. För att kunna göra en politisk karriär måste man välja något av de större partierna om man ska komma någon vart. Det går helt enkelt inte att börja från scratch politiskt idag, på samma sätt som man inte kan bestämma sig för att konkurrera ut Microsoft genom att bygga ett nytt IT-företag från grunden. De som satsar på en ministerpost vid 35+ lär börja tidigt och engagerar sig kanske i någon av ungdomsrörelserna under skoltiden. Sedan avancerar de hierarkiskt inom partiet och får allt större ansvar, precis som på ett företag. Sålunda skolas vår profesionella politikerkår. Det är ett självuppehållande system som rullar på med eller utan medelsvenssons inblandning, på samma sätt som Volvos styrelse rullar på utan medelsvenssons inblandning.

Precis som inom alla yrkeskårer så finns det några riktigt bra och några riktigt dåliga politiker, och en massa medelmåttor. Den hierarkiska nivån har här ingen betydelse, på samma sätt som det också kan finnas bra och dåliga chefer samt bra och dåliga underhuggare. Detta gäller förstås inom alla partier - blå, röda och gröna har alla sina rötägg och guldkorn.

Något som torde vara gemensamt för alla politiskt engagerade är önskan att skapa ett bättre Sverige. Vad ni än må läsa på valaffisher så vill ALLA politiker åstadkomma en positiv förändring, inte bara Maud (ja, alltså bortsett från ovannämna rötägg - parasiter som är politiker för att sko sig på andras bekostnad). ALLA vill att folk ska känna sig trygga, att det ska vara bra att åldras i Sverige, att vi ska få fart på företagande och jobben, att brottsligheten ska minska, att det borde finnas fler poliser, att det borde vara mindre stökigt i skolorna, och att allt helt enkelt borde bli lite bättre, finare eller större än det redan är. Detta är mänsklighetens ständiga strävan, och därför också våra politikers ständiga strävan.

Det är dock ett problem som aldrig kommer att lösas slutligt. Däremot finns det bra och dåliga steg på vägen. Ser vi historiskt tycks varken det blå blocket eller det röda blocket ha lyckats särskilt mycket bättre eller sämre med uppgiften i stort. Men vi ser också att det åtminstone fungerat: vägar underhålls, skolor byggs, läkare utbildas, brottslingar döms till fängelse och fred råder.

Låt oss fastställa en sak direkt: Att detta funkar beror INTE på att vi har allmänna val i Sverige. Det beror på att vi har ett självuppehållande system med profesionella politiker som redan tidigt lär sig hur vårt byråkratiska system fungerar, att vi har otaliga tjänstemän på våra myndigheter som gör som de alltid gjort och lärde sig jobbet av sina företrädare, att många i grunden är välvilliga, har god arbetsmoral eller i varje fall vill tjäna pengar och så vidare.

Det finns inget som tyder på att vårt lands styrning skulle gå sämre eller bättre om fördelningen av mandat istället skedde genom att Carl XVI Gustav spådde riksdagens framtid i ett sköldpaddsskal vart fjärde år istället. Den viktigaste (eller kanske enda) praktiska funktion som valet fyller är att se till att ingen oförtjänt får sitta vid makten för länge. Gör man folket för missnöjt på fyra års sikt får man inte sitta kvar.

Det här är både bra och dåligt. Det är bra att vi då och då rör om i grytan så att inte samma personer sitter vid den politiska makten för lång tid, då detta lättare leder till korruption. Men det faktum att politiker har en möjlighet att få sitta kvar vid makten (med alla de fördelar detta medför) om de bara "smeker folket medhårs" tillräckligt skickligt, leder till ett enormt låst system där de eventuella förändringar som vidtas alltid måste ske inom den kortsiktiga bekvämlighetens ramar.

