J R Auk skrev:Ja och ett bra svar också. Men är det inte dags att följa upp det?
För visst är vi alla dussinmänniskan, statistiken. Men är det ramen för vår potential, eller kan vi nå längre.
I den artikeln du visade belyses väl detta ganska bra? Att man i beslutsprocesser kan processera frågan olika, med olika fysiska delar av hjärnan och i olika ideella rum, via vårat subjektiva ställningstagande. Vad spelar det då för roll om du kan peka på vad dom flesta använder för del av hjärnan inför ett moraliskt dilemma eller liknande. Det viktigaste bli vad den som vi anser vara mest utvecklad gör sin process någon stans och hur den görs.
Trodde med tanke på namnet att du läst From. Psykoanalytiker, som har utgivit en del samhällskritik. Bergson talar just om förhållandet mellan våra "bilder" av världen, som han kallar dom, och vi som betraktar det hela. Önskar jag kunde summera den, men jag faller nog kort och avhåller mig därför.
Hur skulle du sammanfatta Damasios syn på hjärnans beslutsprocesser och våra beslutsprocesser. Han gör väl ingen åtskillnad?
Hej Jr Auk och Avantgardet
Beklagar det tidigare korthuggna svaret.
Med all respekt för filosofer och psykoanalytiker Henri Bergson och Erich Fromm.
De var bra teoretiker för sin tid.
Jag anser att dagens teorier kring medvetandet måste bygga på fakta kring det senaste rönen i hjärnforskningen.
Man kan inte kringgå vetenskapliga fakta.
Nej Damasio gör ingen skillnad mellan hjärnans beslutsprocesser och våra beslutsprocesser.
Damasio visar på hur ett finmaskigt nät av känslorna som har utvecklats hos djur och människan.
Som jag förstår känslo växeln styr den känslorna in i vårat medvetande.
Korttidsminnen är medvetandet scen. Känslor uppträder (färgar) sedan vårat medvetande.
T.ex. personer med panikångest är kända för att ha IQ över genomsnitt och vara kreativa.
Tror att emotionen rädsla flödar över växeln och ditt medvetandet med en för stark känslan av fruktan.
Medvetande klarar ej av att tänka rationellt.
Ett högt IQ innebär en stor scen och kommer bara att förvärra problemet.
”Hjärnan är mycket mer benägna att söka i minnet efter information som bekräftar uppfattningen man redan har,
än att söka efter information som kan falsifiera samma uppfattning.”
Växeln måste dosera lagom nivån på alla känslor till medvetande annars blir det problem.
Det kan bli intressanta teorier därefter, men jag stannar här.
Jag är nyfiken på era åsikter.