Inte rasist, men...

[Anders]

Nej

*Vi ställer oss alla upp*

STEG 1 - Wow, vi uppför oss verkligen som stora idioter när vi förstör hela planeten vi bor på och far fram som hänsynslösa galningar, dessutom gör vi ingenting nyttigt i det stora hela. Vi beter oss som dårar.

STEG 2 - Nu är vi medvetna om att vi alla beter oss som dårar och kritiserar oss själva som grupp riktigt bra.

STEG 3 - Dags att ändra livsstil, detta håller inte. Låt oss börja med att skrota konsumtionssamhället med alla dess utsläpp.

STEG 4 - Men vänta lite...vi styrs ju av ett system ja, då kan vi inte sluta leva så här även om vi vill och inser att vi handlar som idioter.

Ungefär så...

Men huvudsaken är att vi inser att vi handlar som en bunt idioter och aldrig är sena med att kritisera detta hos oss själva.

Det bökiga med det är väl att kapitalismen faktiskt kan ge någon slags lösning :

Om alla får materiellt sätt bättre så minskas befolkningsökningen. Vissa påstår att det kommer att stabilisera sig på någon nivå.
Sedan är ju frivilligheten ett sätt att åstadkomma utsläppsminskning. Först får alla det bra på någon västerländsk nivå. Sen försöker man knuffa för miljövänlighet i sina vanor och i det man stöder. Strängt taget skulle det räcka i den modellen med människor, forskare som knuffar för annat än att sälja cigarretter, och anammar många nog vad de har att säga skulle man kunna, med efterfrågan, styra in marknaden mot att producera bensinsnåla bilar osv.

Tror ingen 40-talist då denne var i sin krafts dagar seriöst hade kunnat tro att vi skulle ha köpt kravmärkt, köpt bensinsnålt, sopsorterat och haft oss som vi faktiskt gör här i Sverige idag. Hade vi öst på som då hade väl rimligen utsläppen varit rejält mycket högre?

[Zokrates]

...artist, var hamnar man då?

Menar alltså att man knuffar för sin art, istället för sin ras (vilket all rasism går ut på, om det fanns folk som kunde se på ras utan att gynna sin egen kanske det vore trovärdig med rasforskning och annat, men...) - var hamnar man då?

Alltså om man knuffar för arten Homo Sapiens? Människan? Hur reagerar ni på tanken?

Skulle det innebära nåt i stil med att "alla är vi ju människor, så vi borde alla ha det lika bra, eftersom vi är alla lika mycket värda"
Eller nåt i stil med "Ja, vi är människor, och det som gör oss speciella, det är det som skall belönas, den som bidrar mycket skall också få hög belöning"
Eller kanske "varför skulle vi människor vara nåt särskilt, är inte aporna och myrslokarna lika mycket värda? Inte får vi behandla kycklingar så illa!"

Vi är förvisso alla människor och vi tillhör arten homo sapiens, men vi är samtidigt individer som ingår i olika kulturer,
har olika livsvillkor, miljöer, värderingssystem etc. Sammantaget är vi väldigt olika trots att vi tillhör samma art,
trots att vi har samma essentiella grundbehov är metoderna och vägarna för att tillfredsställa dem aparta, i många
fall rentav sjuka. Det räcker inte att säga att vi är en art, när vi har tusentals olika sätt att manifestera oss på.

Människan sett till helheten är både farlig och framförallt skadlig för både oss själva och andra varelser, tyvärr
ökar denna farlighet ju fler människor man samlar på mindre ytor och i kombination med vitt skilda kulturella förhållningsregler blir det alltid förödande, människan kommer aldrig att acceptera större olikheter just på
grund av att vi biologiskt instinktivt eftersträvar likhet, konformitet, vilket f.ö. är själva orsaken till att olikheter
uppstår.

Förr när resandet tog längre tid, när mindre grupper rörde på sig eller rentav enstaka personer, så var detta inget
särskilt stort problem och med stor sannolikhet emottogs de flesta främlingar med ett nyfiket intresse varav
positiva utbyten kunde ske. I modern tid när hundratusentals individer kan förflyttas långa sträckor på kort tid,
säger det sig självt att våra omhändertagande och ansvarsfulla beteenden kommer till korta ganska snabbt med
allvarliga splittringar som följd. Säkerligen finns det få undantag, speciellt i samband med att de nyanlända snabbt
låter sig assimileras (eller går under turistflagg ) men i huvudsak blir utbytet negativt vars effekter kvardröjs ju
längre de styrande tillåter kulturell mångfald, tragiskt men dessvärre den bittra sanningen.

[PeterK]

...artist, var hamnar man då?

Menar alltså att man knuffar för sin art, istället för sin ras (vilket all rasism går ut på, om det fanns folk som kunde se på ras utan att gynna sin egen kanske det vore trovärdig med rasforskning och annat, men...) - var hamnar man då?

Alltså om man knuffar för arten Homo Sapiens? Människan? Hur reagerar ni på tanken?

Skulle det innebära nåt i stil med att "alla är vi ju människor, så vi borde alla ha det lika bra, eftersom vi är alla lika mycket värda"
Eller nåt i stil med "Ja, vi är människor, och det som gör oss speciella, det är det som skall belönas, den som bidrar mycket skall också få hög belöning"
Eller kanske "varför skulle vi människor vara nåt särskilt, är inte aporna och myrslokarna lika mycket värda? Inte får vi behandla kycklingar så illa!"