Mitt förslag är enkelt: Politiker borde inte ha den möjligheten. Vi borde inte ha val, utan obligatoriska maktskiften. Vi sparar då ca 20 mdr kr/år, möjliggör ett långsiktigt politiskt samarbete över 4-årsgränserna och minskar risken för korruption. De partier som sitter i "opposition" ska både kritiskt granska de styrande partierna, men också samarbeta mer över blockgränserna. Det skulle kunna fungera lite mer som det roterande ordförandeskapet i EU. Med ökat samarbete skulle jag dessutom tro att man upptäcker hur överens man är och hur få frågor som är verkligt politiska idag.

I dagsläget är ju t.ex. både sossarna och moderaterna överens om att statens intäkter bör maximeras och sedan investeras så klokt som möjligt för att i högsta möjliga utsträckning förbättra medborgarnas livskvalitet. Men vilken uppsättning skatter och vilka procentsatser som maximerar statens intäkter är såklart inte en politisk fråga, utan ett ekonomiskt/matematiskt optimeringsproblem. Med 1% inkomstskatt får vi inte inte tillräckligt med pengar till staten för att folk får för mycket kvar i plånboken, och med 99% skatt får vi inte tillräckligt för att ingen vill jobba. Grovt förenklat ligger optimum däremellan och vi borde låta landets bästa humanister (ekonomer, statsvetare, psykologer, jurister) och matematiker slå sig ner kring ett bord och komma med en kvalificerad gissning och skräddarsy ett optimalt skattesystem för dagens Sverige, som hela tiden var "under construction" så att säga.

Givetvis behåller vi de granskningssystem och rättssystem som finns idag för att säkerställa att politikerna verkligen jobbar för folkets bästa. Mandaten fördelas beroende på hur många aktiva (frivilliga och professionella) medlemmar ett parti har. Om 40 personer känner för att jobba i Centerns anda i Tierps kommun, och 80 för Socialdemokraterna, då får S dubbelt så många mandat i kommunfullmäktige. Nya partier kan skapas på kommunal nivå, och om de lockar många anhängare kan de avancera ändå upp till statlig nivå. Vi kan få se avknoppningar från de större partierna och en ökad diversitet på den politiska spelplanen.

Jag har många, många andra idéer på hur man bör styra Sverige, men det ovanstående känns som ett rimligt avgränsat avsnitt - trots att allt egentligen hänger ihop. Ser fram emot att höra vad ni tycker om detta.

[Stefan]

Kostar verkligen valet 70 mdr? Har du en länk? Det låter otroligt mycket.

[Anders H]

Vissa frågor ser helt olika ut bland styrande och väjare. Exempel: En majoritet av väljare vill ha monarki (kanske mest pensionärer och Dam-prenumeranter, men ändå), medan en majoritet av våra riksstadsledamöter vill ha republik. Hade det inte varit för väljarna, hade vi haft republik för länge sedan. Hatar du pensionärer, hovnarr?

[Reedler]

Hovnarr skrev:   ... En massa. läs det först

Jag har heller aldrig riktigt förstått var den sanna demokratin är så bra när väljarna i mångt och mycket röstar på det partiet som ger de bästa förutsättningarna för en själv just för stunden. Enda anledningen till att vi bytte från det gamla pensionssystemet till ett med mindre pengar till alla var ju att ingen visste vad som hände och inte förstod hela bilden.
Och det var ju bra för annars hade vi inte haft råd med gammalt folk om några år.
Så jag håller helt med om att du har rätt

Majoriteten är ju för dum för att styra ett land. Detta gör ju att demokrati blir dumt för sverige. Iaf den sorts demokrati vi har nu när man ska rösta på det partiet som har minst paj i ansiktet när valet är över.
Så på det stora hela är vi nog överens. Iaf jag med dig

Men jag tror dock inte så gott om dom som sitter vid makten som du gör hovnarr. Jag tror att många mer än gärna ser sig själv som vinnare än vad som är bäst för sverige i det hela.
Skatten är vi dock fullständigt överens om. Om nu centralbanken kan styra räntan utan att folket ska lägga sig i kan väl de sköta skatterna så att vi får ett skattesystem som är följsamt. De behöver ju riktlinjer men så mycket är det ju inte skatten ska gå till.

Det värsta jag vet med demokrati är att om någon politiker åker på semester för skattepengar så blir det ramaskri men när dom sätter upp bilder på sig själva över hela jä*la sverige så diskuterar kvällstidningar om vem som vann "slipstävlingen" och om det vore så att det fanns folk som inte kände till moderater eller sossar så låt det gå då. Men det kan inte vara någon stor del av folket som missat att det är val och om dom gjort det så tror jag inte att det hjälper dom så mycket att fp inte har slips längre för att det ser för strikt ut.

*Obs* Alla partinamn är fingerade och heter igentligen något annat...

[Algotezza]

Demokrati idag är bara ett annat namn för gruppegoism. Hur många partier finns det som tänker globalt och långsiktigt och vars förespråkare inte bara talar i egen sak?

Vilket hindrar att demokrati är det bästa alternativet vi har idag vad gäller styreslskick, för vem skall annars bestämma vad som på sikt är bäst, om inte folket självt? En självutnämd elit? (Fast det är kanske så det är i realiteten...) Det handlar väl om att skolas in i ett mindre gruppegoistiskt tänkande. Det tar tid att uppnå "den ideala demokratin".

A

[hovnarr]

@Stefan: Då jag inte fått informationen via internet utan förklarad för mig muntligt har jag ingen länk att erbjuda. Dock är det inte så svårt att tänka sig:

Vi har till att börja med ca 7 miljoner röstberättigade i Sverige. Dessa skall förses med valsedlar från alla partier i alla tre val, och ett isberg om ca 200 partier av vilka vi oftast bara ser en handfull. Om alla röstar handlar det om att sammanställa ca 20 miljoner sedlar. Valmyndigheten (12 statligt avlönade personer) håller ordning på allt, men i samband med valet arbetar 60 000 valförrättare (däribland min flickvän, som får 13 000 före skatt av staten för besväret).

Därtill kommer en massiv marknadsföring samt otaliga jippon i olika medier. Detta bekostas inte direkt med statliga medel, men ofta indirekt genom en rad mer eller mindre politiskt färgade jätteorganisationer såsom LO och TCO (vare sig medlemmarna vill det eller ej), eller via andra statliga organ såsom public service.

Tänk på hela den bukett av varor och tjänster som du, som röstberättigad, möter vid valstugorna, när du slår på TV:n, när du kollar posten, läser tidningen eller går och röstar. Det är inte svårt att tänka sig att det kostar 8000 kronor. (Som jämförelse kostar att anlita en jurist i en timme vanligtvis 3000 kronor plus moms).

Men jag tror dock inte så gott om dom som sitter vid makten som du gör hovnarr. Jag tror att många mer än gärna ser sig själv som vinnare än vad som är bäst för sverige i det hela.

Totalt sett bör systemet utformas så att rätt sorts människor lockas till en politisk karriär. I grund och botten ska det vara engagemanget att göra en insats för Sverige som ska locka. Vi har idag många frivilliga som vill engagera sig i Röda korset, jobba på BRIS, gå med i hemvärnet, starta en egen dagisverksamhet osv, där eventuell ekonomisk kompensation ses som en bonus eller en möjlighet att få fortsätta med värvet, snarare än ett mål i sig. Den sortens människor bör också utgöra stommen i det politiska maskineriet.

För att få en kompetent och fungerande meritokrati behöver vi också komplettera med högavlönade experter, istället för att ha tomtar med gymnasiekompetens som fattar landets viktigaste beslut. Jämför vi med vårt system idag menar jag alltså att remissinstanser och utskott borde få mycket större makt, och vissa frågor (såsom skattereglering) skulle permanent kunna hänvisas till sådana instanser utan årlig politisk inblandning.