Rasism utgör ju en variant av intolerans. Vilken i sin tur utgör en degenererande rest av djuriskt medvetande. Varvid jordmänniskan — denna apa med körkort, atombomb och cigarr — är intolerant emot sin nästa i stort som smått, i den mån hon fortfarande är djuriskt primitiv. Och det är vi alla mer eller mindre. Vi utvecklas som väl bekant är, via djurriket till människor. Och någonstans på den vägen befinner vi oss alla (något som utgör ett problem, bara för dem som i sitt innersta föraktar och fördömer det ännu ofullgångna). Varvid vi i motsvarande mån är intoleranta gentemot oliktänkande, mot varandras kulturer samt mot varandras sätt att uppleva livet och lösa livsproblemen. Och härvid har de som mest intoleranta mycket svårt att se brister i sitt eget sätt att vara, utan de finner städse orsaken till livsproblemen i sin nästa. I sin nästas person, i dennes eller dennas klan, kultur, eller politik, ja, i sin nästas folk, i sin nästas nation, etc. Och som en följd härav är man, med sin nästa samt sin nästas institutioner, på olika samhälleliga nivåer ständigt invecklad i stridigheter av mer eller mindre blodig natur. Ja, hela ens attityd gentemot omvärlden präglas av ensidig kritik, samtidigt som man höjer sitt eget sätt att vara på piedestal. Ja, detta är då oantastligt, rentav ”heligt” samt höjt bortom all kritisk granskning. Till skillnad, då, mot omvärldens sätt att vara. En omvärld, i vilken allt ont härvid står att finna. Vilket innebär att rikta mörka anslag gentemot samma omvärld, istället för att rannsaka sina egna med ofrånkomliga jordmänskliga brister. Man är då genuint intolerant, och har satt sin förföljelse av omvärlden i system. Vilket betyder att man utgör ett hot mot freden på alla jordmänskliga plan, ja, varhelst denna eljest skulle kunnat finna en fristad. Finna näring och slå rot…

Sååå… vill man verkligen förbättra världen — samt har sann kapacitet härtill — så börjar man med sig själv. Ja, bara den som anser sig fullkomlig, börjar med sin nästa… (naturligtvis är vi inte mindre värda som "krigiska", "odemokratiska", "egoistiska", "hatiska", "enfaldiga", "vidskepliga", "känslokalla", "rasistiska", eller vad du vill..; bara det att man härvid sår lidande omkring sig samt naturligtvis får skörda sådant i enlighet med lagen för "orsak" och "verkan"…)

Tänker i.a.f. PeterK

(…som Stig Dagerman sa: »…det lilla vi verkligen kan göra för varandra ser inte mycket ut för världen, men detta lilla är ändå så stort att själva stjärnorna ler däråt…« …lite ödmjukhet är således vad som vill till…)

[skwuim]

...artist, var hamnar man då?

Menar alltså att man knuffar för sin art, istället för sin ras (vilket all rasism går ut på, om det fanns folk som kunde se på ras utan att gynna sin egen kanske det vore trovärdig med rasforskning och annat, men...) - var hamnar man då?

Alltså om man knuffar för arten Homo Sapiens? Människan? Hur reagerar ni på tanken?

Skulle det innebära nåt i stil med att "alla är vi ju människor, så vi borde alla ha det lika bra, eftersom vi är alla lika mycket värda"
Eller nåt i stil med "Ja, vi är människor, och det som gör oss speciella, det är det som skall belönas, den som bidrar mycket skall också få hög belöning"
Eller kanske "varför skulle vi människor vara nåt särskilt, är inte aporna och myrslokarna lika mycket värda? Inte får vi behandla kycklingar så illa!"

Det finns redan ett ord för detta (åtminstone på engelska): speciesism. Exempelvis Peter Singer använde sig utav ordet i "Animal Liberation" när han beskrev sin teori om biocentrism, d.v.s. att den rätt vi ger åt människor också ska gälla för djur i nedåtgående grad efter hur stort medvetande djuren har.

[Antic]

Oj vad hemskt, en älg har råkat komma in i stan, den måste givetvis genast skjutas.

Men värstingarna som rånat butiker, våldtagit och sålt tunga droger är det så synd om så dessa sätter vi i fängelse med gratis mat, fackföreningsrättigheter och tidigare frigivning pga gott uppförande.

Men se, en björn råkade ge igen på en jägare som bara skulle skjuta honom, oj vad hemskt, nu måste vi genast skicka ut 30 tungt beväpnade jägare och hämnas. Försvara sig mot en jägare som skall skjuta en funkar inte i människans skeva värld nej.

Men se, där har vi massmördaren som gick runt och sköt en massa folk, då står bra mat och fängelse på schemat istället.

Visst ja, mänskliga rättigheter vi gett oss själva var det ja...

Man skäms mer än en gång för sin egen art. Inte klokt vad pinsamma vi är stundtals.

[skwuim]

Oj vad hemskt, en älg har råkat komma in i stan, den måste givetvis genast skjutas.

Men värstingarna som rånat butiker, våldtagit och sålt tunga droger är det så synd om så dessa sätter vi i fängelse med gratis mat, fackföreningsrättigheter och tidigare frigivning pga gott uppförande.

Men se, en björn råkade ge igen på en jägare som bara skulle skjuta honom, oj vad hemskt, nu måste vi genast skicka ut 30 tungt beväpnade jägare och hämnas. Försvara sig mot en jägare som skall skjuta en funkar inte i människans skeva värld nej.

Men se, där har vi massmördaren som gick runt och sköt en massa folk, då står bra mat och fängelse på schemat istället.

Visst ja, mänskliga rättigheter vi gett oss själva var det ja...

Man skäms mer än en gång för sin egen art. Inte klokt vad pinsamma vi är stundtals.

Ja du är inte den enda som avskyr den dubbelmoral vi människor har i vår relation till djuren.

[Algotezza]

Maktens rätt skiljer sig från rättens makt.