Det värsta jag vet med demokrati är att om någon politiker åker på semester för skattepengar så blir det ramaskri men när dom sätter upp bilder på sig själva över hela jä*la sverige så diskuterar kvällstidningar om vem som vann "slipstävlingen" och om det vore så att det fanns folk som inte kände till moderater eller sossar så låt det gå då. Men det kan inte vara någon stor del av folket som missat att det är val och om dom gjort det så tror jag inte att det hjälper dom så mycket att fp inte har slips längre för att det ser för strikt ut.

Usch ja, det återstår bara att vagga huvudet i händerna eller skratta åt alltsammans. Demokratin är reducerad till en rencsion av ett Big Brother-avsnitt. "Vem gjorde vad och vad hade de på sig?" Jag efterlyser ett alternativ för oss som skiter i om Silvia lyfter sig eller släpper sig, om Lejonborg har slips eller om Linda Rosing skapar ett unikt parti, men som ändå känner starkt för uppgiften att skapa en bättre värld.

[Stefan]

Jag tycker att det är rätt bra att väljarna i viss utsträckning röstar på det som gynnar dom själva. Säg att väljare A tjänar mest på 0 % skatt, väljare B mest på 20 % skatt och väljare C mest på 40 % skatt. Om var och en tänker på sitt eget bästa kommer skatten att bli 20 %, vilket leder till maximal nytta (A och C är 20 procentenheter från bästa utfall vilket summerar till 40 procentenheter - alla andra utfall kommer att leda till en högre summa). Om A t ex tänker på sin egen och B:s nytta kommer det att leda till att A röstar på 10 %, och skatten kommer att hamna på mer än 20 % - vilket alltså inte leder till nyttomaximering.

hovnarr/ OK, det är möjligt att du har rätt. Det kanske beror lite på vad man räknar in.

Sen håller jag med om att många frågor borde styras mer av experter. Detta både pga att politiker är inkompetenta och för att de har fel incitament - de vill vinna val snarare än gynna landet. Ett paradexempel är Riksbanken som sköttes mycket bättre sen den blev självständig.

De övergripande målen måste dock sättas av befolkningen själv, annars kommer experterna att skapa policys som gynnar den egna klassen.

Se även mitt inlägg här:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ght=#36677

[hovnarr]

De övergripande målen måste dock sättas av befolkningen själv, annars kommer experterna att skapa policys som gynnar den egna klassen.

Men detta kan du väl inte påstå att sker i särskilt hög utsträckning idag? "Befolkningen" sätter inte några mål, utan en liten "elit" av politiker gör det. När det blir dags för val erbjuder sedan de politiska partierna färdiga paket av mål, som alla är någorlunda vettiga bortsett från vissa undantag. Det är inte så att ett parti föreslår att vi helt ska slopa vården eller förbjuda alla frisörer osv. Anledningen till detta är inte främst att de skulle bli bortröstade, utan att det finns ett behov i Sverige av sjukvård, frisörer osv. Folk skulle inte vilja bo här om det inte gick att få vård eller hårklippning här.

Anledningen är att om en mindre grupp ger order om vad staten ska göra kommer de endast se till sina egna intressen, inte till hela gruppens intressen.

Alltså: man kan ha arbetdelning när det målet är fastlagt (klippa hår, programmera, implementera den politik folket beslutat om, etc.) men när man ska besluta om målen måste alla få va med.

Idag löses korruptionsproblemet genom en omfattande byråkrati med många kontrollinstanser. Göran Persson kan inte helt sonika stoppa mina pengar i byxfickan utan att behöva förklara sig. Motsvarande system kan med fördel bibehållas om vi har obligatoriskt maktskifte istället för allmänna val.

De som fattar de verkligt politiska besluten bör, som jag tidigare nämnde, inte lockas med någon särskilt stor kompensation (ekonomiskt eller i form av förmåner), utan såsom inom den frivilliga sektorn bör det vara engagemanget som styr. Idealiskt är det politiska arbetet en deltidssysselsättning, så att varje politiker har en annan förankring i det reella arbetslivet. Däremot bör politikerna ha fullt avlönade experter i utskott, beredningar och organ som servar dem med kvalificerade beslutsunderlag, eller till vilka de kan delegera beslut av mindre politisk karaktär.

[gottlib]

Jag har bara skummat igenom det som skrivits men om jag har uppfattat det korrekt så håller jag inte alls med.

Att politikerna står där de står beror inte (bara) på deras egen vilja utan att de blivit styrda dit av opinionen. Moderaterna vill förmodligen styra längre till höger men de inser att det inte går eftersom de då inte får stöd från väljarna. Persson föreslår inte begränsad fastighetsskatt för att han vill det utan för att han har insett att det ger röster som han så väl behöver etc.

Alltså, om vi frikopplar väljarna från beslutet att utse vilka partier som ska styra landet så kommer partiernas politik att förändras.

Blev heller inte riktigt klar över hur processen att välja styrande parti skulle gå till. Det skulle rotera men bland vilka partier? Det skulle också finnas ett granskningssystem "för att säkerställa att politikerna jobbar för folkets bästa".  Vilka ska utföra den granskningen och vilka ska få vara med i rotationsschemat? Alla partier som inte sitter vid makten och lika många från samtliga partier eller skulle det fördelas enligt väljarsympatierna som gäller idag? Annars kan ju Sverigedemokraterna starta 20 nya partier för att de ska få 20 ggr fler represenatanter än alla andra partier.

Skulle nog vilja ha en lite tydligare spec för hur systemet skulle se ut men har svårt att se något bättre än allmäna val. Däremot borde det gå att utföra val till betydligt lägre kostnad genom att använda ny teknik som röstning via internet.

[hovnarr]

Gottlib,

Moderaterna vill förmodligen styra längre till höger men de inser att det inte går eftersom de då inte får stöd från väljarna.

Både ja och nej. Ur en aspekt är ju "Moderaterna" just alla de som skriver under på moderat politik. Om en styrande del av moderaterna bestämmer sig för att föra den politiken i en ny riktning kan det få till följd att den moderata populationen ändras. De som då tidigare var moderater är inte moderater längre, utan något annat. Kortfattat skulle man kunna säga att de folkvalda också är en del av folket - det är det som är poängen.

Persson föreslår inte begränsad fastighetsskatt för att han vill det utan för att han har insett att det ger röster som han så väl behöver etc.

Jag tror att Persson vill det som han tror är bäst för Sverige, han själv inkluderad. Att han skulle ha ett personligt intresse i just fastighetsskatt-frågan har jag svårt att föreställa mig.

Alltså, om vi frikopplar väljarna från beslutet att utse vilka partier som ska styra landet så kommer partiernas politik att förändras.

Vilket är hela meningen.

Blev heller inte riktigt klar över hur processen att välja styrande parti skulle gå till. Det skulle rotera men bland vilka partier?

Det finns många tänkbara lösningar. Själv tänker jag mig att själva den politiska tjänsten skulle vara tidsbegränsad på individnivå. Man ska så att säga bara kunna viga en viss del av sitt liv åt politiken. Detta genom deltidssysselsättningar, tidsbegränsade poster och/eller mellanliggande perioder av viss längd mellan politiska engagemang. Rotationen sker då inte blockvis utan individvis. Hur individerna väljer att engagera sig i partier ändras också med tiden, helt naturligt.

Det skulle också finnas ett granskningssystem "för att säkerställa att politikerna jobbar för folkets bästa".  Vilka ska utföra den granskningen och vilka ska få vara med i rotationsschemat?

Jag hade tänkt mig samma system som idag. Det vill säga justititieombudsman, konstitutionsutskott och hela faderullan. Det är möjligt att det systemet är bristfälligt och behöver förbättras, men jag är inte så insatt i det att jag kan uttala mig.

Alla partier som inte sitter vid makten och lika många från samtliga partier eller skulle det fördelas enligt väljarsympatierna som gäller idag? Annars kan ju Sverigedemokraterna starta 20 nya partier för att de ska få 20 ggr fler represenatanter än alla andra partier.

Som sagt kan man tänka sig många lösningar, men att bibehålla dagens status quo tror jag blir ohållbart i längden. Jag tänker mig snarare att alla som vill engagera sig politiskt har möjlighet att göra det. Som nytt parti börjar man på kommunal nivå. Låt säga att minsta partiet som har 1 mandat i Stockholm har 168 medlemmar. Då vet man att man bör satsa på att få ihop i runda slänger 200 likasinnade om man vill ha ett mandat där. Dessa väljer sedan sin egen företrädare, som alla föreningar i Sverige.

De största kommunala partierna får på motsvarande sätt representation i landstinget. De partier som lyckas locka allra flest anhängare får möjligheten att besluta i frågor som rör staten. På detta sätt kan de som vill stå utanför politisk engagemang välja att göra det, och de som vill kan viga en viss del av sitt liv åt denna allmännyttiga tjänst. Skulle nu Sverigedemokraterna få fart under galoscherna i någon liten skitkommun föreställer jag mig att motrörelser snabbt kommer att bildas och verkligt politiskt engagemang skulle då för första gången på länge kunna brinna i medelsvenssons hjärtan.

[Stefan]

Men detta kan du väl inte påstå att sker i särskilt hög utsträckning idag? "Befolkningen" sätter inte några mål, utan en liten "elit" av politiker gör det. När det blir dags för val erbjuder sedan de politiska partierna färdiga paket av mål, som alla är någorlunda vettiga bortsett från vissa undantag. Det är inte så att ett parti föreslår att vi helt ska slopa vården eller förbjuda alla frisörer osv. Anledningen till detta är inte främst att de skulle bli bortröstade, utan att det finns ett behov i Sverige av sjukvård, frisörer osv. Folk skulle inte vilja bo här om det inte gick att få vård eller hårklippning här.

Jo, det är klart. Men det ändå folket som väljer "paket", så i en mening är det dom som bestämmer. Sen utformas paketen i stor utsträckning efter vad partierna tror att folk vill ha.

[användaretre]

Låt oss först titta på vår svenska professionella politikerkår. För att kunna göra en politisk karriär måste man välja något av de större partierna om man ska komma någon vart. Det går helt enkelt inte att börja från scratch politiskt idag, på samma sätt som man inte kan bestämma sig för att konkurrera ut Microsoft genom att bygga ett nytt IT-företag från grunden. De som satsar på en ministerpost vid 35+ lär börja tidigt och engagerar sig kanske i någon av ungdomsrörelserna under skoltiden. Sedan avancerar de hierarkiskt inom partiet och får allt större ansvar, precis som på ett företag. Sålunda skolas vår profesionella politikerkår. Det är ett självuppehållande system som rullar på med eller utan medelsvenssons inblandning, på samma sätt som Volvos styrelse rullar på utan medelsvenssons inblandning.

Mp, Ny demokrati, Sjukvårdspartiet (sjukhuspartiet, eller nått i den stilen ) och FI.

Det här är både bra och dåligt. Det är bra att vi då och då rör om i grytan så att inte samma personer sitter vid den politiska makten för lång tid, då detta lättare leder till korruption. Men det faktum att politiker har en möjlighet att få sitta kvar vid makten (med alla de fördelar detta medför) om de bara "smeker folket medhårs" tillräckligt skickligt, leder till ett enormt låst system där de eventuella förändringar som vidtas alltid måste ske inom den kortsiktiga bekvämlighetens ramar.

Vad menar du med medhårs? Det finns många partier som gått till val på att de ska strama åt utgifterna. Efter krisen på 90-talet gick sossarna till val på att strama åt och spara, inte en politik som strök medborgarna medhårs, men trots detta gick den hem.

I dagsläget är ju t.ex. både sossarna och moderaterna överens om att statens intäkter bör maximeras och sedan investeras så klokt som möjligt för att i högsta möjliga utsträckning förbättra medborgarnas livskvalitet. Men vilken uppsättning skatter och vilka procentsatser som maximerar statens intäkter är såklart inte en politisk fråga, utan ett ekonomiskt/matematiskt optimeringsproblem.

Är det värt att sträva mot en optimal skattesats om den får allt för stora negativa ickeekonomiska konsekvenser. Låt säga att en mindre avvikelse skapar ett samhälle som fler medborgare uppskattar, är då inte denna avvikelse värd priset? Om du menar att även icke ekonomiska faktorer ingår i optimeringen är man tillbaka i politik, visserligen skulle psykologer och humanister kunna försöka avgöra vad människor tycker vilket förmodligen inte är det allra lättaste. Den första fråga denna exklusiva grupp borde utreda är om människor vill ha självutnämnda talesmän. Dessutom finns det många frågor som inte kan översättas till optimeringsprobelm som t.ex. stamcellsforskning, homoadoption, spelmonopol etc.

[Rising]

Hovnarr: Jag fattar inte systemet. Dels pratar du om en automatisk rotation, men när du praktiskt skall beskriva systemet så skriver du:

Mandaten fördelas beroende på hur många aktiva (frivilliga och professionella) medlemmar ett parti har. Om 40 personer känner för att jobba i Centerns anda i Tierps kommun, och 80 för Socialdemokraterna, då får S dubbelt så många mandat i kommunfullmäktige.

...och det här (att utse mandat utifrån antalet medlemmar, istället för röster) är något helt annat än automatisk rotation. Det du beskriver här är faktiskt samma system som vi har idag, fast där man "röstar" genom att ansluta sig till ett parti.

Med 1% inkomstskatt får vi inte inte tillräckligt med pengar till staten för att folk får för mycket kvar i plånboken, och med 99% skatt får vi inte tillräckligt för att ingen vill jobba. Grovt förenklat ligger optimum däremellan

Ptroo! Så fungerar det inte alls! Det finns ingen "optimal" skattsats som står fristående från övriga parametrar i ens politiska vision. Det beror på vilka utgifter man vill betala för. Om man helt vill privatisera skolan och vården, till exempel, så behöver man mycket lägre skatt än om man centralstyr dessa delar. Så vad politikerna gör idag är att bestämma vilka utgifter deras vision behöver, och sedan kommer ekonomerna och matematikerna inom det politiska partiet och beräknar ut på vilken nivå som skatten optimalt bör ligga beroende på vilken vision partiet har. Så det fungerar redan så som du vill ha det, fastän de olika partierna planerar för olika utgifter och därmed också begär olika mycket i skatt.

Nå, svara framförallt på första frågan, för den är ju central för hela tråden.[/quote]

[lukas]

Sjäv

[Kallekula]

Sjäv har jag tidigare skrivt " att politiken har spelat ut sin roll"

Jag står fast vi detta sedan länge:

. Politik skapar spänningar mellan människor - helt i onödan
. Politik tar alltför mycket plats på bekostnat av bättre lösningar
. Många svårigheter har inte "politiska lösningar" , utan tekniska lösningar
. De flesta problem som vi har, har politiker själva skapat en gång
.

¤ Samhällsplanering och samhällsutveckling är för svårt för politiker

¤ Viljan finns kanske, i bästa fall, men förmågan finns inte i de flesta fall

Det har du och jag och många med mig har sagt (det är inte bara du som anser detta) att jag/vi inte är intresserad av en diktatur. Du må vara det men inte jag.

Kolla tråden ang. elitism. Dessutom det tjafsas för mycket om experter. Mycket som utförs i samhället är inte så svårt. I alla fall inte svårt att det kan styras med mål och resultatstyrning såsom nu sker.